Med jämna mellanrum brukar jag stolt visa upp förklaringen till att jag känner mig som Svartvikare för evigt. Här är den igen:
Min farfars föräldrar
Östlund, Nils Jacob, f. 1838 i Sundsvall; ungefär ett år senare flyttade familjen till Svartvik där pappa Mårten fått jobb på nystartade skeppsvarvet.
Sjögren, Inga Brita, f. 1837 i Sundsvall
Nils och Inga Britas barn:
Nils Olof Ferdinand, f. 1868 i Svartvik (min farfar)
Almar Emmeleton, f. 1870 i Svartvik
Agda Serafia, f. 1870 i Svartvik
Selma Amanda Katarina, f. 1873 i Svartvik
Fritiof Reinhold, f. 1876 i Svartvik
Elvira Constantia, f. 1880 i Svartvik
Almar Emmeleton, f. 1870 i Svartvik
Agda Serafia, f. 1870 i Svartvik
Selma Amanda Katarina, f. 1873 i Svartvik
Fritiof Reinhold, f. 1876 i Svartvik
Elvira Constantia, f. 1880 i Svartvik
En av Nils barnbarn - min far - kom så småningom (1939) att med sin familj bo på Hemmanet.
Härunder en välkänd bild. Här för att visa min första bostad, Jag känner tacksamhet över
att fabriksskorstenen byggdes så hög. Men ... med tanke på sulfitfabrikens närhet är frågan ändå om luften runt vaggan därmed kunde sägas vara frisk? Jag tvivlar.
att fabriksskorstenen byggdes så hög. Men ... med tanke på sulfitfabrikens närhet är frågan ändå om luften runt vaggan därmed kunde sägas vara frisk? Jag tvivlar.
