------------------------------------------------------------------------------
För exakt 150 år sedan föddes i Värmland Per Persson Knapp . Per kom i slutet av 1880-talet till Svartvik, och han blev den siste som blev kvar av de ordinarie arbetarna på kolbacken. 87 år gammal intervjuades han av den då lokalt
kände journalisten Morelius (”Morris”) på Sundsvalls Posten:
”Att kliva in till gubben Knapp det är som att kliva in i förra seklet. I öppna spisen sprakar elden och framför den sitter den giktbrutne i en gungstol” skriver Morris.
Men, fortsätter "Morris", det visar sig vara en gemytlig och språksam person, och som snart kommer in på ”gammalt tebaks”. ”Då var det liv och rush därute på kolbacken. Då må ni tro att att där fanns ända upp till 40
kolbottnar. På vintern restes milorna. Ända till 20 stycken kunde brinna samtidigt över våren och sommaren och senast till jul skulle det vara kalt igen på kolbacken. Och så var det att börja om. Det var att vara påpasslig så att inte någon nytänd mila skulle slå eld. Den enda olycka jag minns på
den här kolbacken var i början då jag kom hit, när en kolare ramlade ned i en mila och brände ihjäl sig.”.
Knapp sade till ”Morris” att han kom till Ljusne som 17-åring, och 10 år därefter kom han till Svartvik.
.
Ovan Svartviks sulfitfabrik - nu borta .