Idrotten.
År 1941 erhöll jag mitt första föreningsuppdrag. Jag blev kassör i Svartviks IF. 1945-50 var jag föreningens ordförande. Under 40-talet utökades föreningens idrottsgrenar, förutom fotboll att omfatta bordtennis och slalom med stora idrottsliga framgångar. T ex 1948, svenska mästarinnan i bordtennis, representerade Svartviks IF och föreningenn hade enrepresentant uttagen till Sveriges olympiatrupp i slalom (Gustaf Holmlund). Under 50-talet var jag ordf. i Medelpads bordtennisförbund och ledamot av Medelpads Idrottsförbunds styrelse.
De större folkrörelserna i Medelpad bildade en samarbetskommitté – Idrotten – Kyrkan – scouterna – Folkbildningsrörelserna m fl. Jag var där först sekr två år och sedan ordf två år. Har inte verkat politiskt, men har representerat Socialdemokraterna som ordf i Svartviks valnämnd under åtta val.
Min hustru och jag har haft hårda 30-40-50-tal. Hon är en av få svenskar som klarat av två sjukdomar som nu är utrotade i vårt land, lungtuberkulos och polio.
Fri sjukvård men ändå: utackordering av barnen, resor för besök på vanföreanstalten i Härnösand. Ingen sjukpenning gav en dålig ekonomi – skulder – som tog många år att rätta till ekonomin.
Glöm inte den hårda tiden.
Jag avser inte att klaga. Jag vill tala om för nutida människor som ev läser detta hur enormt mycket bättre vi svenskar fått ordnat för oss. Jag hade ingen semester när jag började arbeta. 1974 fick jag som tjänsteman min sjätte semestervecka. Arbetarna på golvet, med de smutsigaste och oftast hårda jobben, har dock inte sex veckor än. Sjukförsäkringen 1951, förbättrade arbetsskadeförsäkringar och avtalsförsäkringar genom facken genom facken har ju revolutionerat levnadsvillkoren vid sjukdom.
De svenskar som 1988 åtnjöt ATP hade en genomsnittlig ATP om 77.500 utöver folkpensionen. Jag och min hustru har det oerhört bra. Man måste kanske ha haft det kärvt för att uppskatta hur vi har det nu.
Käre svensk, sluta gnälla. Jag skall vara snäll mot de politiska partierna som motarbetade ATP och inte nämna deras namn, men nu ger de sig ju på skattereformen istället.
Kvissleby 1990 04 09
Gösta Söderberg
Kvissleby
(Gösta avslutar sin levnadsberättelse med ett poem tillägnad sin avlidna hustru Anna:)
Anna, Du var underbar
Underbar Maka, Mor, Mormor och matte.
I medgång var du aldrig stor av dej
I motgång var du stor – en stor, liten människa.
Ofta med ett leende på läpparna.
Du har lärt mig så oerhört mycket.
Du har lärt mej tyckas att älven är vacker.
Blommorna och träden,
Du har lärt mig tycka om djur.
Den lilla levande fågeln på garagetaket.
Fågeln som Du ville, men inte kunde mata.
Anna! Där sitter två fåglar nu - kan den andra vara Du?
Du fick en katt att älska ditt sista år. Inka älskade dej över allt – Anna, jag lovar dej att ge Inka all den kärlek och omtanke jag förmår.
Under din sjukdomstid har jag lärt mig bedja till Gud
men även sedan Du lämnat mej.
Jag har bett att du ska ha det bra nu.
Jag tror att här inne, utanför och däruppe
finns något eller någon som rår och styr.
Denna någon kallar jag GUD.
Anna jag har haft en upplevelse, fått ett tecken.
Jag vet att Du har det bra nu.
Det tecken jag fått har givit mej ett hopp.
Allt vore fel om vi inte fick träffas igen!
ANNA
Jag böjer huvudet i vördnad och tacksamhet.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tack Gösta för att vi fått ta del av din öppenhjärtliga berättelse, inklusive de många och fina orden till din älskade hustru!
(När jag besökte 96-årige Gösta i somras, och han talade om sin hustru, syntes att tårarna inte var långt borta från honom)
