Observera att denna artikel endast är till för enskilt bruk, och att den skyddas av lag om upphovsrätt. Den får inte publiceras eller på annat vis spridas utan mitt uttryckliga medgivande/ Stig Östlund

På varvet i Svartvik (1838-1862) arbetade i regel ett par timmermän på varje fartyg. Vid tiden för varvets inrättande arbetade tjugo man vid Svartviks lastageplats. 20 år senare hade denna styrkas mer än fyrdubblats, ett tydligt tecken på hur verksamheten expanderat. Antagligen handplockade varvets hjärna och styresman, alltså skeppsbyggmästaren män ur lastageplatsens arbetarskara som hade fallenhet för att bygga fartyg. Timmermannens verktyg – viktigast var yxan.

Bilden längst upp: maken till min pappas syster arbetade som verkmästare på sågen i Svartvik. När sågens verksamhet upphörde fick han överta en del gamla verktyg, som han sedan efter många år gav till min familj, som ju hade gott om utrymme i fastigheten på Hemmanet. En del av de verktyg som syns på bilden liknar de verktygen som sedemera slängdes på sophögen. Om de bortslängda verktygen (även) hade använts på varvet, och jag skulle få reda på detta skulle jag må illa.De skulle ju fått inta hedersplats i min lägenhet.

Personuppgifterna i följande avsnit (tidigare okända för oss alla) har framtagits av Håkan Ottosson – som bor i Stockholmstrakten - som vi Svartvikare är mycket tacksamma till; Håkan, stamkund på riksarkivet, har ju även gett oss andra nya värdefulla uppgifter med Svartviksanknytning.

Helt nya uppgifter:

De två timmermännen när det första fartyget, barkskeppet Svartvik, byggdes (1838) var Eric Gustaf Lundahl, född 1804 i Skottsund och Nils Magnus Halling, född 1807. När det andra fartyget, barkskeppet Artemis, byggdes (1838) var det Jöns Ålund, född 1795 och P. Åberg, född 1812 som arbetade som timmermän på varvet. Skeppsbyggmästare vid byggandet av de två nämnda fartygen var E.P. Åkerberg. Av dessa fortsatte Gustaf Lundahl att bygga ytterligare minst nio skepp, nu med N.C. Kierkegaard som skeppsbyggmästare; i tur och ordning: barkskeppet Caledonia (byggt 1840), Gazelle ( 1840), briggen Solid (1841) , barkskeppet Prins Oscar (1844), skonerten Axel (1845) , skonerten Alexandra (1845) , skonerten Josephine (1845) och briggen Johanna Catharina (1847) samt förmodligen även barkskeppet Carolina (1842). Gustaf Lundahl anges från 1840 lida av benröta , men fortsatte trots detta som skeppsbyggare fram till år 1847.

Timmermännen Johan Olof Röding (född 1817) och C. Schieralt byggde ett fartyg var, fortfarande med skeppsbyggmästaren N.C. Kierkegaard kvar på Svartviksvarvet, barkskeppet Zenobia (1842) respektive barkskeppet Cecilia (1848) , liksom smederna Lars Nyberg barkskeppet Prins Oscar (1844, skeppsbyggmästare N C Kierkegaard) och Järdin barkskeppet Elisabeth (1852. skeppsbyggmästare var Svartvilsvarvets tredje och siste, alltså S G Jensen).

Smeden Jonas Burman deltog vid byggandet av barkskeppet Caledonia (1840) och skonerten Gazelle (1840) båda fartygen under ledning av N C Kierkegaard, och timmermännen Johan Fredrik Gerlin (född 1800) byggde fem fartyg: skonerten Axel (1845) , skonerten Alexandra (1845) , barkskeppet Charles Tottie (1846), skonerten Josephine (1845) och briggen Johanna Catharina (1847), alla fem fartygen under ledning av N C Kierkegaard.

Timmermannen Johan Olof Sjödin, född 1820 byggde inte mindre än tio fartyg : skonerten Oberon (1846, Kierkegaard), barkskeppet Cecilia (1848, Kierkegaard), briggen Prinsessan Louise (1850, S G Jensen), barkskeppet Sir Robert Peel (1849, S G Jensen) , skonerten Eleonore (1850, S G Jensen) , skeppet på bilden Oscar I (1851, S G Jensen), briggen Beatrice (1853, S G Jensen) , barkskeppet Montrose (1853) , skonerten Clara (1853, S G Jensen) och barkskeppet Robert Dickson (1854, S G Jensen).

Svartviks meste skeppsbyggare blev emellertid timmermannen Lars Larsson, född 1814. Han byggde inte mindre än nitton fartyg. Han debuterade år 1846 under skeppsbyggmästaren Nils Christian Kierkegaards tid med barkskeppet Charles Tottie (1846) och byggde sedan samman med Sjödin och med N C Jensen som skeppsbyggmästare: briggen Prinsessan Louise (1850), barkskeppet Sir Robert Peel (1849) , skonerten Eleonore (1850) , skeppet Oscar I (1851), briggen Beatrice (1853) , barkskeppet Montrose (1853) , skonerten Clara (1853) och barkskeppet Robert Dickson (1854).

Tillsammans med smeden Järdin, och med skeppsbyggmästaren S C Jensen byggde Lars Larsson år 1852 barkskeppet Elisabeth och tillsammans med smeden Lars Wilhelm Hybinette (bilden), född 1825 i Gävleborgs län, död 1903, byggde han varvets sista nio byggen: fregattskeppet Kronprinsen (1855) , skonertskeppet Danube (1855), barkskeppet Caroline (1856), skonertskeppet Sofia (1857), skonertskeppet Juliana (1857), skonertskeppet Petronella (1858) , briggen Marika (1859) , barkskeppet Gustaf Adolf , varvets sist byggda fartyg, sjösatt 1862 samt sannolikt även skonertskeppet Hilda (1859).

Ett större fartygsbygge tog nästan ett helt år. Svartviks fartyg byggdes med bordläggning (skalet) av furu på kraftiga ekspant ( stommen). Eken importerades från södra Sverige eller från kontinenten och bevisligen har fartyg lastat med ek anlänt Svartvik, förmodligen ek avsett för varvet. Furuvirket erhölls från Dicksons egna skogar. Efter det att man hade uppfört en stapelbädd av trä, och i regel på sensommaren började byggnadsarbetet och det var alltså tidigt på hösten, och i maj eller juni var oftast fartyget klart för att sjösättas. Sjösättningen av t.ex. barkskeppet Gustaf Adolf skedde den 8 maj (1862) . Sjösättningen av de större fartygen var en fest som samlat mycket folk, inte minst nyfikna Svartviksbor.

Allvar och Skämt” (nuvarande Sundsvalls Tidning) den 28 juni 1851: ”Från Swartviks, en mil från staden belägna, skeppswarf, utgick i måndags ett bland de största fartyg, som på denna ort blifvit byggda. Det mäter neml. 350 läster. Det erhöll namnet ”Oscar den 1:ste”, har en prydlig konstruktion och kommer att tacklas till skepp. En insändare som benäget meddelat Red. Denna uppgift yttrar widare: ’En talrik folksamling bewittnade dess lyckliga utgång från stapeln, och fartyget helsades, wid ankomsten i sitt nya element af kanonernas dunder, på hwars styrka glasmästaren icke förlorade. Ställets disponent, hr brukspatron Dickson hade inbjudit ett betydligt antal från staden och landet, att öfwerwara denna wackra högtid, som, gynnad af en härlig afton, hade sin glanspunkt i den skål, som hr Dickson i underdånighet proponerade för Hans Kongl. M:t Oscar 1:e hwilken nådigast tillåtit fartyget bära dess höga namn. Denna med niofaldigt hurra under kanonernas acclamation, lifligt uttryckt och af gästerna entusiastiskt mottgana skål, åtföljdes sedan af flere andra, bland hwilka märkas en för de förenade rikena, Sverige och Norige, en för fartygets egare, hr kommerserådet Dickson i Götheborg, samt en för byggmästaren på stället...”.

Efter sjösättningen påsattes master och fartyget riggades, ett arbete som tog omkring en månad i anspråk. Höst och vår arbetade skeppsbyggarna mellan tio och tolv timmar per dag, emedan man vintertid arbetade så länge det var ljust ute.

Förtjänsten för skeppsbyggarna varierad under året. Minst förtjänst hade man ju vintertid, medan arbetet på senvåren och sommaren gav de bästa förtjänsterna. Tillägg till denna artikel tas mycket tacksamt emot, liksom eventuella rättelser.

1890-talet

Jag hittade ett par ark med spridda, spontant skrivna anteckningar om Svartvik på 1890-talet. Jag lägger in allt i bloggen även om något kanske redan finns. Kanske något kan vara av intresse. 90: Ångfartygs AB Svartviks ”Njurunda” och ”Svartvik” kolliderar utanför Myrnäskajen. 90: Nykterhetslogen Lifräddningsbojen i Svartvik håller extra möte den 27 februari 1890. Utdrag ur protokollet: (paragraf 6) Jansson frågar 'vad liknar skräddar Palm, kan han liknas vid en människa eller för ett främmande djur? ' En hel mängd talare yttrade sig. Dalbom: 'liknande en stor man ity han tagit småfolkets sak an'. Tångring liknade Palm vid lagens kaplan ity att Palm utfar rådligt mot sina motståndare. Jansson tycktes komma med slutklämmen och han liknade Palm vid Farao. Anm.: Den svenska socialdemokratin började med August Palm och han var dess förgrundsfigur under dess första år i Sverige. 91: Tant Olivia (Olivia Amanda Larsson) som kom att sköta bommarna vid Svartviks järnvägsövergång, föddes på Alnö. 91: Svartviks skola, klass tredje stor, vårterminen 12/1-20/6. Elever: Axel Andersson, Johan Bäcklund, Anders Blomqvist, Leonard Broman, Arvid Eriksson, Karl Eriksson, Karl Forsberg, Edvin Gagner, Elis Holmström, Isidor Johansson, Arvid Jonsson, Justus Larsson, Tomas Larsen, Albert Lindahl, Verner Lundvall, Andreas Modin, Axel Nordlund, Oskar Näslund, Harald Olsson, Hugo Olsson, Oskar Olsson, Per Olsson, Viktor Olsson, Vilhelm Palm, Alfred Rosendahl, Karl Sjöberg, Gunnar Uppling, Emma Andersson, Alma Gillberg, Jenny Gustafsson, Tekla Hammarlund, Vilhelmina Hofström, Maria Hägglund, Anna Johansson, Elvira Jansson, Lilly Jonsson, Maria Jonsson, Olga Karlsson, Hulda Lindfors, Lydia Lundberg, Sven Nilsson, Hanna Olsson, Maria Palm, Henny Sjöström, Kristina Smedberg, Ada Wessling, Alberta Westlund, Hilma Zetterlund, Hulda Österholm, Elvira Östlund (min farfars syster). 92: Min mammas mormors pappa avlider.92: Min farfar och farmor gifter sig i Svartviks kapell. 92: Örners hade ju handelsträdgård på Svartvik. Detta år föddes fru Hulda Jeanette Örner i Njurunda. Hon avled 1987. 93: Den äldste av min pappas syskon föddes i Svartvik detta år. 93: Svartvik detta år: födda 22 pojkar och 19 flickor. Inflyttade 3 män och 13 kvinnor. Avlidna 10 män och 4 kvinnor. Ingångna äktenskap 12. Folkmängd enligt Sundsvalls Tidning 1321 och vid årets slut 1222 (obs s.k. löskarlar?). 93: Ångfartygsbolaget Svartviken återvalde i slutet av februari i styrelsen bl.a. disponenten Midling, Svartvik. 93: Min farfars bror Almar Emelton gifter sig med Amanda. 94: Svartviks idrottsförening bildas.95: En bror - Oskar William - till min pappa föddes 95: Min farfars syster Agda Serafia gifter sig i Svartvik med Olof Ludvig. 96: Min mormors bror föddes.96: Lärarinnan Amanda Holmström flyttar från Ljusne till Svartvik där hon börjar vid skolan. 96: Föddes läraren vid Svartviks skola, legendariske ”Pelle”. 96: Föddes Gustaf Olof Selin i Attmar, ”grundare” av ”Selins” på hemmanet. 96: Sjukstuga upprättas på Grindbacken i Svartvik. 96: Dicksons säljer Holmsund 96: Svartviks förste Vd, Gustaf P Brathen och hans hustru Anna Lous får en dotter. Svartviks andre Vd, Jacob Krsitian Barth och hans hustru Marianne får en son. 97: en bror till min pappa föddes på Svartvik.97: Verner Matsson, svartvikare av rang, föddes. 97: Oscar Dickson avlider. Sewerin Jensen, skeppsbyggmästare på varvet i Svartvik, avlider. 98: En skridskobana på Svartviksbukten inviges. 98: Svartviks kristna ungdomsförening (baptister) bildas. 98: Eskil Hägglund föddes.99: Min pappas enda syster föddes på Svartvik. 99: Andreas Thunström föddes på Svartvik. 99: Läraren Viktor Wiberg, legendariske ”Vicke” föddes i Bjärtrå (Västernorrland).

Nära till fabriken

Min mormor bodde innan hon "hamnade" på pensionärshemmet, bara några meter ovanför fabriken på Svartvik. Här är hon i slutet av 1930-talet fotograferad utanför hemmet tillsammans med min mamma och mina två bröder.

Vilka är de?

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Bilden: fotograferat på Svartvik på 1920-talet.

Vilka är personerna? Adress i kolumnen till vänster.

Någon sa att den fjärde personen från höger är Blom, sedemera folkskoleinspektör i Njurunda skolor.

Själv gissar jag mycket osäkert att den åttonde personen från vänster, alltså i mitten längst bak, är en släkting till mig: Okton.

Den sjätte personen från vänster har drag av svartvikarna Stolt.

Svartvik, fortsättningsskolan den 12 februari 1943

(10 dagar innan fotot togs avslutades det vansinniga slaget vid Stalingrad) Främre raden (klicka på bilden): längst till vänster Sonja Paulina Nyberg, grabben till höger om Sonja och den andra flickan Gunnar Nils Nording. Grabben längst till höger = ? Raden därpå: längst till vänter Hjörds Linnea Vesterlund, grabben till höger Arnt Öman. Nästa rad: andra flickan från vänster Gudrun Sjöberg, grabben till höger Henrik Englund. Näst sista raden: Birgit Andersson, Arne Vestlund och Lennart Glantz. Raden längst bak: grabben till vänster Bert Östlund. Vilka är de övriga?

Snobbar

Början av 1950-talet. Svartviks-snobbar.Från vänster: Arne "Lången" Westlund, gift med Westins dotra namn ?, okänd, Ira Landell, Stig "Baksi" Hedqvist, Bert Östlund, Sven Hedqvist och Hans Berglund.Vad heter de två för mig okända?

Mycket välkommet

Har du något med Svartviksanknytning att berätta som du tror skulle intressera mina (min?) bloggläsare? Min adress i kolumnen till vänster; mitt telefonummer i min bok.

September 1935 - Skolstart i Sörgården- Förintelsestart i Tyskland

Svartviks skola, klasss 4, höstterminen 1/9 1935-2/6 1936.

(Ute i världen rör det på sig. Tyvärr. Ett par veckor efter skolstart i Svartvik träder Nürnberglagarna i kraft i Tyskland.

Förintelsen började inte med en industiel massutrotning av den judiska befolkningen utan med en rad lagar som försvårade livet för judarna i Tyskland. De mest kända av dessa är de så kallade Nürnberglagarna som togs fram den 15 september 1935 under partidagarna i Nürnberg. Lagarna, tre till antalet, var: lagen om rikets flagga, lagen för skydd av "det tyska blodet" samt lagen om medborgarskap. De två senare som var direkt förödande för de tyska judarna ledde till att judarna därefter i en allt större utsträckning utvandrade från Tyskland. I lagen för skydd av "det tyska blodet" (Gesetz zum Schutze des deutschen Blutes und der deutschen Ehre) förbjöds judar att ingå äktenskap eller ha äktenskapliga förbindelser med tyskar, hissa den tyska flaggan samt ha tyska kvinnor under 45 år anställda inom hemmet. Värst var dock nog lagen om medborgarskap (Reichsbürgergesetz) där judar togs ifrån sitt tyska medborgarskap och därmed sin rösträtt och tillträde till offentliga arbeten./källa Wikipedia) Sörgården, klass 4, HT 1935-36:

Alla elever födda år 1925 om inget annat anges. Lärare Erik "Pelle" Pettersson (bilden). Elever: L A Lennart Sahlin född den 7/12; målsman Albert Sahlin boende på södra Svartvik. Malte R Westberg 11/5; Herman Westberg, Grindbacken (till Nolby skola den 4/9 1935). Oskar G Viklund 28/6; Märta C Viklund, Hemmanet. Birger Bohlin 2/5; Emil F Bohlin, norra Svartvik. Love Brander 13/3; Gunnar Brander, Hemmanet. Åke Engman 20/1; V T Engman, posthuset, Svartvik. Robert Eriksson 11/3; Hulda Eriksson, Hemmanet. Axel Eriksson 26/9; Hilmar Eriksson, ovanför sågen på Svartvik. Karl-Ejnar Eriksson 11/9; H E Eriksson, rökåk ovanför restaurangen på Svartvik. Frank Gagner 20/9; Sank Gagner, klampabynninga på Svartvik. Elver Gerdin 18/2; Knut Gerdin, mellersta Svartvik. Arndt Hägglöv 12/9; Emil Hägglöv, mellersta Svartvik. Ruben Landell 19/3; Axel Landell, rökåk ovanför restaurangen på Svartvik. Helge Lindkvist 30/9; änkan Märta Lindfors, snett mittemot herrgården på Svartvik. E Göran Nilsson 3/1; Jonas Nilsson, södra Svartvik. Stig B Nordin 8/4; Sandberg Hemmanet. Karl V Ström 14/8; Otto Ström, Hemmanet. Sven E Svedin 18/; Karl Einar Svedin, långvitsbynninga på Svartvik. Roger Hj. Vesterlund 4/4; Otto Bertil Vesterlund, Hemmanet. J Tuve Vesterlund 25/1; Hjalmar Mauritz Vesterlund, Hemmanet. Sune Groth 5/4; Eida Armida Groth, Grindbacken (till Solna den 15/10 1935. Ivan Norman 22/2 (Andersson); ?, mellersta Svartvik. K Harding Pettersson 3/8 1924; Ferdinand P, radhuset. (till Nolby den 479 1935). Sven B Röhs 17/6 1924; Elsa Viktoria Röhs, ovanför sågen på Svartvik. Signhild Persson 17/8; Oskar Persson, Grindbacksmon. Ingrid Berg 24/4; Halvar Berg, Grindbacksmon (till Nolby 4/9). Elsa Berseije 2/6; Ludvig Berseije, Grindbacksmon. Asta Hjörnfeldt 3/11; arbetaren E Hörnfeldt, nybygget på Svartvik. Ingrid Hörnfeldt 11/10; John H Hörnfeldt, hyvelbynninga, Svartvik. Vilma Lundvall 12/11; Vilhelm Lundvall, sågabynninga, Svartvik. Inger Nording 25/4; Valdemar Nording, Hemmanet. Ann-Marie Olsson 1/7; Karl Aug. Olsson, intill klampabynninga på Svartvik. Asta E Olsson 13/1; John L Olsson, Grindbacksmon. Aase Schibbye 21/12; Lauritz B Schibbye, mellersta Svartvik. Siv I Thelberg 25/4; August E Thelberg, södra Svartvik. Maria S Olsson 1/2; August Olsson, matforsbynninga, Svartvik. Karin Philip (?) 25/10; Anders Philip, mellersta Svartvik. Hilma E Forsberg 16/5 1924; ?, ovanför sågen på Svartvik. Ruth V Sundberg 11/11 1924; D L Sundberg, Grindbacksmon. Ingegerd K Persson 14/11 1924; Anna Persson, radhuset.

Roligt

Det roligaste med denna blogg är att jag får e-mail från svartvikare i förskingringen. Senast från en svartvikare i Melbourne, Australien. En av hans mammas bröder var f.ö. klasskamrat med min äldste bror. Men alla är välkommen att skriva. Adress i kolumnen till vänster. Vill också påminna om Svartviksdagarna. Fick just programmet i min hand. Årets datum: 29-30 augusti. Föreningen Svartviksdagarna jobbar bra.

Svartviks kyrka

För Svartvikare i förskingringen (och andra) meddelas härmed att Svartviks kyrka håller på att repareras till en beräknad kostnad av 1,2 miljoner kronor. Det är fasaden som kräver detta.

Två svartvikare

Två av min fars bröder, William och Octon Östlund, födda på Svartvik. 1930-talet. William var den ende i min stora släkt som relativt tidigt lämnade Svartvik. Han emigrerade till Amerika.

Svartviks Idrottsförening bistås

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Svartviksfruar bistår i början av 1950-talet idrottsföreningen (SIF) på sin kära ort med egentillverkade alster. Och nog gjorde man fina saker.

Det var alltså under den tid när man tyckte att det var roligt att

frivilligt hjälpa t.ex. en idrottsförening.

Vilka är - förutom Arne och Tuve Westlunds mamma längst till höger - damerna? Min adress i kolumnen till vänster.

Svartviks skola, klass 6, ht 1929/1930

Svartviks skola, klass 6 år höstterminen 1929/30. Ingen perfekt bild, men jag vill veta vilka av följande som finns med, och var de

i så fall sitter eller står (klicka på bilden) : Att den mustachprydde är läraren Pelle är uppenbart, men de övriga? Lärare alltså Erik Pettersson. Elever: E. Howard Blomqvist, f. 5/9 1915; målsman Edvard Blomqvist, Grindbacksmon. John Alix Persson, f. 24/11 1915; A. Persson, Hyvelbyggnaden (?). Bengt Gutav Jansson, f. 24/10 1916; Gustav Jansson, Grindbacksmon. K. J. Persson (Strömbom), f. 10/11 1916; O Persson (Strömbom), Grindbacksmon. Enok Alvar Berglund, f. 30/5 1916; Petter Berglund, Hemmanet. P.E. Åke Hermansson, f. 8/5 1916; P. Hermansson, Hemmanet (kom att bygga eget hus vid nuvarande Hällevägen). Karl A. Sundberg, f. 26/12 1916; P.L. Sundberg, Grindbacksmon. Nils S. Näsberg, f. 26/11 1916; Axel Näsberg, Hemmanet. Kurt E.L. Öberg, f. 10/7 1916; O. Öberg, norra Svartvik. Stig A.O. Gustafsson, f. 17/10 1917; Axel Gustafsson, Grindbacksmon. Erik A. Sandberg, f. 18/1 1917; J. Sandberg, Grindbacksmon. S. Rune Dahlqvist, f. 16/8 1917; Verner Dahlqvist, Grindbacksmon. K.U. Folke Blomgren (Eklund), f. 6/7 1917; B.L. Blomgren, norra Svartvik. Gunnar K. Eriksson, f. 29/1 1917; N.P. Erikson, norra Svartvik (fotot: Gunnar E. den fjärde från vänster i andra raden uppifrån?). Erik A. Haglund, f. 4/9 1917; änkan E. Haglund, sågbyggnaden (”Sågbynninga”). K. Georg Karlsson, f. 18/2 1917; K. Gustaf Karlsson, mellersta Svartvik (Georg K. = min kusin - den tredje från vänster i rad två uppifrån !).E. Martin Lindberg, f. 19/9 1917; K.F. Lindberg, Hemmanet. Sven O.P. Nording, f. 18/12 1917; A.F. Nording, Hemmanet. E. Halvard Pettersson, f. 20/1 1917; J.F. Pettersson, Grindbacksmon. Hjalmar V. Smedman, f. 15/11 1917; K.V. Smedman, Hemmanet. A Evert Stolt, f. 2/9 1917; J.A. Stolt, mellersta Svartvik. Nils G. Strömbäck, f. 17/10 1917; H. Strömbäck, Hyvelbyggnaden (”Hyvelbynninga”). P. Arne Uppling, f. 12/4 1917; M. Uppling, mellersta Svartvik. E. Ragnar Vestlund, f. 23/2 1917; G.V. Vestlund, Grindbacksmon. N.E. Gösta Östling, f. 6/1 1917; J. Östling, Matforsbyggningen (”Matforsbynninga”).N. Gösta Östlund, f. 20/10 1917; N.O. Östlund, (ingen sjukdag - min kusin). A. Harry Andersson, f. 17/6 1917; Nils Andersson, Grindbacken.Saga V. Strandberg, f. 19/7 1916; J Strandberg, Nybyggnaden (”Nybynninga”). Sigrid H.A. Söderkvist, f. 11/12 1916; E.L. Söderkvist, Hyvelbyggnaden. Hildur L.L. Bergman, f. 1/3 1917; N.B. Bergman, Grindbacksmon. Margit S Johansson, f. 24/2 1917; änkan Augusta Johansson, mellersta Svartvik.Irma M. Lindkvist, f. 26/6 1917; B.A. Lindkvist, Hemmanet. Elin M. Nilsson, f. 27/2 1917; J.A. Nilsson, Norra Svartvik. Sonja Inger E. Norberg, f. 25/3 1917; A.P. Norberg, Slottsbyggnaden (”Slotte”). Eivor I. Olsson, f. 13/8 1917; F. Olsson, Sågbyggnaden. Ingrid K.R. Vesterlund, f. 14/8 1917; O.R. Vesterlund (?). Signe C. Wiberg, f. 13/5 1917; J.V. Wiberg, Skolan. Siri K. Källman, f. 6/8 1917; Alix Källman, Herrgården (flytta till Vivsta skola den 16/3). Denna klasslista har varit publicerad tidigare i min blogg.

Vem är det?

För andra gången i denna blogg frågas: vem är mannen som sitter till höger (klicka på fotot) ? Det är troligen någon f.d. chef på Svartvik eller i distriktet i övrigt, men vem? Adress i kolumnen till vänster. De övriga är Oscar Dickson, sittandes till vänster, Charles Dickson (Oscars son), ståendes till vänster och James Dickson Park jnr, ståendes till höger. Här är gentlemännen troligtvis fotograferade på Svartvik eller dess närhet. Fotot från släkten Dicksons hemsida.

Skonerten Alexandra

Copyright S Östlund Tillägg och ev. rättelser välkomnas; adress i kolumnen till vänster. Skonerten Alexandra byggdes på varvet i Svartvik under ledning av skeppsbyggmästaren N C Kierkegaard år 1845 för räkning James Dickson & Co. Det var inte en av varvets större fartyg, med sina 71,20 svåra läser och en längd på 25,78 m.

Det blev inga riktigt spännande utomeuroparesor, utan ”spårvagnsresor” inom Europa., och då mest Storbritannien. Alexandra sjösattes den 26 juni.

År 1855 sålde James Dickson & Co henne till ett partrederi i Göteborg.

Hennes förste befälhavare var Samuel Larsson som den 9 maj påmönstrade ," destineradt Träda uti tienst på Där på Stapelen stående Nybygge”. Med en last av 593 stänger järn och 281 tolft. plankor ankom Alexandra Göteborg den 4 augusti. Den 23 mars 1846 påmönstrade, som Alexandras förste fartygschef i utrikes sjöfart, Carl Magnus Jonsson, borgare i Marstrand.---

Carl Magnus Jonsson föddes den 10 februari 1817 i Marstrand och avled den 25 februari 1869 i Carl Johans fs, Göteborg. Förutom Alexandra gjorde han en resa som befälhavare med James Dickson & Co:s fartyg skonerten Josephine. Han gifte sig den 15 januari 1846 med Margaretha Busch, född den 9 februari 1815 i Uddevalla.

Samuel Larsson var född den 28 oktober 1807 i Resteröd (Bohuslän) och avled den 26 april 1890 i Oscars Fred. fs i Göteborg. Han var gifte sig den 6 mars 1836 med Catharina Maria Almgren född den 16 april 1810 och död den 10 apri 1887. Samuel L. var även befälhavare på James Dickson & Co:s skonertskepp Juliana och Hilda.------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Den 23 mars 1846 avgår Alexandra Göteborg, lastad med trä och destinerad Hull. Förutom befälhavaren Jonsson består besättningen av styrman Sven Svensson från Göteborg, en matros Hans Eriksson från Göteborg, lättmatros Håkan Pettersson som tydligen bodde i Konstantinopel och kocken C.M. Christensson från Göteborg.

Till Hull kommer man den 13 april. Avgång Hull okänt datum, men ankomst Göteborg den 9 maj. Avmönstring.

Samma dag, den 9 maj påmönstrar Jonsson med besättning (ytterligare en matros har tillkommit liksom en ny kock - vid resor längre fram kommer besättningen f.ö. att utökas med ett par-tre man) Alexandra för en ungefär liknande resa som föregående. Alexandra avgår Göteborg den 14 maj destinerad Yarmouth (Norfolk, England) som man anländer den 22 maj. Vilket datum man avgår Yarmouth för Göteborg är okänt, men den 13 juni är det dags för avmönstring i Göteborg.

Alexandras fjärde resa

går efter påmönstring till Sohlstaström mellan Västervik och Oskarshamn, med avgång Göteborg den 7 augusti. Alexandra är barlastad. Tillbaka till Göteborg med 808 sparrar, 18 tolft. plankor och ett parti ekstäver. Avmönstring den 29 september.

Den 8 oktober är det dags för påmönstring inför resa # 5

som går från Göteborg, med avgång sex dagar senare, till Tréport (norra Frankrike) med en last av 238 tolft. plankor. Åter till Göteborg barlastad med ankomst nyårsafton, samma dag som de första gaslyktorna tänds i stan (ett gasverk hade anlagts). Avmönstring den 2 januari, 1847.

Inför resa # sex

är det påmönstring den 20 mars, och några dagar senare avgår man Göteborg med trä och järn som last till ett värde av£ 900. Ankomst Leith den 29 mars. Avgång den 16 april destinerad Göteborg och med tio kor ombord. Den 27 april har man lastat av korna, eller att de själva gått i land (perfekt last), och det avmönstras.

Resa # sju.

Påmönstring den 1 maj och avgång Göteborg den 8 maj destinerad Leith. Ankomst Leith den 19 maj med trä och järn till ett värde av £620. avlastning. Från Leith går man tydligen till Riga i barlast, och man ankommer den 14 juni, och lastar där plankor. Ankomst Honfleur (nordvästra Frankrike) den 28 juli och plankorna lastas av. Avgång Honfleur den 10 augusti, barlastad och destinerad Svartvik. Den 1 september kan Alexandra ses komma i Svartviksbukten. Lastning av bräder som skall till Jersey som man ankommer den 16 oktober. Den 8 november är alexandra barlastad man tillbaka i Göteborg igen, och det avmönstras.

Resa # åtta.

Påmönstring den 22 november 1848 och avgång Göteborg med 271 tolft. plankor ombord. Ankomst den gamla staden, och idag med många svenskar Alicante den 25 janauri och Palma den 28 januari. Avgång Palma den 17 februari, och barlastad åter till Alicante som man ankommer den 21 februari. Den 3 mars avgår man, och kommer till Göteborg den 1 maj med 125 modin salt efter att ha anlöpt Gibraltar. Den 6 maj avmönstring.

Alexandras resa # nio.

Påmönstring i Göteborg samma dag som avmönstring för resa # åtta. På väg genom Öresund med saltlasten ännu ombord - se #resa åtta. Saltlasten fördelades efter hand på Sundsvall (2-5 juni) och Umeå (14 juni-5 juli). Från Umeå gick Alexandra med trä till Genua (28 september-26 oktober), och därifrån den 7 november i barlast till Alicante. Den 13 november (?) avgång Alicante med 120 ”moy” salt för Göteborg. Den 18 december ankomst Göteborg. Avmönstring dagen efter.

Den 23 februari påmönstring för resa # tio.

Utklarering i Göteborg med trä till Frankrike, men hon låg ännu den 14 mars på Rivöfjärden. Den 3 april ankomst Bordeaux. Avgång den 28 april med vin mm i lasten destinerad S:t Petersburg Ankomst S:t Petersburg den 25 maj, och därifrån den 23 juli barlastad till Härnösand. Avgång Härnösand den 4 augusti med trä via Gibraltar 823 september) till Malaga som anlöptes den 30 september. Avgång Malaga den 29 oktober. Ankomst Alicante i barlast den 3 november och avgång den 8 november. Nu saltlastad och destinerad Stavanger som man ankom den 5 mars. Avgång Stavanger den 27 mars och ankomst Göteborg den 29 april med bl.a. sill i lasten. Avmönstring den 7 maj.

Den 25 maj påmönstring, nu inför Alexandras elfte ”spårvagnsresa”.

Den 1 juni har man trälast ombord och avseglar till den skotska fiskestaden Eyemouth (se bild som visar Eyemouth omkring år 1848). Ankomst den 20 juni, och därefter vidare till kolstaden Newcastle. Avgång Newcastle den 29 juni med stenkol ombord. Via Gibraltar (26 juli) till Constantinopel (Istanbul) ,och vidare till Galatz där kolet tydligen har lossats. Därifrån medförde man majlast och via Contantinopel (11 november), till Cork för order. Var majslasten lossades är okänt. Avmönstring i Göteborg den 5 april.

Resa # tolv.

Påmönstring i Göteborg den 10 april. Avgång den 11 maj ”efter beök i Whistable”. Ankomst Göteborg den 21 maj i barlast; och dags för avmönstring. Resa # tretton.

Avgång den 29 juni destinerad Alloa (Skottland) med trä som last. Ankomst Alloa den 19 juli. Avgångsdatum okänt. Ankomstsdatum Newcastle okänt, men avgång Newcastle den 30 juli efter lastning av stenkol. Ankomst Constantinopel den 13 oktober, vidare till Galatz och återigen ankomst Constatinopel den 13 december, nu på väg hemåt. Gibralatar besöks den 25 januari och ankomst Weser (Bremen) den 10 mars. Avgång Weser den 23 mars, barlastad. Ankomst Göteborg den 8 april och avmönstring.

Resa # fjorton.

Den 26 april 1852 påmönstring. Den 1 maj avsegling med trä till Newcastle, som man anlände till den 10 maj. Lastning av kol i Newcastle och avgång, destinerad Norrköping. Ankomstdatum okänt liksom avgångsdatum, men ankomst Umeå den 4 juli. Avgång Umeå med trä till Port de la Nouvelle. Avmönstring synes ha skett den 31 juli, förmodligen i Göteborg eftersom man passerat Sundet. Resa # femton.

Påmönstring, troligen i Göteborgs skärgård den 29 juli. Avgångsdatum okänt. Ankomst La Nouvelle den 1 september och avgång den 2 oktober. Ankomst Cette i barlast den 3 oktober och avgång den 29 oktober med vin till Hamburg. Hemkomst Göteborg den 18 december och avmönstring.

Resa # sexton.

Påmönstring den 22 januari den 1853. Avgång samma dag med trä till Hull. Ankomst Hull den 10 februari. Och avgång den den 4 mars med stenkol som last till Gibraltar. Ankomst den 5 april och avgång den 12 april destinerad Constantinopel. Ankomst Constantinopel den 20 maj där 60 ton kol lossas. Därpå via Gibraltar (möjligen efter att ha angjort Alexandria) till Newry med spannmål (majs). Den 27 september avgång Newry. Ankomst Göteborg den 24 oktober och avmönstring

Resa # sjutton.

Påmönstring den 9 november. Avgång Göteborg den 17 november med trä till Alger. Ankomst Alger den 25 december. Avgång Alger den 24 januari 1854 till Cette (södra Frankrike) i barlast. Ankomst Cette den 5 februari. Avgång Cette destinerad Norrköping. Ankomst Norrköping och avmönstring i Norrköping den 3 juni. Ankrade man upp på Rivöfjorden för av- och påmönstring.

Den 3 juni påmönstring i Norrköping inför den artonde resan som inleds med att gå till Umeå i barlast. Ankomst Umeå den 17 juni. Avgång den 1 juli med trä som last, destinerad S:t Brieuc, men på vägen.

Resa # nitton.

Påmönstring den 24 juli och ankomst S:t Brieuc (Bretagne) den 22 augusti. Avgång S.t Brieuc destinerad Göteborg där avmönstring skedde den 19 september.

Resa # tjugo.

Påmönstring den 7 oktober och avfärd den 14 oktober med trä som last och med Whitby som destination. Ankomst den 31 oktober. Avgångsdatum okänt, men ankomst Newcastle den 13 november för lastning av stenkol till Constantinopel. Avgång Newcastle den 21 november. Ankomst Constantinopel den 7 februari 1855 för lossning av stenkolen och därefter lastning av majs. Avgång den 7 maj. Ankomst Cork den 17 juli och avgång Cork den 28 juli, varpå befälhavaren Jonsson styrde mot Göteborg i barlast. Ankomst Götborg den 7 augusti och avmönstring.----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Den 17 augusti 1855 Sålde James Dickson & Co Alexandra till ett konsortium vars huvudredare var segelsömmarmätaren M.F. Leffner, och vari ingick Alexandras hittillsvarande befälhavare C M Jonsson, som ännu en tid kvarstod i sin befattning.

Lastad med plank strandade och "högg på stora stenar" det Svartviksbyggda fartyget Alexandra den 4 mars 1872 utanför Hirtshals, hon sönderslogs och övergavs av besättningen och blev till vrak.

Brev av den 20 april 1872: "Fartyget är ved offentlig auktion såldt som vrak".

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Som synes är jag ganska bra informerad om Alexandra, men tyvärr har jag inte lyckats få tag på någon bild på Svartviksfartyget. Kanske jag lyckas vid kommande Göteborgsbesök; försök kommer iaf att göras.

Svartviks IF

Svartviks idrottsförening har årsmöte i början av 1950-talet och fotograferas. Men vilket år är det? Jag gissar 1950. Sittandes från vänster: Axel Eriksson materialförvaltare med ordningssinne, Sven Hjort utförsåkare som galant klarade storstenen i slalombacken på Hemmanet, Björn Wiberg hängiven idrottssupporter, Gösta Söderberg ordförande som helt gick upp i sin syssla, Birger Bohlin tyst stöd, Oskar Berg lite av varje, okänd person och längst till höger Erik Wiklund skidåkare av rang och trogen fotbollssupporter som ofta gjorde resor till stormatcher i Italien.

Ishockey på Svartvik

I början av 1950-talet fick vi med hjälp av SCA en ishockeyplan på Svartvik, strax norr om herrgården. Och en ishockeysektion bildades i Svartviks Idrottsförening. Så småningom kom laget att spela i division fyra. Det var också deltagande i DM och Svartvik fick möta W/Ö (=dagens Timrå IK). I DM-matchen mot Stockviksverkens IF på Bredsandsbanan hade Svartvik räknat med några spelare från Heffners bandylag, och då blivit favoriter. Men Heffnersspelarna ångrade sig så det blev lite svårt för Svartvik i matchen. Jag minns inte resultatet, men förlust blev det. Med inte lite stolthet trots Stockviksförlusten publicerar jag Svartviks laguppställning: S. Östlund (målvakt och yngst i laget), B. Nordin, S. Johansson, S. Persson, D. Jonsson, B. Sylvén, O. Olsson, B.E. Kvistberg, T. Bolin, B. Axelsson, R. Sundström, K. Karlsson (blev sedan målvakt) och O. Engberg. De flesta kom inte från Svartvik, utan Essvik och Kvissleby. När 60-talet inleddes var det slut med ishockeyn på Svartvik.

Dum placering?

En fin lekpark med en liten byggnad som väl skall föreställa Kastellet finns intill herrgården på Svartvik.Väldigt ofta har jag cyklat förbi där, men aldrig sett barn leka där. Var det en miss att bygga den där; Hemmanet, där barnen alltid finns hade väl varit bättre om det nu skulle uppföras en ny lekpark? Den är till för turisternas barn! Ja, men tydligen lyser de också med sin frånvaro. Den är till för att det skall se snyggt och omtänksamt ut! Troligtvis, för så brukar det ju vara.

En Svartviksbild från början av 1950-talet

Utdrag ur artikel i tidningen SIA från början av 1950-talet (jag gissar 1951). Vem har exakt årtal och tidningnummer - min adress i kolumnen till vänster? Reportaget gjordes av Olle Rytterbrant. SCA:s tekniske direktör Ingmar Eidem anslog en dag för SIA:s räkning där rationaliseringsproblem inom SCA ventilerades och diskuterades. Bland annat besöktes Svartviks sulfitfabrik där direktör Eidem tidigare varit driftchef och påbörjade den omdaning av industrin som sedan fortsatte under den nuvarande driftchefen, ingenjör G. G. Stahre. Det är ingen liten förändring som skett på Svartvik. Den största delen av grupp 3, utearbetarna, har försvunnit och endast omkring 20 procent av denna yrkesgrupp är kvar. På Svartvik började egentligen denna stora omdaning med att linbanan mellan kalkstensupplaget och syratornet kasserades. Där hade arbetare tidigare lyft i kalkstenarna, som väger mellan 30-50 kg, i lastkorgen, som tippat stenarna vid syratornet. Men fann den radikala lösningen att använda en lastbil där transporter i stället för linbanan. Lastbilen kunde lastas med en kran försedd med gripskopa och vid syratornet sköter nu en traktor försedd med höj- och sänkbar lastskopa lastningen av kalkhunden. I stället för att man tidigare lyfte varje sten minst två gånger manuellt är det nu ingen som rör vid stenarna med händerna. Mobil kraft har ersatt muskelarbete. Vi har kanske varit alltför bundna av linbanetänkandet inom svensk massaindustri, säger direktör Eidem, och jag anser att man på åtskilliga håll kommer att finna att linbanorna spelat ut sin roll som transportörer inom råvaruindustrierna. De mobila transportmaskinerna är mycket mera användbara, mera praktiska och billigare än dessa väldiga anläggningar med sina stora kaspitalkostnader. Kalkylen för linbanans driftkostnader har ofta varit felkonstruerad, då man inte medräknar de på-och avlastande momenten eller merkostnader på grund av flerskiftsdrift. Vedgården på Svartvik har också genomgått en revolution. Virkeslagret på land har man förut haft ute på en liten ö (”Sandslåa”) utanför fabriken, och rälsbana på ön samt kabelkranen mellan den och virkesupplaget som finns kvar är fortfarande i arbete. Men då virket där tar slut kommer kabelkranen att försvinna från industribilden. På helt ny teknik har börjat tillämpas för det virke som skall lagras för vinterns behov. Den nya transporttekniken är emellertid beroende av att allt virke har samma längd, och därför tas virket upp från sjön via en timmeruppfordring med kapverk. Det virke som skall lagras för vinterbehovet justeringskapas till 4 meters längd och får ramla ned på en specialvagn. Stumpen går tillsammans med i virkesintagningen för den löpande driften. Vagnen med 4 m veden förflyttas med en traktor till vedgården, där en kran med jättegripklor lyfter upp hela vagnslasten på vedtraven. F.n. Behövs två män för att sköta avläggen i traven, men längre fram anser man att kranskötaren skall få sådan vana på jobbet att han klarar det själv. Genom dessa åtgärder har man fått bort det farliga arbetet vid timmerhästen och den tunga och besvärliga timmerrullningen. Problemet med sjunktimret har man dock ännu inte löst vid Svartvik, men vid Essvik har man kommit från den tunga och besvärliga arbetet att stå och med timmerhaken dra upp 'dykare' ur vattnet. Timmerbunten tas där in i en 'blötlåda', vars botten kan höjas, så att även de stockar som håller sig efter botten kommer till ytan. Där återstår alltså bara påstickningen, som också är ett av de tyngre arbetena. Inom koncernen håller man dock på att få en lösning även av detta problem. -Idealet är, att man inte har någon arbetsplats där arbetet är så tungt att inte en kvinna kan sköta det, säger ingenjör Eidem. Vi har inte lyckats ännu på alla platser inom industrin, en vi är på väg. Vid pappmaskinen är arbetet ännu för tungt då massabalarna skall flyttas från pressen till vagnarna som för dem ut till massamagasinet. Men i räknar med en lösning här också. I massamagasinet däremot är problemet löst. I Svartvik har transport- och utlastningsproblemet berörts i tidigare reportage i samband med den Bergmanska lastvagnen, SIA nr 6, 1951. Den bästa lösningen anser man sig dock ha nått vid Ortviken, där truckar helt sköter transporten, men också vid Östrand har gaffeltruckarna övertagit staplingen i massalagret och utlastningen av massan. Birger Olsson, ordförande i Svartviks avdelning av pappers, har en god erfarenhet av det tunga arbete, då han själv arbetat i både kalkstenslastningen och massamagasinet. Han tillhör alltså grupp 3 och ser med en viss saknad att de flesta kamraterna i gruppen försvunnit till andra sysselsättningar inom industrin - såvida de inte har slutat och övergått till annat arbete. - Men det är inte fråga om annat än att utvecklingen på Svartvik varit en bra sak, säger han. Det var inte många av mina kamrater som blev över 60 år. Hjärtat och ryggen stoppade inte, och det är ingen diskussion om att det blivit mycket lättsammare att arbeta i utelagret. Men det finns risker också med denna tekniska utveckling, och det är att vi får för litet folk, att vi i stället för ett tungt arbete får ett jäktigt. Vi är inte överens med företagsledningen om antalet mannar som behövs i massamagasinet utan anser att här har man varit litet för snål och satt för stor tro till att maskinerna skall sköta nästan allt.. Det är u stora omläggningar som skett, men det skulle ha varit tillfredsställande för oss i företagsnämnden att få vara med och diskutera planerna och inte bara konstatera vad som utförts. Vi hade nog också haft en del tips att ge vid omdaningen av arbetsplatsen. Det där med jäktet är en tankegång som Verner Lindfors vill åt också. Han går till och med så långt att han tycker att det var bättre då massa lastades för hand även om han myser välbefinnande då han kör ut ett lass massa på en släpvagnstruck. Nej nu är det alldeles för jäktigt nere i massamagasinet och det hör fan till att jäkta från knappar till krokar och från krokar till knappar. Nej då är det bättre att hantera en bal med kärra och händer. Men då skall man naturligtvis vara en bjässe med kroppskrafter betydligt över det normala som Lindfors har. Det talas om strukturrationalisering och den kan egentligen bara förekomma i fusioner av den art som SCA är. Det finns också exempel på sådan rationalisering vid Svartvik där en bolaget tillhörig trähusfabrik lagts ned till förmån för de två andra inom SCA, Holmsund och Kramfors. Den största delen av svartviksproduktionen har överförts till den sistnämnda fabriken. För att undvika sociala vådor har avvecklingen i Svartvik skett successivt och arbetarnaa fått tillfälle att ta arbete dels inom SCA:s fönsterfabrik i Kubikenborg, dels vid sulfitindustrin i Svartvik. För att lösa problem i samband med avvecklingen har en avvecklingskommitté bildats som fått den svåra uppgiften att så friktionsfritt som möjligt låta fabriken stanna. - Det är tråkigt att en bra arbetsplats försvinner, kommenterar Träindustris avdelningsordförande Gotthard Olsson som tillhört avvecklingskommittén. Från företagets sida har dock gjorts vad som kunnats för att undvika att de anställda skall bli arbetslösa. Men de flesta av oss har blivit brända av osäkerheten inom träindustrin och det är inte många som går till Kubikenborg. Vi tar nog arbete vid sulfitfabriken hellre än någon annanstans.

Befälhavare ( 1/2 )

Befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Ingen garanti lämnas att uppgifterna är korrekta. Ytterligare uppgifter om de nämnda finns, och kanske kan publiceras längre fram i tiden.

Bilden: barkskeppet "Cecilia" byggt på varvet i Svartvik år 1848.

Repr. Tack till Sjöfartsmuseet i Göteborg. Boo Hjärne, född år 1809, död 1869.

Hjärne som alltså "fyller" 200 år i år och avled för exakt 140

år sedan var nestorn bland befälhavarna på de Svartviksbyggda fartygen.

Han gjorde bl.a. fem resor (= fem år!) med fartyget på bilden. Sexton av resorna han gjorde

krävde en bortavaro från hem och familj om mer än ett år. Hur många hamnar runt jorden han lärde känna vet ingen, men att det var väldigt många kan man förstå.

Har presenterats i bloggen tidigare, och, eftersom ahn med sin erfarenhet är så intressant återkommer jag mer till honom i en eller annan form (fortsätter höstvädret [idag den 9 juni har dock dagen faktiskt inletts med hyfsat höstväder och inger förhoppningar] kan det bli rätt snart.).---

Carl Josef Forssell f. 1823, d. 1849. ”Josephine”. Alexander Hansson, f. 1802, d. 1886. ”Prins Oscar”. Johan August Hedlund, f. 1824, d.? ”Axel”. Anders Höök, f. 1790, d. 1844. ”Cecilia”. Åke Fredrik Ljunggren, f. 1795, d. 1859. ”Oscar”, Artemise”, ”Prins Oscar”. Rudolf Emanuel Lindström, f. 1823, d. 1870. ”Montrose”. Hindric Kronhamn, f. 1819, d. 1886. ”Cecilia”. Carl Johan Söron, f. 1819, d. 1872. ”Artemise”, ”Svartvik”, ”Sir Robert Peel”, ”Cecilia”. Carl Johan Stillström, f. 1821, d. 1867. ”Prinsessan Louise”. Johan William Wennerholm, f. 1824, d. 1882. ”Svartvik”, ”Caledonia”,”Elisabeth”, ”Kronprinsen”, ”Caroline”. Charles Otto Bäck, f. 1816, d. 1869. ”Cecilia”, ”Charles Tottie”. Svante Adrian Kihlman, f. 1807, d. 1862. ”Oberon”, ”Prinsessan Louise”, ”Caroline”. Bnegt Nilsson, f. ?. d. 1852. ”Josephine” (möjligen inte Svartviksbyggda ”Josephine”, har motstridiga uppgifter). Charles Josef Ekström, f. 1830, d. 1855. ”Caledonia”, ”Beatrices”. (Avled på resa till Batavia. Bror till ”Svartviks-Ekström”). Carl Isac Wahlström, f. 1823, d. 1854. ”Axel”, ”Eleonore”, ”Svartvik”. Carl Fredric Tryselius, f. 1826, d. 1871. ”Eleonore”, ”Elisabeth”. Carl Johan Blomquist, f. 1815, d. 1859. ”Eleonore”, ”Oscar I”,. Carl Johan Liliehöök, f. 1828, d. 1896. ”Oscar I”. Andreas Olsson, f. 1827, d. 1858. ”Petronella”. Ättlingar får gärna höra av sig. /fortsättning/

Befälhavare ( 2/2 )

/ Fortsättning/

Befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Ingen garanti lämnas att uppgifterna är korrekta. Ytterligare uppgifter om de nämnda finns, och kanske kan publiceras längre fram i tiden.

Axel Eduard Hansson född 1830 död 1901 befälhavare på ”Danube” och ”Cecilia”. Alexander Georg Mellander f. 1822, d. 1887. ”Svartvik”, ”Elisabeth”, ”Marika”, ”Charlotte”. Gustaf Wilhelm Hagman f. 1820, d. 1865. ”Sir Robert Peel”, ”Danube”, Gustaf Adolf”. Adam Richard Gavin f. 1815, d. 1900. ”Cecilia”, ”Caledonia”, ”Oscar I”. Svante Niklas Nilsson f. 1809, d. 1885. ”Danube”, ”Gustaf Adolf”, ”Robert Dickson”. Johan Hinric Planius, f. 1814, d. 1850. ”Oberon”. Anders Jacob von Reis f. 1820, d. 1874. ”Montrose”. Carl David Sandberg, f. 1811, d. 1853. ”Josephine”. Herman Benedictus Schütz, f. 1815, d. 1876. ”Prins Oscar”, ”Oscar I”. Joachim Henrik Svendsen, f. 1819, d. 1895. ”Cecilia”, ”Caroline”. Carl Magnus Dannberg f. 1812, d. 1883. ”Danube”. Abraham Larsson, f. 1814, d. 1892. ”Petronella”. Johan Anders Brockman f. 1824, d. 1866. ”Eleonore”, ”Gustaf Adolf” en resa under vilken han avled. Nicolaus Andreas Hallengren f. 1808, d. 1898. ”Josephine”. Carl Magnus Jonsson f. 1817, d. 1869. ”Josephine”. Johan Fredrik Larsson f. 1834, d. 1890. ”Danube”. Samuel Larsson f. 1807, d. 1890. ”Juliana”, ”Hilda”. Carl Johan Clase f. 1825, d. 1891. ”Oscar I”.

Bilden: Svante Niclas Nilsson. Repr. Sjöfartsmuseet i Göteborg (som tackas). Ättlingar får gärna höra av sig.

Bokmässan i Göteborg

Den 24-27 september i år går bok- och biblioteksmässan i Göteborg av stapeln för 25e året i rad. Seminarieprogrammet kom igår, och det imponerar som vanligt. Över 400 seminarier (och över 900 utställare), varav över 40 handlar om Spanien som är huvudtemat i år. Och naturligtvis uppmärksammas märkesåret 1809 med seminarier (tjuvstart den 23 september på Göteborgs stadsbibliotek) där medverkande bl.a. är Ingvar Carlsson, Yrsa Stenius, Bengt Westerberg, Wilhelm Agrell, Maria Wetterstrand, Horace Engdahl och Merete Mazzarella. Över 700 författare kommer att finnas på plats. T.ex. kommer Isabel Allende, en av världens mest lästa författare; chilenskan som nu bor i Kalifornien. Och Svartvik finns med på ett hörn under bokmässan. Fredagen den 25 presenterar Vibeke Olsson sin bok ”Sågverkskungen – och arbetarna som strejkade”. En roman som tar oss med till Svartvik några dagar under Sundsvallstrejken 1879.

Boxning på Hemmanet

I bakgrunden syns fotbollsplanen och strax ovanför den, till höger, ser vi en lång byggnad: Eston Lindfors' stall.

Stallet som även var lokal för boxningsträning på 30- och 40-talen, och kanske även tidigare . Hårda duster blev det med dåliga boxningshandskar, eller oftare: utan handskar och alltså än hårdare duster.

Till höger (nuvarande Björkvägen) ser vi Nilsson-Sjöös, Nordings och Westlunds hus. Ovanför stallet fanns skjutbanan. I förgrunden min far uppe på Nolbykullen.

Fler och fler hör av sig. Detta är roligt och inspirerande. Skicka alltså gärna ett e-brev med synpunkter, och varför inte ett foto. < Adress 4-5 rader ner i kolumnen här till vänster.

Bilden: Svartviksfabriken omkring 1930.

Hjälp med identifiering önskas.

Adress i kolumnen till vänster.

På baksidan av fotot står det:

"Jag har gått på Idyllen", samlingslokalen alltså.

Det var alltså troligen mannens meddelande till

hustrun, eller tvärtom.

Kanske också ett meddelande sattes på den låsta ytterdörren: "Nyckeln ligger under mattan";

ett vanligt meddelande på den tiden, åtminstone i mitt hem. Varför låste man ytterdörren? Möjligen för att inga barn skulle träda in och leka kurragömma bland kristallvaser (de två), nypolerade möbler och annat man var väldigt rädd om. Kanske också golvet nyligen hade "såpskurats".

Svartviks skola, andra klass vt 1888

Rätt vad det är så dyker en klasslista upp i bloggen. Svartviks skola, andra klass, vårterminen 1888. Ingen uppgift om lärare. Ämnen: innanläsning, kristendom, katekes, välskrivning, räkning,geografi, naturlära, sång,; dessutom betyg i flit och i uppförande.

Otto Forslund, Thomas Larsen, Anders Blomqvist, Leonard Broman, Carl Forsberg, Edvin Gagner, Arvid Persson, Carl Eriksson, Andreas Modin, Ferdinand Granqvist, Edvin Moberg, Carl Sjöberg, Elis Holmström, Oskar Näslund, Axel Nordlund, Harald Olsson, Gunnar Uppling, Oskar Olsson, Per Olsson, Albin Lundvall, Justus Larsson, Adolf Olsson, Lisrit Hammarlund, Anna Johansson, Svea Nilsson, Jenny Gustafsson, Hulda Österholm, Henny Sjöström, Maria Palm, Ada Vestling, Alma Gillberg, Emma Andersson, Elvira Jansson, Elvira Östlund (min farfars syster), Hanna Olsson, Therese Strandberg, Maria Olsson, Lilly Jonsson, Vilhelmina Hofström, Maria Jonsson, Helga Karlsson, Hulda Lindfors, Ellen Berglund, Hulda Holmberg, Lydia Sundberg, Jenny Strandberg, Hillevi Vennerström, Hilma Setterlund, Beda Engholm, Henny Regner, Elida Person och Celina Tornberg.

Kaffé Göken mm

Idén till en ungdomsavdelning inom Svartviks Idrottsförening kom i slutet av 1940-talet från Lennart Glantz och min bror Kurt (bilden längst till höger - efter bärplockning). Inte långt därefter flyttade min bror till Stockholm, varvid det blev Lennart Glantz som kom att bli den viktigaste kuggen när ungdomsavdelningen hade bildats. Och omtyckt sådan kom Lennart att vara i decennier. Ett frivilligt samhällsnyttigt arbete, värd all beundran. Lennart kom även att träna oss pojkar i fotboll. Ungdomsavdelningens möten kom att hållas på kaffe Trevnaden och Idyllen. Kaffe Trevnaden var ett kaffe som Bertil Westerlund och hans hustru Bergliot (”Bella”) kom att öppna i ett par rum i deras hem vid nuvarande Björkvägen. Namnet Trevnaden var kaffeets officiella namn, ”Bella” var ett mer använt namn, men även ”Göken” kunde kaffet kallas. Kafeets specialité var en hårdbrödmacka med ost. Så småningom utökades kaffeverksamheten med en minigolfbana, byggd av kaffeägaren Bertil, och med masonit som främsta material. Här från ett protokoll fört vid möte med ungdomsavdelningen på Trevnaden år 1953: ”$ 1 Den 18/12 1952 hade Svartviks IF:s ungdomsavdelning julfest å lokalen Idyllen. Program: filmförevisning, uppträdande av egna förmågor, julklappsbyte, alla hade en julklapp av minst 50 öres värde. Därefter bjöds det på choklad med bröd, därefter frågesport samt utdelning av diplom till segrarna i Södra Pojklagsserien i fotboll. Följande spelare erhöll diplomet i sin hand: Hans Persson, Leif Hermanson, Lars Jönsson, Stig Östlund, Stig Edebrandt, Sten Backe, Sten Berlin och Åke Eklund.”. Vid möte senare under året (1953) valdes styrelse: Ordförande Lennart Glantz, sekreterare Lennart Gäfvert (sympatiske Lennart som lämnade oss för en kort tid sedan), Kassör Hans Persson (son till Rune P. som ägde affären "Runes" på Hemmanet), Fotbollssektion Stig Östlund (högerinner), Bordtennis damer Anita Eriksson (bosatt Kvissleby, far Axel Eriksson), bordtennis herrar Gunnar Eidem (son till fabrikschefen Ingmar E.), skidor slalom Sune Olsson (son till fackföreningens ordf. Birger), is-sektion Lars-Erik Holmberg (Bilden [ på Nolbykullen] . Son till mångårige kamreren på Svartvikskontoret Erik H., själv gymnasielärare, bl.a. i ämnet ryska), damsektion Maj Hedqvist (dotter till Gösta H. som bl.a. blev vaktmästare på Svartviks skola). Is-sektion? Ja, Svartvik hade ishockey på programmet under ett fåtal år. Bl.a. spelade Svartvik mot Wifsta-Östrand (Timrå IK:s föregångare) på Svartvik. Undertecknad stod i mål, varför resultatet av matchen inte nämns. Minne av matchen är outplåneligt: ett par märken i ansiktet (skydd var inte så bra på den tiden).

Fortsättning lista (2/2) över fartyg som tillhört James Dickson & Co eller enskild Dickson-medlem., men fartyg inte byggda på Svartvik. Första listan (1/2) = se inlägget strax före detta. Götheborg (f.d. Anna). Brigg av furu. Byggd 1818. Förolyckad vid engelska kusten nyårsafton 1821. Hoppet. Brigg av furu. Byggd i Luleå 1781. Förolyckades vid Jutska kusten 1820. Ägdes av Robert Dickson och C Bratt 1813-1820. Därefter helt av Robert D. Hoppet. Galeas av furu. Byggd i Jacobstad i Finland. Ägdes av Robert Dickson, ev. Köpt år 1809. Skrotad 1811.Ev. Ida. Skonert. I James Dickson & Co:s ägo 1848. Såld 1860. Vänersjöfart. James. Galeas. Osäkra uppgifter. Omnämnd 1804-1843. Förolyckad på Vänern 1846. Vänersjöfart. Jenny. Skonert. Byggd på Orust 1845. Såld 1870. Vänersjöfart. Johan. ”Båt”. Förekom 1830. Såldes 1857. Vänersjöfart. Josephine. Galeas. Byggd i Sundsvall 1843. Omnämns 1844; därefter ovisst. Vänersjöfart. Juliana. Skonert. Byggd i Sundsvall 1857. Såldes 1870. Vänersjöfart. Julie. Brigg av furu på cravel. Byggd på Wifsta varv 1839. Såldes 1845. ”Vådligen uppbrunnen i ostindien 1857”. Maria Carolina. Bridd av furu. Ny 1798. Förolyckades 1830 vid inloppet till Mississippifloden. Matrosen (f.d. Mariner). Skepp av ek och furu. Köpt 1813. Sålt 1816. Ägdes av Robert Dickson och J Hull Jr. Miltiades. Barkskepp. Byggd 1846 i Thomas Town, Maine, USA. Köpt 1855. Såld 1868. Befälhavare C Lidbeck. Övergetts 1877. Minerva. Skepp av furu på cravel. Byggd på Wifsta varv 1807. Köpt 1845. Såld 1846. Neptun. Brigg av furu. Byggd i Piteå 1822 (1816?). Förolykad 1823 vid Skagen. Av 12 mans besättning drunknade en. Nils. Galeas. Byggd i Sundsvall 1832 (1833?). Vänersjöfart. Förolyckad 1843 i Norrbotten. Ocean. Barkskepp. Köpt från Gävle 1853. Såld 1864 i London. Oscar. (f.d. Biederman). Brigg av ek och furu. Byggd i Flensburg. Belagd med embargo. Inropad av James Dickson & Co den 20/10 1824 för 4.020 rd banco i Sundsvall. Såld 1838 till Norge. Peter. Skepp. Byggd 813 i Bombay. Köpt från England. Såld i Norge 1857. Befälhavare Hans Edward Kraeft. Sabina. Skonert. Byggd i Hudiksvall 1851. Såld 1855. Förlist 1865 vid Västergarn, Gotland. Sophia. Brigg av ek. Var i James Dickson & Co:s tjänst 1813. Kapat och kondemnerat i Lima. Sophia. Brigantin. (f.d. S:t Peter). Byggd i Stralsund. Ägdes 1808-1809 av Robert Dickson. Förolyckad 1809 på Västerjön. Ström. ”Båt”. Byggd i Inland 1836. Såld 1857. Vänersjöfart. Therese. ”Båt”. Byggd på Orust 1834. Såld 1857. Vänersjöfart. Thure. Galeas. Byggd år ?. Såldes 1857. Vänersjöfart. Venus. Brigg. Byggd i Torneå omkring 1810 och förbyggd på Wifsta varv. Köptes av Robert Dickson och Joseph och Olof hall troligen år 1815. Såldes 1846 till Norge.

Lista över fartyg som tillhört James Dickson & Co eller enskild Dickson-medlem, men fartyg inte byggda på Svartvik. Listan publiceras främst för att få den kompletterad och eventuellt rättad (jag ber om det, min adress i kolumnen till vänster). Listan är uppställd av Christina Dickson och Martin Kiel och en tid efteråt kompletterad av mig. Delägare i listans fartyg kunde vara bl.a. Björnberg, C Bratt, Ekman & Co, John Hall Jr, Thomas Kennedy eller Peter Wennerholm.--- Del 1/2. Albertina, blockskuta, använd 1857-1863 Vänersjöfart. Befälhavare B Olsson. Aurora (f.d. Generation). Briggantin, använd 1813-1815. Förolyckad i Nordsjön april 1815. Befälhavare Watt och J J Lindberg. Bloomer, skepp. Köpt från England 1855. Byggt Sockerville, Canada 1851. Befälhavare Reutercrona, H E Kraeft, C G Rudin, Alex J Kullberg, A E Kullberg. Förlist den 18/1 1882. Carl Bennet. Öppen galeas. Byggd på Ström i Inland 1836. Carl XIV (f.d. Helena Sophia). Brigg av ek. 1809-1825. Förolyckad 1825 vid Dunbar, Skottland. Carl Johan (f.d. Eleonore och ett ryskt fartyg). Skepp av ek. Inköpt 1814. Förolyckad 1815. Carl Johan (f.d. Confidence). Brigg. Byggd 1813. Köpt 1815. Såld 1817. Catharina (f.d. Venus). Brigg. 1813 ägdes hon av Robert Dickson, James Dickson och John Hall jr. Såldes till Niclas Björnberg. Cecilia. Skepp av ek. 1824-1845. Såldes till Norge 1845. Charlotta (f.d. Golden age). Brigg av ek. Byggd 1796. Ägdes av James Dickson & Co omkring 1815. Försvann 1820. ”skepparen med åtta man anses vara drunknade”. Charlotte. Skepp. Byggd 1854 på Wifsta warf till James Dickson & Co. Såldes 1869. Christina Amalia (f.d. Herr von Nagel, Hercules och Christina). Skepp av ek. Köpt 1814. Förolyckad vid franska kusten 1819. Cuba. Brigg av ek (f.d. Gulliver). Inköpt 1813, samma år taget av sjörövare vid kusten av Cuba, nära Havanna. Dennewitz. Brigg av ek och furu. Byggd 1817. Förolyckad 1823 i Spanska sjön. Delphin inköpts ny 1814. Såld till utrikes ort 1828. Osäkert hur länge James Dickson & Co ägde henne. Don Pedro. Galeas. Byggd 1830. Såld 1857. Vänersjöfart. Elisabeth. Brigg. Byggd år 1810?. I James Dickson & Co-tjänst 1818-1838 då hon såldes. Emilia (f.d. Rapid). I James Dickson & Co-tjänst 1855-1858. Köpt i Liverpool. Byggd 1839 i Jakobstad, Finland. Såldes 1858. Befälhavare C G Möller. Glädjen. Brigg. Troligen byggd 1800 i Nedertorneo. Förolyckad 1815 vid Arendal. Götha (f.d. Venus). Skepp av ek. Köptes ny 1813. Förolyckades i Archangel 1818.--- Fortsättning (del 2/2) följer under dagen.

Rätt skall vara rätt

Ur artikel i dagens Dagbladet (Sundsvall): "Min farfars far kom till Svartvik 1839 och var en av de första som bodde där, berättar han.". Rättelse: skall vara farfars farfar.

Svartviks-kis nyttigt för Svartviks-kis...nja

FeS2 Kolbacken på Svartvik. På Svartvik har man aldrig kolat annat än avfall från sågen, som ribb och bakar, vilket förde med vagn ned på en lång transportbana. Innan kolningen någonsin börjat, användes avfallet till kajfyllnad. Pråmslipen fick man också flyttad till kolbacken, tidigare hade den varit på den pyttelilla ön i ”Sandslån” i bukten. Så småningom upphörde milkolningen, och kolbacken fick bli brädgård i stället. Ganska stora upplag av plank, bräder och splitved, liksom ett stort buntskjul för lådfabrikens räkning intog platsen där milorna stått. I många år fick den gamla kolningsplasten tjäna som upplag för trävaror. Men brädgården, de långa transportbanorna, buntsjulet och pråmslipen fick med tiden skatta åt förgängelsen. Och egendomligt nog började nu kolbacken leva upp på nytt och återigen göra skäl för namnet. Man lade nämligen upp ”bolagets” väldiga kolförråd där, vilket hade lossats från fartygen. Under krigsåren när koltillgången var ringa eller ingen, hade man oerhörda mängder av 3-metersved liggandes där, som snabbt förflyttade till fabriken när så behövdes. Förrådet av kis låg också där (bland vilka gula högar vi lekte som barn - kanske därför som hälsan tiger still nu?). Och även kalksten. Detta är en förenkling och förkortning av en artikel i endera Sundsvalls Tidning eller Sundsvalls Posten i mitten av 1940-talet. Jag har endast kopior på artikeln och källa uppges inte.

Befälhavaren Svendsen från Norge

Befälhavare på det Svartviksbyggda fartyget barkskeppet Cecilia och var bl.a. Joachim Henrik Svendsen, född i Bergen den 15 augusti 1819, och gift med Anna Elisabet Johanna Benckert född den 14 december 1822. Parets barn: Conrad Jonathan född den 14 april 1856 i Göteborg, Charlotta Margareta Elisabet född den 1 februari 1853 i Stockholm och Maria Greta Nikolina född den 23 november 1862 i Göteborg. Svendsen påmönstrade Cecilia som befälhavare för första gången den 29 augusti 1862; efter några resor överlämnade han befälet i Hamburg den 29 juni 1867 till styrman Lokander 1862, kanske p.g.a. sjukdom. Joachim Svendsen avled den 17 juni 1895, hans hustru Anna avled den 6 augsti 1898. Barnet Conrad avled den 24 mars 1888, barnet Charlotta avled den 1 februari 1853 och barnet Maria avled den 23 november 1862. Barkskeppet Cecilia byggdes på Svartvik år 1848, varefter Firma Dickson & Co sålde henne. År 1898 strandade hon vid Katholm Storskov (vid Kattegatt) och slogs i spillror. --- Ättlingar till Svendsen får gärna höra av sig; adress i kolumnen till vänster.

Svartvikare i förskingringen

Bland de som har hört av sig till mig - bloggansvarig - finns Börje Selemar, född Johansson i Svartvik 1920 och nu boende i Västerås. Börje lämnade Svartvik 1943. Börje som släktforskat, och nått långt inom området vad jag kan förstå, och även besökt James Dickson utanför Alingsås på 1970-talet, har lovat att skriva och berätta lite om hans släkt och om vårt Svartvik från förr i tiden. Och det fina: det finns inget hinder skriver Börje, att jag lägger ut hans små men säkert högintressanta berättelser i min blogg. Börjes bror Kurt, som f.ö. avled för några år sedan, var aktiv inom föreningen Svartviksdagarna, och deltog t.ex. i arbetet med Ulrica Hådéns föredömliga skrift om Svartvik.--- Börje berättar i ett mail till mig: "Före 6 års ålder har jag bara sporadiska minnen. Jag minns att min mamma kom gående uppför vad vi kallade gatan (bland rökåkarna alltså). Jag blev glad över att se henne, men min lilla hjärna märkte att allt inte stod rätt till. Jag fick svar på min undran 3 dagar senare när kistan med min fader ställdes upp på gården för lit de parade, vilket ju var brukligt på den tiden. Döden var inte bekant för mej då. Jag hade en flickvän, Linnea Stolt som ofta besökte oss, hon var 10 år gammal och jag sprang till henne och sa att hon skulle komma och titta på min pappa. Men hon visste vad det handlade om, så hon sprang hem. Därefter, när min pappa som försörjde oss hade dött, inleddes en svår tid för min familj". --- Ja Börje, man får en tår i ögonen när man tänker på den lille pojken som fick se sin pappa i ett så konstigt tillstånd.

Rätt skall vara rätt

James Fredrik Dickson kallas på några ställen i min bok bara för Fredrik. Detta är egentligen fel då han inte var, och är bekant under det namnet, utan under namnet James Fredrik. I inlägget i bloggen av den 5 maj om Tjolöholm kallas han dock korrekt för James Fredrik (min tröst). Se också inlägget (en rättelse) av den 4 maj.

Aktiv förening

Vibeke Olsson kommer snart ut med en bok som utspelar sig år 1879 på Svartvik. Huvudpersonen är Bricken 11 år, men boken är en bok för alla åldrar. Finns att köpa på Svartvik från den 4 juni / källa Svartviksdagarnas i dag utkomna medlemsblad. Jan Boholm har skrivit en pjäs om disponent Barths sista år (1919-1920) på Svartvik. Föreställningar i sommar på Svartvik / källa Svartviksdagarnas medlemsblad. Så småningom kommer en 20 minuters film om Svartviks industrihistorias att läggas ut på Internet. Manusförfattare Håkan R. Johansson / källa Svartviksdagarnas medlemsblad. "Svartviksdagarna" (då under två dagar gamla Svartvikare och andra samlas) i år den 29-30 augusti. Bra jobbat av föreningen Svartviksdagarnas ordförande Ulrika Stenbäck Lönnquist och kompani.

Roligt

Bland det roligaste att blogga om Svartvik är all positiv respons jag får. Särskilt roligt är at höra från svartvikare i förskingringen; personer som man mer eller mindre har glömt bort. Senast idag fick jag ett "mail" från en 89-åring i Västerås (tack Börje - "svar" kommer), en f.d. klasskamrat på Svartviks skola till en av mina kusiner.--- Kommentarer, synpunkter eller "bara" en hälsning stimulerar, och är nog den bästa garantin för bloggens fortlevnad.

Inlägget den 4 maj

... med rubriken "inställda lektioner" handlar om Spanska sjukan.

Vardagsbilder

Ur Sundsvalls Posten av den 17 mars 1951 – förkortat och ändrats lite:--- Pensionerade arbetaren Olof Petter Berglund i Hemmanet, Svartvik är en herre som inte försummar en veckas tipsomgång. Han har nämligen en stor revanch att ta – på sig själv. Han sumpade en fullträff en gång, och det glömmer han aldrig, det handlade om 20.000;-kr. Berglund tippar för bortåt en tia i veckan. Han menar att det inte lönar sig med annat än större system, och att plottra bort sina pengar på enstaka rader tycker han är helt förkastligt. En som inte tycker det är emellertid hand dotter fru Mary Hansson, ty hon tippar tre stående rader varje vecka -hon ändrar alltså intet i systemet. På tal om inte inskickade tipsrader berättar hon om sin bror Enok, känd som fotbollsspelare under namnet Pysen. Han tippade då han var ung, vecka efter vecka men skickade aldrig in någon kupong. Och faktiskt hade han inte tur, det var tolvor flera gånger. Men några pengar kom aldrig. Orsaken till vår visit i det Beglund-Hanssonska hemmet var emellertid inte tippningen utan något helt annat – vattenledningen. Det är nämligen så att detta område, Hemmanet, kommer att bli platsen för den egentliga bostadsbebyggelsen i denna del av Njurunda, och därför har man på senare tid hållit på att dra fram vatten- och avloppsledningar och just nu har man hunnit en bit bortom denna trakt där hr Berglund bor, och där han i mitten på 1920-talet byggde sig en egen stuga. Då såg det annorlunda ut här på Hemmanet, det fanns inte så många gårdar utan korna gick och betade på de marker där nu prydliga egnahem reser sig. Berglunds gård ligger alldeles invid Nolbykullen och omedelbart nedanför slalombacken. Ibland händer det att skidåkarna kommer susande in genom grindhålet och jag undrar om det inte är bäst att flytta undan grötkastrullen från spisen så att de inte åker omkull den, kommenterar fru Hansson förteelsen. Berglund är en reslig karl och verkar vara i sin fulla kraft ehuru han nu med ålderns rätt dragit sig tillbaka, han är nu 68 år. Han tillhör en kärnstark syskonskara, bördig från Stigsjö. Hans far lever, han är 91 år gammal. Hans fem barn, Enok, Axel (känd brottare på sin tid), Albert, Petrus och Mary är alla bosatta runt Nolbykullen.Jag hade väl inte tänkt mig att stanna så länge på den här platsen, men jag kom i alla fall att bli Svartviksbo för resten. Jag började nämligen i fabriken år 1924 och har haft skiftande sysslor där.--- Ur Sundsvalls Posten av den 19 mars 1951 – förkortat och ändrats lite:--- En känd Svartviksbo är förvisso trädgårdsmästare A.G. Örner som sedan 1932 försett trakten med vackra blomster, vilka han förresten även exporterar till andra delar av Medelpad. Hittills har han haft sin anläggning nere på Svartvik, vid kusten, men för kort tid sedan flyttade han till Hemmanet, där han nu har sitt första drivhus klart. Det kommer att bli flera sedan. Få se om det bli i min tid, säger den nu 72-årige veteranen, annars får väl min medhjälpare Sjögren sköta den saken. En modern anläggning har hr Örner skaffat sig här i Hemmanet med en gemensam uppvärmningsanordning för bostadshuset och drivhuset. - Den här vintern har varit besvärlig med sin kyla, och det är först på sistonde som växandet kommit igång. Hr Örner är sörmlänning, född i trakten av Nyköping, som dragit så här långt norrut och trivs utomordentligt bra på de här breddgraderna. Tidigare har han nämligen bott i Torpshammar och han har förresten ännu en god marknad där uppe och en del av hans ”export” går åt det hållet.Vi talar om örhållandena förr och nu inom detta yrke, och hr Örner konstaterar att trädgårdsväxterna fått många nya varianter under årens lopp. Och så är det en del växter som man helt enkelt inte hade i handeslträdgårdar förr i världen. Orkidéer fanns det t.ex. inte just något förr gladiolus och krysantemer tillhörde också de mera sällsynta slagen. Och så förstås alla dessa korsningar och nyskapelser, som växtförädlingen presterat. En hel del är vackra, säger hr Örner, men det finns några som man inte sätter särskilt högt och det är svarta tulpaner och rosor. Bakom kulisserna, om man så fåt uttrycka saken hos en trädgårdsmästare, finns det åtskilligt intressant. Just då vi är på besök, håller hr Örner och hans medhjälpare A. Sjögren på med att göra i ordning stommar till kransar.-Alla årstider har sitt behag, säger Örner till sist, men vi väntar mest på våren, då man får se hur de övervintrande växterna har klarat sig, och då man får börja arbeta i jorden igen.

Dicksons Tjolöholm

Anne Sumner, konstvetare med anknytning till Göteborgs universitet, har skrivit en högintressant, detaljrik och med unika fotografier fylld bok om Tjolöholms slott (bilden). Boken (från vilken texten härunder kommer) rekommenderas: ”Tjolöholms slott. Blanche Dickson – en kvinnlig byggherre – Hässleholm 2001.”. Liksom ett besök på slottet rekommenderas vid nästa västkustresa. Slottet är öppet alla helger året runt samt alla dagar på sommaren. Se vidare hemsida: http://www.tjoloholm.se/ ---

Blanche Dickson (1852-1906) växte upp på godset Kyleberg vid sjön Tåkern i Östergötland. Hennes far var Axel Dickson som var yngste bror till James Fredrik Dicksons far James J:son Dickson. Blanche gifte sig 1874 med James Fredrik Dickson (1844-1898), hennes kusin.

James Fredrik var född i England där hans far James J:son Dickson ledde firman Dickson Brothers, en filial till James Dickson & Co.---

Paret James Fredrik och Blanche Dickson, som hade våning i Göteborg, köpte 1892 Tjolöholm corps de logi med avsikt att använda det som sommarbostad. På våren 1896 planerade paret en nybyggnad på Tjolöholm. Manbyggnaden var i mycket dåligt skick och skulle rivas.

Så småningom utlystes en arkitekttävling med osedvanligt höga prissummor. I tävlingsprogrammet framställdes ett önskemål om en byggnad i elisabetansk stil, dvs engelskt 1500-talsstil. Första pris tilldelades Erik Josephson för förslaget ”My house is my castle”. Andra pris gick till Lars Israel Wahlman med mottot ”Hobgoblin”. Det var inte självklart att den som fick första pris fick utföra uppdraget, och det blev också andrapristagaren Wahlman med erfarenhet av slottsbyggnad som tilltalade Blanche Dickson mest. I juni 1897 undertecknar Wahlman och Dickson kontraktet.

Mitt under de intensiva förberedelserna för slottsbygget avled James Fredrik Dickson oväntat, efter bara en kort tids sjukdom. Hustrun Blanche bestämde emellertid att allt skulle fortgå som planerat, eventuellt med några förenklingar för att nedbringa kostnaderna. I början av 1904 var slottet inflyttningsklart, och den gamla byggnaden revs. Blanche Dickson behöll våningen i Göteborg sedan slottet var klart. Hon bosatte sig aldrig permanent på Tjolöholm.

I mars 1906 reste hon till Ceylon för att besöka sina bröder Oscar och Axel som var plantageägare där. Under båtresan hem insjuknade Blanche i dysenteri, och avled efter två dagar. Kroppen sänktes i Indiska Oceanen.

Sedan 1991 är en stiftelse bildad av Kungsbacka kommun ägare till egendomen.---

Anne Sumner har senare skrivit en unik bok (avhandling) om slottsbyggande i Sverige under decennierna kring sekelskiftet 1900. Tjolöholm finns med och bl.a. Ellensdals slott som uppfördes 1884-1886 av agronom Axel Edvin Dickson (1850-1927). Axel Edvin D. var James J:son (1815-1885) och Eleonore Dicksons (1821-1900) yngste son. Boken "Borgerliga ambitioner och adliga ideal", utgavs 2004 på Carlssons förlag .

Rätt skall vara rätt

En läsare, f.ö. tidigare engagerad i Svartviksdagarna , har upptäckt två fel i min skrift "Lite om mycket - mest om Svartvik och sjöfart" (detta gäller "upplaga" nr 2, som i sin tur har ett par rättelse av "upplaga" nr 1 [som finns på biblioteket, museet och Medelpadsarkivet] och som dessutom har utökats något: en längre artikel om befälhavaren Wennerholm). Jag är mycket tacksam över att ha blivit rättad.--- Rättelserna. På sidan 2 står under bilden "Det äldsta kända fotot av Svartvik. Från 1860-talet.". Skall vara 1870-talet. Den uppmärksammade läsaren har sett tornet på kyrkan, och det lär ha byggts år 1872. Det andra felet - mer ett slarvfel - är att det strax före avsnitten om skeppsbyggmästarna på Svartvik står att 24 fartyg byggdes på Svartviksvarvet. Skall vara 34 (minst 34 bör man tillägga för säkerhets skull). Vet ej sidnumret eftersom jag har "tvingats" att sälja mitt ex.

Inställda lektioner på skolan

Mellan den 2 september 1918 och den 22 oktober 1919 var alla lektioner på Svartviks skola inställda p.g.a. Spanska sjukan (i september 1918 rapporterades 727 fall i Sundsvall). Vi får hoppas att inte...

Svartvik och slalom

Det får inte glömmas att Svartviks IF i slutet av 1940-talet och i början av 50-talet var en mycket aktiv slalomklubb. Och egen slalombacke fanns det på Hemmanet, utan lift men lagomt spännande och med strålkastarbelysning. Att trampa upp mot toppen istället för att åka lift skadades heller ingen av. Tvärtom, det blev bra konditionsträning. Backen iordningsställdes 1945 och invigdes i mars 1948. Svartviks IF och Sundsvalls Slalomklubb arrangerade SM tillsammans 1953 i Sundsvall, och när det gällde DM var det ju åkare i Svartviks IF och Sundsvalls Slalomklubb som konkurrerade. Slalombacken på Hemmanet finns inte kvar, istället är det Nolbybacken och en klubb där som gäller, f.ö. en klubb som flera Svartvikare var med om att bilda. Jag hittar ett klipp som tycks vara från Sundsvalls Tidning, utan datum men det bör vara 1950 eller året före eller året efter. ”Svartviks slalomess Gustav Holmlund stod i en klass för sig” skriver tidningen bl.a. Ja, Gustav var i en klass för sig, men bortkollrades från deltagande i de Olympiska Spelen (S:t Moritz) . Han har själv berättat för mig hur det gick till. Mygel är inget nytt fenomen. Resultat från nämnda DM: Herrar (två åk) 1) G Holmlund, Svartvik 121,2 ; 2) Kj. Englund, Sundsvall 124,6; 3) B. Östlund, Svartvik 133,0.--- Lag 1) Svartviks IF 2) Sundsvalls SLK.--- Damer (två åk – start från krönet) 1) Ingrid Englund, Sundsvall 58,6 ; 2) Birgit Andersson, Svartvik 68,8 ; 3) Judit Antonsson, Svartvik 130,2 (Judit som kom från Hålland, ramlade). Juniorer (två åk) 1) Kurt Östlund, Svartvik 58,6 ; 2) Lennart Östberg, Sundsvall 61,0; 3) Martin Åberg, Sundsvall 64,6.--- Även Sveriges utförsåkarelit gjorde Svartviksbacken den äran genom att åka där.

Två besättningsmän från vårt distrikt

Det andra i ordningen byggda fartyget på Svartvik var barkskeppet Artemise på 171,97 svåra läster, som byggdes år 1838 under ledning av Åkerberg. Artemise gjorde 6 resor i Dicksonfirmans tjänst innan hon såldes till Norge. Artemises andra resa (den första gick till Frankrike) som utgick från Sverige den 3 februari 1840 gick till Batavia (Ostindien) där last hämtades för Rotterdam. Befälhavare var Åke Fredrik Ljunggren. På hemresan gick Artemise på grund den 2 februari 1841 ”å Scheeboek”, men togs två dagar senare av grundet och nådde Rotterdam. Hemkomsten till Göteborg skedde den 18 maj då besättningen avmönstrade. Alla besättningsmän kom från södra Sverige, utom en av jungmännen, den vid påmönstringen 26-årige ogifte Jonas Olof Åberg från Njurunda och ogifte kocken John Jacobsson som kom från Sundsvall. Finns det någon, kanske en släktforskande släkting, som kan berätta mer om Åberg eller Jacobsson? I så fall vänligen kontakta mig. E-post-adress i den vänstra kolumnen. Tyvärr har jag inte påträffat någon bild på Aretemise.

Lite om mycket

Min i anspråksfullhet skrivna skrift ("bok") kallad "Lite om mycket - mest om Svartvik och sjöfart" är nu slutsåld (så himla många trycktes inte). Jag har t.o.m. fått lämna ifrån mig mitt eget ex. Visas intresse genom anmälningar kommer med glädje en "tredje upplaga" att tryckas upp. Pris 230:- kr. Adress: stig.ostlund@hotmail.com

Nestorn har fyllt 200 år i år

Copyright(c) by Stig Östlund - Unauthorized reproduction of this article is prohibited. Boo Hjärne. Nestorn bland befälhavarna på de Svartviksbyggda fartygen var Boo Hjärne, född den 5 februari 1809 och död den 12 september 1869.--- Hjärne sägs vara född i Malmö men i ett brev jag har fått från stadsarkivet i Malmö skriver man att ”Boo Hjärne inte verkar vara född i Malmö, trots att det enligt Svenska adelns ättartavlor står att han är född 1809 i Malmö. Han finns inte med i Garnisonsförsamlingens födelse- och dopbok vilket hans yngre bröder födda 1810 och 1811 gör. Han finns inte heller med i de andra två stadsförsamlingarna vid den här tiden”. Det är möjligt att Boo Hjärnes far Carl Jacob (se nedan) som var överstelöjtnant i flottan boode i Stockholm vid Boos födelse. Boo H. skulle alltså vara född i Stockholm (har dock ännu inte hittat honom i födelsböckerna där) --- Boo H. gifte sig den 18 december 1832 med sjökaptensdottern Maria Sofia Godbersen, född i Kiel den 18 september 1811 och död den 24 januari 1901. Boo H. står som fanjunkare vid södra skånska infanteriregementet den 8 april 1812, alltså när han var tre år gammal. Som åttaåring står han som underskeppare vid arméns flotta, ”utan lön”.--- Barn. Paret Hjärnes barn: (1) Carl Bror Ferdinand född 1833, sjökapten, åren 1846-1847 var han kajutvakt på Svartviksbyggda Svartvik, och 1848-1850 var han jungman på likaledes Svartviksbyggda Cecilia och 1851-1852 resp. 1857-1859 var han tredje styrman på Cecilia. Carl Bror Ferdinand H. avled i Köpenhamn1887; (2) Rudolf Georg Julius född 1835, död 1836; (3) Hilda Sofia Leontina född 1837, död 1842; (4) Gustaf Hjalmar Mortimer, född 1841, sjökapten, gift 1870 med sjökaptensdottern Charlotta Amalia Larsen död 1908; (5) Edla Hulda Sofia född 1844, gift 1865 med sjökapten Anders Rudolf Edgren, Edla Hulda Sofia avled 1920; (6) Emma Maria Charlotta född 1845, död 1898, gift 1863 med sjökaptenen och grosshandlaren Axel Laurentius Benediktus Wahlström; (7) Bo född 1847 utvandrad till Amerika 1870, död 1874; (8) Jacques Urban född 1848, gick till sjöss 1871, död 1873 i Shanghai. Mer. Jag återkommer - här i bloggen eller i en enkel skrift - om Boo Hjärnes förfäder, hans resor mm.