Som Du har märkt så har jag tagit långsemester (men får ingen semesterersättning;).
Men bloggen är fortfarande levande och rätt vad det är så dyker det upp något nytt.
Tänk om även Du kunde bidraga med något. Mycket eller lite; hellre lite än inget alls.
.
Ovan Svartviks sulfitfabrik - nu borta .
31 juli 2014
26 juli 2014
Man kan kalla Eric Gustaf svartvikspionjär
Det kom ett brev med svartviksrelaterat innehåll, alltså något som gör mig mycket glad:
" Vad roligt att hitta din blogg om Svartvik och dessutom att hitta min farfars mormors morfar omnämd i den =)
Han hette Eric Gustaf Lundahl och är mycket riktigt född 1804, men inte i Gnarp utan i Skottsund. Jag kollade födelseboken i Gnarp och husförhörslängden för Svartvik, så att det inte finns två =)/ Christina "
Anm.: Se blogginlägg av den 21/7 2009 och den 6/1 2010
" Vad roligt att hitta din blogg om Svartvik och dessutom att hitta min farfars mormors morfar omnämd i den =)
Han hette Eric Gustaf Lundahl och är mycket riktigt född 1804, men inte i Gnarp utan i Skottsund. Jag kollade födelseboken i Gnarp och husförhörslängden för Svartvik, så att det inte finns två =)/ Christina "
Anm.: Se blogginlägg av den 21/7 2009 och den 6/1 2010
17 juli 2014
9 juli 2014
Störande motorbuller?
Tidigt i går och i underbart högsomamrväder cyklade jag den nya E4:an mellan Nolby och Bredsand (det går nu bra nästan hela vägen) och fotograferade (lite slarvigt som vanligt) Hemmanet sett från den nya vägen. Vid pilarna syns ("lite" dåligt) "Skåningens hus" vid gul pil, "Axel (och sonen Anders) Erikssons hus" vid röd pil och husen ovanför "Selins" vid blå pil. Fri sikt och alltså utan ljuddämpningsvallar. Blir motorfordonsbullret störande? Jag gissar att för mig iaf skulle det bli störande. Ja, jag är nästan säker på det. Och att oljudet kommer från det före detta fina blåbärsområdet
spär nog på olustkänslorna.
30 juni 2014
Fin idé tycker inte minst vi svartvikare med förfäder (i mitt fall farfars far) som deltog i strejken
E4-bygget tvingade ner minnesplatsen efter Sundsvallsstrejken i malpåse.
Nu återuppstår det hela i Svartvik.
– En mycket spännande plats med bra möjligheter, säger Janne Björkman, konstnären bakom utformningen.
Det pågår ett bygge i Svartvik – vid "husvagnscampingen" – som har lite mystik över sig.
– Ja, det är nog ingen förbipasserande som begriper vad det handlar om, säger Janne Björkman.
Bakgrunden är den klassiska Sundsvallstrejken 1879.
En strejk som förknippas med Skarpskyttelägret vid Vindskärsudde.
Roger Johansson, Strejkens Vänner, och Bosse Ringh, Svartviksdagarna, ser en vinnvinn-situation för bägge föreningarna när de nu flyttar ihop. Fotograf: Mårten Englin Anm.: Hoppas också att man får bort alla husvagnar så småningom. De passar inte alls i det fina historiska området.
Roger Johansson, Strejkens Vänner, och Bosse Ringh, Svartviksdagarna, ser en vinnvinn-situation för bägge föreningarna när de nu flyttar ihop. Fotograf: Mårten Englin Anm.: Hoppas också att man får bort alla husvagnar så småningom. De passar inte alls i det fina historiska området.
31 maj 2014
Sjuk- och begravningskassa
Arbetarna
på Svartvik bildade 1887 sjuk- och begravningskassor. På 90-talet betalade en
gift man för medlemskap 7:-kr/år och erhöll då vid sjukdom 1,25/dag och hustrun 5:-/vecka.
Änklingar och ogifta ”eger frihet att välja mellan att inbetala 5:-kr/år och
erhålla 1:-/dag eller inbetala
7:-/år och erhålla 1,25/dag”. Obotligt sjuka eller genom ” ålders bräcklighet sängliggande som äro öfver
eller under 55 år kunna mot en årsafgift af kronor 5:- komma i åtnjutande af ett understöd af
5:-/vecka i 12 veckor” (Sedan då?). Ovanstående är ett utdrag
ur protokoll från möte med styrelsen för Sjuk- och Begrafningskassan för arbetarna vid Svartviks
Sågverk och lasttageplatsden 27/6 1896. Ordförande var disponent Barth. Ibland kunde beslut fattas
av ”sjukkassan” som idag inger betänkligheter eller kanske ilska, som t.ex. $ 3 i protokoll visar, fört
vid ordinarie möte den 6 februari 1896; mötesordförande var pastor E. Lundholm: ”Godkändes styrelsens
beslut af den 12te Oktober 1895 bestämdes det att arbetaren O.Z. Och J.O.H. Skulle få komma i
åtnjutande af half ersättning vid sjukdomsfall, ehuru de betraktades såsom
obotligt sjuka” (suck). Man undrar också hur det
gick för änkan A.B.B. ett par decennier senare. Styrelsen för ”sjukkassan”
hade möte den 30 september 1921 på Svartviks kontor och protokollets $ 2 säger: Änkan A.B.B. född …
sökte inträde i sjukkassan, men då förelagt läkarintyg utvisade att hon led av åderbråck i båda
benen, beslöts avslå denna ansökan. Ett litet utdrag ur
styrelsens för ”Svartviks arbetares sjuk- och begrafnings-kassas” årsberättelse gällande 1892: ”Under årets lopp har ur
kassan lemnats bidrag till 91 medlemmar. Medlemsantalet var vid årets början 250 st, ingått 9,
afflyttat 29 samt med döden afgått 1. Behållningen af kassans medel den 31 December 1892 Kr 17.230.41
är innestående hos Trävarubolaget Svartvik.”. Stadgar (1899) $ 5 ”Till
begrafningshjelp efter manlig ledamot erhålles 25 kronor, och efter qvinlig 15 kronor” (tala om mansgrisar
till beslutsfattare – ojämlikhet efter döden också). $ 6 ”Den, som ådragit sig sjelfförvållad sjukdom
eller genom fylleri och andra laster gjort sig skada och derigenom oförmögen till arbete,
erhåller ej sjukhjelp”.
4 maj 2014
Från cykeltur åt Svartvik till
Fyra foton, fotograferat morgonen den 4 maj 2014. Kamera: Nicon. Fototeknisk noggrannhet: ingen, utan bara "rakt av".
I grusgropa (Sjöbergs) stöter man nu på berg.
Uppbruten förrådsbod vid kyrkogården på Svartvik. Tomt inuti.
Två viktiga saker i mitt liv: Nolbykullen och idrottsföreningens omklädningsrum (Hemmanet).
Gubbarna på fabriken (som tyckte ofta, och om mycket) döpte dessa byggnader till ett föga smickrande namn när de byggdes på Hemmanet på 50-talet. Men nog är de fina och passar bra i området.
Två viktiga saker i mitt liv: Nolbykullen och idrottsföreningens omklädningsrum (Hemmanet).
28 apr. 2014
För 170 år sedan
1844 Föddes Johan Martin, bror till min farfar Ferdinands far. Johan Martin avled i tvåårsåldern.
1844 Sveriges första propellerdrivna ångfartyg sjösätts vid AB Motala verkstad (grundad 1822).
1844 Så pass lång tid som 5 dagar tog det i augusti med flotten från Matfors till Svartvik. James Dickson visste orsak, och skrev ett brev till Allsta byamän den 29 augusti: "Orsaken till detta ovanligt långa uppehåll är att de (flottkarlarna) under hela tiden öfverlämnadt sig åt fylleri och det mest oordentliga uppförande, samt till den grad vanskött flottarna och flottningen att de vid Nolby efterlämnat ett skot, hvilket de lagt på ett sådant ställe att det icke lärer vara möjligt få ut detsamma, åtminstone för närvarande".
Alla byamän lär ha fått sparken.
Nordiska museet lät på 1940-talet intervjuer med sågverksarbetare ske med bistånd av Svenska
Sågverksindustriarbetarförbundet. Svartviksarbetaren Gustaf Nordquist återberättar då bl.a. vad han
hade hört av svartvikare en generation före honom, kanske mest från sin pappa som började som
bjälkskrädare på Svartvik där det alltså fanns en särskild bjälkgrop:
"Timret fraktades från skogarna i Ljungaälven till sågen i Matfors. Eftersom virket blev sågat, så
fraktades det på vagnar från sågen till ett stycke nedanför sågen. Där var det folk som lade ut virket i
vattnet i skot. Dessa skot, de var en 25 fot i fyrkant. Då lades ett lag längs över och ett tvärsöver. Så
fortsattes det, tills de hade lagt ut tio lag. Sedan flyttades detta skot undan inom en bom. Sen var det
att fortsätta med ett nytt skot. När de hade fått 4 sådana skot färdiga, var det två man som kopplade
ihop dessa 4 skot.
Då hade de lagat i ordning två långa åror som var en 20 fot långa. Dessa var huggna platta i rotändan.
Sen så spikades på en bred plankbit, en fyra fot lång, för att åran skulle bli så bred att de kunde styra
foran. En sådan åra var det i vardera ändan av foran. Det var två man som följde med denna fora
nerför Ljungaälven till Svartvik.
Där var det bräddragare som fick frakta virket upp på stabbarna och det gick till så, att de bar virket
framför sig. Dom var klädda i långa läderförskinn. Då var dom två man i varje skot och det var att
kappas för att få färdigt sitt skot, uppdraget på stabbarna.
Detta virke lades upp på en holme, som heter Sandslån. Nu var det så att det lag, som var först färdigt,
fick fara ner till magasinet och hämta ett halvstop brännvin, för på den tiden arbetades nog mer för
brännvin än för pengar.".
Från 4-5 års åldern minns Nordquist även de många löskarlar som kom till Svartvik och fick arbeta i
brädgården. "De kom från Ångermanland och Västerbotten... de fick vara på stabbarna och justera,
eller om jag säger att de fick såga planken i ändarna. Då hade dom två bockar på stabben, lade plankan
på bockarna och hade en lång såg som dom höll i, en i var ända, och sågade av plankan i ändarna.".
Nordquist minns också ett år då bolaget importerade finnar, som skulle justera plank i brädgården.
"Dom var klädda i en svart slokhatt, en lång rock som räckte ner till knäna, och svarta byxor med röda
ränder på sidorna, de liknade mer krigsfolk än arbetare. Det fick man se, när de skulle justera planken
på stabbarna, för när de höll i sågen och skulle såga, så blev planken i ändarna både sned och vind.
Man kunde inte ha dem på stabbarna, utan de vart skickade på en mudderpråm.
i barn 3-,4-,5- eller 6-årsåldern var alltid nere vid kanalerna för att meta. Jag minns så väl, att vi
brukade stå och se på finnarna, när de arbetade på mudderpråmen, för rätt som dom stod och arbetade,
så hoppade dom i sjön med kläderna på för att bada.".
1844 Barkskeppet Prins Oscar, det åttonde i ordningen byggda fartyget på Svartviksvarvet lämnar varvet med ett, som det skulle visa sig, fyrtioårigt liv framför sig. Det var fransmännen som till slut fick ta hand om upphuggningen .
1844 Vid en auktion i Karlstad inropar James Dickson & Co Edsvalla bruk med fastigheter, som ett par år tidigare gått i konkurs. Såldes 1856.
Citat: " Vid konkursauktionen i Karlstad den 19 augusti 1844 inropades bruket jämte 1 mantal Höglunda, 1/8 mantal Lilla Höglunda…" etc. De stora jordegendomarna sammanlagt 13 11/36 mantal, vilka hade tillhört bruket i mer än hundra år var nu skingrade och samlades aldrig mer på en hand. "Redan i Gustav Vasas äldsta jordeböcker från 1540-talet fanns en uppdelning av gårdarna i hela och
halva hemman samt torp, baserat på gårdarnas varierande skyldighet att betala skatt.
Denna indelning ersattes nu av mantalet i en skala där 1 mantal var beteckningen för ett helt hemman,
ett hemman som kunde betala full skatt, 1/2 mantal för ett halvt hemman och ned till 1/3, 1/4 och 1/8
mantal för mindre gårdar och torp. Mantalet som skrevs in i jordeboken blev basen för uttaget av en
rad senare skatter, 'mantalsräntan', och blev också oförändrat länge.
Vissa gårdar som ansetts ha blivit för högt taxerade kunde få sitt mantal sänkt från t ex 1/2 till 1/4
mantal genom så kallad förmedling. Man talade därför om gammalt och nytt mantal eller 'oförmedlat'
och 'förmedlat'.
Genom arvskiften, köp försäljningar eller andra transaktioner blev gårdarna så småningom uppdelade
på ytterligare mindre delar. Till slut fick man på 1800-talet mycket komplicerade mantalsbråk, t ex
12/1024 mantal.
De krångliga fastighetsbeteckningarna fanns kvar fram till 1920-talet då man införde jordregister och
fastighetsböcker, där de ersattes av nuvarande fastighetsbeteckningarna 1:2, 1:3 osv. Den första siffran
som är huvudfastighetens beteckning, är alltjämt ett spår av det gamla mantalet" (ur Tidskriften
Populär Historia).
Vår fastighet på Hemmanet t.ex. hade beteckningen "Nolby 5:127".
1844 James Fredrik Dickson Föds (London). Skola bl.a. Eaton. Affärsbegåvning. Det var han som
slutförde avvecklingen av svartviksbolaget. Han ägde Tjolöholm (se år 1892). James Fredrik D. avled
1898.
(James Fredrik Dickson (1844-1898).1844 Födde i Härnösand min farmors pappas syster Ulrica. Hon flyttade till Sundsvall 1864.
Ulrica gifte sig 1867 med målaren Carl Johan. Paret flyttade till Stockholm 1889.
1844 Du gamla du fria, en gammal folkmelodi som Richard Dybeck satt text till, framförs för första gången.
1844 Sveriges första propellerdrivna ångfartyg sjösätts vid AB Motala verkstad (grundad 1822).
1844 Så pass lång tid som 5 dagar tog det i augusti med flotten från Matfors till Svartvik. James Dickson visste orsak, och skrev ett brev till Allsta byamän den 29 augusti: "Orsaken till detta ovanligt långa uppehåll är att de (flottkarlarna) under hela tiden öfverlämnadt sig åt fylleri och det mest oordentliga uppförande, samt till den grad vanskött flottarna och flottningen att de vid Nolby efterlämnat ett skot, hvilket de lagt på ett sådant ställe att det icke lärer vara möjligt få ut detsamma, åtminstone för närvarande".
Alla byamän lär ha fått sparken.
Nordiska museet lät på 1940-talet intervjuer med sågverksarbetare ske med bistånd av Svenska
Sågverksindustriarbetarförbundet. Svartviksarbetaren Gustaf Nordquist återberättar då bl.a. vad han
hade hört av svartvikare en generation före honom, kanske mest från sin pappa som började som
bjälkskrädare på Svartvik där det alltså fanns en särskild bjälkgrop:
"Timret fraktades från skogarna i Ljungaälven till sågen i Matfors. Eftersom virket blev sågat, så
fraktades det på vagnar från sågen till ett stycke nedanför sågen. Där var det folk som lade ut virket i
vattnet i skot. Dessa skot, de var en 25 fot i fyrkant. Då lades ett lag längs över och ett tvärsöver. Så
fortsattes det, tills de hade lagt ut tio lag. Sedan flyttades detta skot undan inom en bom. Sen var det
att fortsätta med ett nytt skot. När de hade fått 4 sådana skot färdiga, var det två man som kopplade
ihop dessa 4 skot.
Då hade de lagat i ordning två långa åror som var en 20 fot långa. Dessa var huggna platta i rotändan.
Sen så spikades på en bred plankbit, en fyra fot lång, för att åran skulle bli så bred att de kunde styra
foran. En sådan åra var det i vardera ändan av foran. Det var två man som följde med denna fora
nerför Ljungaälven till Svartvik.
Där var det bräddragare som fick frakta virket upp på stabbarna och det gick till så, att de bar virket
framför sig. Dom var klädda i långa läderförskinn. Då var dom två man i varje skot och det var att
kappas för att få färdigt sitt skot, uppdraget på stabbarna.
Detta virke lades upp på en holme, som heter Sandslån. Nu var det så att det lag, som var först färdigt,
fick fara ner till magasinet och hämta ett halvstop brännvin, för på den tiden arbetades nog mer för
brännvin än för pengar.".
Från 4-5 års åldern minns Nordquist även de många löskarlar som kom till Svartvik och fick arbeta i
brädgården. "De kom från Ångermanland och Västerbotten... de fick vara på stabbarna och justera,
eller om jag säger att de fick såga planken i ändarna. Då hade dom två bockar på stabben, lade plankan
på bockarna och hade en lång såg som dom höll i, en i var ända, och sågade av plankan i ändarna.".
Nordquist minns också ett år då bolaget importerade finnar, som skulle justera plank i brädgården.
"Dom var klädda i en svart slokhatt, en lång rock som räckte ner till knäna, och svarta byxor med röda
ränder på sidorna, de liknade mer krigsfolk än arbetare. Det fick man se, när de skulle justera planken
på stabbarna, för när de höll i sågen och skulle såga, så blev planken i ändarna både sned och vind.
Man kunde inte ha dem på stabbarna, utan de vart skickade på en mudderpråm.
i barn 3-,4-,5- eller 6-årsåldern var alltid nere vid kanalerna för att meta. Jag minns så väl, att vi
brukade stå och se på finnarna, när de arbetade på mudderpråmen, för rätt som dom stod och arbetade,
så hoppade dom i sjön med kläderna på för att bada.".
1844 Barkskeppet Prins Oscar, det åttonde i ordningen byggda fartyget på Svartviksvarvet lämnar varvet med ett, som det skulle visa sig, fyrtioårigt liv framför sig. Det var fransmännen som till slut fick ta hand om upphuggningen .
1844 Vid en auktion i Karlstad inropar James Dickson & Co Edsvalla bruk med fastigheter, som ett par år tidigare gått i konkurs. Såldes 1856.
Citat: " Vid konkursauktionen i Karlstad den 19 augusti 1844 inropades bruket jämte 1 mantal Höglunda, 1/8 mantal Lilla Höglunda…" etc. De stora jordegendomarna sammanlagt 13 11/36 mantal, vilka hade tillhört bruket i mer än hundra år var nu skingrade och samlades aldrig mer på en hand. "Redan i Gustav Vasas äldsta jordeböcker från 1540-talet fanns en uppdelning av gårdarna i hela och
halva hemman samt torp, baserat på gårdarnas varierande skyldighet att betala skatt.
Denna indelning ersattes nu av mantalet i en skala där 1 mantal var beteckningen för ett helt hemman,
ett hemman som kunde betala full skatt, 1/2 mantal för ett halvt hemman och ned till 1/3, 1/4 och 1/8
mantal för mindre gårdar och torp. Mantalet som skrevs in i jordeboken blev basen för uttaget av en
rad senare skatter, 'mantalsräntan', och blev också oförändrat länge.
Vissa gårdar som ansetts ha blivit för högt taxerade kunde få sitt mantal sänkt från t ex 1/2 till 1/4
mantal genom så kallad förmedling. Man talade därför om gammalt och nytt mantal eller 'oförmedlat'
och 'förmedlat'.
Genom arvskiften, köp försäljningar eller andra transaktioner blev gårdarna så småningom uppdelade
på ytterligare mindre delar. Till slut fick man på 1800-talet mycket komplicerade mantalsbråk, t ex
12/1024 mantal.
De krångliga fastighetsbeteckningarna fanns kvar fram till 1920-talet då man införde jordregister och
fastighetsböcker, där de ersattes av nuvarande fastighetsbeteckningarna 1:2, 1:3 osv. Den första siffran
som är huvudfastighetens beteckning, är alltjämt ett spår av det gamla mantalet" (ur Tidskriften
Populär Historia).
Vår fastighet på Hemmanet t.ex. hade beteckningen "Nolby 5:127".
1844 James Fredrik Dickson Föds (London). Skola bl.a. Eaton. Affärsbegåvning. Det var han som
slutförde avvecklingen av svartviksbolaget. Han ägde Tjolöholm (se år 1892). James Fredrik D. avled
1898.
(James Fredrik Dickson (1844-1898).1844 Födde i Härnösand min farmors pappas syster Ulrica. Hon flyttade till Sundsvall 1864.
Ulrica gifte sig 1867 med målaren Carl Johan. Paret flyttade till Stockholm 1889.
1844 Du gamla du fria, en gammal folkmelodi som Richard Dybeck satt text till, framförs för första gången.
27 apr. 2014
Från dagens cykeltur (27 april 2014, morgonen/FM)
Ursäkta slarvet vad gäller fototekniken.
Kamera: Nikon
Allt alltså från morgonen/FM den 27 april 2014
Frälsningsarmen på Svartvik sedd från E4-an
Nolbybacken fotad från Mjösund (min cykel)
Jäenvägskondiset i Bommen
Anslag av idag (i Dövika)
Hyvelbynninga
OK Kvissleby (just det, nu rivet)
Värstaborg
Kyrkoruinen i Bommen:
Min cykeltillsammans med ett övergivet kors utanför kyrkoruinområdet:
More to come...
Kamera: Nikon
Allt alltså från morgonen/FM den 27 april 2014
Carlgrens hus i Vapelnäs (invid E4-an nära gränsen Svartvik-Vapelnäs)
Vapelnäs
Nolbykullen fotad från Mjösund
Dövika (Dyket)
Här (Svartvik intil E4) bodde Oskar Hägglund
Kyrkoruinen i Bommen:
Min cykeltillsammans med ett övergivet kors utanför kyrkoruinområdet:
More to come...
Från en härlig cykeltur i går den 26 april 2014
Kamera: mobilen (Samsung naturligtvis)
Gravhögarna i Nolby
Nolbykullen fotad
från Soledeskolan
i Nolby
Nolbykullen och
till v. Omsberget
(Tillsammans med
'Lillberget'på Hemmanet,
mitt livs viktigaste berg).
Fotat från vägen
Klockarberget-
Nolby
F.d. pensionärshemmet
i Nolby (här bodde
bl.a. min mormor)