.

.
Ovan Svartviks sulfitfabrik - nu borta .

2 feb. 2021

 







Min mellanbror  (Kurt) inte i Djurgårdsdress men han spelade och i alla fall tränade med Djurgårdens juniorlag. Annars var Kurt, som öven tävlade i brottning, bäst i slalom. I vår familj var diskussionsämnet nummer ett: S P O R T.

16 jan. 2021

 Svenska Pappersindustriarbetarförbundet fackförbund inom LO. Avdelning 35 Svartviksfabriken. Ordförandena i fackföreningen och platschefer sedan 1922 fram till fabriksnedläggningen 1974. Ordföranden : 1922 Ernst Nilsson och från oktober Arne Nilsson. 1923-24 W. Håkansson. 1925-1927 H. Berg. 1928-1931 V. Eriksson. 1932-34 L. Jonsson. 1935-39 L. Berglöf. 1940-42 L. Jonsson. 1943-1948 Sven Olsson. 1949-51 L. Jonsson. 1952-1969 B. Olsson. 1970 och fram till fabriksnedläggelsen och något år därefter T. Svalberg (bilden).

Teodor var f.ö. i yngre år en av de mycket bra Njurundabrottarna ( [ åtminstone ett par ättlingar till söderut utflyttade Svartviksbor vet jag kollar bloggen ibland, därav följande upplysning: ] Njurunda kommun, till vilket Svartvik tillhörde, inkorporerades med Sundsvalls kommun 1974 ). En annan minst sagt bra brottare från Njurunda var Janne Kårström, som bl.a. erövrade en silvermedalj i OS. Och Janne passar utmärkt i en blogg vars huvudämne, förutom "Svartvik" skall vara sjöfart. Janne är nämligen Vd för Viking Line.
Platschefer: -1929 H. Carrick. 1930-35 G. Wärn. 1936-41 ingen utsedd. 1942-44 G. Genberg. 1944-51 Ingemar Eidem. 1951-70 G. Stahre. 1970-71 Å. Wikström. 1971-74 T. Eckervall. Knappt någon platschef på en stor industri torde ha blivit så populär bland arbetarna som Ingemar Eidem.

27 dec. 2020

Svartviks Idrottsförening

 


Svartviks Idrottsförening - "legender" - fina och genuina idrottsvänner

 Från vänster: Gunnar Thunström, Birgit Svensson, Gösta Uppling och Lennart Glantz (allra längst till vänster skymtar ortens präst som kommer

med presenter till legenderna.

25 dec. 2020

  1.  

Erling, Vivans make, minns jag mest som farbron mitt emot "Runes" (affären)

som alltid bar en jättestor basfiol på väg att spela någonstans.

16 nov. 2020

Farväl Lennart

 




Lennart!


Mitt livs härligaste tidsperiod:

Fotbollstränandet/spelandet som pojke på "plan", och där Du fanns i närheten som stöd och härligt uppmuntrande på alla sätt.

10 nov. 2020

Min första (och bästa) fotbollstränare har avlidit. Jag känner stor sorg i idrottshjärtat

 








Tack Lennart för allt stöd
du gav mig som ung
fotbollsspelande
pojke. 


7 okt. 2020

Erik Lindqvist (vår granne på Hemmanet under ett antal år) har avlidit

t

Erik var son till Eida och Harry som flyttade sin verkstadsrörelse från Stockvik till Hemmanet där Erik, skicklig verkstadsarbetare (svarvare mm) också kom att arbeta. Jag tror att det var 1952 (någon som kan berätta?) som verkstadsrörelsen flyttades.
Farväl Erik 

5 okt. 2020

Sten

Visst minns vi Sten (Åke) Granlund från lekarna på Hemmanet. Snäll och påhittig. Sten var som barn mycket duktig tecknare.

Tillsammans med honom gjorde jag f.ö. en cowboy-serie. Sten ritade och jag skrev texten.

Sten (som då kallades Åke) lärde mig f.ö. då  att rita en cowboy hatt (rita en liggande åtta;) 







(Apropå Goethes färglära)
Här syns pensionären Sten i min sons hem (oktober 2020) tillsammans med en av sina många eftertraktade tavlor som min son köpte med "Svartviksrabatt". Sten tillhör de svartvikare som i unga år styrde kosan söderut och som genom flit och förstånd fick det bra. 
Bra jobbat Sten (Åke) !

PS Inom kort skall Sten ställa ut ett par av sina alster  i Japan (utanför Tokyo) . En svartvikare att vara stolt över. 

Sten far Gösta Adolf född 1910


  Stens mor Gunda Maria född 1923





Familjen bodde på Hemmanet ovanför "Selins" (långt upp på nuvarande Kyrkvägen)

4 okt. 2020

Harald Eklund

Sundsvalls Tidning den 21/1 2009

Harald Eklund, Skönsmon, har avlidit i en ålder av 94 år. Hans närmaste anhöriga är dottern Ann och sonen Åke med barn och barnbarn

Harald var född i Stockholm och uppvuxen i Hamrånger. 1951 flyttade han med sin fru Anna-Lisa och barnen till Njurunda och var verksam som verkmästare på SCA:s sulfitfabrik i Svartvik fram tills den lades ned 1972. Harald har varit aktiv inom fackföreningsrörelsen och då närmast inom arbetsledarförbundet där han även varit ordförande i förhandlingsdelegationen. Under sin tid på SCA var Harald starkt engagerad i sociala frågor och var under ett antal år ledamot i styrelsen för SCA:s sociala fond.

6 sep. 2020

Renovering. Bra jobbat !

6 september 2020




Under ett par år har kommunens köksträdgård vid Svartviks herrgård fått förfalla.
Några engagerade pensionärer tog tag i saken och nu blomstrar den igen.
– Vi fick några fröpåsar och nu har vi jobbat över 400 timmar i sommar, säger Margareta Nordström.




Köksträdgården ska ha sina anor ända sedan 1800-talet då den sågverksägande familjen Dickson ägde Svartviks herrgård.
I början av 2000-talet togs ett rejält grepp av kommunen som grävde upp och bytte ut jorden på platsen. Mätningar visade att den var ansatt av gifter. Därefter anlades en köksträdgård som kommunal personal vårdade fram till omkring 2017.
– Därefter började den förfalla. Redan förra året låg vi på och ville ta oss an den men fick nej, kommunen skulle sköta den själv, säger Margareta Nordström.
Enligt trädgårdsgruppen, som spirar ur föreningarna SPF Nivrena och Svartviks kulturarv, hände ingenting. I våras gjorde de nya försök att få ta hand om trädgården och fick klartecken.
– I sommar har vi rensat, rensat och rensat. Sedan har vi sått och lagat odlingslådor, säger Kerstin Thelberg, en i trädgårdsgruppen som bestått av nära tio personer.
Varje torsdag har de träffats för att jobba ett par timmar tillsammans.
– Vi har också delat upp sommaren i vattningsveckor, säger Kristina Persson.
När medlemmarna i trädgårdsgruppen räknar samman de timmar som lagts ner blir det långt över 400.
Bland de grödor som odlats finns rädisor, potatis, spenat och sommarmorot plus diverse blommor. Ett par bihotell är också uppsatta.
– Nästa år ska vi ha vinrankor, säger Kent Thelberg och brister ut i ett skratt.
Gruppen hoppas att få kommunens tillåtelse att fortsätta sköta trädgården.
– Vi vill gärna fortsätta nästa år, då kanske vi kan satsa lite på gamla växter. I år blev allt så plötsligt och vi tog det vi hade. Men vi har tyckt att det varit roligt att jobba här, säger Kristina Persson.
Under sommaren har de haft några sammankomster, bland annat en surströmmingsskiva.
– Men vi gör inte det här bara för oss själva utan för att alla människor ska kunna komma hit och ta del av trädgården, säger Margareta Nordström.
Vid träffen häromdagen fanns även Karin Holmgren från Sundsvalls kommun på plats och hon uppskattar engagemanget.
– Det har varit fantastiskt att se med vilken glädje de gjort detta, säger hon.
Karin Holmgren berättar också att det ligger ett projekt där man planerar att göra om hela parken kring Svartviks herrgård. Planer som ska diskuteras i kultur- och fritidsförvaltningen tillsammans med kommunala fastighetsbolaget Drakfastigheter.
– Vart det leder vet vi inte och det är anledningen till att jag inte kan ge något besked om framtiden för trädgården just nu, säger Karin Holmgren.
Hon betonar dock vikten av att ha ett bra samarbete med föreningar och att hon hört från flera håll att köksträdgården uppskattas.
Se fler bilder från köksträdgården nedan:

13 aug. 2020

"Firre" har lämnat oss.


Tack Firre för allt kul som du bidrog till under vår pojktid tillsammans.
Tänk att vi efter många decennier fick, visserligen på telefon men ändå,  prata med varandra i våras.
Tillsammans med andra svartvikspojkar skulle vi träffas så snart
Coronan gett sig iväg. Utan dig blir det ledsamt om det nu blir någon träff. 
Vila i frid Firre.

22 juni 2020

Med stor sorg konstateras att mellanbrodern i den strävsamma familjen (borta vid "Sjöbergs") har avlidit.














Stig, ärlig och strävsam som 
det står i dödsannonsen.




De finaste orden jag har hört om Stig har kommit från min bror Kurt (de var klasskamrater i folkskolan).
Min mamma talade också alltid beundrande om
Stig.

20 juni 2020

Svartvik - okänt år

19 juni 2020

SIF Jubileum


"Vicke" Wiberg, lärare på folkskolan i Svartvik på 40.talet.


Det bästa med "Vicke" var hans stora idrottsintresse, inte minst fri idrott.
Var man bra på att springa eller hoppa eller kasta "liten boll" kunde man räkna med hyfsat betyg I ANDRA ämnen också.
Det är i alla fall min erfarenhet, eftrsom jag satte rekord i 60 m löpning på Gumsekullens idrottsplats fick jag ett extra "lilla a".
Min mellanbror hade också "Vicke" som lärare och fick springa till "Runes" på någon rast varje dag för att köpa cigaretter till storrökaren (!) "Vicke" (vilket också gav ett plus i betygskanten).
"Vickes" hustru var under den här tiden småskollärarinna på Svartviks skola. Hennes namn (maila!) ?

Framför en "rökåk" (arbetarkasern) i Svartvik.Fr höger Alf Berlin, Albert Viklander, Dagmar Baglien, Emma Viklander.Mitten raden: Ingegerd Viklander, Sven Viklander, Folke Baglien Främre raden,Valfrid Viklander, Birgit Svensson.


19 apr. 2020

Anders Holmberg, Svenska Boxningaförbundets ordförande.
Son till en av svartvikarna i förskingringen Jan(ne) Holmberg
som i sin tur är son till kamren på
Svartviksfabriken Erik Holmberg

(Fin och kul medmänniska).
Jannes bror är Lars-Erik
(de har också en syster som jag tyvärr har glömt namnet på)

30 mars 2020

Inte bara svartvikare i Sundsvallsområdet utan även svartvikare i förskingringen

Hör av er. Vi kanske kan, (inte dumt särskilt nu i karantäntid) träffas på nätet. Kanske ordna en "nostalgi-ring", eller kommunicerar med varandra på annat sätt. 
Sänd mig era e-postadresser så kan jag tills vidare vara "samordnare" och låta alla få e-postadresserna.
Min adress:

stig.ostlund@hotmail.com

Firre i Halmstad, Kålle i Njurunda, Seved i Bosvedjan, Sten i Södertäljetrakten, Stig i,
jag tror, Örebro, Maj, Sara och Astrid i Sundsvallstrakten och alla
ni andra: hör av er ! 

18 jan. 2020

Avlidne Gunnars fina hustru har avlidit

Syjunta på Hemmanet

Bearbetad DN-krönika.
Det var syjunta. Fem, sex av mammas väninnor och släkt samlades en gång i månaden med handarbeten och kaffekopp inom räckhåll i vardagsrummet ("salen") hemma hos oss.
Pappa satt i kökssoffan rökande pipa och  läsande bl.a. Foket i Bild och
sossetidningen Nya Samhället. 

Egentligen var kaffet, äggkakan (= sockerkakan) och broderierna ganska oväsentliga. Det var samtalen som var viktiga.  De där kvinnosamtalen; förtroliga, humoristiska och stödjande vilket inte sällan så väl  behövdes.
Jag i kortbyxor
och långstrumpor
tillsammans med
min Molly

Själv låg jag med föräldrar-tillstånd många gånger tillsammans med Molly ( min schäfer) under bordet i "salen" (= vardagsrummet) och lyssnade med stora öron till tant Edit, faster Valborg och de andra tanterna). De pratade om  den stora världen där ett världskrig rådde och den lilla världen.
Mest den lilla som var deras stora. 

De lyssnade till varandra, följde varandras liv, förfasade sig och gladdes tillsammans. Skrattade ofta vilket naturligtvis kändes mycket skönt  för mig under bordet. 
Bättre än äggkakan var det när när mamma skrattade, vilket hon ofta gjorde.

Syjuntan, ett starkt nätverk men så skulle de aldrig ha sagt om samvaron. Den var bara självklar. 


Men junta? Den ursprungliga förklaringen till ordet junta är ”liten grupp som träffas regelbundet för något sällskapsnöje”. En betydelsen som fick utvidgas när de politiska juntorna härjade som mest.
Men sällskapsnöje … var de där samtalen på syjuntan det? Jo, självklart nöjsamma men framför allt viktiga.
När alla hade gått hjälpte jag mamma (ordet "mor" använde jag aldrig ) att städa upp i salen,
det var inte alls betungande; tanterna hade
inte inte ens varit i närheten till "röjt", ett verb de oskolade men mycket allmänbildade tanterna inte ens kände till.

Tänk om alla barn idag  i våra numera så många s.k. problem-områden kunde få känna trygghet.
Då skulle vårt Sverige bli bra igen. 

19 dec. 2019

Ronny Andersson har avlidit


Ronny föddes på Hemmanet (familjen bodde på Kyrkvägen) där Ronny så småningom lät uppföra en villa.
Innan inflyttning i villan (nära Harry Lindqvists bostad/verkstad)
bodde Ronny några år i Stockholm.
Villan på Hemmanet såldes och under senare år har familjen bott i lägenhet i Kvissleby.
Ronnys pappa hette Nils (?) och arbetade på fabriken.

18 dec. 2019

200 år ?

Vad jag förstår så fyller herrgårdsbyggnaden 200 år i år.
Grattis i så fall !
"1819" skall det stå på en liten platta på husets gårdsfasad. Undrar om plattan finns kvar ?

23 nov. 2019

Tjolöholms slott , i Fjärås socken i norra Halland i Kungsbacka kommun.





Uppfört i tudorstil 1898–1904 för James Fredrik Dickson 
( Född: 1844 Död: 1898 Föräldrar: James Dickson Barn: Blanche Charlotte Eleonore Dickson Barnbarn: Thord C:son Bonde, Carl C:son Bonde Mor-/farförälder: James Dickson)


Wikipedia:

Tjolöholms slott Slott Tjolöholms slott sett från sjösidan. Tjolöholms slott sett från sjösidan. Land Sverige Sverige Landskap Halland Kommun Kungsbacka Koordinater 57°23′55″N 12°06′11″Ö Kulturmärkning Enskilt byggnadsminne 28 juni 1991 - Beteckning i BBR Tjolöholm 1:1 Arkitekt Lars Israel Wahlman Byggherre James Fredrik och Blanche Dickson Ägare Stiftelsen Tjolöholm Byggstart 1898 Färdigställande 1904 Arkitektonisk stil Tudorstil GeoNames 2668684 Webbplats: Tjolöholm.se

14 aug. 2019

15 juli 2019

August Moberg som här omnämns var min mormors broder.

Krigets umbäranden

minut för minut

DOKUMENT. En del av materialet är handskrivna original. BILD: ANNIKA CARLSSON
MAJ-LOUISE WILKMAN 
28.11.2017 06:00
Om allt går vägen ska krigsdagböcker och annat material få 
ett nytt hem hos Borgå Reservofficersklubb. Materialet doneras av
 Raymond Moberg, son till jägarmajor August Moberg.
August Moberg var chef för Avdelta bataljonen 19, Er. P 19, under vinterkriget och senare chef för andra bataljonen vid JR 24. Den bataljonen grundades den 20 juni 1941 och upplöstes den 10 mars 1942.
– Efter inbördeskriget stannade pappa i arméns rullor och 1927 blev han utnämnd till chef för Nylands södra skyddskårsdistrikt som omfattade Borgå med omnejd. Det betydde att vår familj flyttade till Borgå. Han hade sitt kansli i ett hus mittemot Borgå lyceum och jag minns att jag då och då sprang på besök dit.
Distriktet upplöstes i oktober 1939 och Er. P 19 grundades. Till bataljonen kallades svensktalande reservister i åldern 35–40 år, huvudsakligen från östra Nyland, från Borgå, Sibbo och Lovisa. Under vinterkrigets första månader var bataljonens främsta uppgift att skydda kustområdet Pellinge-Kabböle. Överste Lars Stenström skriver i boken Krigsvägar – Finlandssvenska fältförband 1939–44 om Pellinge kustavsnitt att avsnittets uppgift var att begränsa fiendens rörelsefrihet, avvärja fiendens framträngande till Borgå och Lovisa och göra sjötrafik möjlig längs kusten. Han konstaterar att någon egentlig stridsverksamhet inte förekom om man frånser fiendens bombningar och truppernas försök att avge luftvärnseld med den ringa beväpning som stod till buds.
Till fronten
I krigsdagboken beskrivs olika händelser under vinterkriget minut för minut, till exempel den ryska bombningen av Isnäs den 29 januari 1940 och bombningen av Borgå den 13 februari. Kort efter de här händelserna måste bataljonen lämna hemtrakten och förflytta sig till fronten, till striderna vid Viborgska viken.
– Det skedde den 17 februari. Bataljonen bestod då av 23 officerare, 163 underofficerare, 468 man och 89 hästar. Ungefär en tredjedel av bataljonen stupade, sårades eller försvann. Förlusterna var speciellt stora under vinterkrigets sista dagar, säger Raymond Moberg.
Det är förvånande att någon över huvud taget kom hem med livet i behåll. Förutsättningarna för överlevnad var små och utrustningen var så gott som obefintlig. Raymond Moberg berättar bland annat att flera av männen saknade uniform och var tvungna att fästa kokarden i skinnmössan.
Hans fars rapport över krigets sista dagar, den 8–13 mars, är beklämmande läsning.
Det förelåg brister i utrustningen i det att bataljonen helt saknade tält. Denna brist var ägnad att på allt sätt nedsätta stridsdugligheten emedan intet tillfälle gavs till vila och värme. Ombyte av fotbeklädnad kunde ej heller komma i fråga. Bataljonen var praktiskt taget 10 dagar under bar himmel utan möjlighet till värme eller sömn. Männen sovo i de snögropar de grävt i eldställningarna. På grund av att ingrävningar ej kunde utföras till följd av för kort tid och den frusna marken uppstod förluster vid artillerield. Bristen på kartor gjorde även att alla orienteringar blev svår. För övrigt redde sig manskapet efter omständigheterna väl och endast få fall av nervsammanbrott förekom.
– Dessutom var det ungefär 40 grader kallt. Tänk dig tio dagar utan tält eller möjligheter att värma sig, säger Raymond Moberg.
Den värsta dagen med tanke förlusterna inföll den 12 mars.
– Då stupade 18 man, 12 sårades och 2 försvann.
Utrustning
Materialet ger oss också en uppfattning om de dåtida förbindelserna. Raymond Moberg visar fram ett av flera meddelanden som skrivits för hand på rutigt papper och som med hjälp av kurirer skulle nå de yttersta gränspositionerna. Meddelandet på det här rutiga pappret säger det att fred skulle inträda klockan 11 den 13 mars och att bataljonen skulle dra sig en kilometer tillbaka.
Raymond Moberg har också från annat håll fått uppgifter om hur dåligt utrustad bataljonen de facto var.
– För några år sedan följde jag med uppvaktningen vid hjältegravarna i Borgå under självständighetsdagen. En man i 50–60-årsåldern kom fram till mig och berättade om sin far som hade hört till Er. P 19. Han berättade att bataljonen hade fått gevär från Sverige, det var Mausergevär som svenska militären hade avslutat användningen av på tjugotalet. Gevären var i så dåligt skick att kulan vid övningsskjutning nådde måltavlan sidledes.
Några segrar deltog Er. P 19 inte i. Bataljonen kom ut under den tyngsta delen av vinterkriget och stred under svåra förhållanden på de blodigaste slagfälten.
För framtiden
Krigsdagboken över JR 24:s andra bataljon är uppbyggd på samma sätt. Den redogör dag för dag för händelserna under kriget och berättar om förlusterna, om vem som stupat, sårats eller försvunnit.
Raymond Moberg övertog krigsdagböckerna och övrigt material efter faderns död på sextiotalet. Han har fått sina barns samtycke till att ge över böckerna till Borgå Reservofficersklubb.
– Krigsdagböckerna i original är handskrivna och finns hos Riksarkivet. De krigsdagböcker som fanns i min fars ägo är maskinskrivna kopior som skrevs ner speciellt för honom och de blev hans personliga egendom. De handskrivna meddelandena är däremot de ursprungliga. Riksarkivet ska granska dem och sedan bestämma om jag kan överlåta dem till reservofficersklubben. Eventuellt ställs dokumenten ut i Dragsvik före överlåtelsen.
Han säger att det för honom känns viktigt att göra materialet öppet för allmänheten.
– Jag tänker på sonsöner och sondöttrar till dem som hade sin farfar i bataljonen. Jag vill att de ska kunna se hur hemsk upplevelsen var för dem som deltog i kriget. De skulle ut till fronten utan materiel och skjutvapen, de hade inte ens tält.
Han ser krigsdagböckerna också som en påminnelse för framtiden om att människor som ska försvara vårt land måste ha förutsättningar att försvara sig.
– Situationen ska aldrig någonsin få bli lik den vi hade då.
FAKTA
August Moberg
Född i Malax 15 februari 1896, dog den 4 september 1961.
Anslöt sig som frivillig till jägarutbildningen i Tyskland och deltog i första världskriget på Tysklands sida.
Anlände till Vasa i februari 1918 tillsammans med övriga jägare.
Efter inbördeskriget tjänstgjorde han i Björneborgs regemente och från och med mars 1924 i Nylands regemente.
Källa: Wikipedia