Kommunfullmäktige beslutade i går att Svartviks skola skall läggas ned.
75 av 81 ledamöter var överens om detta.
Skola byggdes 1918 och bland de första eleverna fanns f.ö. min pappas bror Sven. Skolans arkitekt var Per Österlund. 1950 byggdes huset om.
Att skolan nu lägges ned känns nästan lika sorgligt som när någon gammal svartvikare lämnar oss.
Att förbi plan och genom Lillberge gå till min kära skola kändes alltid så skönt. Det var ju kul att t.ex. lära sig skriva, räkna och gottas åt (inte plugga!) geografin; eller att spela Allan inför t.ex. Maj och Astrid; båda lika snälla som alla andra elever på skolan. Det vackraste minnet är från en luciafest uppe i gymnastiksalen när jag gick i "tvåan"; det är en av mina vackraste minnen över huvud taget; det var som den vackraste drömmen. Vårterminens sista dag med syrener hemifrån har också fastnat för gott, liksom skolans skidtävlingar när det visade sig att jag slagit "Tomten" (Lennart Gäfvert) med en halv minut, och förutom bucklan som pris fick ytterligare en bandyklubba (bandyklubba eller morakniv var alltid första eller andra pris). Att vinna 60 m löpning och få berömmande ord av Vicke ( lärare Wiberg) värmer också fortfarande. Men luciafesten i gymnastiksalen när jag var åtta år slår allt.