.

.
Ovan Svartviks sulfitfabrik - nu borta .

20 feb. 2009

Maskinisten berättar frimodigt

Smålänningen Pär Carlgren som varit till sjöss, och bl.a. arbetat på Johnsonlinjens M/S Rosario - som syns på foto till höger - har skrivit en öppenhjärtig bok kallad ”Johsonseglare”. I boken berättar han att han på 70-talet påmönstrade Rosario i Göteborg som maskinist (inom parentes min notering): ”Hytten låg på babordsidan i midskeppsgången. Den var på ca 10 kvadratmeter. En slaf (”säng”) till höger innanför dörren som hade så kallad hustrutillägg. Man kunde skjuta ut slafen så att den blev bredare. En soffa med tillhörande golvfast bord samt ett skrivbord med stol tillhörde också inredningen. En garderob för kläder och under slafen satt två utdragslådor. På skottet (”väggen”) satt en tavla av akvarell gjord av Lars Norman med en svart skönhet målad. Två rektangulära ventiler som satt ut mot brädgången. Det fanns också en toalett med dusch. På skrivbordet stod en omformare. Detta var ju en likströmsbåt så det behövdes om man ville ha radio. Rosario skulle gå på kvällen så jag fick törna till efter lunch då jag skulle gå 12-4 vakten. När jag kom ner i maskinrummet låg kontrollrummet på babordssidan mellan förliga och aktra huvudmaskinerna. Försten (förste maskinisten) var finne och hette Lars Karlsson. Han sa åt mig att jag kunde gå ut i kyrkan och plocka ihop nödlänspumpen. Jag tänkte, det var fan vad konstigt. Här kommer man ombord och det första han säger är detta. Han kunde väl kosta på sig att hälsa först. Jag gick genom tunneln och ut till kyrkan där det låg maskindelar i en salig röra och jag tänkte, hur fan skall jag få ihop detta till en fungerande nödlänspump. När vi hade lämnat lotsen vid Vinga gick jag och provstartade nödlänspumpen och den gick i gång. Skeppare ombord var Karl Magnusson, skåning som jag hade en del dispyter med. Han tyckte bl.a. att när kaptenen inte fick sitta själv och äta i salongen längre, utan måste dela den med övriga befäl var en av den sämsta förändringar som gjorts av rederiet. Förstestyrman U. Malmberg minns jag som en mycket duktig, handlingskraftig och välväxt man. Och andrestyrman Bo Rebensdorff som gärna ville spela poker. Erik Jansson, vår andrestyrman, gentleman och filosof från Stockholm spelade gärna på sitt medtagna dragspel. Han diktade också, hans favorit bland egna verk var ”Björnen hörs yla i natten, efter vatten” (inte nominerad till nobelpriset i år heller). När jag gick på min vakt avlöstes jag av Frisse som var frysare (frysmaskinist). ”Mig veterligt går allting bra” sa han alltid. En natt då jag gick vakt så ringde tredjestyrman från bryggan ner till maskin och tyckte att det kom mycket rök ur skorstenen. Jag sa till honom att jag skulle kolla upp saken och återkomma. Efter ca tio minuter ringde jag upp till bryggan och sa till styrman att nu hade jag kolla upp det. ”Det är i sin ordning ty enligt instruktionsböcker som jag tittat i här nere, så framgår det att det skall komma rök ur skorstenen”. Jag hade en hel del olika motormän och elever som gick samma vakt som jag. En var Castro, spanjor boende i Sverige. Jag kallade honom ”Sjätte budet” [Du skall icke skela] då han var lite vinögd (hårda...bud). Han skrattade alltid och ville jämt bjuda på rödvin ur en skinnpåse med pip. Den skulle läggas över axeln och då kom en vinstråle som förhoppningsvis skulle träffa munnen. Vi gick iland tillsammans ibland och det hände att vi till och med skulle dela på samma señorita. (här berättar Carlgren om en señorita han träffade i Rio, men min blogg är barntillåten så jag hoppar över det avsnittet). På M/S Rosario kunde man ta fyra passagerare i två dubbelhytter. Dom hade också egen matsalong och röksalong. Ibland reste det några passagerare med fartyget, och då oftast äldre par. Som befäl hände det att man kunde få sitta med i röksalongen och samtala med dessa. När passagerarmännen, som oftast var äldre än sina fruar gick till kojs skulle fruarna dansa med oss yngre befäl. Det var förfärligt men belevad som man var, ställde jag upp. Nu fick man uppleva vad tryckare var för något. Men man önskade att de var 30 år yngre. Som tur var kunde man alltid ursäkta sig med att man skulle gå på vakten klockan 24 eller 04, och då måste få lite sömn innan.

Inga kommentarer: