"Burmans"

William Bodingh som bodde i Nolby hälsade ibland på släktingar
som bodde i båtsmanstorpet på Hemmanet. Han gick från
Nolby till Hemmanet på den västra sidan av Nolbykullen: Detta har
"Hemmansbon" Arne Burman berättat (1997) för mig; Arne har själv bott
i torpet. Bodings hustru hette Edla, och jag vill gärna få mig
bekräftat (eller dementerat)  om hon som flicka hette Burman
och var släkt med Arne.
Hur som helst, kanske Williams poetiska ådra hade väckts
av den vackra naturen väster om "Kullen" när han skrev följande:

Hembygden
Hör, skogarna susa i moll och i dur,
när soleld på åsarna brinner.
Ett minnenas eko från bockhorn och lur
än till vårt öra hinner.

Här levde de gamla, här bröto de mark
långt, långt bort i sagans tider.
När skörden slog fel, gav skogen dem bark,
tills tegen blev fruktbar omsider.

Här spegla sig bergen vid älvens strand,
och vågen den glider och glider
med bilder från hembygdens holmar och land,
med minnen från hänfarna tider.

Hör slamret från hacka och spade och spett,
hör rasslet av lie och slaga!
Slå vakt kring det arv oss färerna gett
i gärning, i sägen och saga.

Apropå båtsmanstorpet på Hemmanet. Det är inte omöjligt, vilket jag har varit
inne på tidigare, att det stora bankimperiets grundare, André Oscar Wallenberg,som under
en tid var stationerad i Sundsvall som "båtsmanschef", har satt sina fötter i torpet.
Det vill vi Hemmanetsbor iaf skryta över.