Göta Lejon

Göta Lejon, Sveriges sista kryssare. Här fotograferad av min bror Kurt som gjorde "värnplikten" ombord. Göta Lejon såldes till Chile. Nu är det bara skrot kvar av den svenska flottans stolthet. Flaggspelet beror på att hon befinner sig i London under kröningen av den nu gamla damen drottning Elisabeth.

Kalle Vässberr

Karl "Kalle" Westerberg, Svartvikslegend - en av många! - intelligent som få i närheten. Tillhör de relativt många arbetarna på Svartvik som om möjlighet givits, kanske kunnat stoltsera med en hög akademisk titel. Fotograf: jag i början av 80-talet.

Vem är det?

Svartvikare: på detta tyvärr något otydliga foto från det glada 20-talet kan min pappa ses i mitten med hatt. Men vilka är de övriga? Nils Blom (så hette han väl?), sedemera folkskoleinspektör lär finnas bland de övriga./ stig.ostlund@hotmail.com

Svartviks skola, klass 3 1943/44

Bilden: Grindbackens kåkar stapplar. Har gjort sitt. Fotograf jag.

Svartviks skola, klass 3 höstterminen 23/8-18/12 1943 och vårterminen 8/1 – slut den 9/6 1944, lika med tre dagar efter Dagen D.

Lärare Anna Widén. För mig mer känd som lärare i kristendom. (andra religioner existerade inte).

Elever, alla födda 1934, målsman inom parentes:

Karl-Erik Sjöberg född 27/12 (Herbert S., hemmansägare, Hemmanet). Karl-Erik var den som bl.a. med sin traktor höll vägarna rena från snö på Hemmanet. Bra skidåkare i yngre dagar. Bröder Stig och alltför tidigt bortgångne Bernt. Bernt Erling Berlin 23/9 (musikaliske Ernst Erling B., arbetare, södra Svartvik). Blev sjöbefäl liksom sin bror Ove. Curt Gustaf Edebrandt 21/7 (arbetare Sven Edebrandt f.d. Eriksson, Hemmanet). Målare under många år hos Knut Hägglunds firma på Hemmanet, vilket slutade med egen målarfirma i stan). Lennart Gustaf Nordin 21/9 (fru Magda Nordin, mellersta Svartvik). Sven Viktor Westerlund 7/3 (arbetare John W., Hemmanet). Svenne hade det jobbigt och avled alltför tidigt. Brodern Bengt som avled 2008 blev den siste som lämnade föräldrarhemmet vid nuvarande Björkvägen. Jan H. Skoglund 21/8 (arbetare Oskar S., Grindbacken). Från Nolby skola den 23/8. Stig Bertil Forsberg 28/9 (arbetare Helmer F., Grindbacken). Från Nolby skola den 23/8. Lennart Ingemar Westin 19/6 (chaufför Edvin W., Kvissleby). Från Borgsjöbyns skola den 8/1. Gun-Britt Anna Sundberg 19/7 (arbetare D. Leander S., södra Svartvik). Pappan var slaktare på fritiden ,och den som var stygg mot grisen vi hade i min barndom, men å andra sidan betydde ”Sundbergs” insats att man fick äta mycket skinka under julhelgen. Gun Vivi-Anne Hedqvist 22/4 (arbetare Johan H., mellersta Svartvik, kom senare att bygga eget hus vid nuvarande Kyrkvägen). Karin Birg. Kronman 5/8) (elektriker Erling K., Hemmanet). Mamman lärare på Svartviks skola (vikarieanställd?), pappan bra på bas. Britt-Inger Lundvall 5/11 (arbetare Gustaf L., norra Svartvik, kom senare att bygga eget hus vid nuvarande Kyrkvägen). Inger Rut Melin 8/1 (arbetare Axel Melin, södra Svartvik). Maj-Britt Olsson 26/6 (arbetare Jonas Olsson, Grindbacken). Vanja Lööf 25/7 (arbetare Volmar Lööf, norra Svartvik). Klara Jansson 24/8 (arbetare Enok J., Grindbacken). Från Nolby skola den 5/10. Eva Margareta Sahlin 25/5 (fabriksarbetare Albin S., Grindbacken).

Njurunda skoldistrikts tävlingar i kast med liten boll mm: "Gumsekullen" det kända datumet 11 september.

Njurunda skoldistrikts tävlingar i längdskidåkning: Hemmanet den 12 februari.

Förklaring

Om tecknet * dyker upp efter inläggsrubriken betyder detta att inlägget har ändrats lite grand inom ett dygn efter det första inläggs-publicerandet. Även i övrigt emotser eder novis till "webmaster" överseende.

Svartviks skola, klass 5 ht/1944 och vt/1945

Rätt vad det är så dyker det upp (dyka upp ...hm) en klasslista i bloggen. Klass 5, Svartviks skola höstterminen 23/8-19/12 1944 och vårterminen 8/1-11/6 1945. Lärare: Erik ”Pelle” Pettersson. Elever alla födda 1933; målsman inom parentes: Bert Westman född 14/9 (John Wounder, södra Svartvik). Andres N. Eriksson f. 16/8 (Axel L. Eriksson, Hemmanet). Bertil N. Stolt f. 24/3 (Nils A. Stolt, södra Svartvik). E. Mindor Berglund f. 19/3 (Karl P. Berglund, Hemmanet). Arne Lundvall f. 23/2 (Gustaf Lundvall, norra Svartvik). Tore L. Olsson f. 12/9 (Elis K.E. Olsson, södra Svartvik). Arndt O. Andersson (Sjölén) f. 26/7 (Kristina Andersson, södra Svartvik). Stig Y. Sundberg f. 9/3 (D. Leander Sundberg, södra Svartvik). Sören R. Svedberg f. 16/4 (Erik Andersson, södra Svartvik). Rune E. Andersson f. 3/3 (Einar Andersson, Kvissleby). Gerd Sandström f. 17/11 (Erland Sandström, Kvissleby). Ebon Bäcklund f. 3/5 (Nils G. Bäcklund, södra Svartvik). Barbro G. Johannesson f. 30/8 (Karl E.G. Johannesson, södra Svartvik). Karin Larsson f. 28/12 (Axel Einar Larsson, mellersta Svartvik). Ulla Svalberg 28/6 (Teodor Svalberg, mellersta Svartvik. Gunhild Thunström f. 14/6 (Andreas Thunström, mellersta Svartvik). Inga S.K. Wallin f. 6/10 (Verner E. Wallin, Hemmanet). Den 9 september hölls gemensam tävling i allmän idrott för distriktets skolor. Den 20 november var folkskoleinspektör Hjalmar Ahlberg på besök. Examensdag den 9 juni. Ungefär en månad tidigare blev det fred i Europa, sommarlovet lär ha blivit extra lyckligt.

Befälhavare Hansson

Alexander Hansson med hustru Thalina. Alexander H. var född den 4/12 1802 i Släp, socken i norra Halland. Han gifte sig den 16/11 1832 med Thalina född Jacobsdotter - och även hon i Släp - den 5/12 (osäker månad) 1809. Paret fick nio barn, alla födda i Släp; den äldste Christina Augusta föddes den 12/7 1833 och den yngsta Charles Emil Ferdinand den 30/9 1851. Alexander var styrman på det år 1861 Svartviksbyggda skeppet Oscar I, från den 2/12 1853 till den 25/7 1854 och befälhavare på det år 1844 Svartviksbyggda barkskeppet Prins Oscar från den 23/8 1854 till den 10/3 1856. Dickson & Co sålde Oscar I 1867.

Oljemålning. Sjöfartsmuseeet i Göteborg (tack till museet). Barkskeppet Charles Tottie, byggd för räkning James Dickson & Co på varvet i Svartvik år 1846. Byggd av ek och furu på kravel under ledning av skeppsbyggmästaren Nils Christian Kierkegaard. Charles Totties förste befälhavare var borgaren i Göteborg, Charles Otto Bäck. Första resan: avgick med järn och trä från Sundsvall den 29 augusti, destinerad Antwerpen. Låg i Antwerpen från den 6 oktober till den 2 november då hon vände hem till Göteborg. Ankom Göteborg den 11 november med last av hudar mm.

Den andra resan gick till London varefter Dickson & Co sålde henne då hon på hemväg i juni månad befann sig någonstans på resa mellan Danzig (som anlöpts efter London) och Umeå.

Befälhavaren Bäck följde henne till årets slut. Därefter hade Charles Tottie nio olika befälhavare innan hon den 22 december 1903 förliste 40 mil utanför Pernamnbuco i nordöstra Brasilien.

Tragiskt slut, men hon uppnådde i alla fall anmärkningsvärd hög ålder.

Reproduktion. Sjöfartsmuseet i Göteborg. Oscar Dickson född den 2 december 1823. Adlad år 1880. Gift den 10 mars 1857 i Stockholm med grevinnan Marika Julie von Rosen, dotter till greve Adolf Eugen von Rosen (1797-1886), "de svenska järnvägarnas fader". Oscar Dickson avled den 6 juni 1897 på sin egendom Almnäs.

Att i en blogg med Svartvik som huvudämne inte visa upp ett foto av Svartviks store man Oscar Dickson vore respektlöst (text om honom finns i min skrift ”Lite om mycket”). Just detta foto kan ses både här och där både i litteratur om sundsvallsdistriktets industri och även annars, men det hindrar naturligtvis inte en publicering här. Som man kan se fotograferades Oscar Dickson nära sitt Göteborgskontor, nämligen hos den Kongl. Hoffotografen A. Jonason på Södra Hamngatan 43, utmed södra sidan av Stora Hamnkanalen. Utvikelse: trots olikheten i form är gatunamnet antagligen givet närmast efter Sint Jans staat i Amsterdam. Holland är en viktig del i Göteborgs historia. Jag har gått en kurs i ämnet, men föga överraskande nu glömt allt; det enda jag minns är att det var väldigt intressant med den bäste av lärarna. Men jag har kurslitteraturen kvar! Holländska köpmän och hantverkare drogs till Göteborg. Holländarna satte från början sin prägel på staden, och stadsplanen gjordes efter holländskt mönster med t.ex. kanaler.. Lilla London har varit lilla Amsterdam.

Svartvik. Fackordf. och platschefer

Th. Svalberg och M/S Gabriella, Viking Line

Svenska Pappersindustriarbetarförbundet fackförbund inom LO. Avdelning 35 Svartviksfabriken. Ordförandena i fackföreningen och platschefer sedan 1922 fram till fabriksnedläggningen 1974. Ordföranden : 1922 Ernst Nilsson och från oktober Arne Nilsson. 1923-24 W. Håkansson. 1925-1927 H. Berg. 1928-1931 V. Eriksson. 1932-34 L. Jonsson. 1935-39 L. Berglöf. 1940-42 L. Jonsson. 1943-1948 Sven Olsson. 1949-51 L. Jonsson. 1952-1969 B. Olsson. 1970 och fram till fabriksnedläggelsen och något år därefter T. Svalberg (bilden).

Teodor var f.ö. i yngre år en av de mycket bra Njurundabrottarna ( [ åtminstone ett par ättlingar till söderut utflyttade Svartviksbor vet jag kollar bloggen ibland, därav följande upplysning: ] Njurunda kommun, till vilket Svartvik tillhörde, inkorporerades med Sundsvalls kommun 1974 ). En annan minst sagt bra brottare från Njurunda var Janne Kårström, som bl.a. erövrade en silvermedalj i OS. Och Janne passar utmärkt i en blogg vars huvudämne, förutom "Svartvik" skall vara sjöfart. Janne är nämligen Vd för Viking Line.

Platschefer: -1929 H. Carrick. 1930-35 G. Wärn. 1936-41 ingen utsedd. 1942-44 G. Genberg. 1944-51 Ingemar Eidem. 1951-70 G. Stahre. 1970-71 Å. Wikström. 1971-74 T. Eckervall. Knappt någon platschef på en stor industri torde ha blivit så populär bland arbetarna som Ingemar Eidem.

Två drottningar

Bilden: Queen Victoria och Queen Mary 2 i Port Everglades, Florida; fotograferade förra månaden inför sina respektive långkryssningar. Just idag den 23 februari 2009 lär Queen Mary enligt skeppslistor vara till havs någonstans mellan Rio och Montevideo och Queen Mary 2 nära eller i Cairns hamn(Australien). Queen Victoria, byggd i Italien och sjösatt i januari 2007 är 294 meter lång. Queen Mary 2, byggd i Skottland och sjösatt i mars 2003 är 345 meter lång. Imponerande stora fartyg, men är de vackra? Kuriosa: Namnet Montevideo. När portugiserna kom till platsen för första gången i historien skrek den som först såg berget: ”monte (berg) video (jag ser). Namnet Rio de Janeiro (januarifloden) kommer sig av att de första portugiserna i historien som kom till platsen (det var i januari = janeiro) trodde att man kommit till en flod (rio). Men det är ju en vik. Detta är kunskaper som jag skrytit med i decennier. Lika uppskattade fortfarande... hoppas jag innerligt.

Apropå namn på platser och hur de uppkommit. Hur namnet Svartvik uppstått vet vi, likaså hur namnet Ljusvik (på andra sidan Ljungan) uppstått. Godtagbara teorier finns också hur namnet Nolby kommit till. Men hur uppstod namnet Essvik. Jag har sökt i litteraturen och frågat många, men inget svar. Experten på Njurundas historia, och inte minst Njurundas språk (dialekten), nu avlidne Algot Hellbom tyckte att det var en bra fråga.

Barkskeppet Caroline

Barkskeppet Caroline, byggd på Svartvik år 1856. James Jameson Dicksons vackra dotter Caroline (bilden) lär ha fått sätta namnet på fartyget = en inte alltför djärv gissning; Caroline hade sett dagens ljus för första gången ett par/tre år innan fartyget var färdigbyggd. Barkskeppet Caroline var byggd av ek och furu på kravel under ledning av skeppsbyggmästaren Sewered Jensen. Hon var ungefär 46,5 meter lång och tonnaget var på ungefär 346 svåra läster. År 1868 sålde Dickson henne på offentligt auktion varvid hon inropades av ett partrederi med repslagerifabrikören Ch. Åhmansson som huvudredare. År 1888 strandade det svartviksbyggda fartyget vid Cypern och blev till vrak. Ett ångfartyg räddade besättningen. Den 9 februari 1889 kom ett brev till utrikesdepartementet där det bl.a. hette (ej tydlig text; reservation för stavning ): ”Voici le texte de la dépèche: Adalia leFévrier Spieelthal Swedish Consul, Smyrna Gothebourg complete wreck at Managat 23 Janvier not insured bound from Leghorn to Myrenia in ballast. Crew saved”. Carolines första befälhavare var Svante Adrian Kihlman (1807-1862). Kihlman avlöstes i maj månad 1861 av Johan Wilhelm Wennerholm (1824-1882) som i sin tur avlöstes av norskfödde Joachim Henrik Svendsen (1819-1895) som blev Dicksonägda Carolines siste befälhavare. Huvudsaklig källa kammarherre James Dicksons efterlämnade material från sin forskning. Material som Dicksons släkt vänligt låtit mig ta del av.

Älvsnabben

Här har jag fotograferat den svenska marinens skolfartyg Älvsnabben när hon omkring 1970 låg bredvid oss i en hamn på Sydamerikas västkust, jag tror det var (har ej någon anteckning) Cartagena på Colombias nordkust.

Det var uppenbart att bland de sydamerikanska flickorna var besättningen på mitt handelsfartyg betydligt populärare än besättningen på Älvsnabben. Förklaringen är enkel om än omoralisk: manskapet tjänade mer på handelsfartyg än på örlogsfartyg av alla de slag. Så var det faktiskt. Elever från Älvsnabben- en del uppnosiga, en del med ödmjuk attityd - i sina vita, välpressade uniformskläder sågs alltid ensamma i hamnstaden, eller enbart i sällskap med kompisar från sitt fartyg. Men de utgjorde mycket god reklam för välfärdslandet i Europa. Dock, reklamvärdet för handelsfartyget var inte att förringa, det var ju ett Johnsonfartyg, vilka alla var mycket väl sedda och mycket avundade i Sydamerika. Bättre reklam i Sydamerika än ett Johnsonfartyg - och Älvsnabben på sitt sätt - kunde Sverige inte få.

Svartviks gymnastiksförening - fest

Hjördis Schymberg, snygg som det anstår en norrländska. Fotot knyckts från nätet (Expressen).

Svartviks gymnastiksförenings fest den 13/5 1928. Program: Marsch (hornorkestern). Kort hälsningstal. B. Sundberg och fru Schibye på cello och piano. Sång. Hjördis Schymberg. Folkets Hus i Njurunda var därmed före Metropolitan i New York, därför att Hjördis Schymberg debuterade på Metropolitan inte förrän 19 år senare. Gymnastiksuppvisning med intåg under marschen Uppland regemnetes paradmarsch. Cello och piano igen. Sång. Hjördis Schymberg. Musik, hornorkestern. Cello och piano återigen. Sång .Hjördis Schymberg. Slutmarsch, hornorkestern.

Mats-Olov i trean

Året är 1946, klyftan mellan öst och väst som syntes redan vid Potsdamkonferensen fördjupas. Churchill talar om en järnridå i Europa, Indien delas i Indiska unionen och Pakistan mm. Men i höstterminens (23/8-19/12) klass 3 på svartviksskolan under ledning av skolans legend J.V. Wiberg (avlöst hela två dagar av M Andersson - varför svek du Vicke?) är det lugnt. Ja, inte bara i den klassen, utan på hela skolan. Det är lika lugnt på skolan som när kriget rasade; i alla fall tänkte inte eleverna en sekund på detta , om man överhuvudtaget hade en aning om katastrofen utanför Sörgården. Det som har fastnat mest är luciafirandet i gymnastiksalen. Inte minst förväntandet inför den, den var lika spännande som väntan på tomten hemma. När lyckliga bilder decennier efteråt dyker upp inom mig, tillhör bilden från skolans luciafest i gymnastiksalen de första. När lucian visade sig - jag minns inte vem det var - satt vi odygdiga pojkar stumma av beundran, och själv tyckte jag att det var en ängel som visade sig (Kristendomsläraren Anna Widén [Lill-Anna] hade introducerat änglar på skolan). Jag kan inte förklara hur detta oerhört starka intryck av luciafesten kunde uppstå, men jag är fortfarande tacksam över det. Det fanns ingen gräns för lyckan. Fria måltider infördes i skolorna detta år (men varför fiskbullar?), liksom väl även fria läromedel (?). Med Wiberg som lärare var vi garanterade mycket utomhusidrott, själv var jag väldigt glad över att ofta få träna och tävla i 60 m löpning, jag skryter gärna med att jag hade bra spring i benen. Beträffande de teoretiska studierna så var de flesta av oss elever inställda på att få lära oss något; föräldrarna inspirerade, i alla fall mig. Inte alla elever, men att få läxa tyckte åtminstone jag om. Och bättre läshjälp kunde jag inte få än den som min mamma gav . Räkning -vi använde aldrig det finare ordet ”matematik” - men även modersmål och välskrivning var hennes käpphästar, det är jag även nu i sms-tid tacksam över. Praktisk alla ämnena intresserade mig, men inget så mycket som ”geografi”. Min sammanfattning av verksamheten på Svartviks skola under och efter krigsslutet: lycka. I den västligaste delen av Hemmanet bodde knappt något barn. Men jag fanns där. Liksom Mats Olov, min klasskamrat i ”trean” och en av mina bästa kompisar på fritiden. Men tyvärr blev klass 3 Mats-Olovs (inte Mats Olovs) hans sista klass på Svartvik. Han kom att flytta till Tuna, och inte nog med detta senare till USA. Mats-Olov vars födelsedag skulle ha firats om ett par dagar (23 februari) bodde under ”klass-tre-tiden” vid Kyrkvägen i det lilla huset från skolan räknat hitom idag okända Anders Erikssons hus, alltså det idag fjärde huset från Melker Selins hus vilket idag torde vara mer känt. På 80-talet fick jag tillfälle att träffa Mats-Olov som då besökte sin bror Bernt Englund som f.ö. bodde i ”pråmsläpen” på Hemmanet (Hällevägen). Mats-Olov berättade att han som USA-soldat var förlagd i Alaska, långt från krigen i skogarna på Hemmanet. I mars år 2004 träffade jag Bernts hustru - som nu blivit änka - på bussen till Hemmanet och frågade då om hon hade hört något från Mats-Olov i USA. Jag fick då det tråkiga beskedet att den viktiga barndomskompisen hade avlidit hösten 2003.

Radiokommunikation Titanic

Titanic. Radiostationen och sista kommunikationen (15 april 1912) : http://www.qsl.net/g3yrc/Titanic.htm Utmärkt artikel.

Maskinisten berättar frimodigt

Smålänningen Pär Carlgren som varit till sjöss, och bl.a. arbetat på Johnsonlinjens M/S Rosario - som syns på foto till höger - har skrivit en öppenhjärtig bok kallad ”Johsonseglare”. I boken berättar han att han på 70-talet påmönstrade Rosario i Göteborg som maskinist (inom parentes min notering): ”Hytten låg på babordsidan i midskeppsgången. Den var på ca 10 kvadratmeter. En slaf (”säng”) till höger innanför dörren som hade så kallad hustrutillägg. Man kunde skjuta ut slafen så att den blev bredare. En soffa med tillhörande golvfast bord samt ett skrivbord med stol tillhörde också inredningen. En garderob för kläder och under slafen satt två utdragslådor. På skottet (”väggen”) satt en tavla av akvarell gjord av Lars Norman med en svart skönhet målad. Två rektangulära ventiler som satt ut mot brädgången. Det fanns också en toalett med dusch. På skrivbordet stod en omformare. Detta var ju en likströmsbåt så det behövdes om man ville ha radio. Rosario skulle gå på kvällen så jag fick törna till efter lunch då jag skulle gå 12-4 vakten. När jag kom ner i maskinrummet låg kontrollrummet på babordssidan mellan förliga och aktra huvudmaskinerna. Försten (förste maskinisten) var finne och hette Lars Karlsson. Han sa åt mig att jag kunde gå ut i kyrkan och plocka ihop nödlänspumpen. Jag tänkte, det var fan vad konstigt. Här kommer man ombord och det första han säger är detta. Han kunde väl kosta på sig att hälsa först. Jag gick genom tunneln och ut till kyrkan där det låg maskindelar i en salig röra och jag tänkte, hur fan skall jag få ihop detta till en fungerande nödlänspump. När vi hade lämnat lotsen vid Vinga gick jag och provstartade nödlänspumpen och den gick i gång. Skeppare ombord var Karl Magnusson, skåning som jag hade en del dispyter med. Han tyckte bl.a. att när kaptenen inte fick sitta själv och äta i salongen längre, utan måste dela den med övriga befäl var en av den sämsta förändringar som gjorts av rederiet. Förstestyrman U. Malmberg minns jag som en mycket duktig, handlingskraftig och välväxt man. Och andrestyrman Bo Rebensdorff som gärna ville spela poker. Erik Jansson, vår andrestyrman, gentleman och filosof från Stockholm spelade gärna på sitt medtagna dragspel. Han diktade också, hans favorit bland egna verk var ”Björnen hörs yla i natten, efter vatten” (inte nominerad till nobelpriset i år heller). När jag gick på min vakt avlöstes jag av Frisse som var frysare (frysmaskinist). ”Mig veterligt går allting bra” sa han alltid. En natt då jag gick vakt så ringde tredjestyrman från bryggan ner till maskin och tyckte att det kom mycket rök ur skorstenen. Jag sa till honom att jag skulle kolla upp saken och återkomma. Efter ca tio minuter ringde jag upp till bryggan och sa till styrman att nu hade jag kolla upp det. ”Det är i sin ordning ty enligt instruktionsböcker som jag tittat i här nere, så framgår det att det skall komma rök ur skorstenen”. Jag hade en hel del olika motormän och elever som gick samma vakt som jag. En var Castro, spanjor boende i Sverige. Jag kallade honom ”Sjätte budet” [Du skall icke skela] då han var lite vinögd (hårda...bud). Han skrattade alltid och ville jämt bjuda på rödvin ur en skinnpåse med pip. Den skulle läggas över axeln och då kom en vinstråle som förhoppningsvis skulle träffa munnen. Vi gick iland tillsammans ibland och det hände att vi till och med skulle dela på samma señorita. (här berättar Carlgren om en señorita han träffade i Rio, men min blogg är barntillåten så jag hoppar över det avsnittet). På M/S Rosario kunde man ta fyra passagerare i två dubbelhytter. Dom hade också egen matsalong och röksalong. Ibland reste det några passagerare med fartyget, och då oftast äldre par. Som befäl hände det att man kunde få sitta med i röksalongen och samtala med dessa. När passagerarmännen, som oftast var äldre än sina fruar gick till kojs skulle fruarna dansa med oss yngre befäl. Det var förfärligt men belevad som man var, ställde jag upp. Nu fick man uppleva vad tryckare var för något. Men man önskade att de var 30 år yngre. Som tur var kunde man alltid ursäkta sig med att man skulle gå på vakten klockan 24 eller 04, och då måste få lite sömn innan.

Massa från Svartvik till Buenos Aires

Johnsonlinjens M/S Annie Johnson - ombyggd 1957 - gjorde väldigt många resor på Sydamerika.

Förkortad och delvis omarbetad artikel ur tidskriften som hade en sådan fin kulturell profil: ”SIA” (”Skogsindustriarbetaren”). # 17/1951. Sjöman från vårt distrikt berättar. Vinscharna rasslar och bal efter bal av pappersmassa stuvas i de djupa lastrummen. Vi ligger i Svartvik och lastar för Sydamerika, för staden Buenos Aires. En dag skall massan från Svartviksfabriken omförvandlas till papper och färgas av trycksvärta på latinamerikanska både kvantitets- och kvalitetsmässigt (man har alltid varit bra på att göra bra tidningar i Latinamerika) stora tidningar. Nu vidtager sjöfolkets del i arbetet, att med vårt områdes rikedomar förbättra landets ekonomi. Och i tusenmilafärder skall vår skogs produkter föras ut över världshaven till främmande länder. Vi ser till att balarna stuvas så att inga förskjutningar skall kunna uppstå i lasten, vi ser till att lastrummens länsanordningar är i fullgott skick ifall vatten skulle tränga in i lastrummen, och till sist ser vi till att luckpresseningarna är täta och väl skakade. Ibland kan det hända att någon företagsam sjöman säljer tillbaka litet av vår skogs rikedomar, i förädlad form som cigarettpapper till stuveriarbetarna. Så är fartyget lastat och stuvarna har gått i land. Nu anträder fartyget sin långa resa mot Sydamerika. Färden går ned genom Östersjön och ut i Kattegatt genom Öresund. De gröna hustaken på den danska sidan och den långa grässluttningen på den svenska. Så passerar vi Kullaberg och västkustens karga klippor. Efter lastkomplettering i Göteborg börjar den långa färden över havet på allvar. I Engelska kanalen ser vi åter land, de vita kritklipporna vid kusten av Dover samt en glimt av de gröna franska landet, sedan är allt bara himmel och hav och enformiga vakter. Vi är ute i Biscayabukten, vattnet blir blåare och luften varmare för varje dag som går. Vi spänner upp solsegel över däcket och riggar upp badbassängen. Flygfiskarna leker framför fartygets stäv och spolformade delfiner gör krumsprång. Men, bakom horisonten lurar den portugisiska nordosten. En natt kommer den svepande över oss. Det är hemskt att höra dess tjut i master och stag. Väldiga vågor vräks upp och havet är som ett bubblande inferno. Fartyget höjs och sänks och de mareldslysande vågorna hotar att begrava det. Nu gäller det att luckpresseningarna håller och att luckorna är väl skakade. Skulle vatten tränga in i lastrummen sväller den ”svartvikiska” pappersmassan. Massan kommer att suga åt sig vattnet och kunna spränga fartyget. Men luckorna håller tätt. Resan drar vidare, nu utan storm. Vi badar i simbassängen på frivakterna och de som arbetar med studiecirklar börjar att använda alltfler spanska och engelska glosor i talet. Ibland händer det att vi berättar historier som vi upplevt eller hört talas om för varandra. Havet erbjuder fantasieggande storslagenhet som våra stormsusande skogar eller de öde fjällvidderna, och havet bär legio outforskade hemligheter i sitt djup. Det talas om jättebläckfiskar och djävulsrockor samt den underliga historien om den vita Kaskelotten. Skepp har försvunnit och aldrig mer avhörts, människor har sökt äventyret och funnit döden i de svallande vågorna. Dagarnas solsken glittrar över vattnet. Ibland jagar sicksackblixtar runt horisonten. En dag är vi framme i Las Palmas, och vi skådar med havströtta och brännande ögon mot stränderna. Las Palmas är en bunkringshamn för havens väldiga lastdragare. På tre timmar fylls de tomma bränsleoljetankarna med olja, sedan bär det vidare. Ibland händer det förstås att någon brännoljetank svämmar över av den häftiga fyllningen och risk för eldsvåda. Men så illa går det inte för oss, vi kan fortsätta ut mot havsvidderna. Nu har vi hjälp av passadvindarna och med betydligt ökande fart drar resan vidare. Vi passerar Ekvatorn och kung Neptun kommer ombord, och för några timmar glömmer vi vardagsbekymren. De som inte passerat linjen skall döpas. Äntligen efter en månads resa styr vi in i La Platabukten. Vi är strax vid målet, Buenos Aires. Men ännu är inte resans mödor överståndna. På ett ögonblick förmörkas horisonten och en svart molnvägg skjuter upp och en pampero, en hemsk storm kommer över oss. Det blir en hård kamp, sedan lika plötsligt som den kommit är pampero borta och vi kan styra in i Buenos Aires hamn. På kajen står stuvarebasen Pedro, som kan svära på svenska likt en del flickor i barerna, redo att sätta in sina mannar i arbete och lossa lasten. Pappersmassan från Svartvik har nått målet.

Fakta och statistik

Svensk Sjöfartstidnings utmärkta sida för att gå vidare och kunna nå fakta och statistik, och inte minst kunna klicka vidare till "nyheter" : <http://www.shipgaz.se/fakta_statistik/>

En befälhavare

Avd. befälhavare på svartviksbyggda fartyg. Theodor Julius Larsson, född i Göteborg den 16 mars 1834. Som 14-åring påmönstrad som jungman på skeppet Prins Oscar den 15/7 1848. Sista avmönstringen som jungman på Prins Oscar den 1/9 1852. Påmönstrar som styrman på skeppet Charlotta den 21/12 1857. Påmönstrar som befälhavare på briggen Marika den 6/12 1859. Marika förliser den 26 februari 1861 på en blindklippa utanför Clyde. Den unge befälhavaren Larsson och resten av besättningen omkommer. Theodor Julius Larssons bröder. Fredrik Wilhelm född den 25/11 1831, avliden den 24/3 1897. Även han befälhavare på svartviksbyggda fartyg, och bl.a. styrman på skeppet Svartvik. Frans August född den 28/11 1835, avliden den 18/12 1846. Oskar Edvard, bokhållare, född den 24/4 1838, flyttade till Umeå 1857, flyttade till Svartvik i maj 1861 och ännu kvar på Svartvik 1865; torde dock ha lämnat vårt Svartvik före 1870. De fyra nämnda brödernas far och mor. Hökerihandlare Larsson (förnamn?) född den 15/7 1795 och Amalia Wilhelmina född Tillberg den 16/10 1810. /Källa kammarherre James Dicksons efterlämnade papper - med tack till Dicksonsläkten /

Göta Kanaltur

Upplev bl.a. en fyradagarstur på Göta Kanal för $ 5000,- Advertisement: "The Steamship Historical Society of America is sponsoring a tour to Sweden with many opportunities to ride historic passenger ships, roundtrip from New York, July 16-30, 2009. A 4-day passage through Sweden's Gota Canal onboard MV JUNO of 1874 (the oldest overnight vessel in the world) and a roundtrip to Helsinki on superferry MARIELLA or GABRIELLA are featured, as are excursions on STORSKAR of 1908 and BOHUSLAN of 1913. The price of $5021 (plus air taxes and surcharges), per person, double occupancy, covers round trip transatlantic air from New York, all accommodations, and many meals. For further information and a detailed itinerary, visit http://www.travelwithkaty.com/ or call SSHSA tour leader William M. Worden at 313-824-9503 (USA).". ---------------------------------------------------------------------------------- Fartygsvänner "googla": Steamship Historical Society of America

En befälhavare

En av befälhavarna på de svartviksbyggda fartygen. Anders Jacob von Reis född i Göteborg den 15/4 1820. Gift med Mary född Blackwood. Debuterade på briggen Julie som han påmönstrade den 19/8 1841, befälhavare på Julie var George Bagge. Den 27/11 1843 påmönstrade von Reis samma fartyg, nu som lättmatros. 1847 hade han avancerat till styrman, och som sådan påmönstrade han skonerten Oberon år 1847. Han fortsatte som styrman på skeppet Prins Oscar innan han någon gång omkring årsskiftet 1848/1849 påmönstrade briggen Johanna Catharina som befälhavare. Johanna Catharina avmönstrade han för sista gången den 14/12 1853. Hans sista svartviksbyggda fartyg blev skeppet Montrose som han lämnade den 20 augusti 1855. Anders Jacob von Reis avled den 11 oktober 1874. /Källa kammarherre James Dicksons i Vikaryd efterlämnade papper/ När jag omkring år 2000 bodde i Göteborg hette kulturchefen på GöteborgsPosten von Reis - kanske en ättling?

Lifräddningsbojen Svartvik

Lifräddningsbojen i Svartvik. Före sin tid. Ordinarie möte den 5 april 1913. ”Arfström höll en skarp vidräkning med bruket av cigaretter, snus och tobak. De unga borde så mycket som möjligt varnas för cigarettrökningen. Andra talare instämde i huvudsak.”. Brutalast? Ordinarie möte den 16/1 1915. Dagen innan hade tyskarna inlett bombardemang mot Storbritannien. ”Fråga från L.T.: vem av de krigförande länderna äro brutalast? Eriksson ansåg att Tyskland var brutalast. Jensen ansåg att alla krigförande länder var lika brutala, men England var brutalast mot de neutrala länderna.”. Ryska revolutionen Ordinarie möte den 21 april 1917. ”L.T. Frågar: har vi något att lära av ryska revolutionen, om så är fallet vad kunde vinnas med att följa exemplet? L.T. Ansåg småfolket vara de bestämmande, såväl i nykterhetsfrågan som andra brännande frågor för dagen. Flera talare yttrar sig i frågan (inget i protokollet vad de sade). Skilda åt. Ordinarie möte den 21/2 1920. ”En fråga av broder Karlsson: varför sitter systrarna på den ena sidan och bröderna på den andra? Efter en stunds diskussion sade broder Eriksson att ej något förbud var rådande att sitta var som helst. Broder Modin sade att det var diskussionerna som var orsak till förhållandet och Boström sade att en ändring i förhållandet skulle vara på sin plats.”. Motboken. Extra möte den 5/10 1920. Diskuterades motböckernas tilldelning. I protokollet infördes: ”sänkning av literantalet sprit från 4 till 2 liter per månad samt att män under 25 år samt alla kvinnor skulle förbjudas tilldelning av motbok.”. Anm. : motboken användes fram till 1955.

Svartviksbyggda Prinsessan Louise

Briggen ”Prinsessan Louise”, byggd på Svartviks varv av ek och fura på cravel år 1850. Stapelavlöpning den 18 maj 1850. Hennes förste befälhavare var S.A. Kihlman som den 8 maj påmönstrade manskap, och med den tog ångbåten upp till Svartvik. Den 15 juli avgång Svartvik destinerad London med last av bl.a. 748 skeppund järn, 300 loads bjälkar och 19,5 famnar ved. Från London bär det av till Sundsvallsdistriktet igen, nu med last av ”blyvit”, segelduk, gevär och sablar, med ankomst den 4 oktober. Andra resan. Med Kihlman som befälhavare avseglar ”Prinsessan Louise” Sundsvall den 29 oktober 1850 med trävaror till Cadiz som anländes den 18 december. Den 30 januari 1851 avgång Cadiz med salt till Buenos Aires och ankomst den 3 april. Avgång tangons och fotbollens huvudstad den 2 juli destinerad London, och med last av hudar och talg. Ankomst London den 1 oktober och avgång den 20 oktober för hemfärd. Ankomst Göteborg den 3 november och avmönstring ett par dagar senare. Tredje resan. Avgång Göteborg den 10 december 1851 med trä till Buenos Aires. Ankomst den 10 mars och avgång inte förrän den 12 juni. Ankomst New York, via Montevideo, den 10 augusti. Därifrån avgång den 13 september med terpentin till Köpenhamn. Därefter barlastad till Göteborg med ankomst den 18 november. Fjärde resan. Avgång Göteborg på julafton 1852 destinerad Mauritius och med last av trä. Från Mauritius i barlast till Moulmein (Burma?) där man blir 22 juli till 15 augusti 1853. Så småningom hamnar man i London, lastar järnvägsskenor där och seglar till New York. På hemresan anlöpes Köpenhamn och så småningom blir det avmönstring i Stockholm den 1 augusti 1854. Femte resan. Avgång Stockholm den 7 augusti 1854, ankomst Umeå tio dagar senare. Lastning av trävaror och avgång Umeå den 10 september destinerad Kapstaden. Ankomst den 10 januari 1855. Den 13 mars avgång destinerad London med ankomst den 19 maj. Ankomst Göteborg den 11 juni. Sjätte resan. Anlöp Härnösand, Table Bay, Algoa Bay (Kapstaden), S:t Helena, London för att vara tillbaka i Göteborg varvid befälhavaren Kihlman slutar på ”Prinsessan Louise”. Sjunde resan. Ny befälhavare på ”Prinsessan Louise: sjökaptenen av första klass och borgare i Göteborg Carl Johan Stillström som bl.a hade erfarenhet som styrman på svartviksbyggda ”Svartvik”. Det blir nu premiär som befälhavare och med en första resa till bl.a. Mauritius vilket även händer under resa nummer åtta, nio och tio, medan det under den elfte resan (1862) mest handlar om australiensiska hamnar (men även Kapstaden). Svartviksbyggda ”Prinsessan Louise” blev till vrak år 1871.

Brittiskt vrak

Bilden: A bronze cannon recovered from the wreck of the HMS Victory was hoisted onto the deck of the Odyssey Explorer (New York Times). <http://www.nytimes.com/2009/02/03/science/03shipwreck.html?_r=1>

Ur Hufvudstadsbladet : Vrakfynd- Skeppsmysterium löstes - dykare fann HMS Victory En mörk och stormig oktobernatt 1744 sjönk den brittiska flottans flaggskepp HMS Victory spårlöst utanför Kanalöarna. Nu påstår ett amerikanskt företag sig ha funnit vraket - och det är bäddat för strid om skatterna ombord. Det amerikanska företaget Odyssey Marine Exploration fann skeppet redan i maj. Sedan dess har dykare under stort hemlighetsmakeri arbetat med att få upp några av de över hundra mässingskanonerna för att kunna bevisa att det faktiskt är HMS Victory det handlar om. Ombord tros också finnas 100 000 guldmynt, vilket gör vraket till ett rejält kap. - Det är sällsynt att få vara med och lösa ett urgammalt mysterium som det här, sade Greg Stemm, delägare i Odyssey, till tv-kanalen Discovery Channel, som gjort en dokumentär om fyndet. Det 175 fot (53 meter) långa fartyget - förebilden till amiral Nelsons flaggskepp som kan besökas i Portsmouth - var på väg hem från strider med franska flottan utanför Portugal när hon tros ha seglat på grund utanför ön Alderney i Engelska kanalen. 1 100 sjömän drunknade. Trots omfattande efterspaningar var det enda man fann efter haveriet bitar av masttoppen. Fyrvaktaren på Alderney åtalades senare för att ha glömt att tända ljusen i fyren den ödesdigra natten. Att skeppet inte har hittats på över 260 år har hört till de stora mysterierna i den brittiska sjöfartshistorien. En förklaring till att det inte har hittats förrän nu. - Vi fann det över 80 kilometer från var man trott att det sjönk, sade Stemm. Enligt honom hittades fartyget på över 100 meters djup när man letade efter helt andra vrak. Den exakta positionen där skeppet ligger har inte avslöjats, men enligt papper som lämnats in av Odyssey hos amerikanska domstolar ligger hon på internationellt vatten. Och där ligger också grunden till en ordentlig tvist. Det brittiska försvarsministeriet hävdar att HMS Victory är ett militärt vrak och därför faller under brittisk överhöghet. - Ingen inkräktande verksamhet får göras utan lov av Storbritannien. Redan från tidigare är Odyssey indraget i en rättstvist med Spanien om en spansk galleon som sjönk utanför Portugal lastad med 100 000 guldmynt. SANNA KARLSSON Tel.: (Finland) 09-1253 248, sanna.karlsson@hbl.fi Källor: The Times, The Guardian, The Daily Telegraph, Discovery Channel (bild : New York Times gm Stig)

Tidskrifter om sjöfart

Tips på tidskrifter för sjöfartsintresserade (lägg till Medelpads Sjöhistoriska Förenings tidskrift "Lubrikatorn"). http://www.landgangen.se/forum/index.php?action=printpage;topic=3982.0

Svartviks skola klass 1 ht 1936 & vt 1937

Svartviks folkskola klass 1, höstterminen 1/9 1936 - 12/1 1937 och vårterminen 12/1 1937- 31/5 1937. (Det är 1936 [21 maj] som riksdagen beslutar att den obligatoriska sexåriga folkskolan skall bli obligatoriskt sjuårig). Lärare Alma Andersson 1/9-14/12; 12/1-22/2; 1/5-31/5. Vivan Kronman sjukvikarie 1/3-9/3 och 1/4-30/4. Helga Ekegård sjukvikarie 11/3-24/3. Frånvarodagar höst- och vårterminen tillsammans: pojkar 234, flickor 130. Vilket innebär medeltalet 16,9 dagar/elev (en elev gick endast en termin). Betygsatta ämnen: uppförande, flit, kristendom, modersmål uppdelad i tal- och läsövningar respektive skrivning och språklära, välskrivning, räkning och geometri, hembygdsundervisning, arbetsövningar, sång samt gymnastik med lek och idrott. Förutom ”A” för alla elever i flit och uppförande var det högsta betyget som utdelades var ”Ba” det lägsta betyget som utdelades var ”B”. Att inget sämre betyg utdelades må anses ”ärorikt” för klassen men kanske mest för lärarna. Vilken början av livet för en sjuåring att få ett ”C” (”du är värdelös”) i betyg. Eleverna: Sune John Bylund född den 15/6 liksom alla andra elever år 1929. Henrik Fritz Englund, 17/1 (2 st Ba-betyg). Lennart Vilhelm Glantz 24/4 (2/Ba). Åke Jan Torkel Bergström Jonsson 30/10 (1/Ba).Målsman J. Hj. Jonsson. Ira Karl Landell 28/9. Martin Karl Lehman 26/1 (6/Ba). Bert Gunnar Nilsson 18/3. Gunnar Nils Nording 13/3 (1/Ba). Bernt Erik Gunnar Olsson 3/11 (2/Ba). Ivar Per Palm 20/2 (4/Ba). Jan Ingvar Söderholm 19/4 (2/Ba). Flyttade en bit in på andra terminen till Gäddede, Frostviken. Arne H. Vesterlund 19/8. Bert Tage Östlund (min bror) 11/10 (4/Ba). Birgit Marianne Andersson 15/4 (3/Ba). Britt Ann Eriksson 18/2. Kerstin Elisabet Forsberg 4/8. Sonja Paulina Nyberg 19/8 (1/Ba). Kerstin Elisabet Sandberg 7/5. Irene Marg. Tunström 7/11 (2/Ba). Hjördis Linnea Vesterlund 15/9. Valny Eugenia Rudberg 25/7. Gudrun Margareta Sjöberg 14/1 1937: Eston Lindfors arrenderar jordbruk av svartviksbolaget och får löfte om att utföra bolagets alla körningar. Den 10 februari sprack ett sk. gaslås vid svartviksfabriken. Svaveloxid trängde in i betongtornet där dussintals arbetare var sysselsatta med olika jobb. Alla blev mer eller mindre bedövade av gasen. De kvicknade så småningom till sedan de kommit ut. Så var det inget mer med det. Olof Sivertsson blir vice komminister i Svartviks kyrka och gifte sig detta år (med Ingegerd Eriksson). Komminister där blev han 1942. Han kom till Svartvik närmast från Stigsjö där han sedemera blev vice pastor. Sivertsson föddes den 13 maj 1906 i Oviken, Jämtland.

Svartvik och år 1950

1950 Nytt ämne på Svartviks skola: engelska. Lärare O. Attergård som hela terminen mest visade oss på fonetisk skrift (jag tillhörde premiäreleverna). Schemat påminner mig nu om att vi hade engelska en lektionstimme varje dag utom måndagar.

Namnet på arbetsplatsen nedanför restaurangen på Svartvik - timmerupplageplatsen - döps till Korea (ett hemskt krig pågår i Korea). Hilma, hustrun till läraren på Svartviks skola Erik ”Pelle” Pettersson avlider. Hon var född 1899. Konsum på Hemmanet och den på Svartvik sänker priset på kalsonger med långa ben i storlek 4, 5 och 6 från 7,85 kr/st till 3,50/st. Den 1 september avlider Anna Brita Brander i hemmet på Hemmanet. Hennes hus, ”Annabrittas” vid nuvarande Björkvägen på platsen där det tredje huset till vänster från Serpentinvägen räknat nu ligger, kom att bli ett känt ”riktmärke”. Utdrag ur skeppslistan av den 9 augusti: avgångna fartyg från Svartvik m/s Tortugas från Svartvik till Härnösand och därifrån till Havanna och USA med papper och pappersmassa från Svartvik. Skeppslistan den 27 september: m/s Ceylon på 9800 DW-ton från Svartvik till Japan (troligen jungfruresan). Tidigare underr året har m/s Brasil gått med pappersmassa från Svartvik till Sydamerika via Stockholm. Fackföreningen på svartviksfabriken håller möte i Njurunda Folkets Hus den 22 februari. Protokollets § 4: ” personalen i syrahuset hade framställt om att få bättre förhållande med kisaska. Bolaget meddelar att de ämnade bygga om så att dammet av askan skall försvinna”. Det var ju hyggligt. Två inbrottstjuvar slår sönder glasdörren i Hägglunds kiosk på Svartvik och tar kassaapparaten. Tage Eriksson på restaurangen bredvid såg det hela, varvid tjuvarna flydde i mörkret mot järnvägen. Det visade sig att de fortsatt till konsum i Vapelnäs och där länsat nästan hela kaffelagret, och även stulit tobak. Ohyggliga brott i Sörgården som gav stoff till livliga diskussioner under lång tid (”det var bättre förr” kunde höras). Njurunda skolors idrottstävlingar på Svartviks idrottsplats. 200 pojkar och 188 fickor var anmälda. Segrarna som gick i Svartviks skola: klass 4, löpning 60 m segrare Lennart Löf (sedemera bra orienterare). Klass 5, löpning 60 m segrare Hans Olof Bäcklund. Klass 7, löpning 60 m segrare Stig Östlund. Klass 5, längdhopp segrare Hans Olof Bäcklund. Klass 7, längdhopp segrare Lennart Gäfvert. Kurirstafett pojkar 5x60 m segrare Svartviks skola. Klass 3, löpning 60 m segrare Birgitta Löf. Klass 4, löpning 60 m segrare Ann-Margret Bäcklund. Klass 6, löpning 60 m segrare Berit Nordström. Klass 3, längdhopp segrare Birgitta Löf. Klass 4, längdhopp segrare Ann-Margret Bäcklund. Klass 5, längdhopp segrare Barbro Lundvall. Klass 5, kast med liten boll segrare Lisbet Nilsson. Kurirstafett, flickor 5x60 m, segrare Svartviks skola. Njurunda skolstyrelses vandringspris till skola med högsta sammanlagda poäng för pojkar och flickor gick till Svartviks skola. Njurunda skolstyrelses vandringspris till skola med högsta poäng för flickor gick till Svartviks skola. Heja Svartvik! Men vandringspriset till pojke som erövrat högsta poäng sammanlagt gick till Jan Svensson, Vapelnäs skola. Jan vann 60 m och blev tvåa i längdhopp. Inget motsvarande vandringspris utdelades till någon flicka. Svartvikstjejerna Birgitta Löf och Ann-Margret Bäcklund (okänt deras resultat i kast med liten boll) torde ha legat bra till i så fall. Sympatiska Ann-Margret och hennes brorsa, lika sympatiske Hans Olof (”Kålle”) bodde intill kyrkan. Pappan jobbade i pappsalen. Svartviksborna Andor Nilson (s) och Birger Olsson (s) väljs in i Njurunda nya kommunfullmäktige. I höstmörkret lyser det i Svartvik för Gösta Magnusson och Waldtraut Schwabe. Sundsvalls Teknik Förening höll sammanträde under vilket bland svartviksarbetarna den populäre överingenjören I. Eidem höll ett intressant föredrag om en resa tidigare under året till USA och Canada. Då han tillfrågades vad han helst ville ha infört i Sverige av amerikanskt arbetsliv, kom svaret direkt: ”att klassmedvetandet skulle försvinna”, ”Det är ett annat och mera kamratligt förhållande mellan olika kategorier av anställda vid de amerikanska företagen” tillade Eidem för en del något förvånade åhörare. Under sommaren byggs Serpentinvägens järnvägsviadukt. Jag, ung pojke, reser till Finland tillsammans med min mormor. Om det inte var år 1950, var det året innan eller året efter: DM i slalom herrar 1. Gustav Holmlund, Svartvik 2. Kjell Englund, Sundsvall 3. Bert Östlund (min bror). DM i slalom juniorer 1. Kurt Östlund, Svartvik (min bror) 2. Lennart Östberg, Sundsvall 3. Martin Åberg, Sundsvall. DM i slalom damer 1) Ingrid Englund. Handelsträdgården i Svartvik upphör. SM i bordtennis i Eriksdalshallen, Stockholm. Damdubbelsegrare Eina Erikson, Svartviks IF/Margareta Winqvist, Minerva. Slalombacken i Svartvik har knappast varit så fin som nu skriver Sundsvalls Posten den 10 januari. ”Meterdjupt med snö”. Min kommentar: nu kunde man utan stor risk åka utför den "legendariska" storstenen (ungefär i mitten av backen). Vid skidtävlingar i Essvik visar de tre bröderna Sjöberg från Hemmanet stor skidtalang. Stig vinner tex 5 km för pojkar. Den 19 mars invigs en mässkrud i Svartviks kyrka. En gåva av konsul Arne Mörch och hans maka Dagmar (född Barth). Att även notera: kammarherre James Dickson talar å Sundsvalls Teater fredagen den 31 mars över ämnet ”Några funderingar över politiken”. Arrangör Sundsvalls högerförening. Den 26 mars är det möte med Svartviks konsumentförening varvid det bekräftas sammanslagning med konsumtionsföreningen i Njurunda.

Svartviks egen Kronprins

Skeppet Kronprinsen (bilden) , byggt på Svartviks varv 1855 av furu och ek, 389,37 svåra läster. Ommätt 1861 till 361,57 sv. läster. Det största fartyget som byggts på Svartvik. (Om fartygs tonnage, svåra läster mm, se t.ex.: http://sv.wikipedia.org/wiki/Tonnage) Stapelavlöpningen den 7 juli skildras i svassande ordalag i Sundsvallstidningen Dilettanten (”Sundsvalls Posten”), ”en handelns och sjöfartens glädjefäst firades å Swartwik sistl. Lördagseftermiddag, då från staplarna å warfwet derstädes afgingo twenne fartyg, det ena det större klipperskepp och det andra ett skonertskepp...” (skonertskeppet var "Danube"). Kronprinsens första resa Befälhavaren Wennerholm som påmönstrat besättning i Göteborg kommer med den till Svartvik och fartyget avgår den 14 september med trälast till London. Ankomst London den 10 oktober och avgång därifrån den 16 november destinerad Göteborg där Wennerholm avmönstrar. Andra resan Ny befälhavare är Carl Eduard Bothén som den 29 december 1855 med sin Kronprinsen avgår med trälast till Adelaide, dit man anländer den 1 maj 1856. I Adelaide stannar man till den 9 juli då man seglar till Semarang på Java (1 oktober), Batavia ( 7 november) och tillbaka i Europa (Hamburg) den 7 mars 1857. Den 4 april är det dags för avgång till Göteborg som man anländer den 17 april varvid Bothén avmönstrar. Tredje resan Bothén påmönstrar den 10 augusti 1857 och man avgår samma dag, destinerad Melbourne som man anländer den 4 december. Avgång barlastad Melbourne den 12 januari 1858 destinerad Akyab ( [Burma] 20-29 mars), Bassein ( [ på en indisk ö nära Mumbai/Bombay] 8/4-8/5), Singapore (6/6-19/8) och seglats till London som man anländer julafton 1859. Avgång den 12 mars 1859 London med styckegods till Geelong i södra Australien. Ankomst den 12 juli och avgång 31 augusti, destinerad Batavia som man anlände den 25 september. Semarang (14/10-6/12), Napoleonön S:t Helena för bunkring den 30 januari 1860. Rotterdam 3- 30 april och London (8/5-20/7). Sedan dags för bl.a. Australien igen. Tillbaka i London den 15 juli med ris. Barlastad hemma i Göteborg den 1 augusti. Fjärde resan Bothén befälhavare. Avgång Göteborg den 26 oktober med 1.108 tolfter plank. Vädret uruselt och Kronprinsen anlöper Plymouth skadad den 19 november. Via bl.a. Kapstaden, australiensiska hamnar och Manilla anländer Kronprinsen London den 3 mars, lastad med socker. Därefter upp till Sandarna för lastning. Femte resan Från Sandarna till Adelaide i en ganska dramatisk resa. Hemresan: anländer London den 17 maj med ull, hudar mm. Ankommer Göteborg barlastad den 8 juni. Sjätte resan Återigen Adelaide (12/2-24/3 1865). Batavia (3/5-4/7), Passaroeang på Java(8/7), Batavia igen (5/-10/9), S:t Helena (4-6/11), Amsterdam lastad med kaffe (16/1-12/2 1866). Inkom Klädesholmen i motvind och snötjocka den 25 februari och Göteborg barlastad den 3 mars. Sjunde resan Avgång Götebrog den 14 april 1866, Melbourne, Batavia, Cherebon, Batavia, försök anlöpa Kapstaden men misslyckas pga storm från sydost, S:t Helena, Amsterdam med kaffe och ankomst Göteborg barlastad den 19 juli. Åttonde resan Avgång Göteborg den 4 oktober 1867 (skall vara 1866?) destinerad Adelaide. Sedan Melbourne, Newcastle, Hongkong med stenkol. Barlastad ankomst Bangkok, ris till havre via Falmouth, och barlastad som vanligt ankomst Göteborg den 22 maj. Batavia idag = Jakarta. Napoleon-ön = ja, Napoleon satt ju som bekant (?) fängslad där. Man kan gissa att Bothén var trött på Adelaide (idag en kulturstad). Ungefär tre veckor efter ankomsten Göteborg såldes svartviksbyggda Kronprinsen på auktion för 52.000 riksdaler och fick därmed Kungsbacka som hemmahamn. År 1877 gick vår Kronprins på grund och slogs i spillror. Besättningen räddades dock.

/Källa bl.a. kammarherre James Dicksons efterlämnade anteckningar/

Svartvik och året 1948

Svartvik 1948 Svartviks Idrottsförening bildar en ungdomssektion som kom att leva och frodas i decennier. Initiativtagare Lennart Glantz och min bror Kurt. Från årsmötet å lokalen Idyllen den 16/11 1953 (jag hittar inget protokoll från före 1952): Styrelseval: ordf Lennart Glantz, sekr. Lennart Gäfvert, kassör handlarsonen Hans Persson, fotbollssektionen Stig Östlund, bordtennis Anita Eriksson, längdskidor/slalom Sune Olsson, Issektion kamrersonen Lars-Erik Holmberg och damsektion Maj Hedqvist. Svartviks slalombacke på Hemmanet inviges den i mars med deltagande av många av landets slalomelit. Bl.a. Olle Dahlman som under veckan vunnit kombinerat slalom/störtlopp i Holmenkollen. Svartviks slalombacke blev åkbar första gången 1945. Bilden: Olle Dahlman - från nätet; http://www.rslk.nu/bildhistoria.htm.

Fackföreningen på fabriken har 619 medlemmar. Sverige tar guldmedalj i fotboll i de olympiska spelen i London. Själv låg jag och kusiner på gräsmattan och lyssnade på radioutsändningen från finalen mot Jugoslavien. Sven Olson som varit ordförande i fackföreningen på svartviksfabriken sedan 1943, slutar som ordförande. Han efterträdes av Lenny Jonsson. Omfattande upprustning inleds av svartviksfabrikens massabingar och sliperiet. Erik Grundgård blir proviansläkare i Njurunda västra distrikt vartill räknas Svartvik. Han kom närmast från e. läkare vid epidemisjukhuset i Stockholm. Grundgård föddes den 13 augusti 1909 i Älvdalen, Kopparbergs län. Hans far var kronojägare Lars Olsson och hans mor var Kristina. Erik G. gifte sig 1938 med Inez Vilhelmina född Carlson. Paret fick tre döttrar: Åsa, Ragna och Ylva. Många arbetare på fabriken var skeptiska mot Grundgård, Jag tror att man tänkte honom (och vet att åtminstone en arbetare kände sig säker på detta) som en läkare som kanske favoriserade arbetsgivaren på bekostnad av arbetarnas hälsa. (1948: en av de största uppfinningarna någonsin: transistorn uppfinnes)

Svartvikare på Mount Everest

1947 fick vi svartvikare en ny präst till vår kyrka. Det var Erik Verner Hellsvik född den 7 oktober 1908 i Enköping. Hans föräldrar: inspektör Gustaf Hellsvik och Hulda född Rannström. Prästen Erik Hellsvik var gift första gången (1936-1945) med Naemi f. Netscher. Andra gången med Brita f. Marklund 1946. Eriks och Britas barn: Lillemor f. 1939, Jan-Erik f. 1943 och Lars f. 1948. Erik Hellsvik kom till Svartvik närmast från Skön där han varit kyrkoadjunkt 1942-1947. Hellsvik var min konfirmationspräst. Samtidigt med mig konfirmerades Åke från Hemmanet som i Svartviks kyrka även begåvades med en örfil från högre håll. Den enda i Svartviks kyrka genom åren? När jag för ett antal år sedan som radioamatör på kortvåg fick kontakt med en Mount Everest-expedition blev jag glatt överraskad. Inte nog med att den var svensk... Jag på Hemmanet: Are you from Europe? NN i baslägret: Yes. Jag: Northern Europe? NN: Yes. Jag: Germany (varför jag sade Tyskland vet jag inte) ? NN: No, from Sweden. Jag: Sverige? NN: Ja. Jag: stockholmstrakten? NN: Nej, från Norrland. Jag: län? NN: Y-län. Jag: vilken stad? NN: Sundsvall. Jag: från själva stan? NN: Nej, Njurunda. Jag: Bommen, Kvissle? NN: Nej, från Hemmanet. Jag: vad heter du? Jan-Erik: Hellsvik, pappa är präst. PS Vad jag minns så nådde man inte bergets topp, åtminstone inte denna gången (jag är osäker).

Svartvik möter Kaskö år 1947

Knästående från vänster: Karl-Erik, Kurt, Milton, Gunnar E., Theodor, Birger, Lennart, Bert, Sören, Gunnar T., Arndt.

Sommaren 1947 gör Svartviks fotbollslag (bilden - knästående) en resa i ett par mindre båtar till Kaskö på den finska sidan. Resan blev något gungig om man säger så, och det var med skräckslagen min ett par av spelarna berättade om den efteråt. Men man vann en match mot Kaskö (bilden - stående), och kände sig trots allt nöjd med det viktigaste, fotbollsmatcherna. Min bror Bert som var med, har berättat för mig om resan. Bl.a. att när man på hemresan närmade sig hemkusten, trodde en av spelarna att man i land hyllade lagets vinst mot Kaskö. Han hade nämligen trott sig se fyrverkeri. Och mycket riktigt, det visade sig vara ett ”fyr-verkeri”, men fyren Draghällan. Historien har bekräftats av andra som fanns med. De som denna gång representerade svensk fotboll i Kaskö var följande. Teodor Lars Andersson, stabil försvarsspelare född 24/5 1919, gift 1953, avliden 1994. Oskar Gerhard Berg, ledare, f. 28/6 1905, skild 1984, avliden 1986. Karl-Erik Berlin, seriös försvarsspelare, f. 29/12 1924, skild 1983, avlidit 1085. Sven Sören Bylund, rent spelande försvarsspelare (inte så vanligt!), f. 5/10 1916. Sören träffade jag häromdagen (februari 2009) friskt promenerande med sin fru. Angenämnt möte. Birger Eriksson, Svartviks Zamora (en av världens bästa målvakter någonsin), f. 27/10 19 Arndt Erik Hägglöf, f. 12/9 1925. Gunnar Karl Eriksson, snabbfotad, attackvillig spelare, f. 29/1 1917, änkling 1986, avlidit 1998. Bertil Nils Hörnfeldt, f. 26/3 1926. Kurt Ingvard Johansson, bra och juste spelande anfallare, pinknödig strax före varje match, f. 13/4 1924. Lennart Johan Lundqvist, en av distriktets bästa yttrar, f. 10/6 1921. Dan Johan Martin Lindfors, f. 25/3 1928, gift 1950, avlidit boende Stockholms skärgård 1950. Sven Ejnar Nilsson, klippa i försvaret som man helst undvek, f. 6/10 1919, gift 1941, avlidit 1999. Kurt Olsson, ledare, f. 11/10 1923. Nils Arne Sahlin, f. 1928. Per Arne Svensson, värdefull spelare som fanns överallt i försvarslinjen, f. 1926. Gunnar Nils Verner Thunström, Svartviks Nisse Liedholm, f. 18/1 1928. Karl Evert Uppling. Bert Östlund, teknisk högerinner med anbud från en storklubb, f. 11/10 1929, gift 1957, avlidit 1992 under semester i sydeuropa. Ett, i dess allra bästa mening kamratligt idrottsgäng som tyvärr fick uppleva Bottenviken när den är som allra vresigast.

Havet

I must down to the seas again, to the lonely sea and the sky and all I ask is a tall ship, and a star to steer her by; And the wheel's kick and the wind's song and the white sails shaking, And the grey mist in the sea's face, and a grey dawn breaking. I must go down to the seas again, for the call of the running tide Is a wild call and a clear call that may not be denied; And all I ask is a windy day with the white clouds flying, And the flung spray and the blown spume, and the seagulls crying. I must go down to the seas again, to the vagrant gypsy life, To the gull's way and the whale's way where the wind's like a whetted knife And all I ask is a merry yarn From a laughing fellow rover, and quiet sleep and a sweet dream when ere the long trip's over. John Masefield

Grundforskning om Svartviks skeppsvarv

Tillsammans med riksarkivets energiske stamkund, i Stockholmstrakten boende Håkan Ottosson har jag forskat om skeppsvarvet i Svartvik. Resultatet av den grundforskningen finns redovisad i Klubb Maritim, föreningen för fartygshistorisk forsknings tidskrift "Båtologen" nr 1/1996 och nr 2/1996. Adress: Båtologen, Malörtsvägen 11, 260 40 Viken. Hela eller del av resultatet lär i någon form även finnas, eller kommer att finnas på en CD-skiva som föreningen Svartviksdagarna har framställt eller skall framställa. Uppgifter om just fartygen har också upptagits ur Båtologen av ambitiösa och tappert kämpande Medelpads Sjöhistoriska Förening, och finns medräknade i deras skrift om segelfartyg byggda i distriktet. Om skriften inte finns att köpa, kan den lånas på stadsbiblioteket.

Hjärnkonflikt

Mitt första riktiga fartyg hette m/s Clary Thorden, på vilket jag arbetade som jungman för att få sjöpraktik inför studier på sjöbefälsskolan. 13/11 avgång Göteborg kl 23.00 destinerad Boston, Maine, USA. Sjösjuk vid Vinga. 22/11 ankomst Boston efter att ha varit sjösjuk i nio dygn. 24/11 ankomst New York; efter lite sjösjuka. 1/12 avgång New York destinerad Philadelphia; blir lite sjösjuk. 2/12 ankomst Philadelphia; efter att inte ha varit så farligt sjösjuk. 3/12 ankomst Baltimore, Maryland; efter att ha varit lite sjösjuk. 6/12 ankomst New York efter att ha varit lite sjösjuk. 18/12 ankomst Göteborg efter sjösjuka i 12 dagar. 2/1 avmönstrar m/s Clary Thorden efter att ha fått en grundlig och framförallt lång praktik i sjösjuka. Dock inga problem med dagboksskrivandet ombord: dag 1 =sjösjuk, dag 2= sjösjuk etc. Fartygets positioner fick jag av 2:e styrman i samband med avmönstringen. ”Hade jag verkligen varit i New York?”. Efter avmönstringen går jag till biblioteket och där läser jag om sjösjuka, varvid jag upplyses om att sjösjuka upplevs värst i fartygets hytt. Det var just i Clary Thordens hytt jag tillbringade praktiskt taget all tid mellan på- och avmönstring.

Första klass, Svartviks skola maj månad 1898

/ Rätt vad det är kan en klassuppsättning från förr spontant dyka upp i denna blogg / Svartviks skola, första klass den 24 maj 1898 Ämnen: rätt- och välläsning, biblisk historia, katekes, välskrifning, räkning, sång, geografi, naturlära, färdighet att förstå och använda modersmålet, teckning, gymnastik, slöjd (för en del), flit och uppförande. Erik Berlin, Algot Bångfeldt (far till Eida Lindqvist, mångårig granne på Hemmanet) , Karl Bångfeldt, Walter Bäcklund, Hilmar Eriksson, Paul Eriksson, Werner Eriksson, Harry Englund, Alvar Gustafsson, Hendor Halfvarson, Herbert Holmberg, Hilmar Jönsson, Robert Jönsson, Erik Lundberg, Wilh. Lundvall, Josef Modin, Ernst Nilsson (blev så småningom Hemmanets ”advokat”, hjälpte till med olika slags papper – far till Gun Nilsson, klasskamrat till mig på Svartviks skola ), Walter Nilsson (kom att bo många år på Hemmanet invid begravningsplatsen), Gustaf Olsson, Teodor Olsson, Hjalmar Röhs, Gottfr. Strandberg, Ferd. Svensson, Rubin Tolf, Hjalmar Törnqvist, Isidor Öhman, Anny Andersson, Adele Brander, Thora Bylin, Anny Bäckström, Julia Eriksson, Hulda Gerdin, Anna Johansson, Edit Jonsson, Hilma Lundvall, Lina Nordlund, Thora Nordlund, Ingeborg Olsson, Ruth Olsson, Ottilia Persson.

Stort nazistmotstånd på Svartvik

Svenska pappersindustriarbetarförbundet, avdelning 35 Svartvik Möte den 11 januari 1940 i Njurunda Folkets Hus. (Dagen därpå bombar Sovjetunionen städer i Finland). Fackföreningen beslutar att köra för Finland instundande helg, samt ingick i beslutet att både procenten och skiftet oavgjort skulle gå till finlandsinsamlingen. Möte den 9 mars 1941 i Njurunda Folkets Hus. Direktör Göransson meddelar bl.a. att det skulle byggas en tvättstuga på Svartvik, en tidsenlig sådan. Möte den 7 september 1941 i Njurunda Folkets Hus. (Dagen innan hade den den tyska belägringen av Leninggrad börjat). V. Andersson föredrog ett uttalande mot krigsaktivisterna som hade följande lydelse: Avd 35 Svartvik av SPIAFB (Svenska Pappersindustriarbetarförbundet) beslutade vid sitt möte med oro åser vi hurusom krigsaktivisternas propaganda för Sveriges deltagande i kriget på Tysklands sida tilltar i styrka. Denna propaganda riktar sig mot svenska intressen, i det att den syftar till att undergräva vår andliga motståndskraft, samtidigt som man med sin propaganda vill göra gällande att Sverige förr eller senare måste underordna sig det tyska livsrummet. Bland det överväldiga flertalet av svenska folket råder inget tvivel om hur den svenska neutraliteten bäst motsvarar vårt lands intressen. Vidare har det åstadkommit djup bestörtning och oro bland vårt folk att en svensk officer i samarbete med tyska legationen och kända nasiledare bedriver värvning till den tyska regeringens stormtrupper, en värvning som om den får fortsätta kan medföra de allvarligaste faror för vårt land. Därför är det som vi riktar uppmaningen till regeringen att icke se mellan fingrarna med denna landskadliga verksamhet, samtidigt som vi uttalar den förhoppningen att det inte må göras några fler eftergifter varken för yttre eller inre påtrycknignar. Vidare instämmer avdelningen i bojkotten mot Aftonbladet och liknande tidningars landskadliga verksamhet. Avdelningen beslutade att detta uttalande skulle insändas till Nya Samhället. Möte den 10 januari 1942 i Njurunda Folkets Hus. Facket centralt har hållit ett gemensamt möte med Njurunda arbetarkommun varvid beslutas att 30 norska flyktingar som går på skogskurs i Galtström och Attmar skall inbjudas till middag på Svartviks restaurang. Fackföreningen på Svartvik säger OK.

Skrift om Svartvik och sjöfart

Jag har låtit framställa en skrift på exakt 200 sidor i A4-format. Jag kallar den ”Lite om mycket – mest om Svartvik och sjöfart”. Den innehåller något personligt, något om Svartviks ”grundare” Dicksons och deras hemmastad, något om gamla svartvikare, något om Svartviksvarvet och dess skeppsbyggmästare (tidigare opublicerat) något om havet, något om skeppsvarv, något om befälhavarna på svartviksbyggda fartyg (tidigare opublicerat) , något om skogen, något om sågverk, något om massaindustrin, något om ekonomisk historia. Det mesta är mer eller mindre Svartviks- eller sjöfartsrelaterat. Utdrag ur skriften finns med i början av denna blogg. Den senare delen av bloggen innehåller annat material. Annat än vad skriften innehåller skall det även bli i fortsättningen. Jag gjorde skriften helt anspråkslös. Den har dock visat sig intressera många, bl.a. museet och stadsbiblioteket i Sundsvall. Tyvärr blev tryckningen dyrare än tänkt, nämligen 2200:- kr för tio ex. Alla är nu sålda eller utlovade, men om intresse finns ordnar jag för tryckning av fler ex. Är du/ni intresserad meddela mig via e-brev. Min adress: <stig.ostlund@hotmail.com>. Tyvärr, jag tvingas att sätta priset till 2200/10, alltså 220:- kronor plus ev. porto.

Klass 3 Svartviks skola 1952/53

Klass tre Svartviks folkskola höstterminen 1952 och vårterminen 1953. Lärare Karin Samuelsson vikarierar 27/8-20/12. Gudrun Norlander vik. 8/1-1/4, 13/4-26/5 och 28/5-13/6. Lars-Erik G. Gabrielsson vik. 9/4-11/4. Strömstedt vik. 27/5 Elever med födelsedatum, alla födda år 1943 (målsman inom parentes): Jan Erik Englund 7/9 (vägarbetare John R Englund). Karl-Georg Englund 7/10 (sulfitarb. Georg L Englund. Jörgen Sune Englund 3/2 (elektriker Olof V Englund). Jan-Erik Hellsvik 3/5 (komminister Erik V Hellsvik). Lars Georg Fredin 18/3 (förman Bror Harald Fredin). Lars Erik Johansson 20/2 (änkefru Sonja I Johansson). Lars-Ivar Jonsson 23/5 (sulfitarb. Rikard Jonsson). Sten Jörgen Lindfors 17/4 (åkare Eston J Lindfors). Bert Olof Olsson 29/12) fosfatarbetare Alvar J Olsson). Kurt Sundberg ("Nording") 11/4 (sulfitarb. Sigurd Nording). Kurt står även som Kurt Nording. Sven-Göran Uppling ¼ (sulfitarb. Sven Gösta Uppling). Bert G. Andersson 15/3 (Sigurd Lundqvist). Håkan Dan Holmström 6/11 (Elmer Holmström). Karl Ivan Hermansson 18/1 (rörarbetare Seved Hermansson). Kjell Ture Jönsson 20/1 (elektriker Ture Sigfrid Jönsson). Monika E. Berglund 6/6 (sulfitarbetare Petrus Berglund). Birgitta Hammarlund 14/12 (sulftiarb. Sven Hammarlund). Birgitta Margit Hedqvist 22/11 (sulfitarb. Rune Hedqvist). Ulla-Britt Hermansson 17/7 (järnarbetare Torsten hermansson). Gulli Ing-Marie Hägglund (handlare Elmer Hägglund). Ingrid M Jonsson 14/10 (sulftiarb. Gunnar Jonsson). Siv Inger Lindqvist 14/3 (sulfitaretare Einar Lindqvist) Ann-Margret Nylander 11/9 (körkarlen Johan Nylander). Ann-Sofi Nylander 11/9 (körkarlen Johan Nylander ). Åsa Kristina Pettersson 27/12 (folkskollärare Erik Pettersson). Lisbeth M. Olofsson 9/3 (stuveriarb. Elmer Olofsson). Birgitta M. Olsson 1/5 (fosfatarb. Karl Hustav Olofsson). Lena Kristina Åström 15/11 (folkskollärare Hans Åström). Från Baggböle skola den 9/2: Karl Åke Söderblom 19/9 (sulfitarb. Erland Söderblom).

Svartvik och året 1952

År 1952. Optimismen lyser igenom i Svartvik (och Sverige i övrigt). Svartviks idrottsförening bildar en ishockeysektion. Själv blev jag målvakt i ishockeylaget under en tid. Vi mötte bl.a. Wifsta/Östrand som idag heter Timrå IK. Resultatet, antal insläppta mål, försöker jag att glömma. Olympiska spel i Helsingfors. På läktaren vid invigningen bland 70.000 andra återfinns min bror Bert och jag. Jag brukar skryta med att jag har sett den legendariske långdistanslöparen Paavo Nurmi springa. Nurmi var ju den som springande kom in på stadion under invigningen med OS-facklan i handen. Ett oförglömligt minne från en idrottstokig ung pojkes tid. I juni månad lastar motorfartyget Ecuador massa vid svartvikskajen och avgår sedan via Göteborg till Sydamerika. Ett annat exempel från detta år: den 8 september avgår motorfartyget Svanesund från Svartvik med pappersmassa, destinerad Rotterdam. I juni månad gifter sig i Skönsmons kyrka svartvikaren Jan Lindfors (sedemera åkeriägare) med Ann-Marie Nordlander från Skönsmon. Detta år avlider Jans pappa John Eston Lindfors, Hemmanet. Han var född den 30 juli 1891 och efterlämnar makan Svea och barnen Albert med maka Linnéa och Jan med maka Ann-Marie. KÄRLEK (?) Min kusin Kerstin i Svartvik gifter sig med bandystjärnan Gunnar från stan. Min bror Berts klasskamrat i folkskolan Arndt Öhman förlovar sig med Kerstin.De gifter sig senare under året. Min bror Kurts klasskamrat i folkskolan Ebon Bäcklund förlovar sig med Roland. Medan Andreas Modin på Hemmanet med sin Hulda firar guldbröllopsdag den 22 juni. Anläggningsarbetaren Parry Englund från Svartvik gifter sig med svartvikstjejen Mary. Verkstadsarbetaren Conny Elnar Vedin från Vapelnäs, fotbollsspelare i Svartviks IF, gifter sig med Ulla-Maj från Nolby. Svartviks och Essviks idrottsföreningar anordnar fest på Juniskär. På midsommarafton uppträder Edvard Persson. Annons i Sundsvalls Tidning den 10 april: ”...yngre flottningsarbetare inom Indalsälvens och Ljungans ådalar kunna efter avslutad flotttning på våren erhålla sorteringsarbete vid skiljeställena i Lövudden i Indalsälven och Kvitsle i Ljungan. Ett antal pojkar i ålder över 14 år kunna även vinna anställning...Flottningsföreningarnas kontor”. Bl.a. jag nappar på erbjudandet vilket betydde ett mycket intressant, och tyckte man som pojke spännande jobb. Annadag påsk, biodagen: Palladium (Kvissleby) kl 5, 7 och 8 visar ”Hon dansade en sommar” vilket blev ett spännande samtalsämne bland oss pubertetsstinna pojkar; mest beklagade vi att den var barnförbjuden. Vi fick nöja oss med matinén kl 3: ”Ranchen i Texas”, eller så fick vi, påskannandagens olycksfåglar nöja oss med matinén på Metropol (Kvissleby): ”Olycksfåglar till häst”. Takstolarna reses , och det är flaggan i topp vid Serpentinvägens förlängning på Hemmanet. Det är de s.k. ”pråmsläpen” (två bostadsfastigheter) som, enligt de flesta på Svartvik på den tiden i alla fall, förfular området (jag var neutral... utåt). Svartviks fotbollslag med bl.a.min bror Bert möter den 22 maj Skönvik/Sund och förlorar med 1-4. Svartviks lag ser ut att ha varit : Lasse Söderlund - Theodor Andersson , Per Arne Svensson – Börje Lundkvist, Hans Berglund, Lennart Glantz – S Jennebrandt, Bert Östlund, Kurt Johansson, Conny Vedin och Åke Hörnfeldt. Naturligtvis sura miner på ”Bellas” (kafeet på Hemmanet) efter matchen där en del samlades efter hemmamatcherna. Bland annat lockade Bellas (fru Westerlund) hårdbrödmacka med ost. Bättre gick det däremot för juniorlaget som hemma mötte Kubikenborg (Kuben) dagen efter. Svartvikslaget: B Eriksson – A Lundvall, A Andresson – Kj Sundberg, J Frelén, K-E Sjöberg – Stig Östlund(= två år yngre eller mer, än de andra på plan), K Edebrandt, U Nyström, S Tillberg, Bj Nilsson. Reserv var ingenjörssonen Magnus Eidem. Sundsvalls Tidning den 30 maj: En industri som gått framåt med stora steg de senaste åren är Njurundaverken i Stockvik. Njuurndaverken startade ganska blygsamt för sex år sedan med två man som initiativtagare: Harry Lindqvist och Bengt Winberg. Lindqvist blev vid ungefär denna tid vår granne på Hemmanet. I Sundsvall kunde man se en fotbollsmatch mellan Sundsvalls-Alliansen och Hälsingborg (Helsingborg). På plan bl.a Rio-Kalle (Kalle Svensson) och Svarte Blixten (Malte Mårtenson), men bäst på plan en svartvikare: domaren Lennart Nyhlén. Han ansågs f.ö. vara en av Sveriges bästa fotbollsdomare. Svenska Skidförbundet sammanträder den 3-6 juli och utser Sundsvalls slalomklubb och Svartviks idrottsförening att arrangera SM i slalom kommande år. Jag anmäler mig som ”portvakt”. Såghuset i Svartvik rivs ner. En av landets största oljecisterner är färdigbyggd den 8 augusti vid Svartviks fabrik. Den rymmer 10.000 kbm. Därmed kan Svartvik lagra industriolja för andra SCA-fabriker i distriktet. Svartviks trähusfabrik stoppar sin verksamhet under tiden 11 augusti-20 september pga alltför få order. Ett 40-tal anställda får arbete i Tunadal. Stjärnfest i Värstaparken och söndagen den 17 augusti kl. 18.00 talar statsminister Tage Erlander på festplatsen. Den 7 september kl. 16.30 är det uppvisningsmatch i boxning mellan Olle Tandberg och den som kom att bli världsmästare nästa år: Ingemar Johansson. Ingemar Johansson, som ju begravdes igår den 14 februari 2009, gick en boxningsmatch som har kallats fegmatch. Bland publiken kunde ses en ung pojke , kanske yngst bland publiken tillsammans med sin äldre bror Bert, den unge idrottstokige pojken var jag. När jag bodde i Göteborg med sina, i jämförelse med Sundsvall fina cykelbanor, hade jag många cykelbanor att välja bland. Ofta valde jag den vid gatan i Västra Frölunda där Ingemar Johansson växte upp; det kändes bra så. Men den största upplevelsen under dessa olympiska spel var att på plats tillsammans med Bert se fotbollssemifinalen mellan Sverige och en av världens genom tiderna bästa landslag i fotboll: Ungern med bl.a. en som tillsammans med fotbollspelaren Maradona, blev min störste och egentligen den ende riktigt stora idrottsidolen: Puscas. Den 22 septyember släpps siffrorna efter 1952 års val. Siffrorna för Svartvik, med 1948 års valsiffror inom parentes: Högern 33 (35); Bondeförbundet 0 (0) ; Folkpartiet 79 (32); Socialdemokraterna 439 (451) och Kommunisterna 108 (139). Tidningen Folket i Bild, den folkbildande tidningen som betytt så mycket för främst många kulturintresserade arbetare, hade i nr 5/1952 en realtivt lång artikel om "sulfitarbetare på Svartvik". Jag återkommer med utdrag ur artikeln. Sundsvalls Posten den 5 maj: "I Njurnda har bostadsbyggandet under senare år varit livligast i Hemmanet, i 'gattet' mellan bergen och fram mot de odlade, väl tre kilometer långa dalgången från Nolby uppåt Vapelbäcken.". Regeringen ger detta år Njurunda skoldistrikt rätt att från 1953 börja försöksverksamhet med nioårig enhetsskola. Sundsvalls Posten den 13 augusti: "Kiosk i Svartvik tullad på choklad och tobak i natt.". Anm.: Hallbergs kiosk mitt emot fabriken. 21 augusti: "Nytt inbrott i hallbergs kiosk natten till onsdagen. Misslyckades dock pga dubbla dörrar.". Annons: "Nya expeditionstider vid Svartviks station. Personförande tåg och rälsbussar göraäven i fortsättningen uppehåll vid Svartvik liksom tidigare.". Den 6 juli passerar OS-facklan sundsvallsdistriktet.

Värsta fienden?

Från protokoll fört vid möte tisdagen den 15 juni 1920 med Svartviks Socialdemokratiska Ungdomsklubb å lokalen Idyllen, lilla salen. "§ 6. Under rasten inkom en fråga från Kvinnoklubben så lydande: Wilken är vår största fiende näst kapitalisten. Kamrat Fru Hanna Edström att nämnda fråga blivit diskuterad på Kvinnoklubben. Och ansåg nu därför att det skulle vara av inträsse att höra männens tanke i frågan. Kamrat O Ullberg ansåg rusdryckerna vara värsta fienden. Kamrat G Åslund kortspel och alla s.k. hasardspel. Kamrat Person var absolut enig med Ullberg att det var Kung Alkohol som var arbetarnas största fiende näst kapitalisten. Kamrat Jensen hade en annan uppfattning att varken rusdryckerna eller kapitaliserna var våra största fiender utan våra största fiender fick vi söka bland egna led. Kamrat E Axell instämde med Jensen. Kamrat Åslund biografen och avundsjukan. Kamrat Fru H Edström jobbarna och handlarna. Den utgjorda diskussionen fick utgöra svar på frågan.".

Städad svartviksungdom

Ur protokoll fört vid ordinarie möte med Svartviks Socialdemokratiska Ungdomsklubb fredagen den 8 januari 1908 å lokalen Idyllen. ”§ 8 En fråga inlemnades af H Jansson: bör ej klubbens medlemmar uppföra sig bättre å ofäntliga tillställningar. L Jensen ansåg att frågan borde lyda sålunda hur bör ungdomar Formulera sig i det dagliga livet. Kamrat Jensen ansåg att Ungdomen och i synnerhet Klubbens medlemmar borde uppföra sig mera städat efter vägarna samt på ofäntliga tillställningar samt att en hel del cigarettrökningar och dyligt borde bortläggas. Jensen understöddes af kamrat Th Petterson som ansåg att även en hel del svordomar borde bortläggas sedan kamrat Bror Celan yttrat sig att det var väl mycket bejärt att ungdomen skulle vara Gudfruktig samt även sluta att röka beslöt klubben att den förra Diskutionen skulle utgöra svar på frågan.”.

Protokollsutdrag från SDUK-möte på Svartvik

Ordagrant återgivet från protokoll fört vid Svartviks socialdemokratiska ungdomsklubbs ordinarie möte å lokalen Idyllen fredagen den 11 juli 1909. "Föredrogs och upptogs till behandling en av E. Jensen inlämnad fråga hvilken skillnad det är mellan en skräcködla och en kapitalist. Kamrat Jensen inledde frågan sålunda att han ansåg att den kunde vara ungefär densamma. Möjliga skilnaden var den att ödlan dödade sitt offer hastigt, men kapitalisten långsamt. Sedan några andra talare yttrat sig och understödde Jensen beslutade klubben att den förda diskussionen skulle utgöra svar på frågan".