1813

Slaget vid Lützen år 1813

För 200 år sedan

Antalet innevånare i det egentliga Sverige år 1813 är 2.423.949 som motsvarar en tillväxt från föregående år med 0,21 %

Skördeomdömet för 1813 är 2,0 vilket indikerar en dålig skörd (periodens genomsnitt = 2,6) (medelskörd = 3,0)
I Stockholm var medeltemperaturen för året 5,9°C (periodens genomsnitt 5,4°C ). Årsnederbörden var 488 mm . (periodens genomsnitt 488 mm .)
Föddes Nils Petter, bror till min farmors farfar.

Min farmors mormor (Anna-Greta som bor i Badelunda) fyller 20 år och kanske redan har träffat min farmors morfar som hon kommer att gifta sig med om tre år.

Föddes i Göteborg Elias Blomberg som den 24/10 1853 påmönstrade det på Svartvik nybyggda skonertskeppet Clara som befälhavare. Elias B. avled den 28/12 1853 i Ipswich. Alltså endast ett par månader efter påmönstringen.
Hans hustru var Anna Maria, född Skånberg 1805 med vilken han gifte sig 1835. Anna Maria avled i Göteborg år1866. Paret hade en dotter,Ida Elisabeth född 1839.

Svenska Ostindiska Kompaniet upplöses efter 82 års verksamhet. 132 resor hann man med. De flesta till Kina (Kanton). Profesorn i idehistoria Tore Fränsmyr sammanfattar bra dess historia i

tidskriften Populär Historia nr 6/1992. Artikeln finns (år 2009) på nätet:www.popularhistoria.se/o.o.i.s./3

Föddes på Alnö min farmor farfars bror Nils Petter.

Lörans Kapell fick en tavla för psalmnumren (nog så viktigt).

Filosofen Sören Kierkegaard, släkt (syssling) med skeppsbyggmästaren på Svartvik N.E.
Kierkegaard, föddes detta år i Köpenhamn. Han avled 1855.

England beslutar om införseltull. Stoppar i princip all svensk virkeshandel med England

eftersom införselavgiften är nästan lika hög som virkesvärdet. Tullen gynnar Englands kolonier vilket
innebär stort virkesflöde från Canada.

Briggen "Catharina" (f.d. "Venus") ägdes detta år av Robert Dickson, James Dickson och John Hall j:r. År 1817 kom "Catharina" att ägas av commercerådet och commendören av kungliga Wasaordern Niclas Björnberg (1758-1829).
Mellan 1806 och just 1813 var Björnberg direktör i Ostindiska Kompaniet. Innan dess, nämigen år 1799 hade Björnberg orskaat upplopp i Göteborg på grund av hänsynslöshet i sin affärsverksamhet.

Min farfars far mm

Med jämna mellanrum brukar jag stolt visa upp förklaringen till att jag känner mig som Svartvikare för evigt. Här är den igen:

 Min farfars föräldrar
Östlund, Nils Jacob, f. 1838 i Sundsvall; ungefär ett år senare flyttade familjen till Svartvik där pappa Mårten fått jobb på nystartade skeppsvarvet.
Sjögren, Inga Brita,  f. 1837 i Sundsvall

Nils och Inga Britas barn:

Nils Olof Ferdinand, f. 1868 i Svartvik (min farfar)
Almar Emmeleton,   f. 1870 i Svartvik
Agda Serafia,           f. 1870 i Svartvik
Selma Amanda Katarina, f. 1873 i Svartvik
Fritiof Reinhold,       f. 1876 i Svartvik
Elvira Constantia,     f. 1880 i Svartvik

 

En av Nils barnbarn -  min far - kom  så småningom (1939) att med sin familj bo på Hemmanet.

Härunder en välkänd bild. Här för att visa min  första bostad, Jag känner tacksamhet över
att fabriksskorstenen byggdes så hög.  Men ... med tanke på sulfitfabrikens närhet är frågan  ändå om  luften runt vaggan därmed kunde sägas vara frisk? Jag tvivlar.
 

Klicka en gång på bilden och texten blir någorlunda läsbar

 

Sundsvalls Tidning
den 30 januari 2013

Kelso

Påminnelse (för många av oss). Den viktigaste släkten i Svartviks historia må naturligtvis Dicksons vara. Som Svartvikare kan det också vara intressant att veta varifrån släkten härstammade, och då går man exempelvis till Svenska Släktkalendern. Släkten Dickson härstammar från staden Kelso i Skottland. Den kände äldste stamfadern var William Dickson, född omkring 1570 och borgare i Kelso. Dennes sonsons sonsons sonson var köpmannen och rådmannen i Montrose i Skottland James Dickson född 1748 och far till Robert och James Dickson som flyttade till Sverige 1802 resp 1809.
För den vetgirige Svartvikaren: beträffande grundkunskaper om Kelso ställer Wikipedia upp.
Se också (Dicksons hemsida): http://www.swedickson.nu/historia1/historia.htm

Svartviks skola, klass 1 ht 1945-46 och vt 1946

Lärare ordinarie småskollärarinnan Hildur Wiberg
(sjuk 18/1, 14/2, 22/2, 6/5 = inställd undervisning)

Elever -  alla födda 1938 om inte annat anges:

Milton Göran Sundberg född den 12/3 1938 boende södra Svartvik
Sten Anders Berlin 9/11   mellersta Svartvik
Bertil Sigvard Björklund 22/10  Hemmanet
Gunnar Jan Eidem 11/10  mellersta Svartvik
Lennart Karl-Erik Hansson 22/11 Hemmanet
Sten-Olof "Bolle" Hedqvist 2/5     mellersta Svartvik
Lars-Erik "Firre" Holmberg 16/4   mellersta Svartvik
Bertil "Berra" Karl Röhs 9/1         norra Svartvik
Birgitta Edström 18/11939  mellersta Svartvik
Maj Anita Hedqvist 23/8      mellersta Svartvik
Siv Ingrid Johansson 25/12 Hemmanet
Berit Elisabeth Nordström 5/2 norra Svartvik
Gunilla Maria Sivertsson 14/3  skolan
Birgit Söderqvist 26/12 1937 Kvissleby
Siv Thunström 2/6 1937   mellersta Svartvik
Ragnhild Elisabet Sivertsson 23/5 1939 skolan
Ulla Birgitta Berg 13/10  mellersta Svartvik- kom från Vapelnäs den 10/9-45 och avflyttade från Svartvik den 16/1 1946

Ämnen under höstterminen:

Kristendomskunskap
Modersmålet
Räkning och geometri (behandling av talområdet 1-10 [vårterminen talområdet 10-20]  och övningar i användandet av centimeter och ören)
Hembygdsundervisning
Sång
Gymnastik med lek och idrott

Omdömen

Svartviks skola klass 7 ht 23/8-19/12 och vt 8/1-10/6 1950.
Lärare Carl Ossian Attergård.

Tillägg till betyget.

Elev 1: "Miljöskadad". Efterbliven. Lider ofta av huvudvärk.
Elev 2: "Likgiltig". Ointresserad. Varit sjuklig. Saknar ambition.
Elev 3: "Miljöskadad". Hysteriker. Illa fattnad. Röker?

Obs: detta gäller inte tiden före Medeltiden.

En fin dag i dag

Idag måndagen den 17 december 2012 har jag träffat en över 90 år gammal kvinna som är född på Svartvik och den absolut största delen av sitt liv har bott där. Eftersom hon är i full vigör vad gäller hjärnans kapacitet var mitt besök mycket intressant med så mycket som den sympatiska Svartvikskvinnan hade att berätta. Hennes far var också en viktig person på Svartvik eftersom han gjorde mycket med det stora målet att förbättra situationen för arbetarna på sågen. Jag hoppas att någon gång i denna blogg längre  fram kunna återge en del av vad som framkom i dag.
En dotter till den över 90 år gamla Svartvikskvinnan var också med i konversationen i slutet av mitt besök, och vad hon berättade om lärarna på Svartviks skola hoppas jag också kunna återkomma till. Av nostalgi, eller vad det kan vara, har lärarna på skolan förr i tiden oftast framställts som några utmärkta pedagoger och goda lärare över huvud taget, men det finns före detta elever med helt andra synpunkter. Bland annat var stor favorisering av eleverna inte ovanligt, vilket också ledde till att elever med bara måttligt läshuvud fick chans att gå på läroverket, eller rättare sagt prova att gå på läroverket, medan elever med tydligt bättre läshuvud inte fick någon chans alls, då läraren med framför allt sin orättvisa betygsättning  hindrade eleven från att studera vidare. Det fanns också någon lärare (som i efterhand upphöjts till skyarna av vissa f.d. elever) utan större intresse för elevens studier, men desto större intresse att åka in på Runan (en "ölrestaurang") i stan, eller skicka elever att köpa cigaretter till denna den kedjerökande läraren.
Till sist, mina personliga barndomsminnen av den nu så gamla Svartvikskvinnan är oerhört fint. Det var också detta som drog mig till att besöka henne i dag. Jag blev också varmt välkommen. Idag blev en av årets finaste dagar, om inte den finaste. Tack Fanny! Jag kände igen dig idag, och inte bara ditt ansikte, utan även ditt inre. Att sitta på din stol i köket idag var lika varmt och skönt som när jag som liten pojke satt på pallen i ditt kök på Hemmanet när jag, eller jag och min mamma hämtade mjölk hos er, och det naturligtvis var tid över för prat.

1916

Från min egentillverkade "historiebok".

1916

Svartviks skola

Småskolan - årsklass 1 - vårterminen med slut den 30/5 1916
Lärare Albertina Sellström.
Elever, alla boende i Svartvik:
Gerd Vallin född 23/1 1909, Signild Ryde född 28/4 1909, Elny Kjällma född 24/4 1908, Kerstin Lindfors född 7/11 1908, Maria Vedin född 4/3 1908, Karin Sjöström född 19/4 1909, Ellen Haglund född 14/10 1908, Elvira Johansson född 19/6 1908, Henny Andersson född 28/8 1908, Alice Tolf född 30/3 1908, Betsy Eriksson född 26/5  1908, Karin Vestlund född 24/12 1908, Sara Strandberg född 30/5 1908, Dagmar Lundblad född 28/1 1908, Ejnar Eriksson född 24/1 1907, Nils Stolt 31/1 1908, Elmer Hägglund född 25/8 1908, Manfred Magnusson född 26/12 1908, Alvar Forsberg född 12/10 1908, Karl Alvar Nyberg född 18/9 1908, Elis Strömbom född 5/2 1908, Karl Sundberg född 28/1 1908, Georg Holmberg född 7/4 1908, Erik Svensson född 18/2 1908, Gustaf Olsson född 22/12 1908, Ture Eriksson född 26/4 1908, Ejnar Forssén född 29/7 1907, Nils Gabrielsson född 23/7 1908, Ture Jonsson född 28/4 1908.

Småskolan - även detta uppges vara årsklass 1 - vårterminen med slut den 30/5 1916
Lärare Anna Boström
Elever, alla boende i Svartvik om inte annat anges
Knut Dalqvist, Nolby född 26/12 1907, Ragnar Sundqvist född den 11/8 1908, Ivar Eriksson född 19/7 1908, Bernhard Eriksson, Nolby född 20/8 1908, Harald Sundqvist född 5/11 1909, Sven Gustavsson född 14/2 1908, Evert Nording född 11/10 1908, Seved Selahn född 27/8 1908, Gotthard Olsson född 19/2 1908, Axel Eriksson född 14/2 1908, Tage Njurin, Kvitsle  född 27/4 1908, Axel Hallberg född 5/9 1908, John Vesterlund född 3/5 1908, Egon Röhs född 14/5 1908, Hjalmar Emglund född 8/12 1908, Greta Nording född 8/5 1908, Alva Johansson född 22/6 1908, Astrid Jensen född 2/9 1908, Enis Fagerström född 20(10 1908, Dagny Viklund, Nolby född 6/12 1908, Daftny Zetterlund född 4/7 1908, Vanja Olsson född 19/1 1908, Ingeborg Tornberg född 9/8 1908, Gunvor Jansson född 6/12 1908, Ester Berglund född 3/9 1906, Ellen Tornberg född 14/5 1906, Jenny Sandberg född17/5 1908, Dagmar Andersson född 11/4 1908, Elin Vetserlund född 12/3 1908.

Året är alltså 1916. Första Världskriget rasade. I Sverige rådde knapphet, genom arbetslöshet och prisstegringar slogs allt fler ut, och fick vända sig till fattigvården och välgörenhetsorganisationer.

Ungefär vid den tid som eleverna ovan fick sitt sommarlov utbröt ett av världskrigets stora slag: Slaget vid Somme (Frankrike). Slaget tog slut ungefär när eleverna hade inlett höstterminen.

Från årsberättelse Blåbandsföreningen Förhoppnings Byggnadsförening U.P.A. 14de verksamhetsår 1916: "Inom parentes må nämnas at Svartviks befolkning med omnejdsbefolkning på biografföreställningar å Klippan under år 1916 utgivit kronor 4.774:44 vilket ju ställer sig lite egendomligt i dessa så mycket omtalade dyrtider".

Ransoneringskort på bröd införs den 15 januari. Det ger innehavaren en tilldelning av 250 gram mjöl/dag.

Åren 1916-17 moderniseras Svartvikssågen med 10 moderna ramar.

(Galtströms Järnbruk läggs ner)

Stig Eriksson har avlidit

Stig "Knoppen" Lennart Erikssons klasskamrater i tredje klass på Svartviks skola:
Hans Albert Berglund, David Vilh. Carlgren,  John Tore Eriksson, Sven Gunnar Hedkvist, Stig "Baksi" Yngve Hedkvist, Åke Kurt Hörnfeldt, Sven "Anka" Georg Johansson, Åke Göran Lindström, Bernt Villy Löf, Karl-Axel Mattsson, Melker Olov Sehlin, Georg "Jojje" Lennart Sjöberg, Nils Gunnar Sjöberg,  Harry Sundberg, John Leander Sundberg,  Siv Ebon Englund, Britt Inger Eriksson, Kerstin Eriksson, Åsa Margareta Nilsson, Marianne Nilsson-Sjö,  Barbro Mariana Norberg, Inger Martine Ricknau, avflyttat till Nolby skola den 23/8. Hedvig Marianne Svensson; avflyttat till Nolby skola den 8/1.

Essviks Skeppsbyggeribolag

Vår granne Essvik på andra sidan vattnet hör ju eg inte hit, men eftersom anteckningarna härunder pekar på något som aldrig har publicerats någonstans (rätta mig om jag har fel) låter jag de ta plats i bloggen innan papperskopian makuleras. Den som står bakom anteckningarna är inom området ambitiöse (och  kunnige) Håkan Ottosson och gjordes i samband med att vi forskade om varvet på Svartvik. Å våra kära (numera!) Essviksbornas vägnar tackar vi Håkan för bidraget.
Apropå Essvik, etymologi tillhör mina största intressen, men "Essvik" går jag bet på. Jag har frågat en del s.k. experter, bla a  nu bortgångne Algot Hellbom,  men tji. Tacka vet jag "Svartvik", där ges klara besked > i Nolbykullens skugga.
PS Ur 'Färgers betydelse': "Svart symboliseras ofta med makt, auktoritet, styrka och stabilitet. När det gäller mönster så symboliserar svart det sofistikerade" ... så det så.).

 

Gillska stugan

Den här stugan från 1800-talet, som finns kvar än i dag och nu ägd av Njurunda Hembyggdsförening, har naturligtvis på något sätt haft betydelse för oss gamla svartvikare. För mig särskilt ur två synpunkter: "min farfars farfar Mårten k a n   ha bott i den", så har jag tidigare trott, men det kan inte vara sant då Mårten avled 1850, och stugan byggdes något eller några år efter hans död. Däremot k a n hans son Nils, alltså min farfars far - som var sågverksarbetare och extrajobbade som kyrkvaktmästare och därmed något privilegierad kan man tro - tillsammans med sin familj ha bott i den nära kyrkan liggandes stugan. Nils kom, tillsammans med föräldrarna,  till Svartvik 1839 och var i yngre tonåren då stugan byggdes. Hur som helst vill jag gärna tro att Nils med familj har bott i stugan; men hur hitta bevis?
Sin andra stora betydelse har stugan för mig då den har varit lokal för den av min bror Kurt bildade Svartviks Frimärksklubb. Regelbundna möten hölls där i slutet av 1940-talet då bl.a. frimärksdubletter bytte ägare. Vad jag minns diskuterades i den seriösa frimärksklubben också fotboll (ordföranden Kurt var f.ö. försvarsspelare i Svartvik).
Nämnas bör också att området runt stugan inte sällan var tillhåll för det i åratal pågående "kriget" mellan pojkar från Svartvik och pojkar från Hemmanet. Svartviks "hövding" bodde f.ö. på Svartvik inte långt från stugan som ligger på Hemmanet (allt ovanför järnvägen = Hemmanet).
De sista som bodde i stugan lär ha avrit Teresa Gill med sin son Allan, därför kallas stugan numera "Gillska stugan".



Svartviks Frimärksklubb var medlem
i kulturtidningen Folket i Bilds
Frimärksklubb vars
"Frimärksbladet" var nästan lika
efterlängtat varje vecka  som "Rekord Magasinet"
(ovanstående urklipp är från FIB nr 18 av den
29 april 1945).

Hyvleriet

Tidningen Dagbladet (f.d. Nya Samhället), artikel den 22 oktober 2012:

Stängt. Det gamla hyvleriet i Svartvik har stått igenbommat sedan 2010. Men nu har taket fått godkännande från expert­er och pengar för övrig upprustning finns – om huset prioriteras av förvaltningen.Foto: Arkiv/linus brännström

Framtiden ljusnar för hyvleriet i Svartvik

Framtiden för det gamla hyvleriet i Svartvik ljusnar.
Takets skick har fått tummen upp och goda möjligheter finns för att lösa kvarstående problem med el och brandsäkerhet.
– Det finns mycket pengar kvar i potten för kulturarvet, säger Reinhold Hellgren (C) ordförande i kultur- och fritidsnämnden.

2010 kom det dystra beskedet – hyvleriet i Svartvik stängs på grund av sättningar. Fastigheten, som är Medelpads äldsta industribyggnad, inhyste bland annat föreningen Svartviksspelets teaterlokal. Föreningen har sedan dess repeterat och uppträtt i andra lokaler, men vill gärna komma tillbaka till Svartvik.
– Vi hör hemma där. Det är där vi föddes som förening, säger Lars Insulander, konstnärlig ledare för Svartviksspelet.

Många problem
Lokalen har haft många problem att tampas med, bland ­annat är golvet i den stora salen indränkt i olja från last­bilar, men i somras fick i alla fall taket grönt ljus.
– Man hade börjat fundera på om takstolarna skulle hålla för snön – om de var för rostiga helt enkelt. Men en konsult har kunnat konstatera att de inte har några allvarliga skador, ­säger Sven Nordström, enhetsansvarig för friluftsmuseum och kulturmiljö på Sundsvalls museum.

Brandsäkerhet
Men för att teaterlokalen i hyvleriet ska kunna användas igen krävs mer åtgärder. Elen och brandsäkerheten måste förbättras med tanke på att lokal­en används för publika arrangemang.
Frågan har tidigare varit hur upprustningen ska kunna finansieras, men nu anas en lösning på problemet.
Enligt Reinhold Hellgren finns mycket pengar kvar i pott­en för investeringar i kulturarvet. Trots att medel har använts både till Norra berget, Gudmundstjärn och båten Lunkentuss finns stora summor kvar i pengapåsen.
– Vi avvaktar en prioriteringslista från förvaltningen, säger han.
Lars Insulander berättar att teaterlokalen även är i behov av andra utrymmen, så som ­loger och fler toaletter. Och han menar att lokalen borde stå på tur för investeringar.
– Vi la in många ideella timmar när de övriga husen i Svartvik rustades upp. Men vi har inte sett ett öre till vår sak. Jag tycker vi borde få tillbaka nu, säger han.

Gustav Holmlund har avlidit

Gustav Holmlund, född på Svartvik i en av ”rökåkarna”, och en gång tillhörande eliten bland landets utförsåkare på skidor, avled för två veckor sedan. Gustav, idrottsman i själen, blev 93 år gammal. I slutet av sitt liv bodde han i Stockholm. Gustav var för mig en riktig svartvikare, dvs så snäll som man kan bli (ordet "snäll" kanske har en annan inte lika betydelsefull innebörd idag som på gamla Svartvik). För några år sedan, när Gustav bodde i Sundsvall hade jag förmånen att relativt ofta prata med honom på någon uteservering, tyvärr utan bandspelare. Han om någon svartvikare kunde berätta fascinerande om rökåketiden i Svartvik. Naturligtvis hade jag i tankarna att någon gång ta med mig kassettspelaren och på lämplig plats kunna spela in några av hans väl berättande historier; men plötsligt hade han flyttat till Stockholm för att komma närmare anhöriga, och någon inspelning blev inte av. Några av hans berättelser kommer jag ihåg och då främst fäljande då den ju bl.a. handlar om min bror Bert: Svartviks store målarmästare Knut Hägglund som för en dag ville komma ifrån sin hustru Maud, som inte gillade makens drickande. Knut ringde upp min bror Bert som var i Åretrakten och målade tillsammans med målarkompisen Curt Edebrant. Knut frågade Bert om han behövde mer färg, i så fall skulle Knut komma upp med detsamma. Bert svarade dock resolut att det inte alls behövde någon färg "det kommer att bli mycket färg över" sa Bert.”OK då kommer jag med detsamma ” sa Knut i telefon, med hustrun Maud på hörbart avstånd.

Gustav berättade också bittert en mindre lustig episod från sin idrottstid. Han blev helt enkelt bortmanövrerad från deltagande i en vinterolympiad. Då jag inte minns alla detaljer vill jag inte gå in på den historien, men konstatera att han var en kapabel OS-kandidat.

Ha det så bra Gustav och hoppas att ni har fina backar däruppe, till och med bättre än slalombacken på Hemmanet (där du imponerade på oss skidförsedda smågrabbar med dina eleganta åkningar). Ni börjar bli väldigt många däruppe nu, ni storpojkar som blev oss småpojkars stora idoler inom alla områden, och ni som var så jättebussiga.

Gustafs klasskamrater i Svartviks fortsättningsskola (180 lektionstimmar) 1932-33, samtliga födda år 1919 om inte annat anges; lärare var Lehman:

Nils Erik Hermansson född 7/10
Lars Teodor Andersson 24/5
Erik Hilding Strömbäck 29/9
Erik Lundberg 6/11
Ivar Axel Eriksson 14/2
Folke Hessel 5/5
Ragnar Valentin Eriksson 28/8
Arne E Larsson 2/5
Edor Forsberg 5/10
Gunnar Östling 11/3
Gustaf Holmlund 2/11
Sten Gunnar Viberg 29/11 1918
Sven Sahlin 8/8
Börje Danielsson 23/2
Sven Einar Nilsson 6/10
Karl Folke Nilsson 6/10
Sven Oskar Strömbom 219
Sigurd Dahlkvist 7/7
Arild Andersson 3/10
Sture Engberg 19/7
 

Läs om Lars Nyberg, smed på Svartvik 1842-46 och 1849-1851 >>
http://www.ulander.com/ljustorp/ByariLjustorp/Edsaker/MordetiEdsaker/index.html

Nyberg dömdes till döden för mindre delaktighet i mord på sin hustru men fick efter en nådeansökan straffet sänkt till livstid straffarbete.

Fotoporträtt tagna av N. Sjöström i Svartvik >>
http://www.genealogi.se/portratt/files/12/Svartvik_N__Sjostrom.html

I dag har denna blogg haft ett par läsare som suttit vid en dator i Spanien. Kanske
svartvikare (?).

"Burmans"

William Bodingh som bodde i Nolby hälsade ibland på släktingar
som bodde i båtsmanstorpet på Hemmanet. Han gick från
Nolby till Hemmanet på den västra sidan av Nolbykullen: Detta har
"Hemmansbon" Arne Burman berättat (1997) för mig; Arne har själv bott
i torpet. Bodings hustru hette Edla, och jag vill gärna få mig
bekräftat (eller dementerat)  om hon som flicka hette Burman
och var släkt med Arne.
Hur som helst, kanske Williams poetiska ådra hade väckts
av den vackra naturen väster om "Kullen" när han skrev följande:

Hembygden
Hör, skogarna susa i moll och i dur,
när soleld på åsarna brinner.
Ett minnenas eko från bockhorn och lur
än till vårt öra hinner.

Här levde de gamla, här bröto de mark
långt, långt bort i sagans tider.
När skörden slog fel, gav skogen dem bark,
tills tegen blev fruktbar omsider.

Här spegla sig bergen vid älvens strand,
och vågen den glider och glider
med bilder från hembygdens holmar och land,
med minnen från hänfarna tider.

Hör slamret från hacka och spade och spett,
hör rasslet av lie och slaga!
Slå vakt kring det arv oss färerna gett
i gärning, i sägen och saga.

Apropå båtsmanstorpet på Hemmanet. Det är inte omöjligt, vilket jag har varit
inne på tidigare, att det stora bankimperiets grundare, André Oscar Wallenberg,som under
en tid var stationerad i Sundsvall som "båtsmanschef", har satt sina fötter i torpet.
Det vill vi Hemmanetsbor iaf skryta över.

Svartviksbyggda Sofia

För 145 år sedan:

1867

För att klara livsmedelsförsörjningen startades bolagshandel eller brukshandel. Det var

industriägaren/bolaget som skulle leda och kontrollera verksamheten.
Och år 1867 startade brukshandeln  på Svartvik; initiativtgare var James Dickson & Co.
Den hade de flesta eller alla varor som folket på Svartvik behövde.
År 1885, då riksdagen fastställt en ny aktiebolagsordning, fick den firmanamnet Svartviks Hushållsförenings AB.
På styrelsens förslag upplöstes år 1915 den gamla bolagsbildningen och bolaget gick i likvidation.
År 1917 beslöts att sälja bolagets fastighet och därmed få ett överskott, och kommande år
hölls slutstämma.
Konsumentföreningen höll sitt första föreningsmöte år 1917 och i juli samma år var det försäljningsstart i den gamla handelslokalen på Svartvik.
Föreningens anslutning till Kooperativa förbundet fastställdes år 1919.
Öppethållandet bestämdes till att vara från 07.30 till 19.00 med undantag av lördagar och
avlöningskvällar då man höll öppet till 20.00 - att det skulle vara stängt på söndagar var en
självklarhet. Dessa öppettider modifierades efter hand.
I augusti 1921 öppnades butik 2 i Kvissleby och i juli 1924 öppnades en butik i Vapelnäs.

Konsum på Hemmanet

På Hemmanet ville man inte vänta på föreningens butik, det skulle dröja alltför länge ansåg man, så man startade själv en kooperativ förening.
Men den fick inte bli KF-ansluten, eftersom bara en butik på varje ort fick vara ansluten.
I januari 1927, efter nära tre års egen verksamhet, kunde en underhandlingskommitté föreslå
samgående till moderföreningen Svartvik.

I april 1940 flyttade butik 1 in i ny butiksfastighet intill ”restaurangen” på Svartvik, den fastighet där nu (2008) en möbelaffär bedriver verksamhet.

År 1919 sa man nej till varukontrolls införande.
Ett hårt slag drabbade 1925 konsum-medlemmarna, inte minst trist för barnen, då ”gratiskarameller i strut” upphörde.
År 1934 upphörde ”Koppra” (Konsum) med den ”inre” socialhjälpen, då man ansåg att detta var en kommunal uppgift. 1950 går föreningen på Svartvik upp i Njurundas förening.
Själv växte jag upp med mat som troget inhandlats i Konsum på Hemmanet. Mitt emot konsum på Hemmanet fanns ICA-butiken ”Runes” med likvärdigt sortiment, men där det aldrig var tal om att handla; då var hellre föräldrarna utan tills konsum fick hem varan. Likadant var det med dem som handlade regelbundet hos ”Runes”, det var sällan man såg Runes stamkunder i konsumbutiken.
”Runes” startades av Rune Persson som själv startade sin karriär i konsum.
I konsumbutiken inledde f.ö. även min kusin - son till min pappas syster - Georg Karlsson sin karriär inom Konsum, som slutade med anställning som varuhuschef i Skellefteå.

 

Svartviks skola

Kommunfullmäktige beslutade i går att Svartviks skola skall läggas ned.
75 av 81 ledamöter var överens om detta.
Skola byggdes 1918 och bland de första eleverna fanns f.ö.  min pappas bror Sven. Skolans arkitekt var Per Österlund. 1950 byggdes huset om.
Att skolan nu lägges ned känns nästan lika sorgligt som när någon gammal svartvikare lämnar oss.
Att förbi plan och genom Lillberge gå till min kära skola kändes alltid så skönt. Det var ju kul att t.ex. lära sig skriva, räkna och gottas åt (inte plugga!) geografin; eller att spela Allan inför t.ex. Maj och Astrid; båda lika snälla som alla andra elever på skolan. Det vackraste minnet är från en luciafest uppe i gymnastiksalen när jag gick i "tvåan"; det är en av mina vackraste minnen över huvud taget; det var som den vackraste drömmen. Vårterminens sista dag med syrener hemifrån har också fastnat för gott, liksom skolans skidtävlingar när det visade sig att jag slagit "Tomten" (Lennart Gäfvert) med en halv minut, och förutom bucklan som pris fick ytterligare en bandyklubba (bandyklubba eller morakniv var alltid första eller andra pris). Att vinna 60 m löpning och få berömmande ord av Vicke ( lärare Wiberg) värmer också fortfarande. Men luciafesten i gymnastiksalen när jag var åtta år slår allt.
  

Petronella och några händelser år 1858

Jag fick häromdagen ett mail från A. Kierkegaard, bosatt i Stockholm och ättling till Svartviksvarvets berömde skeppsbyggmästare Nils  Christian Kierkegaard. Jag är mycket tacksam  över mailet:

"Stig,

Jag pratade en del med en granne här på Gärdet i Stockholm och det visade sig att

hans morfars far var bästa kamrat med Kristian Kierkegaard, son till NC Kierkegaard.

Det finns väl dokumenterat av hans morfar.

Hans mor, som fortfarande är vid liv, kommer ihåg att hon träffat Kristian K.

Min granne, Anders Beskow, har en liten gård på västkusten och han har forskat

i vilka de tidigare ägarna vait.

En av dem, Olof Sundberg, har varit ägare till Petronella som byggdes på Svartvik 1858.

Bifogar det dokument jag fick av Anders B.

Det är väl troligt att Du redan har detta men för säkerhets skull.

Vänligen

Anders".

 

 

 

Texten  har blivit svårläst efter överföringen till bloggen. Här är  dock en ordagrann avskrift: "Petronella byggdes i Svartvik vid Sundsvallskusten. 1858 av skeppsbyggmästare S. Jensen. Beställare var Dickson & Co i Göteborg. Redan under hösten 1858 kantrade fartyget i en storm på Vänern. Det kunde dock bärgas, men hela riggen var förstörd. År 1870 såldes fartyget på offentlig auktion i Vänersborg. Huvudredare var kronofogden Axel Wallgren i Resteröd. Övriga delägare var Olof Sundberg och Johan Anton Hellman. Under 1877 byggdes fartyget om i Krogane Skeppsvarv på Orust. Johan Anton Hellamn var befälhavare på fartyget under tiden 1871-1877. Bild på Petronella. Petronella såldes på auktion 1887. År 1914 nedriggades fartyget och gjordes om till en pråm. Samtidigt ändrades namnet till Sigrid nr 4. År 1925 anmäldes att pråmen var upphuggen.".

Från år 1858 när Petronella byggdes på vårt kära Svartvik kan även noteras:

Kägelbanan vid herrgården på Svartvik byggs.

Bessermermetoden används för första gången i Sverige, vid Edskens masugn som hörde till Högbo Bruk (se 1855).

Föddes Jacob Christian Barth. Han kom till Sverige 1886. Barth var platschef på Svartvik 1894-1920.

Småskolan införs för de yngsta barnen i lägsta årskurserna.
Helt slog den dock inte igenom förrän 1882-års folkskolestadga kom att gälla. Även kvinnliga lärare kunde nu verka.

Min mormors morbror Johan föddes.

Det första telegrammet sänds mellan Europa och Amerika.

 

Brämö fyr uppförs på den nordöstra udden, alldeles intill den gamla lotsuppassningsstugan.

Robert Dickson (f. 1782) avlider i Göteborg.

Detta år avlider även Charles Peter Dickson (f. 1817). Även han avlider i Göteborg.

Prins Karl besöker Svartvik den 2 juli. Han var regent för sin sjuke far Oscar I tiden 1857-1859, och kung titulerad Karl XV åren 1859-1872) då Oscar I hade avlidit.

Karl var enligt ryktet en stor kvinnotjusare, men veterligen föll ingen Svartvikskvinna för den 32-årige prinsen. Kanske var det prinsen som invigde kägelbanan som alltså hade byggts vid herrgården detta år.

Föds i Njurunda Anders Petter Thunström (Tunström?), gift med Katarina Josefina född

Bergström 1864.
Paret Thunströms barn: Josefina Vilhelmina f. 1886, Oskar f. 1890,f. 1890, Elna Teresia f. 1892,
Irenen Eleonora f. 1894, Olla Viktoria f. 1895, Gustaf Verner f. 1897, Andreas f. 1899 och Karl Emil
1901. Andreas som avled 1951 var gift med Margareta Heldina född 1899, död 1962.
Familjen bodde i ena änden på en av ”rökåkarna” strax ovanför ”restaurangen”. Ett av barnen, Siv var
klasskamrat med mig under några år.

En annan son var Bertil Karl-Erik född 1925. Bertil var alltid med på Svartviks fotbollsresor, och på

slutet av sin levnad en mästare i bingolottsförsäljning. Bertil mindes väldigt mycket från gamla
svartvikstiden. Tyvärr blev av någon anledning inte mycket som jag tog chansen att fråga Bertil om.
Nu är det för sent, Bertil, snällheten själv avled nämligen 2004.
På Medelpadsarkivet finns dock kassettband innehållande intervjuer gjorda 1991 med gamla
svartviksbor och Bertil finns med på ett av de kassettbanden, där han bl.a. berättar hur han började
arbeta som knubbpojke på ”brägårn” .
När jag genom lokaltidningen fick vetskap om att Bertil hade lämnat oss, kändes det som att halva
Svartvik dog. Och säkert var jag inte den ende som kände så; Bertil lär också ha fått blommor i
ovanligt stor mängd vid begravningen.
Ett annat av barnen Thunström var Ove; en bussig och kul grabb (så var alla svartvikspojkar och svartviksjänter). 

 

Ett annat av barnen Thunström, Gunnar flyttade till USA tillsammans med Svartvikstjejen Eina
Eriksson, men Gunnar återvände relativt snart till Svartvik igen, medan Eina - en gång svensk mästare
i bordtennis - fortfarande (2008) bor i USA (Arizona).

 

Föddes i Bergsjö Anders Fredrik Gagner, farfar till mina klasskamrater i folkskolan under sju år,

tvillingarna Dan och Finn. Anders Fredriks hustru var Katarina Sofia , även hon född detta år;
flicknamn Nilsson.
Parets barn: Irma Margareta f. 1884, Andreas f. 1886, Nanny f. 1888, Johan Artur f. 1889, Regina f.
1891, Per f. 1893, Sten f. 1894, Sank Fredrik f. 1896,Nanny Sofia f. 1899 och Arnold Olof f.1901.
Fadern Anders Fredrik G. avled 1946.
Sank Fredrik, Dan och Finns far, avled 1973.
James Dickson & Co:s ångsåg i Askesta vid sjön Marmen tas i bruk. Den av firman uppförda
sågen fick åtta dubbla ramsågar och två kantverk. Ett par år tidigare hade firman köpt mark av
Söderhamn i Sandarne vid kusten dit så småningom en järnväg anlades från Askesta.
År 1869 råkade sågen ut för brand men en ny uppfördes omedelbart med tolv ramar och fyra kantverk,
och dessutom ett hyvleri i Sandarne, sågens utskeppningshamn.
År 1873 byggdes ett snickeri som tillsammans med hyvleriet brann fyra år sedan. Ett nytt hyvleri
uppfördes, men inget nytt snickeri. År 1898 såldes sågverksrörelsen till Bergvik & Ala Nya AB.
Ingenjör Nils Sandström, platschef på Avesta 1868-1899.

För 150 år sedan

Det tål att upprepas. För exakt 150 år avslutades bygget av det sista fartyget -  barkskeppet Gustaf Adolf - på varvet i Svartvik och den 8 maj månad lämnade hon vår ort.

Tio år senare sålde James Dickson & Co henne på auktion, och nu blev hemorten Onsala.

Med finska ägare beslagstogs hon av tyskarna under första världskriget, men återlämnades 1918.
Barkskeppet Gustaf Adolf blev 58 år gammal.

Beträffande varvsverksamheten i distriktet fortsatte den ytterligare en tid. Men vad det gäller ångfartyg så blev det inte mycket av detta. Någon kallar det ett misslyckande.

Varvens storhetstid i vårt distrikt handlar alltså enbart om segelfartyg.
Vad jag förstår så blev ”Lenita” det sist byggda fartyget i distriktet; byggd 1895 på Vindskärsvarv, ett varv känt för bl.a. sina segelmakare av högsta klass.

Nu, när Gustaf Adolf hade lämnat stapeln skedde en snabb avveckling av skeppsbyggeriet på Svartvik.

Ångfartygens epok trängde på, och i den engagerade sig inte James Dickson & Co.
Redan efter en vecka kunde Sundsvalls Posten av den 15 maj 1862 meddela följande:
” Från Svartviks skeppsvaf utgick sistlidne thorsdag, (d.v.s. 8/5) af stapeln ett skepp benämndt Gustaf Adolf. Detta fartyg är det 34 i ordningen som byggts vid Swartviks skeppsvarf och blir det sista, emedan warfwet numera skall nedläggas. Hr skeppsbygmäst. Jensen som innehar ett utmärkt rum bland vårt lands skeppskonstruktörer lemnar härmed tillika sin plats som warfwets styresman för att
öfvertaga ledningen av Djurgårdswarfwet i Stockholm”.
Annons i tidningen ”Helsingen” (4/7 1862) kungör att Handelsbolaget James Dickson & Co genom offentlig auktion som förrättas ”å Swartwiks skeppswarf den 23 juli kl 11 fm försäljer ett uppräknat sortiment av skeppsbyggnadsförnödenheter och materiel.”.
Tio år efter det att Gustaf Adolf lämnat stapeln i Svartvik såldes hon på auktion.
Det svartviksbyggda fartyget kondemnerades 1920, då Ålandsägt.

 

Detta varvsnedläggningsår låter f.ö. Oscar Dickson i engelsk renässansstil uppföra den Dicksonska villan i Göteborg, idag en av kommunens festlokaler.

 

 

Det finns läsare som befinner sig i utlandet - som t.ex. USA och Norge - som tittar in i denna min blogg.
Om Du är en av dem och har har Svartviksanknytning hoppas vi verkligen att Du hör av Dig.

Jubileum

För exakt 180 år sedan köpte James Dickson & Co lastageplatsen på Svartvik för 5050 riksdaler banco (Kronan hade av någon anledning bjudit ut lastageplatsen på auktion i Härnösand).

Svartviks sulfitfabrik

Svartviks sulfitfabrik

Som alla svartvikare vet så tillverkades på vår fabrik pappersmassa framställd på kemisk väg genom den sk. sulfitmetoden. Andra sulfitfabriker (så småningom med sulfitsprittillverkning liksom Svartvik), var t.ex. Korsnäs, Söråker, Nyhamn, Fagervik och Essvik, den senare f.ö. igång före Svartvik och byggd på initiativ av den norske ingenjören Theodor Qviller.

Den andra metoden - äldre än sulfitmetoden - att framställa pappersmassa på kemisk väg är
sulfatmetoden, även kallad natronmetoden till skillnad mot den sura metoden.
Som exempel på sulfatfabriker kan nämnas fabriken på Svartviks Wivstavarv som anlades ett par år efter Svartviksfabriken, fabrikerna i Husum, Karskär, Iggesund och Frånö; för att inte tala om sulfatfabriken i Östrand.

 

Listan som följer innehåller arbetare födda före den 1 februari 1895, och som hade Svartviksfabriken som arbetsplats i slutet av 30-talet och början av 40-talet, världskrigstiden alltså, hela eller del av perioden. Obs arbetsuppgifter kan för någon ha bytts. Dessutom fattas en del, bl.a. min pappa Tage. En del blev tvungna att jobba i skogen då ved behövdes; och bland dessa tror jag att min pappa var.
Min farfar var vaktman på fabriken vid den här tiden, och satt i en liten vaktstuga vid ingången till fabriksområdet.
Vid den här tiden byggdes eller utbyggdes på svartviksfabriken blekeriet, pannhuset/kraftcentralen, pappsalen och sileriet. En del av de uppräknade, som t.ex. en del snickare, kan alltså ha varit tillfälliga arbetare på fabriken
Obs blekeriet på Svartviksfabriken tillkom 1937-38 .

Pråmkarl: Erik Villy Johnasson, 21/2 1884, g., Svik (Svartvik).

Timmerinfraktare (ombesörjer transporten av timret fram till blötlådan): John Einar Nilsson, född den 2/11 1892 , gift, boende Svik. Avliden 17/8 1980, begravd på kyrkogården i Kby (Kvissleby).

Bernh. Ansg. Lindkvist, 4/11 1886, g., Svik. Erik Gust. Ad. E. Dahlbom, 8/12 1894, g., Svik. John Persson-Sandgren, 31/12 1890, g., Svik.

Axel Leonard Eriksson, 14/5 1893, g., Kby. Ferdinand Lindfors, 21/9 1875, g., Svik. Avliden 3/6 1939, begravd på kyrkogården i Kby.

Påstickare: (Innan barkningen, tar hand om stockarna och för in dem på kerattbanan med

båtshake).Algot Bartolomeus Castello, 7/5 1886, g., Svik. Johan Teodor Albin Lewin, 9/1 1892, og., Kby (Kvissleby). Olof Albin Berglund, 24/9 1875, g., Kby. Algot Nyman, 28/3 1886, g., Nolby. Avliden 23/6 1960, begravd kyrkogården i Kby.

Eldare: Rein Severin Andersson, 28/6 1882, g., Svik.Joh. Fred. David Wiklund, 30/5 1886, og.,

Kby.Fritz Hilmar Englund, 1/5 1892, g., Svik.Avliden 5/9 1977, begravd kyrkogården i Kby. Helmer Axel Sahlin, 21/10 1892, g., Svik.Albert Wilh. Sahlin, 18/10 1893, g., Svik.Ture Emanuel Karlsson, 16/5 1888, g., Kby.
Karl Valfrid Sandström, 16/10 1886, g., Svik.Avliden 1937, inga födelsedagsuppgifter i

kyrkogårdsförvaltningens lista av den 13/11 2008, ej heller uppgiven dag eller månad när Sandström avled, begravd på kyrkogården i Kby och möjligen kan alla data där ses på stenen (begravningsplats ”3 N 79”).

Karl Ansgarius Sandström, 4/2 1881, g., Kby. Avliden 26/8 1962, begravd kyrkogården i

Kby. Olof Vilhelm Lindström, 16/4 1884, g., Svik. Johan Oskar Fahlberg, 26/9 1889, g., Stockvik.

Eldare turbk.: K.V. Herbert Karlsson, 1/1 1888, g., Kby.

Kapare: Erik Artur Hammarlund, 21/12 1885, g., Svik. Avliden 6/10 1956, begravd kyrkogården i Kby. Johan Hilding Forslund, 9/2 1891, og., Stockvik. John Hjalmar Olsson (min ”plastmorfar”) , 26/1 1883, g., Svik. Avliden 1949, begravd på kyrkogården i Kby.

Hjälpkapare: Johan Oskar Johansson, 26/8 1879, g., Nolby. Josef Oskar Pettersson, 17/3 1881, g., Kby. Avliden 17/6 1949, begraven kyrkogården i Kby. Erik Andreas Söderblom, 25/3 1885, g., Västanå.

Vaktman: Nils Olof Ferdinand Östlund (min farfar), 26/1 1868, änkl., Svik. Avliden 12/10 1949,

begravd kyrkogården i Kby.
Nils Erik Bredberg, 26/1 1891, g., Bredbyn.

Silare: (Av övervakande natur. Sköter maskinerna i sileriet så att ren massa erhålles med så litet utfall av kvist och överlöpsmassa som möjligt. Tar prov och kan då konstatera om maskinerna arbetar på rätt sätt och om silplåtarna är hela. Han utför även rengöring av plåtarna mm). Jonas Nilsson, 27/8 1888, g., Svik. Olov Anton Berglöv, 22/7 1892, g., Svik. Otto Filip Strandberg, 3/9 1884, g., Kby.

Karl August Eriksson, 27/4 1887, g., Kvissleby. Gustaf Andersson-Bagger, 9/2 1885, g., Nolby. Hans Emil Murén, 25/5 1891, g., Kby.
Jonas Häggström, 17/9 1886, g., Svik.

Krankörare: Johan Edvin Sjödin, 4/9 1886, g., Svik.Gustaf Herbert Berg, 24/10 1885, g., Svik.

Avliden 1951, begravd kyrkogården i Kby. August Andreas Modin, 23/10 1881, g., Kby.

Maskinförare: Erik Vilhelm Westman, 22/1 1891, g., Svik. Alf Emin Berlin, 16/4 1891, g., Svik.

August Westlund, 18/4 1889, g., Svik. Edvard Blomqvist, 31/5 1882, g., Svik.

Frånkopplare: Petrus Vilhelm Haglund, 29/6 1892, g., Svik. Georg Nilsson, 30/1 1892, g., Svik. Per Johan Söderkvist, 20/10 1880, g., Svik.

Reparatör: Einar Johan Lehman, 14/9 1894, g., Svik. Fredrik Vilhelm Gävert (Gäfvert?), 28/7 1876, g., Svik. Avliden 6/12 1970, begravd kyrkogården i Kby.

Pannreparatör: Fritz Egon Andersson, 27/2 1887, g., Svik. Karl Erik Gustaf Sandberg, 6/6 1882, g., Svik.

Järnarbetare: Per Isidor Bäcklund, 16/6 1887, g., Svik. Avliden ½ 1943. Adolf Danielsson, 23/6

1893, g., Svik. Nils Jonas Jonsson, 9/10 1875, g., Kby.

Johan Fredrik Johansson, 18/4 1872, g., Kby. Algot Valfrid Bångfeldt, 11/10 1888, g., Kby. Avliden 22/12 1966, begravd kyrkogården i Kby. Adolf Leonsson, 2/8 1892, g., Svik.

Karl Robert V. Wennermark, 18/6 1878, g., Svik. Karl Nylander, 15/1 1876, g., Svik. Johan Robert Andersson, 3/11 1888, g., Kby. Adolf Wikström, 21/8 1892, g., Nolby.

Helge Levi Forslund, 8/6 1889, g., Kby. Joel Henning Nordlander, 25/1 1890, g., Kby. Johan Teodor Molin, 27/9 1882, g., Bälsta, Matfors. Jonas Petter Hermansson 23/7 1876, g., Svik. Avliden 1909, begravd kyrkogården i Kby.Teodor Moberg, 6/7 1885, g., Berga. John Henry Hansson, 19/3 1894, g., Svik.

Gjutare: Gustaf Gerion Fernström, 10/10 1885, g., Kby.

Smörjare: David Leander Sundberg, 11/4 1885, g., Svik. Avliden 3/12 1972, begravd kyrkogården i Kby.

Blylödare: Ludvig Olsén, 3/3 1876, g., Svik.

Blylödare hant.: Joel Lundblad, änkling, 11/10 1878, Svik.

Barkare: Kari Persson, 11/11 1879, g., Kby. Klas Gunnar Brander, 22/11 1884, g., Svik. Anders Petter Anderson, 21/3 1881, g., Dingersjö. Lars Rudolf Höglin, 16/3 1893, g., Kby. Johan Albert Andersson, 8/2 1885, g., Långsjön, Attmar.

Efterbarkare: (Sorterar ut de färdigbarkade stockarna innan vidarebefordran till huggning) .Johan Edvard Söderberg, 27/12 1877, g., Kvissleby. Karl Olof Bäcklund, 17/4 1864, Änkl., Svik. Johan

Pontus Wallin, 20/11 1869, g., Svik.Paul Gunnar Uppling, 10/9 1879, g., Kby.Johan Anselm Persson, 4/6 1883, g., Svik. Avliden 28/8 1966, begravd kyrkogården i Kby. John Emil Ferdinand Edström, 16/2 1888, änkling, Svik.Frans Gustaf Glantz, 5/6 1867, g., Svik. Johan Toder Wahlberg, 20/9 1877, g., Stockvik. Henrik Persson, 26/10 1870, og., Kby. Olof Leonard Wounder, 12/8 1877, g., Kby. Olof
Lyckon Blomkvist, 24/1 1890, g., Kby. Elis Gottfrid Holmström, 5/9 1879, g., Svik. Avliden 29/11 1936, begravd kyrkogården i Kby. Erik Albin Engberg, 2/1 1878, g., Svik. Avliden 5/8 1945, begravd kyrkogården i Kby. Ernst Teodor Strömbom-Persson, 2/3 1887, g., Svartvik. Johan Nilsson-Sjöö, 1/5 1873, g., Svartvik.Konrad Agaton Tjärnlund, 7/12 1884, og., Svik. Albert Erik Wennman, 29/1 1893, Näset, Njurunda. Karl Leonard Almberg, 23/3 1883, g., Helgom.Karl Gustaf Jonsson, 31/12 1880, g., Svik. Avliden 23/1 1944, begravd kyrkogården i Kby. Olof Petter Berglund, 6/9 1883, g., Svik.Erik
Otto Nyman, 26/5 1893, g., Svik. Avliden 29/12 1954, begravd kyrkogården i Kby. Gustaf Leonard Öhrling, 249 1880, g., Solberg. Per Gustaf Lundström, 25/9 1889, g., Gårdsjön, Gnarp. Edvin
Konstantin Berglund, 19/2 1888, g., Nolby. Konrad Gottfrid Sandberg, 4/2 1886, og., Nyland.

Turbinkörare: Albert Kronman, 11/1 1878, g., Svik. Karl Johan Löf, 29/11 1880, g., Svik. Avliden 3/11 1961. Johan Hildemar Bergendahl, 6/3 1883, g., Nolby. Avliden 18/4 1970.

Snickare: August Thelberg, 7/11 1879, g., Svik. Erik Helmer Sjöström, 10/5 1889, g., Njurunda. Gustaf Adolf Forsberg, 19/6 1882, g., Svik. Per Verner Persson, 13/5 1880, g., Kby.

Axel Fredrik Nording, 14/6 1893, g., Svik. Avliden ¾ 1966, begravd kyrkogården i Kby. Nils Gustav Ell, 6/12 1880, g., Svik. Elis Hammarlund, 9/6 1877, änkling, Svik. Avliden 5/5 1940, begravd kyrkogården i Kby.

Hjalmar Otto Lindfors, 22/7 1885, g., Svik. Johan Erik Holmberg, 25/9 1877, g., Svik. Rickard Hägglund, 6/9 1887, g., Kby. Olof Martin Bergström, 9/7 1889, g., Nolby. Erik Viktor Edlund, 7/12 1889, og., Nolby. Alfred Romberg, 15/12 1887, g., Kby. Johan Oskar Ströbom-Persson, 30/1 1881, g., Kby. Avled 1966, begravd kyrkogården i Kby.

Byggnation på Svartviksfabriken 1939. Bilhotellet.

Målare: John Wilhelm Öberg, 28/8 1886, g., Bredbyn.

Murare: Karl Johan Arvidsson, 17/7 1875, g., Kby.
Murare hantlangare: Fritz Valdemar Uppling, 1/10 1874, g., Kby. Avled 1/5 1950, begravd
kyrkogården i Kby. Karl Adolf Helmer Almgren, 8/5 1890, og., Galtström. Rickard Johan Rickard
Sixtus Löf, 6/8 1892, g., Stockvik. Avled 4/6 1956, begravd kyrkogården i Kby.

Jäsare: Per Ruben Johansson, 6/6 1890, g., Svik. Johan Helgard Östlund, 14/9 1883, g., Klampenborg.

Slipare (ombesörjer postningen och slipningen av huggmaskinens stål): Gustaf Adolf Olsson, 5/1 1878, g., Svik. Avled 31/8 1957, begravd kyrkogården i Kby. Johan Herman Westlund, 25/10 1875, g., Svik. Avled 24/4 1960, begravd kyrkogården i Kby. John William Eriksson, 19/6 1891, g., Nolby.

Erik Verner Eriksson, 2/8 1885, g., Nolby.

Sållskötare: (reglerar tillförseln av flis till sållen där vedstycken, stickor och spån bortsorteras.Samt rengöring av densamma):

Albert Sejbran, 5/12 1875, g., Kby. Arvid Eriksson, 31/8 1878, g., Svik. Avled 1947, begravd

kyrkogården i Kby.

Kokare (ansvarar för fyllningen av koksyra i kokaren och kokningens förlopp, noga följa

temperaturschemat mm):
Johan Ferdinand Pettersson, 30/3 1890, g., Svik. Johan Edvard Mattsson, 14/4 1883,g., Svik. Frits Olsson, 27/7 1880, g., Svik.
Bror Nikolaus Bergman, 30/10 1886, änkling, Svik.

Syraberedare (reglerar vattenmängden till syratornen och kontrollerar den färdiga syran. Överför även den färdiga syran till koksyracisterna).: Karl Henry Johansson, 14/3 1886, g., Svik. Avled 1/111969, begraven kyrkogården i Kby.

Hjälpkokaren (ombesörjer i regel flisfyllningen av kokaren, att flisen packas vid anbefallt ångtryck mm): Frans Teodor Nyberg, 12/10 1885, g., Kby. Karl Einar Svedin, 30/1 1892, g., Svik. Avled 11/5 1974.

Massaösare: (arbetar vid massabingen och och ser till att jämnaste massaström erhålles för

efterföljande silning): Jonas Petter Hamberg, g., 13/12 1883, Njurunda. Karl Emil Hanning, 4/4 1890, g., Kby.
Erik Alvin Sandberg, g., 22/11 1894, g., Svik.
Oskar Leonard Karlson, g., 29/6 1892, Svik. Avled 6/7 1952, begraven kyrkogården i Kby. Olof Eklund, 14/3 1879, g., Svik. Filip John Lindman, 22/7 1886, og., Nolby.
Petter Valerius Larsson, ½ 1888, g., Ängom. Oskar Henning Wallman, 3/5 1891, g., Juniskär. Edmund Näslund, 16/4 1893, og., Svik.
Sigfrid Johan Georg Söderström, 29/1 1886, Svik. Jonas Konrad Westerlund, 2/3 1885, g., Åmon.
Johan Edvard Svalander, 28/4 1889, g., Svartvik. Gustaf Rudolf Nilsson, 16/11 1887, g., Kby. Henrik
Edvin Henriksson, 7/4 1893, g., Nolby. Gustaf Ferdinand Gäfvert, 7/8 1892, g., Svik. Avled 21/12 1984, begravd kyrkogården i Kby. Hilding Vallentin Eriksson, 23/1 1895, g., Stockvik. Selim Sundström 2/4 1894, g., Baggböle. Oskar Fredrik Åslund, 25/8 1890, og., Nyhamn.

Massautvagn.: Erik Alfred Sundberg, 23/5 1882, g., Juniskär.

Våtavdelningen: Erik Olof Äng, 7/8 1871, g., Svik. Leonard Andersson, 20/6 1877, g., Nolby.

Pressare (färdigställer massabalen): Octon Östlund, (min pappas bror) 20/10 1893, änkling, Svik. Avled 9/4 1964, begravd kyrkogården i Mjösund (emigrerade till Amerika men kom tillbaka).

Balutkörare ( ser till att massabalen kommer till lagret) : Viktor Henrik Grönlund, g., 25/9 1879, Kvissleby.

Vilhelm Håkansson, 25/8 1880, g., Svartvik. Erik Axel Persson, 14/3 1877, g., Kby. Anders Edvard Andersson, 20/3 1881, og., Svik.
Valter Valfrid Åkvist, 10/10 1894, g., Kby. Ragnar Boija, 10/10 1886, g., Bunsta.

Massalastare: Gotthard Åslund, 5/6 1886, g., Svik.

Elektriker: Axel Filip Johansson, 18/3 1892, g., Svik. Lars Erik Westlund, 24/5 1889, g., Svik.

Diversearbetare: Johan Erik Svensson, 1/1 1895, g., Svik. Oskar Bygren, 20/5 1868, g., Svik. Avled 2/2 1946. Anders Axel Sjökvist, 22/3 1866, g., Kby.

Frans Elvinius Andersson, 4/11 1889, g., Stockvik. Avled 18/12 1955, begraven kyrkogården i Kby.
Karl Oskar Gabin-Bergström, 30/4 1869, g., Svik. Avled 4/2 1957, begrad kyrkogården i Kby. Lars Emil Jensen, 23/6 1872, Svik. Karl August Karlsson, 20/1 1884, g., Svik.
Albert Rubin Tolf, 19/2 1888, g., Vapelnäs. Jonas Jonsson, 21/4 1884, g., Nolby. Karl Artur Lindman, 11/1 1884, og., Nolby.

Lagerkarl: Enok Gottfrid Forsberg, 3/1 1887, g., Stockvik.

Diversearbetare, Sandslån: Gustaf Konrad Thorén, 14/3 1886, g., Kby. Johan Olov Westberg 8/5

1880, g., Juniskär. Manfred Gustav Larsson, 5/1 1890, g., Klampenborg. Karl Georg Bäckström, 5/2 1888, g., Klampenborg.

Timmertransporten: Erhard Andersson, 8/1 1874, g., Svik. Avled 16/4 1954, begravd kyrkogården i Kby. Axel Mauritz, 11/8 1872, g., Svik. Valter Eugén Nilsson, 23/4 1889, g., Kby.

August Laurentius Bergsten, 12/7 1894, g., g., Kby. Karl Adolf Matt. Bäckström, 23/2 1885, Nolby.

Olof Albin Hilmar Nordlund, 29/7 1884, g., Prästbolet. Johan Oskar Eriksson, 5/1 1894, g., Nolby.

Nils Fredrik Sahlin, (återkommer till datum) 1890, g., Svik.

Tornfyllare: Gustaf Adolf Groth, 21/11 1892, g., Nolby. Avled 13/5 1980, begravd kyrkogården i Kby.

Linbanan: Karl Valfrid Georg Hallberg, 15/4 1874, g., Svik. Avled 21/5 1944, begravd kyrkogården i Kby. Per Persson, 16/7 1869, g., Svik.

Destillatör: Nikolaus Svärd, 18/2 1877, Svik. Avled 14/11 1955, begravd kyrkogården i Kby. Karl Gustaf Åslund, 18/4 1891, g., Svik.

Truckförare: Axel Eugén Burman, 14/7 1894, g., Nolby. Avled 30/6 1986, begravd kyrkogården i Kby.

Baderska: Alexandra  Elida Hörnfeldt, 17/3 1873, änka, Svik. Avled 26/8 1960, begravd kyrkogården i Kby.

Timmerskrivare: Hadar Gerson Sjöström, 11/12 1885, g., Kby. Avled 31/10 1959, begravd

kyrkogården i Kby. Bror John Valdemar Hägglund, 26/7 1892, g., Västanå, Borgsjö.

Timmerrullare: David Jonsson, 31/12 1888, g., Södergård, Njurunda. Gustaf Björk 6/6 1885, g., Ängom. Petter Blomqvist, 21/3 1884, g., Skärsätt. Alfred Wedin, 22/9 1890, g., Näset, Essvik.

Vilhelm Sigfrid Nilsson, 25/11 1890, g., Klampenborg. Avled 8/1 1966, begravd kyrkogården i Kby.

Olof Fredrik Jonsson, 17/10 1889, g., Klampenborg. Axel Teodor (?) , 23/9 1887, og., Klampenborg.

Otto Bertil Westerlund, 28/7 1894, g., Svik.

Renseribas: Nils August Andreas Modin, 12/8 1879, g., Svik.