Återigen en vädjan om hjälp med identifiering. Nu gäller det alltså paret på bilden. Säkra uppgifter: paret var gifta, de bodde på Svartvik, troligtvis Grindbacken, maken arbetade på fabriken, paret är här fotograferat i Västbo och det är inga nära eller avlägsna släktingar till mig "Halvsäker" uppgift: tiden är under andra världskriget. --------------------------------------------------------------------------------------
Västbo på vintern på skidor och toppen av Nolbykullen på sommaren förr var de vanligaste utflyktsmålen för folk på mitt gamla, kära Svartvik. Åtminstone de exklusivaste. Mallorca "fanns inte". Fördel gentemot Mallorca: nykterhet krävdes.Västbo var ett härligt vintersportställe. Roligaste var bergochdal-banan för skidåkning. Själv åkte jag utan vuxnas sällskap i 7-8-årsåldern på skidor från Hemmanet till Västbo, mest förbergochdal-banans skull. Ibland fick man spåra själv, men det gjorde man med glatt humör, bergochdalbanan hägrade ju. Var jag bra på någon vinteridrott i mycket unga år så var det skidåkning.På söndagarna var det fullt av folk på skidor i Västbo; nu är det visst mest motorer där, eller i dess närhet.För någon eller några år sedan behagade i tidens tecken en vandal eller några vandaler sätta eld på stugan i Västbo. Ett hårt lag för frivilliga, särskilt för Sune Svalberg (vars far f.ö. var den siste ordföranden för fackföreningen på fabriken) tror jag, som arbetat med stugan.
Summa sumarum: skidåkning till och i Västbo tillhör barndomens finaste minnen. Och nytvättade golfbyxor skulle det vara.PS glöm inte vädjan om identifiering DS