För 120 år sedan

1891 Dickson avvecklar sin verksamhet i Norrland och säljer Svartvik till ett konsortium lett av norrmannen Gustav Peter Braathen (som så småningom blev dominerad ägare i Trävarubolaget Svartvik. Arne Mörch  skriver ”Genom någon kanal hade det kommit till grosshandlare G. P. Braathens kännedom att Dicksönerna avsåg sälja Svartvik. Braathen var ägare av Hovids sågverk på norra Alnön och hade samma representanter som Svartvik i Frankrike, firma Konow och Smith i Paris. Konow, som var norrman, hade också nära förbindelser med en av de ledande firmorna i branschen, And. H Kiaer & Co. i Fredrikstad och dess ledare grossören Elias Kiaer. Denne visade intresse för saken och blev samarbetspartner med Braathen. De äldre delägarna i Kiaer & Co. visade mindre intresse och drog sig ur. Braathen sökte då förnyad kontakt med Sundsvalls-intressenterna och lyckades få en uppgörelse med säljarna”. Braathen blev styrelseordförande i bolaget. Till ny chef på Svartvik utsågs Oscar Midling född 1846 i Bergen, Norge. Gift med Anna född Knudsen 1856 i Drammen, Norge. Oscar Midling blev endast tre år på Svartvik och efterträddes 1894 av Jacob Christian Barth. Milding flyttade till Hudiksvalls Trävarubolag och lyckades genomföra det stora köpet av Iggesunds bruk. Oscar M. avled 1910 och hustrun avled 1931.

1891 Fyra kändisar födda detta år: Karl Gerhard, Per Lagerkvist, Cole Porter och … tant Olivia på Svartvik (Olivia Amanda Larsson), hon som under min pojktid skötte järnvägsbommarna, och som man alltid utbytte några vänliga ord med vid hennes ”bomkur”, när man på väg ner till Svartvik för att kanske spela kula vid konsumbutiken.Tant Olivia avled i februari 1979 och ligger begravd på kyrkogården i Kvissleby. Anm.: att säga "tant Olivia" var viktigt.

1891 Den första blåbandsföreningen i Sverige bildades 1884 i Göteborg av Beatrice Dickson. Sju år senare bildades en förening i Svartvik . Den 14 mars redogjorde interimstyrelsens ordförande pastor Backman vid möte för blåbandsföreningens arbete, och valdes till att leda förhandlingarna. Mötet enades om föreningens namn ”Hoppfull”, som dock på förslag av pastor Backman ändrades till ”Förhoppning”. ”Detta emedan det var bättre svenska”. Till styrelse valdes pastor Backman, Th. Larsén, P. O. Holmström, Axel Norberg och Oskar Tolf med suppleanter A E Dahlqvist och A Engström. Styrelsen inom sig valde Larsén till ordförande, Axel Norberg till sekreterare och O. Tolf till kassör. Första ordinarie mötet den 28 mars 1891 inleddes med sång, bön och uppläsning ”af Daniels kapitel, hvarefter ordföranden talte något om föreningens mål: allmänt rusdrycksförbud”. Av protokollets $ 5 från mötet den 4 oktober 1891 framkommer att ordförande hade fått ett ”kortbref” från fröken Beatrice Dickson: ” Herr Larsén! På anmodan af B.B.F. Verkställande utskott har jag anmodat Redaktionen af tidningen, som tillsänts Svartvik, till Eder adress istället för blott Svartvik. Jag önskar desvarande Blåbandsförening all framgång och välsignelse. Högaktningsfullt, Beatrice Dickson”. I februari 1892 blir min farfars bror Almar, född på Svartvik 1870, medlem i föreningen och upplystes han, och några andra nya medlemmar om att ”de nyingångna ej behöfde anlita sin börs vid KaffeBorden” (obs KaffeBorden = stora bokstäver). I december 1894 blev en annan av min farfars syskon, Elvira född på Svartvik 1880, medlem i föreningen. Huruvida min pappas faster måste öppna börsen eller inte förtäljer inte protokollet. Från årsmötet den 16 februari 1895: ”Under året har 28 möten hållits, 2 fäster, 2 uti det gröna. Ingångna medlemmar under året 68; för löftesbrott afskilda 16; utflyttade 13; antalet medlemmar 285, en ökning från föregående år med 36.”.
 Beatrice Dickson (1852-1941) var dotter till James Jamesson Dickson (1815-1885) och hans hustru Eleonore född Willerding (1821-1900). Beatrices farfar var den till Sverige 1809 inflyttade James Dickson (1784-1855), gift med Margareta Eleonora född Bagge (1795-1857).

1891 Föds Fritz Hjalmar Hermansson, gift med Elna Elisabet född 1895. De var föräldrar till Åke, född 1916 som var gift med Aina Birgit, född 1917. Åke och Aina var föräldrar till min klasskamrat under sju år i folkskolan, Leif. Leifs farfar bodde i ett hus i början av Klippvägen som han själv sett till att bli byggt; Leifs pappa i sin tur byggde ett hus vid nuvarande Hällevägen, i backen upp mot fotbollsplan.
Åkes största intresse syntes vara skytte, och det var ju inte långt till skjutbanan, där f.ö. jag
 ”jobbade” som markerare. Jag minns inte vad vi tjänade i detta farliga jobb (det gällde att inte titta upp när farbrorÅke, farbror Kalle Holmström och de andra sköt), men det räckte säkert till en loranga. Leifs farfar avled 1984, hans farmor avled 1964, hans pappa avled 1984 och hans mamma avled 2000.
Leif har en syster, Britt-Marie som nu (2008) bor i Bredsand.