-------------------------------------------------------------------------------
Idag den 18 november för exaxt 177 år sedan föddes polarforskaren (mm) Nils Adolf Erik Nordenskiöld (bilden) i Helsingfors.
Viktigaste bidragsgivare (mecenater) till hans polarresor - när staten hade slutat stödja honom - var "Svartviks" Oscar Dickson. Även kungen, tillika Oscar D:s gode vän, Oscar II var en viktig mecenat.
Fest i börssalen.
Den 7 december 1875, innan den mycket berömda Vegafärden, var det fest för Nordenskiöld i Börsens festivalsalar i Göteborg. Efter det att landshövding greve Ehrensvärd hade utbringat skål för kungen, "vetenskapens och vitterhetens höge beskyddare och lycklige idkare", skålades för Nordenskiöld som återkommit till "den plats, som väl kunde nämnas ishafsfärdernas både utgångs- och slutpunkt.... och hans håg drog honom ut till mödor och faror för vinnande af andra mål. Ett sådant mod har svensken allt ifrån vikingatiden beundrat och skall städse göra det".
Skål för Oscar Dickson.
Efter det att en dubbelkvartett sjungit Suomis sång, var det dags för D:r Forssenius att utbringa en skål för Oscar Dickson "med uttryck af tacksamhet och högaktning för den storartade och oegennyttiga frikostighet, hvarmed hr Dickson understödt professor Nordenskiölds vetenskapliga forskningsresor. Ett sådant mecenatskap, som icke är någon vanlig företeelse, må med rätta hedras. Penningen är, säger man icke utan skäl 'nervus rerum' och rikedomen en stormagt... när vi i Göteborg lärt att med Dicksonska namnet förbinda ädel högsinthet och storartad välgörenhet, hvadan detta namn, är här aktadt och kärt, så har hr Oscar Dickson, dermed förbundit namnet af den store mecenaten, och vi bringa honom derför tacksamhetens och högaktnignens skål".
Efter livligt jubel, fanfarer, sång och musik talade Oscar Dickson.
Oscar Dickson talar.
"Då jag förbindligast tackar för den smickrande skål, som blivit mig egnad, återvaknar den känsla af stolthet, som jag erfarit, då jag sett mittnamn stäldt vid sidan af professor Nordenskiölds och hans kamraters, på det långa festtåget hit alltifrån Jenisejs mynning... Professor Nordenskiöld har det varit förbehållet att vinna lysande segrar på vetenskapernas fält och att samtidigt bortrycka täckelset från förborgade skatter sådana, som Beeren-Islands kolgrufor, Spetsbergens koprolit-lager och att åt ett naboland öppna samfärdsel för en kontinent 1,5 gång större än det öfriga Europas.... Vi minns med hvilken ängslan vi afvaktat underrättelser från professor Nordeskiöld, under hans äfventyrliga färder, huru vi med glädje följt honomunder hans festliga tåg..."
Till slut hyllar Oscar Dickson Nordenskiölds hustru Anna-Mari "som med offervillighet värdig Spartas dotter lemnat honom till oss att bestå upplysningens kamp bland is och mörker. För den ädla försakande makan, för professorskan Nordenskiöld har jag nu den äran att utbringa en hederssål".
Oscar Dicksons tal "helsades med lifligt bifall". Det var "manligt och värdigt".
Så fortsatte festen med uppträdande av bl.a. Victor Rydberg.
Till slut utbringade d:r Charles Dickson Oscars kusin) en "samfäld slutskål för att förena Oscar Dickson och professor Nordenskiöld och "utvecklade han i talet för denna skål handelns och vetenskapens samverkan för odlingens mål.".
Huvudsaklig källa: "Svenska färden till Novaja Semlja och mynningen af Jenisej - sommaren 1875". Ett litet häfte från 1876 (alltså utgiven före Vegaexpeditionen) som jag "hittade" på Kungliga Biblioteket för någon månad sedan.
Apropå:
Adolf Nordenskiöld var gift med friherrinnan Anna Maria Mannerheim som var faster till den i Finland åtminstone tidigare omåttligt populäre marskalk Mannerheims. När jag själv som litet barn, några år efter krigsslutet, var i sargade Finland undrade jag ofta vad för en farbror den där kunde vara, vars stora porträtt hängde på väggarna i alla hem.
.
Ovan Svartviks sulfitfabrik - nu borta .
18 nov. 2009
Fest för polarforskaren
-------------------------------------------------------------------------------
Idag den 18 november för exaxt 177 år sedan föddes polarforskaren (mm) Nils Adolf Erik Nordenskiöld (bilden) i Helsingfors.
Viktigaste bidragsgivare (mecenater) till hans polarresor - när staten hade slutat stödja honom - var "Svartviks" Oscar Dickson. Även kungen, tillika Oscar D:s gode vän, Oscar II var en viktig mecenat.
Fest i börssalen.
Den 7 december 1875, innan den mycket berömda Vegafärden, var det fest för Nordenskiöld i Börsens festivalsalar i Göteborg. Efter det att landshövding greve Ehrensvärd hade utbringat skål för kungen, "vetenskapens och vitterhetens höge beskyddare och lycklige idkare", skålades för Nordenskiöld som återkommit till "den plats, som väl kunde nämnas ishafsfärdernas både utgångs- och slutpunkt.... och hans håg drog honom ut till mödor och faror för vinnande af andra mål. Ett sådant mod har svensken allt ifrån vikingatiden beundrat och skall städse göra det".
Skål för Oscar Dickson.
Efter det att en dubbelkvartett sjungit Suomis sång, var det dags för D:r Forssenius att utbringa en skål för Oscar Dickson "med uttryck af tacksamhet och högaktning för den storartade och oegennyttiga frikostighet, hvarmed hr Dickson understödt professor Nordenskiölds vetenskapliga forskningsresor. Ett sådant mecenatskap, som icke är någon vanlig företeelse, må med rätta hedras. Penningen är, säger man icke utan skäl 'nervus rerum' och rikedomen en stormagt... när vi i Göteborg lärt att med Dicksonska namnet förbinda ädel högsinthet och storartad välgörenhet, hvadan detta namn, är här aktadt och kärt, så har hr Oscar Dickson, dermed förbundit namnet af den store mecenaten, och vi bringa honom derför tacksamhetens och högaktnignens skål".
Efter livligt jubel, fanfarer, sång och musik talade Oscar Dickson.
Oscar Dickson talar.
"Då jag förbindligast tackar för den smickrande skål, som blivit mig egnad, återvaknar den känsla af stolthet, som jag erfarit, då jag sett mittnamn stäldt vid sidan af professor Nordenskiölds och hans kamraters, på det långa festtåget hit alltifrån Jenisejs mynning... Professor Nordenskiöld har det varit förbehållet att vinna lysande segrar på vetenskapernas fält och att samtidigt bortrycka täckelset från förborgade skatter sådana, som Beeren-Islands kolgrufor, Spetsbergens koprolit-lager och att åt ett naboland öppna samfärdsel för en kontinent 1,5 gång större än det öfriga Europas.... Vi minns med hvilken ängslan vi afvaktat underrättelser från professor Nordeskiöld, under hans äfventyrliga färder, huru vi med glädje följt honomunder hans festliga tåg..."
Till slut hyllar Oscar Dickson Nordenskiölds hustru Anna-Mari "som med offervillighet värdig Spartas dotter lemnat honom till oss att bestå upplysningens kamp bland is och mörker. För den ädla försakande makan, för professorskan Nordenskiöld har jag nu den äran att utbringa en hederssål".
Oscar Dicksons tal "helsades med lifligt bifall". Det var "manligt och värdigt".
Så fortsatte festen med uppträdande av bl.a. Victor Rydberg.
Till slut utbringade d:r Charles Dickson Oscars kusin) en "samfäld slutskål för att förena Oscar Dickson och professor Nordenskiöld och "utvecklade han i talet för denna skål handelns och vetenskapens samverkan för odlingens mål.".
Huvudsaklig källa: "Svenska färden till Novaja Semlja och mynningen af Jenisej - sommaren 1875". Ett litet häfte från 1876 (alltså utgiven före Vegaexpeditionen) som jag "hittade" på Kungliga Biblioteket för någon månad sedan.
Apropå:
Adolf Nordenskiöld var gift med friherrinnan Anna Maria Mannerheim som var faster till den i Finland åtminstone tidigare omåttligt populäre marskalk Mannerheims. När jag själv som litet barn, några år efter krigsslutet, var i sargade Finland undrade jag ofta vad för en farbror den där kunde vara, vars stora porträtt hängde på väggarna i alla hem.