1844 Föddes Johan Martin, bror till min farfar Ferdinands far. Johan Martin avled i tvåårsåldern.
1844 Sveriges första propellerdrivna ångfartyg sjösätts vid AB Motala verkstad (grundad 1822).
1844 Så pass lång tid som 5 dagar tog det i augusti med flotten från Matfors till Svartvik. James Dickson visste orsak, och skrev ett brev till Allsta byamän den 29 augusti: "Orsaken till detta ovanligt långa uppehåll är att de (flottkarlarna) under hela tiden öfverlämnadt sig åt fylleri och det mest oordentliga uppförande, samt till den grad vanskött flottarna och flottningen att de vid Nolby efterlämnat ett skot, hvilket de lagt på ett sådant ställe att det icke lärer vara möjligt få ut detsamma, åtminstone för närvarande".
Alla byamän lär ha fått sparken.
Nordiska museet lät på 1940-talet intervjuer med sågverksarbetare ske med bistånd av Svenska
Sågverksindustriarbetarförbundet. Svartviksarbetaren Gustaf Nordquist återberättar då bl.a. vad han
hade hört av svartvikare en generation före honom, kanske mest från sin pappa som började som
bjälkskrädare på Svartvik där det alltså fanns en särskild bjälkgrop:
"Timret fraktades från skogarna i Ljungaälven till sågen i Matfors. Eftersom virket blev sågat, så
fraktades det på vagnar från sågen till ett stycke nedanför sågen. Där var det folk som lade ut virket i
vattnet i skot. Dessa skot, de var en 25 fot i fyrkant. Då lades ett lag längs över och ett tvärsöver. Så
fortsattes det, tills de hade lagt ut tio lag. Sedan flyttades detta skot undan inom en bom. Sen var det
att fortsätta med ett nytt skot. När de hade fått 4 sådana skot färdiga, var det två man som kopplade
ihop dessa 4 skot.
Då hade de lagat i ordning två långa åror som var en 20 fot långa. Dessa var huggna platta i rotändan.
Sen så spikades på en bred plankbit, en fyra fot lång, för att åran skulle bli så bred att de kunde styra
foran. En sådan åra var det i vardera ändan av foran. Det var två man som följde med denna fora
nerför Ljungaälven till Svartvik.
Där var det bräddragare som fick frakta virket upp på stabbarna och det gick till så, att de bar virket
framför sig. Dom var klädda i långa läderförskinn. Då var dom två man i varje skot och det var att
kappas för att få färdigt sitt skot, uppdraget på stabbarna.
Detta virke lades upp på en holme, som heter Sandslån. Nu var det så att det lag, som var först färdigt,
fick fara ner till magasinet och hämta ett halvstop brännvin, för på den tiden arbetades nog mer för
brännvin än för pengar.".
Från 4-5 års åldern minns Nordquist även de många löskarlar som kom till Svartvik och fick arbeta i
brädgården. "De kom från Ångermanland och Västerbotten... de fick vara på stabbarna och justera,
eller om jag säger att de fick såga planken i ändarna. Då hade dom två bockar på stabben, lade plankan
på bockarna och hade en lång såg som dom höll i, en i var ända, och sågade av plankan i ändarna.".
Nordquist minns också ett år då bolaget importerade finnar, som skulle justera plank i brädgården.
"Dom var klädda i en svart slokhatt, en lång rock som räckte ner till knäna, och svarta byxor med röda
ränder på sidorna, de liknade mer krigsfolk än arbetare. Det fick man se, när de skulle justera planken
på stabbarna, för när de höll i sågen och skulle såga, så blev planken i ändarna både sned och vind.
Man kunde inte ha dem på stabbarna, utan de vart skickade på en mudderpråm.
i barn 3-,4-,5- eller 6-årsåldern var alltid nere vid kanalerna för att meta. Jag minns så väl, att vi
brukade stå och se på finnarna, när de arbetade på mudderpråmen, för rätt som dom stod och arbetade,
så hoppade dom i sjön med kläderna på för att bada.".
1844 Barkskeppet Prins Oscar, det åttonde i ordningen byggda fartyget på Svartviksvarvet lämnar varvet med ett, som det skulle visa sig, fyrtioårigt liv framför sig. Det var fransmännen som till slut fick ta hand om upphuggningen .
1844 Vid en auktion i Karlstad inropar James Dickson & Co Edsvalla bruk med fastigheter, som ett par år tidigare gått i konkurs. Såldes 1856.
Citat: " Vid konkursauktionen i Karlstad den 19 augusti 1844 inropades bruket jämte 1 mantal Höglunda, 1/8 mantal Lilla Höglunda…" etc. De stora jordegendomarna sammanlagt 13 11/36 mantal, vilka hade tillhört bruket i mer än hundra år var nu skingrade och samlades aldrig mer på en hand. "Redan i Gustav Vasas äldsta jordeböcker från 1540-talet fanns en uppdelning av gårdarna i hela och
halva hemman samt torp, baserat på gårdarnas varierande skyldighet att betala skatt.
Denna indelning ersattes nu av mantalet i en skala där 1 mantal var beteckningen för ett helt hemman,
ett hemman som kunde betala full skatt, 1/2 mantal för ett halvt hemman och ned till 1/3, 1/4 och 1/8
mantal för mindre gårdar och torp. Mantalet som skrevs in i jordeboken blev basen för uttaget av en
rad senare skatter, 'mantalsräntan', och blev också oförändrat länge.
Vissa gårdar som ansetts ha blivit för högt taxerade kunde få sitt mantal sänkt från t ex 1/2 till 1/4
mantal genom så kallad förmedling. Man talade därför om gammalt och nytt mantal eller 'oförmedlat'
och 'förmedlat'.
Genom arvskiften, köp försäljningar eller andra transaktioner blev gårdarna så småningom uppdelade
på ytterligare mindre delar. Till slut fick man på 1800-talet mycket komplicerade mantalsbråk, t ex
12/1024 mantal.
De krångliga fastighetsbeteckningarna fanns kvar fram till 1920-talet då man införde jordregister och
fastighetsböcker, där de ersattes av nuvarande fastighetsbeteckningarna 1:2, 1:3 osv. Den första siffran
som är huvudfastighetens beteckning, är alltjämt ett spår av det gamla mantalet" (ur Tidskriften
Populär Historia).
Vår fastighet på Hemmanet t.ex. hade beteckningen "Nolby 5:127".
1844 James Fredrik Dickson Föds (London). Skola bl.a. Eaton. Affärsbegåvning. Det var han som
slutförde avvecklingen av svartviksbolaget. Han ägde Tjolöholm (se år 1892). James Fredrik D. avled
1898.
(James Fredrik Dickson (1844-1898).1844 Födde i Härnösand min farmors pappas syster Ulrica. Hon flyttade till Sundsvall 1864.
Ulrica gifte sig 1867 med målaren Carl Johan. Paret flyttade till Stockholm 1889.
1844 Du gamla du fria, en gammal folkmelodi som Richard Dybeck satt text till, framförs för första gången.