Födelsebyggnaden

Här i denna byggnad på Svartvik föddes jag, Men föräldrarna
köpte ett hus på Hemmanet när jag var ett år så jag följde då faktiskt med dem dit (!).
Signifikativt enligt mina föräldrar var levernet i denna mång-lägenhets-byggnad
så präglat av hjälpsamheten mellan de boende. "Det var en mycket varm miljö".
Jag blev rörd när jag inte barar en gång hörde de orden
Varm miljö trots slit och bekymmer inte minst för (de beundransvärda) kvinnorna. 

Vilka är svartvikarna?

Alla dessa fyra svartvikiska ansiktena tycks mig bekant. Visst är det Lennart (Glantz) till vänster och Åke (Hörnfeldt) till höger? Men de vackra och trevliga (som alla svartvisktjejer, åtminstone på den tiden) tjejerna?
Bilden från Sundsvalls Museum.

Vilka är de ?

Svartviksfabriken 1948: laboratoriepersonal .
Men vilka är de vackra, unga kvinorna. Jag känner bara
igen en av dem: Bakre raden längst till höger: Birgit (Svensson).
Gift med Per-Arne
Vem hjälper mig med de andra?
Bilden från Sundsvalls Museum.
Info från Birgit:
Sittande, längst till höger: Ebba Nordlund ("som var bra på att sjunga enligt Birgit).
Stående tredje till vänster om Birgit: Britta Thornberg;
stående fjärde till vänster om Birgit: Karin Berlin vars farmor bodde på Hemmanet liksom Brittas morbror Sven Sandberg.
Stående längst till vänster Mary gift med Nisse Olsson och stående intill Mary ses Birgit Olsson, dotter till fackföreningens ordförande under en del år Birger Olsson. Birger andra barn: Sune.

Hemmanet på öfre Svartvik

Denna vackra bild som visar Hemmanet har jag norpat från en sida på nätet. Jag tycker att den är så vacker. Minns inte om jag har publicerat bilden tidigare.

Sanslåa

180-årsjubileum

År 1838, alltså för exakt 180 år sedan anlägger James Dickson & Co ett skeppsvarv i Svartvik.
Första fartyget färdigbyggdes detta år, nämligen barkskeppet Svartvik. Även barkskeppet Artemis byggdes på varvet detta år.

Svartviksbyggda"Svartvik"

"Svartviks" första resa gick till London via Göteborg. Destinationen för hennes andar resa
var Java. Båda resorna med Boo Hjärne som befälhavare. "Svartvik fick leva ett långt liv; ända till 1916 då besättningen på en tysk U-båt ändades hennes liv. Artemis försra resa gick Till Bordeaux och därifrån i barlast till S:t Ubes där salt hämtades för att föras till Göteborg.
Artemis andra resa gick till Batavia. Artemis befälhavare var Fredrik Ljunggren.
Artemis kom att säljas till Norge.

Boo Hjärne

Fredrik Ljunggren

Veteranföreningen

Denna bild (fotat omkring år 2010 ?) som jag "lånat" från idrottsföreningens hemsida visar deltagare under  ett möte med SIF:s veteranförening. Längst bort t.v. Lennart Glantz som till höger om sig har Rolf Jonsson. Strax till vänster om Lennart ses Kurt Edebrandt och strax till höger om Rolf skymtar "Tuttan" (Siv) Lundvall.
Till vänster intill Tuttan ses Seved Englund. På bordets vänstra sida och den tredje från vänster tycker jag mig se (men är mycket osäker)  fotbollslagets  eminente högerhalva, och påminnande om Nisse Liedholm nämligen Hasse Berglund
Den glada damen i mitten till höger är Birgit Svensson. Alla nämnda är legender i Svartviks Idrottsförening och som har varit till stor nytta för idrottsföreningen i vår
plats i hjärtat Svartvik.
Tyvärr är bildkvaliten inte den bästa men bilden värmer då den föreställer
några, som jag kallar, äkta svartvikare.

Min mormors mor

Sägs ha varit en riktig krutgumma;
vad vet jag mer än hon aldrig varit
i Svartvik utan bara i Österbotten.
Annat var det på min fars sida.  För 
exakt 150 år sedan (= nödåret 1868)
 föddes min farfar i Svartvik och
som den andre i syskonskaran

Henrik Zetterberg

"Zäta" Zetterberg slutar nu sin fantastiska ishockeykarriär.

Som Njurundabo tackar vi Henrik "Zäta" . En idrottsman av bästa sort. Att ha Göran som pappa och Berndt som farfar har garanterat detta.

Farfar Berndt (bilden, Njurunda IK:s fotbollslag; fjärde man från höger) förresten, vilken gammal Njurundabo har  inte köpt ett kylskåp eller någon annan vitvara av denne alltid trevlige man (men tillika fruktat vänsterhalva [eller var det högerhalva?] i Njurunda IK:s fotbollslag.
Farfar Berndt, född  på Vapelnäs strax söder om Sundsvall, började jobba som märkpojke i massaskjulet på Svartvikfabriken och blev så småningom affärsman. 

Berndt (bilden tv), alltid pigg och glad (inte minst när han hade ett nytt kylskåp "på gång" ;)

PS Fotbollslaget. Tredje man från vänster är äkta svartvikaren Karl-Erik Berlin som hade modet att spela i Njurunda IK samtidigt som han bodde på Svartvik ;)

Om en spontan telefonaktivitet ("Sjöbergs")

Jag ringde till Stig Sjöberg på Hemmanet  idag men han var inte hemma.
Ringde sedan upp hans brorson Magnus men inte heller Magnus svarade, utan det var Magnus som, vilken  visade sig vara  32 år (tiden går). Kom inte ihåg namnet, men fick veta att Stig (född 1932 och skolkamrat med min bror Kurt) var ute på nån aktivitet av nåt slag. TALA OM FRISKISAR;  BRÖDER (JAG TÄNKER ALLTSÅ PÅ STIG OCH KARL-ERIK) SOM VERKLIGEN HAR
"GJORT RÄTT FÖR SIG". 
Jag påmindes, och  blir lite vemodig vid tanke på det gamla, fina Hemmanets-folket. 
PS Magnus son blir f.ö. far om nån vecka. Grattis! 

Bergkrossprodukter, sand, natursingel & matjord i Sundsvall med omnejd

Välkommen till Magnus Sjöberg Grus & Kross

Välkommen till vår hemsida. Magnus Sjöberg Grus & Kross AB tillverkar allt från sand, singel och makadam till väggrus och matjord på vår egna grustäkt i Kvissleby.

Säljer och levererar i Sundsvall med omnejd

Produkterna säljer och levererar vi sedan i området kring Sundsvall. Våra kunder är företag, organisationer och privatpersoner i Sundsvall, Njurunda, Kvissleby, Matfors, Juniskär.

Det går naturligtvis också att hämta på plats hos oss. 
Se karta och vägbeskrivning här.

Grus, makadam, singel, sand, matjord, stenmjöl m.m.

Läs mer om våra bergkrossprodukter och deras användningsområden på vår produktsida.

Hemmanet

Min pappa uppe på Nolbykullen. I fotbollsplanen (den kära) syns stallet som Eston (Lindfors) upplät till amatörboxning (som utövades utan handskar;).
Vårt hus låg  4-5 cm till vänster
om fotbollsplanens vänstra sida (västerut).
Bakom stallet skymtar skyttebanan där vi som pojkar "markerade" skotten och fick vad jag minns (!) 5 öre i timmen för jobbet. Det var hos Åke Hermansson som vi hämtade
avlöningen.
Anm.: minns inte om bilden publiceras tidigare i denna min blogg. Urschäkta isf)

Sonja Lindqvist, sonhustru till våra fina grannar på Hemmanet under många år,  Harry och Eida Lindqvist (boende i villan strax öster om vår), har avlidit. 
Ödmjuk är mitt minne av Sonja.
Sonjas make Erik bor i Kvissleby.

Sune

Jag vet inte (minns inte) om Sune föddes på Svartvik men jag vet (minns tydligt) att Sune tillhörde de fina, sympatiska grabbarna i Svartviks fotbollslag.

Konfirmation

Antalet ungdomar som konfirmerar sig  
  fortsätter att sjunka. För 50 år sedan
  konfirmerades 80 procent av alla      
  15-åringar - i dag är siffran nere på 
  26 procent, enligt P4 Kristianstad

Det var länge sedan men ...det "starkaste" minnet jag har från när jag konfirmerades i Svartviks kyrka  är att präst-eländet gav en elev (vår kompis) en örfil. Fy ---

Sorg

Svartvikaren Åke Hörnfeldt har avlidit.
Åke bodde  nära skolan på Hemmanet, i villa som pappa Erland lät bygga.
 Erland föddes på Svartvik 1904. Han avled 1996.
Åkes mamma Sigrid föddes 1906. Hon avled 1985.
Åkes syster är Asta Burman, född 1925 på Svartvik.

Tack Åke för den snällhet du som "storpojke" visade mig under min uppväxt .

Ibland drömmer jag om en värld enbart bestående av människor som Svartviks "storpojkar". 

Klubblokalen

Svartviks Idrottsförenings Veteranklubb fortsätter sin verksamhet. Men ledsamt konstateras att
den blir mindre och mindre vad gäller antal medlemmar.
Åldern tar ut sin rätt.
Jag hade iaf äran att få deltaga i den senaste sammankomsten (häromdagen).
Kul att träffa Birgit (Svensson), Lennart (Glantz), Seved (Englund), Bertil (Röhs), Kjell och Anders (Olsson) och Rolf (Jonsson) alla nämnda äkta (som jag brukar säga) svartvikare.
Men målvakten Lennart, vänsteryttern Gunnar, brorsans konstnärlige arbetarkompis Kurt, klasskamraten Hasse och Stig som av oss blev döpt efter boxningsstjärnan Baksi, träffar jag aldrig mer . Sorgligt

Hjälp mig att identifiera dessa glada (relativt;) svartviksdamer. Fotade på Svartvik eller Vapelnäs - en av damerna är min faster (Valborg)