Arbetarna
på Svartvik bildade 1887 sjuk- och begravningskassor. På 90-talet betalade en
gift man för medlemskap 7:-kr/år och erhöll då vid sjukdom 1,25/dag och hustrun 5:-/vecka.
Änklingar och ogifta ”eger frihet att välja mellan att inbetala 5:-kr/år och
erhålla 1:-/dag eller inbetala
7:-/år och erhålla 1,25/dag”. Obotligt sjuka eller genom ” ålders bräcklighet sängliggande som äro öfver
eller under 55 år kunna mot en årsafgift af kronor 5:- komma i åtnjutande af ett understöd af
5:-/vecka i 12 veckor” (Sedan då?). Ovanstående är ett utdrag
ur protokoll från möte med styrelsen för Sjuk- och Begrafningskassan för arbetarna vid Svartviks
Sågverk och lasttageplatsden 27/6 1896. Ordförande var disponent Barth. Ibland kunde beslut fattas
av ”sjukkassan” som idag inger betänkligheter eller kanske ilska, som t.ex. $ 3 i protokoll visar, fört
vid ordinarie möte den 6 februari 1896; mötesordförande var pastor E. Lundholm: ”Godkändes styrelsens
beslut af den 12te Oktober 1895 bestämdes det att arbetaren O.Z. Och J.O.H. Skulle få komma i
åtnjutande af half ersättning vid sjukdomsfall, ehuru de betraktades såsom
obotligt sjuka” (suck). Man undrar också hur det
gick för änkan A.B.B. ett par decennier senare. Styrelsen för ”sjukkassan”
hade möte den 30 september 1921 på Svartviks kontor och protokollets $ 2 säger: Änkan A.B.B. född …
sökte inträde i sjukkassan, men då förelagt läkarintyg utvisade att hon led av åderbråck i båda
benen, beslöts avslå denna ansökan. Ett litet utdrag ur
styrelsens för ”Svartviks arbetares sjuk- och begrafnings-kassas” årsberättelse gällande 1892: ”Under årets lopp har ur
kassan lemnats bidrag till 91 medlemmar. Medlemsantalet var vid årets början 250 st, ingått 9,
afflyttat 29 samt med döden afgått 1. Behållningen af kassans medel den 31 December 1892 Kr 17.230.41
är innestående hos Trävarubolaget Svartvik.”. Stadgar (1899) $ 5 ”Till
begrafningshjelp efter manlig ledamot erhålles 25 kronor, och efter qvinlig 15 kronor” (tala om mansgrisar
till beslutsfattare – ojämlikhet efter döden också). $ 6 ”Den, som ådragit sig sjelfförvållad sjukdom
eller genom fylleri och andra laster gjort sig skada och derigenom oförmögen till arbete,
erhåller ej sjukhjelp”.