Då bröllopet i Indals prästgård år 1676 firades mellan dottern i huset Eva Kesslera och Olof Kuse, hade bruden dagen därpå gått kring bland bröllopsgästerna och även bjudit länsman Henrik Larsson (min farmors farfars farmors far) i Östanskär litet brännvin till välplägnad, varav han emellertid blev så sjuk, att han ej annat visste, än att han fått förgift.
Denna inbillning och den omständigheten, att bruden, som året förut legat sjuk i gulsot och feber, före bröllopet hävdats av sin man, hade påverkat den sinnessvage länsmannen därhän, att han vid ett besök i prästgården 13 maj 1679 beskyllde Kuses hustru för barnamord och förgiftning. Denna oerhörda tillvitelse mot dottern grämde pastorskan så djupt, att hon, som det heter, borttorkades som ett trä och icke gav sig till freds, förr än anklagaren fick sitt straff. Länsmannen instämdes därför av pastor loci styvfadern herr J. Thelaus och mannen till Indals ting 18 dec. 1680. Av vittnesmålen framgick, att han verkligen utslungat dylika grova beskyllningar, men därvid varit mycket svag och eländig, och att några kvinnor, däribland den avl. sacellanen Dahlströms änka, som besökt hustru Eva under hennes sjukdom, edeligen befriade henne från tidigare havandeskap, förrän den gången hon gift blev, då hon sitt barn ärligen frambar. Tingsrätten ansåg länsmannen skyldig till 40 mark böter för vardera tillvitelsen, men på grund av att han var och ännu är uti stor svårmodighet, ty förskontes han med 3 mks böter för bägge målen, och hustru Eva Jonsdotter befriades helt och hållet ifrån sådant ohemult tillmäle. (Ur Härnösands Stifts Herdaminne del II s.7)
.
Ovan Svartviks sulfitfabrik - nu borta .