Svartvikare i förskingringen

Bland de som har hört av sig till mig - bloggansvarig - finns Börje Selemar, född Johansson i Svartvik 1920 och nu boende i Västerås. Börje lämnade Svartvik 1943. Börje som släktforskat, och nått långt inom området vad jag kan förstå, och även besökt James Dickson utanför Alingsås på 1970-talet, har lovat att skriva och berätta lite om hans släkt och om vårt Svartvik från förr i tiden. Och det fina: det finns inget hinder skriver Börje, att jag lägger ut hans små men säkert högintressanta berättelser i min blogg. Börjes bror Kurt, som f.ö. avled för några år sedan, var aktiv inom föreningen Svartviksdagarna, och deltog t.ex. i arbetet med Ulrica Hådéns föredömliga skrift om Svartvik.--- Börje berättar i ett mail till mig: "Före 6 års ålder har jag bara sporadiska minnen. Jag minns att min mamma kom gående uppför vad vi kallade gatan (bland rökåkarna alltså). Jag blev glad över att se henne, men min lilla hjärna märkte att allt inte stod rätt till. Jag fick svar på min undran 3 dagar senare när kistan med min fader ställdes upp på gården för lit de parade, vilket ju var brukligt på den tiden. Döden var inte bekant för mej då. Jag hade en flickvän, Linnea Stolt som ofta besökte oss, hon var 10 år gammal och jag sprang till henne och sa att hon skulle komma och titta på min pappa. Men hon visste vad det handlade om, så hon sprang hem. Därefter, när min pappa som försörjde oss hade dött, inleddes en svår tid för min familj". --- Ja Börje, man får en tår i ögonen när man tänker på den lille pojken som fick se sin pappa i ett så konstigt tillstånd.