.

.
Ovan Svartviks sulfitfabrik - nu borta .

31 juli 2009

200-års jubileum

Vi glömmer inte att James Dickson (f. 1784) år 1809 flyttar till Sverige och Göteborg från Montrose, Skottland. James D. var bror till Robert (f. 1782) som hade flyttat till Sverige sju år tidigare. James D. avled i Göteborg 1855.

Svartvikare

Jag har fått ett foto från Australien där släktingar till Hemmanets ”Nordings” finns. Fotot föreställer Holger och Vilma Nording som bodde på Klippvägen på Hemmanet. Holger föddes 1901 och avled 1979. Hustrun Vilma föddes 1902 och avled 1994. Holgers pappa var Carl Johan N. född 1864 och Holgers mamma var Maria Magdalena född Moberg. Vilmas pappa hette Charles (William) Holmström, född 1876 och avliden 1960. Vilmas farfar Per Olof Holmström (se nedan "apropå"), född 1843 och avliden 1904, var sågställare på sågen i Svartvik.
Holgers yngre bror var Valdemar som bodde på Björkvägen tillsammans med husrun Gudrun och dottern Inger. Inger kom att få en dotter, Elisabet som bl.a. var målvakt i det svenska damlandslaget i fotboll.
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Apropå.
Den första blåbandsföreningen i Sverige bildades 1884 i Göteborg av Beatrice Dickson. Sju år senare bildades en förening i Svartvik . Den 14 mars redogjorde interimstyrelsens ordförande pastor Backman vid möte för blåbandsföreningens arbete, och valdes till att leda förhandlingarna. Mötet enades om föreningens namn ”Hoppfull”, som dock på förslag av pastor Backman ändrades till ”Förhoppning”. ”Detta emedan det var bättre svenska”. Till styrelse valdes pastor Backman, Th. Larsén, P. O. Holmström, Axel Norberg och Oskar Tolf med suppleanter A E Dahlqvist och A Engström. Styrelsen inom sig valde Larsén till ordförande, Axel Norberg till sekreterare och O. Tolf till kassör. Första ordinarie mötet den 28 mars 1891 inleddes med sång, bön och uppläsning ”af Daniels kapitel, hvarefter ordföranden talte något om föreningens mål: allmänt rusdrycksförbud”. Av protokollets $ 5 från mötet den 4 oktober 1891 framkommer att ordförande hade fått ett ”kortbref” från fröken Beatrice Dickson: ” Herr Larsén! På anmodan af B.B.F. Verkställande utskott har jag anmodat Redaktionen af tidningen, som tillsänts Svartvik, till Eder adress istället för blott Svartvik. Jag önskar desvarande Blåbandsförening all framgång och välsignelse. Högaktningsfullt, Beatrice Dickson”. I februari 1892 blir min farfars bror Almar, född på Svartvik 1870, medlem i föreningen och upplystes han, och några andra nya medlemmar om att ”de nyingångna ej behöfde anlita sin börs vid KaffeBorden” (obs KaffeBorden = stora bokstäver). I december 1894 blev en annan av min farfars syskon, Elvira född på Svartvik 1880, medlem i föreningen. Huruvida min pappas faster måste öppna börsen eller inte förtäljer inte protokollet. Från årsmötet den 16 februari 1895: ”Under året har 28 möten hållits, 2 fäster, 2 uti det gröna. Ingångna medlemmar under året 68; för löftesbrott afskilda 16; utflyttade 13; antalet medlemmar 285, en ökning från föregående år med 36.”.
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag hoppas få fler foton. Foton från vår egen världsdel är lika välkommet.

30 juli 2009

Foton

Skicka gärna Svartviksrelaterade foton för publicering i denna blogg. Eller om Du bor i Sundsvallsdistriktet låt mig få titta på dem, och eventuellt låna en eller flera av dem. Intresset från särskilt Svartvikare i förskingringen är mycket stort kan jag intyga.

Svartviksberättelser som snart kan försvinna

Tidigare inlägg i min blogg: Bland de som har hört av sig till mig - bloggansvarig - finns Börje Selemar, född Johansson i Svartvik 1920 och nu boende i Västerås. Börje lämnade Svartvik 1943. Börje som släktforskat, och nått långt inom området vad jag kan förstå, och även besökt James Dickson utanför Alingsås på 1970-talet, har lovat att skriva och berätta lite om hans släkt och om vårt Svartvik från förr i tiden. Och det fina: det finns inget hinder skriver Börje, att jag lägger ut hans små men säkert högintressanta berättelser i min blogg. Börjes bror Kurt, som f.ö. avled för några år sedan, var aktiv inom föreningen Svartviksdagarna, och deltog t.ex. i arbetet med Ulrica Hådéns föredömliga skrift om Svartvik.--- PS den 30/7-09: För att ta del av Börjes intressanta dokumenterade historia behöver man besöka honom. Jag själv kan inte detta då ekonomin redan har ansträngts av ett par planerade resor till Göteborg. Finns det någon annan som kan ställa upp och bidra till den sannan Svartvikshistorien? Sådant här borde kommunen sponsra, åtminstone en resa T&R Västerås!

29 juli 2009

Örners

Bilden:
farbror Örner i sin på Svartvik grundade handelsträdgård. Den kom senare att flyttas tll Hemmanet. Rimliga priser och närheten gjorde att det inte bara blev blomsteruppvaktning på 50-årsdagarna.

28 juli 2009

Identifiering

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Foto från Svartvik omkring 1930. En av kvinnorna är min pappas enda syster. Vilka är de övriga.

Exalterad

Min ordlista tidigare om ord som var vanliga förr på bl.a. Svartvik men som man (jag!) sällan eller aldrig hör numera Jag har blivit påmind om att ha glömt ett ord: "exter". (Om fabriksjobbet:) "han är så exter för att han skall få flytta från sileriet till kokeriet".

27 juli 2009

Slalombacken

Jag har fått frågor från två Svartvikare i förskingringen (en i Australien och en i syd-Sverige) om slalombacken på Hemmanet.Då tar jag mig friheten att en del ur Svartviks IF:s förnäma jubileumsskrift, utgiven med anledning av 100-årsfirandet . Frågarna äger uppenbarligen inte skriften, och idrottsföreningen ger mig säkert tillstånd att saxa ur den.----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Hasse, son till ägaren av affären "Runes" på Hemmanet berättar om tidtagningen under tävlingar: "Gösta Uppling stod på "storsten" ungefär mitt i backen, och med sikt både uppåt mot startplatsen och neråt vid målet där en man med tidur stod. Genom att vifta med en röd flagga startade Gösta åkaren och fick mannen nere i backen att starta tiduret.". Hur det var med tiondelar "och sånt" förtäljer inte historien. Hasse intygar också att Curt Edebrandt var den som stakade ut slalombanan, först med stänger som hade tagits i skogen, sedan med "riktiga" stänger från Swix. När invigningen skedde åkte Gustaf Holmlund nedför den branta backen med i varsin hand. Gustaf var ju den bäste. Bäst av juniorerna var min bror Kurt, men han lämnade orten tidigt så det blev inget av det hela. Från Svartviks idrottsförenings jubileumsskrift: "Svartviks slalombacke ställdes i ordning 1945. Då monterades en strålkastarbelysning vid den 300 m långa backen. Året därpå förlängdes backen till 500 m. Genom bidrag från Riksidrottsförbundet och Svartviks AB, eget arbete av föreningsmedlemmar och hjälp från militären vid LV5 så klarades finansieringen. Vi saxar ur slalomsektionens årsberättelse 1948: 'sektionens sammansättning har varit Axel Nording (släkt till en av frågarna), Okton Östlund (bror till min pappa) och Gösta Söderberg. Efter omfattande arbeten sommaren 1947 kunde slalombacken anses vara klar för invigning, vilken ägde rum den 7 mars 1948 med deltagande av större delen av Sveriges slalomelit. Samtidigt arrangerades även RM för Statens Järnvägar.'. Segrare i invigningstävlingen blev den kände Stig Sollander (så småningom medaljör i både VM och OS) från IFK Östersund före vår egen Gustaf Holmlund (som jag faktiskt träffade på stan häromdagen [juli 2009], berättandes gamla Svartviksminnen). Svartviks IF och Sundsvalls SK arrangerade SM i slalom 1953. Förberedelserna var inriktade på genomförande 1952 men fick skjutas upp ett år p g a snöbrist. Inför arrangemanget såldes lotter med en bil i första pris. Ägaren till vinstlotten löste inte ut bilen i tid så att bilen tillföll arrangörerna. detta medförde ett kraftigt tillskott för föreningens kassa. Strax efter SM 1953 upphörde slalomverksamheten i Svartviks IF. Orsak: föreningen ville satsa mer på fotboll. Idag finns inte slalombacken kvar.". Men Nolbykullen finns lyckligtvis kvar. Bilden: Stig Sollander i Cortina.
Bilden till vänster: Gösta Söderberg, relativ lång tid ordförande i Svartviks Idrottsförening. Vad jag förstår så hade inte slalombacken kommit till stånd utan Gösta, den i alla avseenden perfekte ledaren för en idrottsförening; det är i alla fall mitt minne av honom. Gösta, nu över 90 år och bor vårdhemmet i Skottsund.

Identifieringshjälp önskas

----------------------------------------------------------------------------------------------------------- Bilden: herrar med Svartviksanknytning (chefsnivå).

Längst till höger Arne Mörck och längst till vänster enligt min gissning Svartviks populäre chef Ingmar Eidem.

Men vem är herren i mitten?

25 juli 2009

Svartvikshistoria

Föreningen Svartviksdagarna i Sundsvalls Tidning häromdagen: "Det intressanta för oss är att den stora portalfiguren Dickson visar sig ha haft stora intressen i Svartvik långt tidigare än vad vi har känt till. Grosshandlare Dickson från Göteborg köpte området i Svartvik av staten 1832. Men med hjälp av dokumentet som har hittats i Svartviksdagarnas samlingar i Kunskapsloftet en trappa upp från Svartviks Café, vet man nu att Dickson långt tidigare hade en inblandning i området.". Jag frågar mig, vad är det som är nytt? Att Dicksons arrenderade lastageplatsen före 1832 (då man köpte den på auktion) har varit känt i åratal, samt att firman lade upp "Matforsbräder" på en brädgård där.Vad är nytt? Vad menas med "långt tidigare"? Nyfikenheten tränger på. Uppfriskning av Svarttvikshistorien: Apropå: Kronan kan ha tillverkat krigsfartyg på platsen tidigare, men Krigsarkivet har inget som bevisar detta enligt uppgift vi fick därifrån för en del år sedan. Även mindre båtar kan ha tillverkats långt före det "stora" varvets tillkomst 1832. Apropå II: Dicksons första norrländska engagemang var Matfors. H W Bratt (Uddevallasläkt)köpte på 1810-talet köpt tre små sågverk i Medelpad, sågverket i Matfors var ett och år 1819 är Dicksons hälftenägare. År 1823 köper Dicksons ut Bratt och blir ensamägare. Året därpå, närmare bestämt den 5 juni lastas det första fartyget i Svartvik med virke från Matforssågen. Vi tackar Dicksons som grundade vårt kära Svartvik.

Svartviksfoto

------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nu när "vi" ändå är i farten med vädjan om identifieringshjälp. Svartviks skolas och övriga Njurundaskolors skolinspektör hette en gång i tiden Ejnar Blom. Han var född på Svartvik. Den stående yngre mannen längst upp till vänster är med stor sannolikhet Ejnar Blom, eller en bror till honom. Den stående yngre mannen strax till höger om honom är min far. Vilken är gentlemannen till höger om min far, och vilka är de fyra framför dem? Kan det till synes förnöjda gamla paret möjligen vara Ejnar Bloms föräldrar (maken har drag av "Bloms") ? Fotograferat på 1920-talet.

24 juli 2009

Ungdomslogen Första Steget, Svartvik

-------------------------------------------------------------------------------------------------------- Känns någon eller några igen på detta foto, fotograferat utanför lokalen Idyllen på Hemmanet Svartvik ?
Någon föreslår: vid blå pil folkskollärare Erik Pettersson, vid röd bil Gunnar Thunström.
Klicka på fotot.
Med stor sannolikhet 1930-talet.

Utrotningshotade eller redan utrotade ord?

Ord som förr - ända tills bara några decennier sedan - hördes dagligdags på Svartvik. Används de fortfarande – kanske t.o.m. alla används, kanske är de utrotningshotade eller redan utrotade? Hur som helst med den saken, vissa av dem saknar man (=jag). Synpunkter och fler förslag eller eventuella rättelser emotses. Ben-get = mycket mager person Brakskit = fjärt som hörs Få dåndimpen = svimma Fisljum = knappt ljum Bakom flöte = dum Fjaskig = fjantig Fylltratt, fyllhund = väldigt onykter, kunde också vara en alkoholist Gammpojk = gammal ogift man som fortfarande bodde hemma Jesses = Oj då Jox = alla möjliga saker Kacka = barn som bajsar; kacknödig = bajsnödig Kymigt = obehagligt Klyftig = inteligent Kuta = springa iväg Kållrig = lite galen Kärringfis = röksvamp Lammä mäj = tillsammans med mig Latoxe = lat person Lortig = smutsig Lurifax = en person man inte kan lita på Läshuvve = person som har de bästa förutsättningarna för teoretiska studier Mankemang = fel Måhänne = kanske Präktig = sund person, någon att lita på Tattarpack = kunde även vara andra än tattare Peckel = vek person Pärstampa = potatismos Rulljangsen = Han sköter ruljangsen (”affärerna”) bra. Sablar = ”jäklar” Samsas = komma överens Satkärring = otrevlig, mest skvallrig kvinna Sjöblöt = genomblöt Skitsjuka = diarré Skofta = arbeta på övertid. Slamsa = vara vårdlös Snattran = håll snattran = sluta pladdra Spelevink = en riktig slarver Språka = språka med varandra (tala med varandra) Synrann = horisont Tusingen = kraftuttryck så svagt ett sådant kan bli (Tusingen också). Ändalykten = ”bortgång” men också ”stussen”--- Ett par exempel på ord som man i alla fall gläds över att ha försvunnit: Livstycke = underplagg för barn (pojkar och flickor). Man gruvade sig varje morgon då det skulle tas på. Slaskhink Oäkting (född utom äktenskapet)

23 juli 2009

Grindbacken

Bilden: Grindbackens sista dagar. Här, intill järnvägen bodde det familjer vars far jobbade i fabriken. Och på andra sidan järnvägen låg frälsningsarmens lokal. Ja, byggnaden som man under senare år låtit bli ett ruckel finns kvar, utan minsta känsla för lokalhistorien. Bättre då att riva det som nu är ett elände, så man slipper se det. Själv gick jag f.ö. i söndagsskola här.
Fotograf = jag, men när var det; när var Grindbackens sista dagar?
Och du som vet, relativt många barn bodde på Grindbacken, hände aldrig någon tågolycka?

Lill-Axel har lämnat oss

En äkta Svartvikare har lämnat oss: Axel "Lill-Axel" Eriksson. En gång plikttrogen materialförvaltare åt Svartviks fotbollslag. Axel: de behöver nog materialförvaltare däruppe också, och tänk att få träffa Gunnar Gren, Gunnar Nordahl, för att inte tala om Puscas och Garincha. Dessutom, och det vet jag att du kommer att glädjas mest åt trots allt: klasskillnaderna lär inte existera alls däruppe. Och fortsätt som tidigare: fortsätt att säga vad du tycker; det finns ju heller ingen risk däruppe att detta skulle innebära att du mobbas (för din ärlighet). Vila i frid Axel. PS Jag är dig evigt tacksam för att du alltid ställde upp och smörjde mina pojkfotbollsskor DS

22 juli 2009

Ny vädjan

Vädjan om hjälp med identifiering av personer på bilder i denna blogg ger resultat, även om inte till fullo.
Detta foto hittar jag i mina föräldrars familjealbum. Eftersom det är där jag har hittat det, och mannen längst upp till höger har drag av min pappas äldste bror Octon tror jag att det är han. Önskar bekräftelse och veta vilka de två övriga är (jag är ganska säker på att de ens är avlägsna släktingar till mig) ?

Kalle

-----------------------------------------------------------------------
Fler gamla Svartvikare måste framhävas och inte bara ett fåtal som hittills. Minnet av dem alla måste bevaras. På bilden syns "Svartvkslegenden" Karl (Kalle) Westberg med sin hund utanför egenhändig byggd kåk på Hemmanet. På den andra bilden syns kåken till höger (längst till vänster "Sjöbergs").
Kalle med ett IQ över Svartvikssnittet var en stor djurvän. Fotograf = jag på 1970-talet.

Härliga Nolbykullen

Apropå föregående inlägg om helnyktra nöjen för Svartvikarna.På bilden syns (urskiljs) min pappas bror med sitt dragspel högst uppe på Nolbykullen underhållande bl.a. fnissande Svartvikstjejer. Denne min farbror Sven hade också en egen liten orkester "Sven-Yngves". Huruvida nykterhet krävdes (som bestigandet av Nolbykullen) av orkestermedlemmarna kan jag bara gissa mig till.I bakgrunden brädgården och konturer av bl.a. Klampenborg.Beklagar den mycket dåliga kvalitén.

Härliga Västbo

Återigen en vädjan om hjälp med identifiering. Nu gäller det alltså paret på bilden. Säkra uppgifter: paret var gifta, de bodde på Svartvik, troligtvis Grindbacken, maken arbetade på fabriken, paret är här fotograferat i Västbo och det är inga nära eller avlägsna släktingar till mig "Halvsäker" uppgift: tiden är under andra världskriget. -------------------------------------------------------------------------------------- Västbo på vintern på skidor och toppen av Nolbykullen på sommaren förr var de vanligaste utflyktsmålen för folk på mitt gamla, kära Svartvik. Åtminstone de exklusivaste. Mallorca "fanns inte". Fördel gentemot Mallorca: nykterhet krävdes.Västbo var ett härligt vintersportställe. Roligaste var bergochdal-banan för skidåkning. Själv åkte jag utan vuxnas sällskap i 7-8-årsåldern på skidor från Hemmanet till Västbo, mest förbergochdal-banans skull. Ibland fick man spåra själv, men det gjorde man med glatt humör, bergochdalbanan hägrade ju. Var jag bra på någon vinteridrott i mycket unga år så var det skidåkning.På söndagarna var det fullt av folk på skidor i Västbo; nu är det visst mest motorer där, eller i dess närhet.För någon eller några år sedan behagade i tidens tecken en vandal eller några vandaler sätta eld på stugan i Västbo. Ett hårt lag för frivilliga, särskilt för Sune Svalberg (vars far f.ö. var den siste ordföranden för fackföreningen på fabriken) tror jag, som arbetat med stugan. Summa sumarum: skidåkning till och i Västbo tillhör barndomens finaste minnen. Och nytvättade golfbyxor skulle det vara.PS glöm inte vädjan om identifiering DS

21 juli 2009

SVARTVIKS SKEPPSVARV

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------




Observera att denna artikel endast är till för enskilt bruk, och att den skyddas av lag om upphovsrätt. Den får inte publiceras eller på annat vis spridas utan mitt uttryckliga medgivande/ Stig Östlund
På varvet i Svartvik (1838-1862) arbetade i regel ett par timmermän på varje fartyg. Vid tiden för varvets inrättande arbetade tjugo man vid Svartviks lastageplats. 20 år senare hade denna styrkas mer än fyrdubblats, ett tydligt tecken på hur verksamheten expanderat. Antagligen handplockade varvets hjärna och styresman, alltså skeppsbyggmästaren män ur lastageplatsens arbetarskara som hade fallenhet för att bygga fartyg. Timmermannens verktyg – viktigast var yxan.
Bilden längst upp: maken till min pappas syster arbetade som verkmästare på sågen i Svartvik. När sågens verksamhet upphörde fick han överta en del gamla verktyg, som han sedan efter många år gav till min familj, som ju hade gott om utrymme i fastigheten på Hemmanet. En del av de verktyg som syns på bilden liknar de verktygen som sedemera slängdes på sophögen. Om de bortslängda verktygen (även) hade använts på varvet, och jag skulle få reda på detta skulle jag må illa.De skulle ju fått inta hedersplats i min lägenhet.
Personuppgifterna i följande avsnit (tidigare okända för oss alla) har framtagits av Håkan Ottosson – som bor i Stockholmstrakten - som vi Svartvikare är mycket tacksamma till; Håkan, stamkund på riksarkivet, har ju även gett oss andra nya värdefulla uppgifter med Svartviksanknytning.



Helt nya uppgifter:
De två timmermännen när det första fartyget, barkskeppet Svartvik, byggdes (1838) var Eric Gustaf Lundahl, född 1804 i Skottsund och Nils Magnus Halling, född 1807. När det andra fartyget, barkskeppet Artemis, byggdes (1838) var det Jöns Ålund, född 1795 och P. Åberg, född 1812 som arbetade som timmermän på varvet. Skeppsbyggmästare vid byggandet av de två nämnda fartygen var E.P. Åkerberg. Av dessa fortsatte Gustaf Lundahl att bygga ytterligare minst nio skepp, nu med N.C. Kierkegaard som skeppsbyggmästare; i tur och ordning: barkskeppet Caledonia (byggt 1840), Gazelle ( 1840), briggen Solid (1841) , barkskeppet Prins Oscar (1844), skonerten Axel (1845) , skonerten Alexandra (1845) , skonerten Josephine (1845) och briggen Johanna Catharina (1847) samt förmodligen även barkskeppet Carolina (1842). Gustaf Lundahl anges från 1840 lida av benröta , men fortsatte trots detta som skeppsbyggare fram till år 1847.
Timmermännen Johan Olof Röding (född 1817) och C. Schieralt byggde ett fartyg var, fortfarande med skeppsbyggmästaren N.C. Kierkegaard kvar på Svartviksvarvet, barkskeppet Zenobia (1842) respektive barkskeppet Cecilia (1848) , liksom smederna Lars Nyberg barkskeppet Prins Oscar (1844, skeppsbyggmästare N C Kierkegaard) och Järdin barkskeppet Elisabeth (1852. skeppsbyggmästare var Svartvilsvarvets tredje och siste, alltså S G Jensen).
Smeden Jonas Burman deltog vid byggandet av barkskeppet Caledonia (1840) och skonerten Gazelle (1840) båda fartygen under ledning av N C Kierkegaard, och timmermännen Johan Fredrik Gerlin (född 1800) byggde fem fartyg: skonerten Axel (1845) , skonerten Alexandra (1845) , barkskeppet Charles Tottie (1846), skonerten Josephine (1845) och briggen Johanna Catharina (1847), alla fem fartygen under ledning av N C Kierkegaard.
Timmermannen Johan Olof Sjödin, född 1820 byggde inte mindre än tio fartyg : skonerten Oberon (1846, Kierkegaard), barkskeppet Cecilia (1848, Kierkegaard), briggen Prinsessan Louise (1850, S G Jensen), barkskeppet Sir Robert Peel (1849, S G Jensen) , skonerten Eleonore (1850, S G Jensen) , skeppet på bilden Oscar I (1851, S G Jensen), briggen Beatrice (1853, S G Jensen) , barkskeppet Montrose (1853) , skonerten Clara (1853, S G Jensen) och barkskeppet Robert Dickson (1854, S G Jensen).
Svartviks meste skeppsbyggare blev emellertid timmermannen Lars Larsson, född 1814. Han byggde inte mindre än nitton fartyg. Han debuterade år 1846 under skeppsbyggmästaren Nils Christian Kierkegaards tid med barkskeppet Charles Tottie (1846) och byggde sedan samman med Sjödin och med N C Jensen som skeppsbyggmästare: briggen Prinsessan Louise (1850), barkskeppet Sir Robert Peel (1849) , skonerten Eleonore (1850) , skeppet Oscar I (1851), briggen Beatrice (1853) , barkskeppet Montrose (1853) , skonerten Clara (1853) och barkskeppet Robert Dickson (1854).
Tillsammans med smeden Järdin, och med skeppsbyggmästaren S C Jensen byggde Lars Larsson år 1852 barkskeppet Elisabeth och tillsammans med smeden Lars Wilhelm Hybinette (bilden), född 1825 i Gävleborgs län, död 1903, byggde han varvets sista nio byggen: fregattskeppet Kronprinsen (1855) , skonertskeppet Danube (1855), barkskeppet Caroline (1856), skonertskeppet Sofia (1857), skonertskeppet Juliana (1857), skonertskeppet Petronella (1858) , briggen Marika (1859) , barkskeppet Gustaf Adolf , varvets sist byggda fartyg, sjösatt 1862 samt sannolikt även skonertskeppet Hilda (1859).
Ett större fartygsbygge tog nästan ett helt år. Svartviks fartyg byggdes med bordläggning (skalet) av furu på kraftiga ekspant ( stommen). Eken importerades från södra Sverige eller från kontinenten och bevisligen har fartyg lastat med ek anlänt Svartvik, förmodligen ek avsett för varvet. Furuvirket erhölls från Dicksons egna skogar. Efter det att man hade uppfört en stapelbädd av trä, och i regel på sensommaren började byggnadsarbetet och det var alltså tidigt på hösten, och i maj eller juni var oftast fartyget klart för att sjösättas. Sjösättningen av t.ex. barkskeppet Gustaf Adolf skedde den 8 maj (1862) . Sjösättningen av de större fartygen var en fest som samlat mycket folk, inte minst nyfikna Svartviksbor.
Allvar och Skämt” (nuvarande Sundsvalls Tidning) den 28 juni 1851: ”Från Swartviks, en mil från staden belägna, skeppswarf, utgick i måndags ett bland de största fartyg, som på denna ort blifvit byggda. Det mäter neml. 350 läster. Det erhöll namnet ”Oscar den 1:ste”, har en prydlig konstruktion och kommer att tacklas till skepp. En insändare som benäget meddelat Red. Denna uppgift yttrar widare: ’En talrik folksamling bewittnade dess lyckliga utgång från stapeln, och fartyget helsades, wid ankomsten i sitt nya element af kanonernas dunder, på hwars styrka glasmästaren icke förlorade. Ställets disponent, hr brukspatron Dickson hade inbjudit ett betydligt antal från staden och landet, att öfwerwara denna wackra högtid, som, gynnad af en härlig afton, hade sin glanspunkt i den skål, som hr Dickson i underdånighet proponerade för Hans Kongl. M:t Oscar 1:e hwilken nådigast tillåtit fartyget bära dess höga namn. Denna med niofaldigt hurra under kanonernas acclamation, lifligt uttryckt och af gästerna entusiastiskt mottgana skål, åtföljdes sedan af flere andra, bland hwilka märkas en för de förenade rikena, Sverige och Norige, en för fartygets egare, hr kommerserådet Dickson i Götheborg, samt en för byggmästaren på stället...”.
Efter sjösättningen påsattes master och fartyget riggades, ett arbete som tog omkring en månad i anspråk. Höst och vår arbetade skeppsbyggarna mellan tio och tolv timmar per dag, emedan man vintertid arbetade så länge det var ljust ute.
Förtjänsten för skeppsbyggarna varierad under året. Minst förtjänst hade man ju vintertid, medan arbetet på senvåren och sommaren gav de bästa förtjänsterna. Tillägg till denna artikel tas mycket tacksamt emot, liksom eventuella rättelser.

19 juli 2009

1890-talet

Jag hittade ett par ark med spridda, spontant skrivna anteckningar om Svartvik på 1890-talet. Jag lägger in allt i bloggen även om något kanske redan finns. Kanske något kan vara av intresse. 90: Ångfartygs AB Svartviks ”Njurunda” och ”Svartvik” kolliderar utanför Myrnäskajen. 90: Nykterhetslogen Lifräddningsbojen i Svartvik håller extra möte den 27 februari 1890. Utdrag ur protokollet: (paragraf 6) Jansson frågar 'vad liknar skräddar Palm, kan han liknas vid en människa eller för ett främmande djur? ' En hel mängd talare yttrade sig. Dalbom: 'liknande en stor man ity han tagit småfolkets sak an'. Tångring liknade Palm vid lagens kaplan ity att Palm utfar rådligt mot sina motståndare. Jansson tycktes komma med slutklämmen och han liknade Palm vid Farao. Anm.: Den svenska socialdemokratin började med August Palm och han var dess förgrundsfigur under dess första år i Sverige. 91: Tant Olivia (Olivia Amanda Larsson) som kom att sköta bommarna vid Svartviks järnvägsövergång, föddes på Alnö. 91: Svartviks skola, klass tredje stor, vårterminen 12/1-20/6. Elever: Axel Andersson, Johan Bäcklund, Anders Blomqvist, Leonard Broman, Arvid Eriksson, Karl Eriksson, Karl Forsberg, Edvin Gagner, Elis Holmström, Isidor Johansson, Arvid Jonsson, Justus Larsson, Tomas Larsen, Albert Lindahl, Verner Lundvall, Andreas Modin, Axel Nordlund, Oskar Näslund, Harald Olsson, Hugo Olsson, Oskar Olsson, Per Olsson, Viktor Olsson, Vilhelm Palm, Alfred Rosendahl, Karl Sjöberg, Gunnar Uppling, Emma Andersson, Alma Gillberg, Jenny Gustafsson, Tekla Hammarlund, Vilhelmina Hofström, Maria Hägglund, Anna Johansson, Elvira Jansson, Lilly Jonsson, Maria Jonsson, Olga Karlsson, Hulda Lindfors, Lydia Lundberg, Sven Nilsson, Hanna Olsson, Maria Palm, Henny Sjöström, Kristina Smedberg, Ada Wessling, Alberta Westlund, Hilma Zetterlund, Hulda Österholm, Elvira Östlund (min farfars syster). 92: Min mammas mormors pappa avlider.92: Min farfar och farmor gifter sig i Svartviks kapell. 92: Örners hade ju handelsträdgård på Svartvik. Detta år föddes fru Hulda Jeanette Örner i Njurunda. Hon avled 1987. 93: Den äldste av min pappas syskon föddes i Svartvik detta år. 93: Svartvik detta år: födda 22 pojkar och 19 flickor. Inflyttade 3 män och 13 kvinnor. Avlidna 10 män och 4 kvinnor. Ingångna äktenskap 12. Folkmängd enligt Sundsvalls Tidning 1321 och vid årets slut 1222 (obs s.k. löskarlar?). 93: Ångfartygsbolaget Svartviken återvalde i slutet av februari i styrelsen bl.a. disponenten Midling, Svartvik. 93: Min farfars bror Almar Emelton gifter sig med Amanda. 94: Svartviks idrottsförening bildas.95: En bror - Oskar William - till min pappa föddes 95: Min farfars syster Agda Serafia gifter sig i Svartvik med Olof Ludvig. 96: Min mormors bror föddes.96: Lärarinnan Amanda Holmström flyttar från Ljusne till Svartvik där hon börjar vid skolan. 96: Föddes läraren vid Svartviks skola, legendariske ”Pelle”. 96: Föddes Gustaf Olof Selin i Attmar, ”grundare” av ”Selins” på hemmanet. 96: Sjukstuga upprättas på Grindbacken i Svartvik. 96: Dicksons säljer Holmsund 96: Svartviks förste Vd, Gustaf P Brathen och hans hustru Anna Lous får en dotter. Svartviks andre Vd, Jacob Krsitian Barth och hans hustru Marianne får en son. 97: en bror till min pappa föddes på Svartvik.97: Verner Matsson, svartvikare av rang, föddes. 97: Oscar Dickson avlider. Sewerin Jensen, skeppsbyggmästare på varvet i Svartvik, avlider. 98: En skridskobana på Svartviksbukten inviges. 98: Svartviks kristna ungdomsförening (baptister) bildas. 98: Eskil Hägglund föddes.99: Min pappas enda syster föddes på Svartvik. 99: Andreas Thunström föddes på Svartvik. 99: Läraren Viktor Wiberg, legendariske ”Vicke” föddes i Bjärtrå (Västernorrland).

18 juli 2009

Nära till fabriken

Min mormor bodde innan hon "hamnade" på pensionärshemmet, bara några meter ovanför fabriken på Svartvik. Här är hon i slutet av 1930-talet fotograferad utanför hemmet tillsammans med min mamma och mina två bröder.

Vilka är de?

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Bilden: fotograferat på Svartvik på 1920-talet.
Vilka är personerna? Adress i kolumnen till vänster.
Någon sa att den fjärde personen från höger är Blom, sedemera folkskoleinspektör i Njurunda skolor.
Själv gissar jag mycket osäkert att den åttonde personen från vänster, alltså i mitten längst bak, är en släkting till mig: Okton.
Den sjätte personen från vänster har drag av svartvikarna Stolt.

16 juli 2009

Svartvik, fortsättningsskolan den 12 februari 1943

(10 dagar innan fotot togs avslutades det vansinniga slaget vid Stalingrad) Främre raden (klicka på bilden): längst till vänster Sonja Paulina Nyberg, grabben till höger om Sonja och den andra flickan Gunnar Nils Nording. Grabben längst till höger = ? Raden därpå: längst till vänter Hjörds Linnea Vesterlund, grabben till höger Arnt Öman. Nästa rad: andra flickan från vänster Gudrun Sjöberg, grabben till höger Henrik Englund. Näst sista raden: Birgit Andersson, Arne Vestlund och Lennart Glantz. Raden längst bak: grabben till vänster Bert Östlund. Vilka är de övriga?

Snobbar

Början av 1950-talet. Svartviks-snobbar.Från vänster: Arne "Lången" Westlund, gift med Westins dotra namn ?, okänd, Ira Landell, Stig "Baksi" Hedqvist, Bert Östlund, Sven Hedqvist och Hans Berglund.Vad heter de två för mig okända?

Mycket välkommet

Har du något med Svartviksanknytning att berätta som du tror skulle intressera mina (min?) bloggläsare? Min adress i kolumnen till vänster; mitt telefonummer i min bok.

September 1935 - Skolstart i Sörgården- Förintelsestart i Tyskland

Svartviks skola, klasss 4, höstterminen 1/9 1935-2/6 1936.
(Ute i världen rör det på sig. Tyvärr. Ett par veckor efter skolstart i Svartvik träder Nürnberglagarna i kraft i Tyskland.
Förintelsen började inte med en industiel massutrotning av den judiska befolkningen utan med en rad lagar som försvårade livet för judarna i Tyskland. De mest kända av dessa är de så kallade Nürnberglagarna som togs fram den 15 september 1935 under partidagarna i Nürnberg. Lagarna, tre till antalet, var: lagen om rikets flagga, lagen för skydd av "det tyska blodet" samt lagen om medborgarskap. De två senare som var direkt förödande för de tyska judarna ledde till att judarna därefter i en allt större utsträckning utvandrade från Tyskland. I lagen för skydd av "det tyska blodet" (Gesetz zum Schutze des deutschen Blutes und der deutschen Ehre) förbjöds judar att ingå äktenskap eller ha äktenskapliga förbindelser med tyskar, hissa den tyska flaggan samt ha tyska kvinnor under 45 år anställda inom hemmet. Värst var dock nog lagen om medborgarskap (Reichsbürgergesetz) där judar togs ifrån sitt tyska medborgarskap och därmed sin rösträtt och tillträde till offentliga arbeten./källa Wikipedia) Sörgården, klass 4, HT 1935-36:
Alla elever födda år 1925 om inget annat anges. Lärare Erik "Pelle" Pettersson (bilden). Elever: L A Lennart Sahlin född den 7/12; målsman Albert Sahlin boende på södra Svartvik. Malte R Westberg 11/5; Herman Westberg, Grindbacken (till Nolby skola den 4/9 1935). Oskar G Viklund 28/6; Märta C Viklund, Hemmanet. Birger Bohlin 2/5; Emil F Bohlin, norra Svartvik. Love Brander 13/3; Gunnar Brander, Hemmanet. Åke Engman 20/1; V T Engman, posthuset, Svartvik. Robert Eriksson 11/3; Hulda Eriksson, Hemmanet. Axel Eriksson 26/9; Hilmar Eriksson, ovanför sågen på Svartvik. Karl-Ejnar Eriksson 11/9; H E Eriksson, rökåk ovanför restaurangen på Svartvik. Frank Gagner 20/9; Sank Gagner, klampabynninga på Svartvik. Elver Gerdin 18/2; Knut Gerdin, mellersta Svartvik. Arndt Hägglöv 12/9; Emil Hägglöv, mellersta Svartvik. Ruben Landell 19/3; Axel Landell, rökåk ovanför restaurangen på Svartvik. Helge Lindkvist 30/9; änkan Märta Lindfors, snett mittemot herrgården på Svartvik. E Göran Nilsson 3/1; Jonas Nilsson, södra Svartvik. Stig B Nordin 8/4; Sandberg Hemmanet. Karl V Ström 14/8; Otto Ström, Hemmanet. Sven E Svedin 18/; Karl Einar Svedin, långvitsbynninga på Svartvik. Roger Hj. Vesterlund 4/4; Otto Bertil Vesterlund, Hemmanet. J Tuve Vesterlund 25/1; Hjalmar Mauritz Vesterlund, Hemmanet. Sune Groth 5/4; Eida Armida Groth, Grindbacken (till Solna den 15/10 1935. Ivan Norman 22/2 (Andersson); ?, mellersta Svartvik. K Harding Pettersson 3/8 1924; Ferdinand P, radhuset. (till Nolby den 479 1935). Sven B Röhs 17/6 1924; Elsa Viktoria Röhs, ovanför sågen på Svartvik. Signhild Persson 17/8; Oskar Persson, Grindbacksmon. Ingrid Berg 24/4; Halvar Berg, Grindbacksmon (till Nolby 4/9). Elsa Berseije 2/6; Ludvig Berseije, Grindbacksmon. Asta Hjörnfeldt 3/11; arbetaren E Hörnfeldt, nybygget på Svartvik. Ingrid Hörnfeldt 11/10; John H Hörnfeldt, hyvelbynninga, Svartvik. Vilma Lundvall 12/11; Vilhelm Lundvall, sågabynninga, Svartvik. Inger Nording 25/4; Valdemar Nording, Hemmanet. Ann-Marie Olsson 1/7; Karl Aug. Olsson, intill klampabynninga på Svartvik. Asta E Olsson 13/1; John L Olsson, Grindbacksmon. Aase Schibbye 21/12; Lauritz B Schibbye, mellersta Svartvik. Siv I Thelberg 25/4; August E Thelberg, södra Svartvik. Maria S Olsson 1/2; August Olsson, matforsbynninga, Svartvik. Karin Philip (?) 25/10; Anders Philip, mellersta Svartvik. Hilma E Forsberg 16/5 1924; ?, ovanför sågen på Svartvik. Ruth V Sundberg 11/11 1924; D L Sundberg, Grindbacksmon. Ingegerd K Persson 14/11 1924; Anna Persson, radhuset.

14 juli 2009

Roligt

Det roligaste med denna blogg är att jag får e-mail från svartvikare i förskingringen. Senast från en svartvikare i Melbourne, Australien. En av hans mammas bröder var f.ö. klasskamrat med min äldste bror. Men alla är välkommen att skriva. Adress i kolumnen till vänster. Vill också påminna om Svartviksdagarna. Fick just programmet i min hand. Årets datum: 29-30 augusti. Föreningen Svartviksdagarna jobbar bra.

10 juli 2009

Svartviks kyrka

För Svartvikare i förskingringen (och andra) meddelas härmed att Svartviks kyrka håller på att repareras till en beräknad kostnad av 1,2 miljoner kronor. Det är fasaden som kräver detta.

Två svartvikare

Två av min fars bröder, William och Octon Östlund, födda på Svartvik. 1930-talet. William var den ende i min stora släkt som relativt tidigt lämnade Svartvik. Han emigrerade till Amerika.

Svartviks Idrottsförening bistås

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Svartviksfruar bistår i början av 1950-talet idrottsföreningen (SIF) på sin kära ort med egentillverkade alster. Och nog gjorde man fina saker.
Det var alltså under den tid när man tyckte att det var roligt att
frivilligt hjälpa t.ex. en idrottsförening.
Vilka är - förutom Arne och Tuve Westlunds mamma längst till höger - damerna? Min adress i kolumnen till vänster.

Svartviks skola, klass 6, ht 1929/1930

Svartviks skola, klass 6 år höstterminen 1929/30. Ingen perfekt bild, men jag vill veta vilka av följande som finns med, och var de
i så fall sitter eller står (klicka på bilden) : Att den mustachprydde är läraren Pelle är uppenbart, men de övriga? Lärare alltså Erik Pettersson. Elever: E. Howard Blomqvist, f. 5/9 1915; målsman Edvard Blomqvist, Grindbacksmon. John Alix Persson, f. 24/11 1915; A. Persson, Hyvelbyggnaden (?). Bengt Gutav Jansson, f. 24/10 1916; Gustav Jansson, Grindbacksmon. K. J. Persson (Strömbom), f. 10/11 1916; O Persson (Strömbom), Grindbacksmon. Enok Alvar Berglund, f. 30/5 1916; Petter Berglund, Hemmanet. P.E. Åke Hermansson, f. 8/5 1916; P. Hermansson, Hemmanet (kom att bygga eget hus vid nuvarande Hällevägen). Karl A. Sundberg, f. 26/12 1916; P.L. Sundberg, Grindbacksmon. Nils S. Näsberg, f. 26/11 1916; Axel Näsberg, Hemmanet. Kurt E.L. Öberg, f. 10/7 1916; O. Öberg, norra Svartvik. Stig A.O. Gustafsson, f. 17/10 1917; Axel Gustafsson, Grindbacksmon. Erik A. Sandberg, f. 18/1 1917; J. Sandberg, Grindbacksmon. S. Rune Dahlqvist, f. 16/8 1917; Verner Dahlqvist, Grindbacksmon. K.U. Folke Blomgren (Eklund), f. 6/7 1917; B.L. Blomgren, norra Svartvik. Gunnar K. Eriksson, f. 29/1 1917; N.P. Erikson, norra Svartvik (fotot: Gunnar E. den fjärde från vänster i andra raden uppifrån?). Erik A. Haglund, f. 4/9 1917; änkan E. Haglund, sågbyggnaden (”Sågbynninga”). K. Georg Karlsson, f. 18/2 1917; K. Gustaf Karlsson, mellersta Svartvik (Georg K. = min kusin - den tredje från vänster i rad två uppifrån !).E. Martin Lindberg, f. 19/9 1917; K.F. Lindberg, Hemmanet. Sven O.P. Nording, f. 18/12 1917; A.F. Nording, Hemmanet. E. Halvard Pettersson, f. 20/1 1917; J.F. Pettersson, Grindbacksmon. Hjalmar V. Smedman, f. 15/11 1917; K.V. Smedman, Hemmanet. A Evert Stolt, f. 2/9 1917; J.A. Stolt, mellersta Svartvik. Nils G. Strömbäck, f. 17/10 1917; H. Strömbäck, Hyvelbyggnaden (”Hyvelbynninga”). P. Arne Uppling, f. 12/4 1917; M. Uppling, mellersta Svartvik. E. Ragnar Vestlund, f. 23/2 1917; G.V. Vestlund, Grindbacksmon. N.E. Gösta Östling, f. 6/1 1917; J. Östling, Matforsbyggningen (”Matforsbynninga”).N. Gösta Östlund, f. 20/10 1917; N.O. Östlund, (ingen sjukdag - min kusin). A. Harry Andersson, f. 17/6 1917; Nils Andersson, Grindbacken.Saga V. Strandberg, f. 19/7 1916; J Strandberg, Nybyggnaden (”Nybynninga”). Sigrid H.A. Söderkvist, f. 11/12 1916; E.L. Söderkvist, Hyvelbyggnaden. Hildur L.L. Bergman, f. 1/3 1917; N.B. Bergman, Grindbacksmon. Margit S Johansson, f. 24/2 1917; änkan Augusta Johansson, mellersta Svartvik.Irma M. Lindkvist, f. 26/6 1917; B.A. Lindkvist, Hemmanet. Elin M. Nilsson, f. 27/2 1917; J.A. Nilsson, Norra Svartvik. Sonja Inger E. Norberg, f. 25/3 1917; A.P. Norberg, Slottsbyggnaden (”Slotte”). Eivor I. Olsson, f. 13/8 1917; F. Olsson, Sågbyggnaden. Ingrid K.R. Vesterlund, f. 14/8 1917; O.R. Vesterlund (?). Signe C. Wiberg, f. 13/5 1917; J.V. Wiberg, Skolan. Siri K. Källman, f. 6/8 1917; Alix Källman, Herrgården (flytta till Vivsta skola den 16/3). Denna klasslista har varit publicerad tidigare i min blogg.

9 juli 2009

Vem är det?

För andra gången i denna blogg frågas: vem är mannen som sitter till höger (klicka på fotot) ? Det är troligen någon f.d. chef på Svartvik eller i distriktet i övrigt, men vem? Adress i kolumnen till vänster. De övriga är Oscar Dickson, sittandes till vänster, Charles Dickson (Oscars son), ståendes till vänster och James Dickson Park jnr, ståendes till höger. Här är gentlemännen troligtvis fotograferade på Svartvik eller dess närhet. Fotot från släkten Dicksons hemsida.

Skonerten Alexandra

Copyright S Östlund Tillägg och ev. rättelser välkomnas; adress i kolumnen till vänster. Skonerten Alexandra byggdes på varvet i Svartvik under ledning av skeppsbyggmästaren N C Kierkegaard år 1845 för räkning James Dickson & Co. Det var inte en av varvets större fartyg, med sina 71,20 svåra läser och en längd på 25,78 m.
Det blev inga riktigt spännande utomeuroparesor, utan ”spårvagnsresor” inom Europa., och då mest Storbritannien. Alexandra sjösattes den 26 juni.
År 1855 sålde James Dickson & Co henne till ett partrederi i Göteborg.
Hennes förste befälhavare var Samuel Larsson som den 9 maj påmönstrade ," destineradt Träda uti tienst på Där på Stapelen stående Nybygge”. Med en last av 593 stänger järn och 281 tolft. plankor ankom Alexandra Göteborg den 4 augusti. Den 23 mars 1846 påmönstrade, som Alexandras förste fartygschef i utrikes sjöfart, Carl Magnus Jonsson, borgare i Marstrand.---
Carl Magnus Jonsson föddes den 10 februari 1817 i Marstrand och avled den 25 februari 1869 i Carl Johans fs, Göteborg. Förutom Alexandra gjorde han en resa som befälhavare med James Dickson & Co:s fartyg skonerten Josephine. Han gifte sig den 15 januari 1846 med Margaretha Busch, född den 9 februari 1815 i Uddevalla.
Samuel Larsson var född den 28 oktober 1807 i Resteröd (Bohuslän) och avled den 26 april 1890 i Oscars Fred. fs i Göteborg. Han var gifte sig den 6 mars 1836 med Catharina Maria Almgren född den 16 april 1810 och död den 10 apri 1887. Samuel L. var även befälhavare på James Dickson & Co:s skonertskepp Juliana och Hilda.------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Den 23 mars 1846 avgår Alexandra Göteborg, lastad med trä och destinerad Hull. Förutom befälhavaren Jonsson består besättningen av styrman Sven Svensson från Göteborg, en matros Hans Eriksson från Göteborg, lättmatros Håkan Pettersson som tydligen bodde i Konstantinopel och kocken C.M. Christensson från Göteborg.
Till Hull kommer man den 13 april. Avgång Hull okänt datum, men ankomst Göteborg den 9 maj. Avmönstring.
Samma dag, den 9 maj påmönstrar Jonsson med besättning (ytterligare en matros har tillkommit liksom en ny kock - vid resor längre fram kommer besättningen f.ö. att utökas med ett par-tre man) Alexandra för en ungefär liknande resa som föregående. Alexandra avgår Göteborg den 14 maj destinerad Yarmouth (Norfolk, England) som man anländer den 22 maj. Vilket datum man avgår Yarmouth för Göteborg är okänt, men den 13 juni är det dags för avmönstring i Göteborg.
Alexandras fjärde resa
går efter påmönstring till Sohlstaström mellan Västervik och Oskarshamn, med avgång Göteborg den 7 augusti. Alexandra är barlastad. Tillbaka till Göteborg med 808 sparrar, 18 tolft. plankor och ett parti ekstäver. Avmönstring den 29 september.
Den 8 oktober är det dags för påmönstring inför resa # 5
som går från Göteborg, med avgång sex dagar senare, till Tréport (norra Frankrike) med en last av 238 tolft. plankor. Åter till Göteborg barlastad med ankomst nyårsafton, samma dag som de första gaslyktorna tänds i stan (ett gasverk hade anlagts). Avmönstring den 2 januari, 1847.
Inför resa # sex
är det påmönstring den 20 mars, och några dagar senare avgår man Göteborg med trä och järn som last till ett värde av£ 900. Ankomst Leith den 29 mars. Avgång den 16 april destinerad Göteborg och med tio kor ombord. Den 27 april har man lastat av korna, eller att de själva gått i land (perfekt last), och det avmönstras.
Resa # sju.
Påmönstring den 1 maj och avgång Göteborg den 8 maj destinerad Leith. Ankomst Leith den 19 maj med trä och järn till ett värde av £620. avlastning. Från Leith går man tydligen till Riga i barlast, och man ankommer den 14 juni, och lastar där plankor. Ankomst Honfleur (nordvästra Frankrike) den 28 juli och plankorna lastas av. Avgång Honfleur den 10 augusti, barlastad och destinerad Svartvik. Den 1 september kan Alexandra ses komma i Svartviksbukten. Lastning av bräder som skall till Jersey som man ankommer den 16 oktober. Den 8 november är alexandra barlastad man tillbaka i Göteborg igen, och det avmönstras.
Resa # åtta.
Påmönstring den 22 november 1848 och avgång Göteborg med 271 tolft. plankor ombord. Ankomst den gamla staden, och idag med många svenskar Alicante den 25 janauri och Palma den 28 januari. Avgång Palma den 17 februari, och barlastad åter till Alicante som man ankommer den 21 februari. Den 3 mars avgår man, och kommer till Göteborg den 1 maj med 125 modin salt efter att ha anlöpt Gibraltar. Den 6 maj avmönstring.
Alexandras resa # nio.
Påmönstring i Göteborg samma dag som avmönstring för resa # åtta. På väg genom Öresund med saltlasten ännu ombord - se #resa åtta. Saltlasten fördelades efter hand på Sundsvall (2-5 juni) och Umeå (14 juni-5 juli). Från Umeå gick Alexandra med trä till Genua (28 september-26 oktober), och därifrån den 7 november i barlast till Alicante. Den 13 november (?) avgång Alicante med 120 ”moy” salt för Göteborg. Den 18 december ankomst Göteborg. Avmönstring dagen efter.
Den 23 februari påmönstring för resa # tio.
Utklarering i Göteborg med trä till Frankrike, men hon låg ännu den 14 mars på Rivöfjärden. Den 3 april ankomst Bordeaux. Avgång den 28 april med vin mm i lasten destinerad S:t Petersburg Ankomst S:t Petersburg den 25 maj, och därifrån den 23 juli barlastad till Härnösand. Avgång Härnösand den 4 augusti med trä via Gibraltar 823 september) till Malaga som anlöptes den 30 september. Avgång Malaga den 29 oktober. Ankomst Alicante i barlast den 3 november och avgång den 8 november. Nu saltlastad och destinerad Stavanger som man ankom den 5 mars. Avgång Stavanger den 27 mars och ankomst Göteborg den 29 april med bl.a. sill i lasten. Avmönstring den 7 maj.
Den 25 maj påmönstring, nu inför Alexandras elfte ”spårvagnsresa”.
Den 1 juni har man trälast ombord och avseglar till den skotska fiskestaden Eyemouth (se bild som visar Eyemouth omkring år 1848). Ankomst den 20 juni, och därefter vidare till kolstaden Newcastle. Avgång Newcastle den 29 juni med stenkol ombord. Via Gibraltar (26 juli) till Constantinopel (Istanbul) ,och vidare till Galatz där kolet tydligen har lossats. Därifrån medförde man majlast och via Contantinopel (11 november), till Cork för order. Var majslasten lossades är okänt. Avmönstring i Göteborg den 5 april.
Resa # tolv.
Påmönstring i Göteborg den 10 april. Avgång den 11 maj ”efter beök i Whistable”. Ankomst Göteborg den 21 maj i barlast; och dags för avmönstring. Resa # tretton.
Avgång den 29 juni destinerad Alloa (Skottland) med trä som last. Ankomst Alloa den 19 juli. Avgångsdatum okänt. Ankomstsdatum Newcastle okänt, men avgång Newcastle den 30 juli efter lastning av stenkol. Ankomst Constantinopel den 13 oktober, vidare till Galatz och återigen ankomst Constatinopel den 13 december, nu på väg hemåt. Gibralatar besöks den 25 januari och ankomst Weser (Bremen) den 10 mars. Avgång Weser den 23 mars, barlastad. Ankomst Göteborg den 8 april och avmönstring.
Resa # fjorton.
Den 26 april 1852 påmönstring. Den 1 maj avsegling med trä till Newcastle, som man anlände till den 10 maj. Lastning av kol i Newcastle och avgång, destinerad Norrköping. Ankomstdatum okänt liksom avgångsdatum, men ankomst Umeå den 4 juli. Avgång Umeå med trä till Port de la Nouvelle. Avmönstring synes ha skett den 31 juli, förmodligen i Göteborg eftersom man passerat Sundet. Resa # femton.
Påmönstring, troligen i Göteborgs skärgård den 29 juli. Avgångsdatum okänt. Ankomst La Nouvelle den 1 september och avgång den 2 oktober. Ankomst Cette i barlast den 3 oktober och avgång den 29 oktober med vin till Hamburg. Hemkomst Göteborg den 18 december och avmönstring.
Resa # sexton.
Påmönstring den 22 januari den 1853. Avgång samma dag med trä till Hull. Ankomst Hull den 10 februari. Och avgång den den 4 mars med stenkol som last till Gibraltar. Ankomst den 5 april och avgång den 12 april destinerad Constantinopel. Ankomst Constantinopel den 20 maj där 60 ton kol lossas. Därpå via Gibraltar (möjligen efter att ha angjort Alexandria) till Newry med spannmål (majs). Den 27 september avgång Newry. Ankomst Göteborg den 24 oktober och avmönstring
Resa # sjutton.
Påmönstring den 9 november. Avgång Göteborg den 17 november med trä till Alger. Ankomst Alger den 25 december. Avgång Alger den 24 januari 1854 till Cette (södra Frankrike) i barlast. Ankomst Cette den 5 februari. Avgång Cette destinerad Norrköping. Ankomst Norrköping och avmönstring i Norrköping den 3 juni. Ankrade man upp på Rivöfjorden för av- och påmönstring.
Den 3 juni påmönstring i Norrköping inför den artonde resan som inleds med att gå till Umeå i barlast. Ankomst Umeå den 17 juni. Avgång den 1 juli med trä som last, destinerad S:t Brieuc, men på vägen.
Resa # nitton.
Påmönstring den 24 juli och ankomst S:t Brieuc (Bretagne) den 22 augusti. Avgång S.t Brieuc destinerad Göteborg där avmönstring skedde den 19 september.
Resa # tjugo.
Påmönstring den 7 oktober och avfärd den 14 oktober med trä som last och med Whitby som destination. Ankomst den 31 oktober. Avgångsdatum okänt, men ankomst Newcastle den 13 november för lastning av stenkol till Constantinopel. Avgång Newcastle den 21 november. Ankomst Constantinopel den 7 februari 1855 för lossning av stenkolen och därefter lastning av majs. Avgång den 7 maj. Ankomst Cork den 17 juli och avgång Cork den 28 juli, varpå befälhavaren Jonsson styrde mot Göteborg i barlast. Ankomst Götborg den 7 augusti och avmönstring.----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Den 17 augusti 1855 Sålde James Dickson & Co Alexandra till ett konsortium vars huvudredare var segelsömmarmätaren M.F. Leffner, och vari ingick Alexandras hittillsvarande befälhavare C M Jonsson, som ännu en tid kvarstod i sin befattning.
Lastad med plank strandade och "högg på stora stenar" det Svartviksbyggda fartyget Alexandra den 4 mars 1872 utanför Hirtshals, hon sönderslogs och övergavs av besättningen och blev till vrak.
Brev av den 20 april 1872: "Fartyget är ved offentlig auktion såldt som vrak".
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Som synes är jag ganska bra informerad om Alexandra, men tyvärr har jag inte lyckats få tag på någon bild på Svartviksfartyget. Kanske jag lyckas vid kommande Göteborgsbesök; försök kommer iaf att göras.