Vardagsbilder

Ur Sundsvalls Posten av den 17 mars 1951 – förkortat och ändrats lite:--- Pensionerade arbetaren Olof Petter Berglund i Hemmanet, Svartvik är en herre som inte försummar en veckas tipsomgång. Han har nämligen en stor revanch att ta – på sig själv. Han sumpade en fullträff en gång, och det glömmer han aldrig, det handlade om 20.000;-kr. Berglund tippar för bortåt en tia i veckan. Han menar att det inte lönar sig med annat än större system, och att plottra bort sina pengar på enstaka rader tycker han är helt förkastligt. En som inte tycker det är emellertid hand dotter fru Mary Hansson, ty hon tippar tre stående rader varje vecka -hon ändrar alltså intet i systemet. På tal om inte inskickade tipsrader berättar hon om sin bror Enok, känd som fotbollsspelare under namnet Pysen. Han tippade då han var ung, vecka efter vecka men skickade aldrig in någon kupong. Och faktiskt hade han inte tur, det var tolvor flera gånger. Men några pengar kom aldrig. Orsaken till vår visit i det Beglund-Hanssonska hemmet var emellertid inte tippningen utan något helt annat – vattenledningen. Det är nämligen så att detta område, Hemmanet, kommer att bli platsen för den egentliga bostadsbebyggelsen i denna del av Njurunda, och därför har man på senare tid hållit på att dra fram vatten- och avloppsledningar och just nu har man hunnit en bit bortom denna trakt där hr Berglund bor, och där han i mitten på 1920-talet byggde sig en egen stuga. Då såg det annorlunda ut här på Hemmanet, det fanns inte så många gårdar utan korna gick och betade på de marker där nu prydliga egnahem reser sig. Berglunds gård ligger alldeles invid Nolbykullen och omedelbart nedanför slalombacken. Ibland händer det att skidåkarna kommer susande in genom grindhålet och jag undrar om det inte är bäst att flytta undan grötkastrullen från spisen så att de inte åker omkull den, kommenterar fru Hansson förteelsen. Berglund är en reslig karl och verkar vara i sin fulla kraft ehuru han nu med ålderns rätt dragit sig tillbaka, han är nu 68 år. Han tillhör en kärnstark syskonskara, bördig från Stigsjö. Hans far lever, han är 91 år gammal. Hans fem barn, Enok, Axel (känd brottare på sin tid), Albert, Petrus och Mary är alla bosatta runt Nolbykullen.Jag hade väl inte tänkt mig att stanna så länge på den här platsen, men jag kom i alla fall att bli Svartviksbo för resten. Jag började nämligen i fabriken år 1924 och har haft skiftande sysslor där.--- Ur Sundsvalls Posten av den 19 mars 1951 – förkortat och ändrats lite:--- En känd Svartviksbo är förvisso trädgårdsmästare A.G. Örner som sedan 1932 försett trakten med vackra blomster, vilka han förresten även exporterar till andra delar av Medelpad. Hittills har han haft sin anläggning nere på Svartvik, vid kusten, men för kort tid sedan flyttade han till Hemmanet, där han nu har sitt första drivhus klart. Det kommer att bli flera sedan. Få se om det bli i min tid, säger den nu 72-årige veteranen, annars får väl min medhjälpare Sjögren sköta den saken. En modern anläggning har hr Örner skaffat sig här i Hemmanet med en gemensam uppvärmningsanordning för bostadshuset och drivhuset. - Den här vintern har varit besvärlig med sin kyla, och det är först på sistonde som växandet kommit igång. Hr Örner är sörmlänning, född i trakten av Nyköping, som dragit så här långt norrut och trivs utomordentligt bra på de här breddgraderna. Tidigare har han nämligen bott i Torpshammar och han har förresten ännu en god marknad där uppe och en del av hans ”export” går åt det hållet.Vi talar om örhållandena förr och nu inom detta yrke, och hr Örner konstaterar att trädgårdsväxterna fått många nya varianter under årens lopp. Och så är det en del växter som man helt enkelt inte hade i handeslträdgårdar förr i världen. Orkidéer fanns det t.ex. inte just något förr gladiolus och krysantemer tillhörde också de mera sällsynta slagen. Och så förstås alla dessa korsningar och nyskapelser, som växtförädlingen presterat. En hel del är vackra, säger hr Örner, men det finns några som man inte sätter särskilt högt och det är svarta tulpaner och rosor. Bakom kulisserna, om man så fåt uttrycka saken hos en trädgårdsmästare, finns det åtskilligt intressant. Just då vi är på besök, håller hr Örner och hans medhjälpare A. Sjögren på med att göra i ordning stommar till kransar.-Alla årstider har sitt behag, säger Örner till sist, men vi väntar mest på våren, då man får se hur de övervintrande växterna har klarat sig, och då man får börja arbeta i jorden igen.