------------------------------------------------
Barkskeppet Elisabeth
Barksskeppet Elisabeth byggdes av ek och furu år 1852 på varvet i Svartvik. Skeppsbyggmästare var Sewerin Jensen. Elisabeth var på 227,18 svåra läster, men ommättes senare på året till 234,75 sv. läster. Hon kom f.ö. att ommätas ytterligare ett par gånger. Hennes förste befälhavare var J.W. Wennerholm som tidigare hade varit på Svartviksfartyget ”Svartvik”.
Första resan
Första resan gick hon från Svartvik den 19 juli 1852 med trä till Bristol. Ankomst Bristol den 23 augusti och avgång den 20 september. Hemma i Göteborg var man den 4 oktober, då lastad med salt.
Andra resan
Den 12 november var det dags för den andra resan, nu till Australien och lastad med 285 skeppund stångjärn, 15 skepp. Knipjärn, 477 st bjälkar och sparrar, 1096 tolft. Plankor och bräder, 120 st trädgårdsstolar. Ankomst
Adelaide den 7 mars 1853, och till Melbourne kom man den 13 mars. Avgång Melbourne den 6 april till Strat. Sunda, sedan Batavia (30 maj), Soerabaya (13 juni) och så hemmåt igen. Bunkring på S:t Helena den 25 augusti,
ankomst Bremen den 4 oktober och barlastad Göteborg den 9 november.
Tredje resan
Den tredje resan startade den 9 december och lasten var trä. Table Bay (1 februari 1854-23 mars), barlastad till Batavia, Singapore (20 aj-16 juni) och så till Amerika: S:t Helena (19-23 augusti), Boston ankomst 3 oktober, därefter barlastad till S:t John och därifrån faktiskt med bräder till Hull /11 december
1855-9 januari). Från Hull till Newcastle för lastning av stenkol som skulle till Alicante (30 mars-4 april). Alicante-Cadiz i barlast (17- 18 april). Ankomst S:t Ubes för lastning av salt som skulle till Göteborg som man anlände den 26 maj.
Inför den fjärde resan avmönstrar Wennerholm, nu tar befälhavaren Alexander Georg Mellander vid och hans första resa med Elisabeth går till Australien. J
Under den här tiden var det ju en väldig fart på utvandringen till Australien, och inte minst i Adelaide (Port
Adelaide) torde besättningen på Elisabeth ha träffat på många nyanlända fångar.
Fjärde resan
Alexander Georg Mellander som efterträdde Welander på briggskeppet Elisabeth var född i Bro den 23 juli 1822. Han var gift med Henrietta Christina Evelina född Derle den 25 oktober 1832 även hon i Bro. Elisabeths fjärde resa börjar den 19 juli 1855 i Göteborg, destinerad Adelaide. På hemresan efter att ha anlöpt Madras bunkrar man i S:t Helena den 26-27 juni 1856 och fortsätter till
Liverpool där man blir liggandes under tiden 15 augusti-3 september. Därefter ankomst Göteborg med salt som last, den 15 september.
Femte resan
Den 2 december 1856 påmönstrar Mellander igen och Elisabeth ger sig av med trä som last till Mauritius där man blir 30 april 1857-7 maj. Efter Madras (27 maj-7 juni) anländer man London via Moulmein där man blir liggandes under tiden 25 november-3 december. Ankomst Göteborg och avmönstring den 8 december.
Sjätte resan
Nyårsafton 1857 påmönstrar en ny befälhavare för Elisabeths sjätte resa: F.W. Larsson. Född den 25 november 1831 i Göteborg. Gift med Catherine född Danngren den 7/11 1829. Larsson hade tidigare bl.a. varit andre styrman på ”Svartvik”. Elisabeth avgår påmönstringsdagen destinerad Mauritius (17 maj 1858-19 juni). Akyab (17-20 juli) -Penang (12-28 augusti) - Singapore (8 mars-13 april)-Manila (28 september - 1 oktober) - Batavia (27 november) – Amsterdam (18 mars-13 april 1859) och ankomst Götebor barlastad den 3 maj. Den 16 man starka besättningen avmönstrar.
Sjunde resan
Elisabeth resa nummer sju: avgår Göteborg med 2212 centner stångjärn och 856 tolft plankor till London (19 juli-9 augusti). I barlast till Holmsund (26 augusti-24 september). Utklarerad till Australien med trävaror men ankrade upp på Hakefjorden ”för order” och avmönstring där.
Åttonde resan
Resa nummer åtta: Efter påmönstring den 11 oktober avgick Elisabeth femton dagar senare, destinerad Adelaide (29 februari 1860-9 april). Batavia (2 maj) i barlast. London med ris(16-25 oktober) och Göteborg i barlast ankomst den 17 november. Inför Elisabeth nionde resa avlöses Larsson av befälhavaren C. F. Tryselius.
Nionde resan
Den 7 februari 1861 påmönstrar befälhavaren Carl Fredric Tryselius barkskeppet Elisabeth och nio dagar senare bär det av till Australien. Fartygets nionde resa har börjat. Ankomst Adelaide den 13 juli och där blir man liggandes till den 1 september då man barlastad går till Batavia (15 oktober-16 november) via (24 oktober) Indramayoe. Sedan hem till Europa igen och Hamburg anländes den 25 mars med styckegods som last. Avgång Hamburg den 10 april, barlastad till Göteborg med ankomst den 22 april (1862).
Tionde resan
Den 11 juni lotsas hon Göteborg-Vinga och två dagar senare är hon befriad till sjöss. Ombord har hon trälast, och destinationen är ”hemmahamnen” Adelaide. Ankomst den 17 oktober och avgång, nu med vete ombord, den 12 november till åtminstone på min tid trevliga Auckland. I Auckland blir man i början av december (datum okänt) och sedan bär det av till Newcastle (NSW) som man
anländer den 3 januari. Därefter Svatov (10 juli-5 augusti) – Woosung (29 oktober-17 december). Sedan, via Goda Hoppsudden (inte Kap Horn alltså) till New York med ankomst den 25 april (1864). Avgång den 29 juni destinerad London med bl.a. mjöl och tobak i lasten. London 26 juli-11 augusti och sedan hem till Göteborg och avmönstring den 31 augusti, vilket torde vara ankomstdagen.
Elfte resan
Den 20 oktober påmönstrar Tryselius på nytt men sedan fartyget blivit ”skadat genom eld” avmönstrade han igen nio dagar senare och Elisabeth blev liggandes ”på revieret” över årsskiftet. Efter påmönstring den 10 januari avgår det Svartviksbyggda fartyget med trä ombord till Adelaide (23 april-25maj). Melbourne 7-30 juni). Hämtade stenkol i Newcastle (NSW). Melbourne (5-19 augusti). Därefter kol igen, nu från Newcastle till Adelaide.
Åter till Newcastle för att hämta kol (värde £963) som skulle till Wallaroo (10 december). Och så Newcastle igen (23 december). Batavia (26 februari 1866). Soerbaya (26 mars-21 april). Därifrån hem till Europa igen med ankomst Rotterdam den 31 augusti och avgång den 25 september destinerad Göteborg med ankomst den 8 oktober; avmönstring dagen därpå.
Såld
I oktober, 1866 sålde James Dickson & Co Svartviksbyggda Elisabeth på offentlig auktion i Majviken till ett partrederi. Befälhavaren Tryselius följde med i köpet. Av ett protokoll från 1894 framgår att Elisabeth, nu ägt av ett partrederi i Malmö, den 3 november 1894 blivit ”överseglat” i Nordsjön av Göteborgsångaren Vanadis varvid fartyget måste övergivas av hela besättningen. Vid prövning i rätten fann man att en reparation av fartyget som inbogserats till Flekkefjord kunde beräknas till 20.570:50, och att då fartygets värde ej kunde sättas högre än Kr 4.000, detsamma ansågs kondemnabelt. Den 19 december kondemnerades det Svartviksbyggda fartyget som visste så mycket om bl.a. Adelaide.
Svartvik är en f.d. sågverks- och massaindustriort belägen 10 km söder om Sundsvall efter gamla E4.
.
19 sep. 2011
Josephines befälhavare
------------------------------------------------------------------------
För exakt 200 år sedan föddes i Lundby, Göteborg Carl David Sandberg, befälhavare 1848-1852 på svartviksbyggda skonerten Josephine som 1853 förliste i Medelhavet. Sandberg avled i Göteborg ett par år senare. Carl
David S. gifte sig 1844 med H. Elisabet född Carlsson år 1820.
För exakt 200 år sedan föddes i Lundby, Göteborg Carl David Sandberg, befälhavare 1848-1852 på svartviksbyggda skonerten Josephine som 1853 förliste i Medelhavet. Sandberg avled i Göteborg ett par år senare. Carl
David S. gifte sig 1844 med H. Elisabet född Carlsson år 1820.
14 sep. 2011
Svartviks skola, klass 3:e Stor. Vårterminen 1891 12 jan-20 juni
--------------------------------------------------------------------
Axel Andersson, Johan Bäcklund, Anders Blomqvist, Leonard Broman, Arvid Eriksson, Karl Eriksson, Karl Forsberg, Edvin Gagner, Elis Holmström ,
Isidor Johansson, Arvid Jonsson, Justus Larsson, Tomas Larsen, Albert Lindahl, Verner Lundvall, Andreas Modin, Axel Nordlund, Oskar Näslund, Harald Olsson, Hugo Olsson, Oskar Olsson, Per Olsson, Viktor Olsson, Vilhelm Palm, Alfred Rosendahl, Karl Sjöberg, Gunnar Uppling, Emma Andersson, Alma Gillberg, Jenny Gustafsson, Tekla Hammarlund, Vilhelmina Hofström, Maria Hägglund, Anna Johansson, Elvira Jansson, Lilly Jonsson, Maria Jonsson, Hilga Karlsson, Hulda Lindfors, Lydia Lundberg, Sven Nilsson, Hanna Olsson, Maria Palm, Henny Sjöström, Kristina Smedberg, Ada Wessling, Alberta Westlund, Hilma Zetterlund, Hulda Österholm, Elvira Östlund (= min farfars syster). De flesta, om inte alla, uppräknade torde vara födda 1880.
Axel Andersson, Johan Bäcklund, Anders Blomqvist, Leonard Broman, Arvid Eriksson, Karl Eriksson, Karl Forsberg, Edvin Gagner, Elis Holmström ,
Isidor Johansson, Arvid Jonsson, Justus Larsson, Tomas Larsen, Albert Lindahl, Verner Lundvall, Andreas Modin, Axel Nordlund, Oskar Näslund, Harald Olsson, Hugo Olsson, Oskar Olsson, Per Olsson, Viktor Olsson, Vilhelm Palm, Alfred Rosendahl, Karl Sjöberg, Gunnar Uppling, Emma Andersson, Alma Gillberg, Jenny Gustafsson, Tekla Hammarlund, Vilhelmina Hofström, Maria Hägglund, Anna Johansson, Elvira Jansson, Lilly Jonsson, Maria Jonsson, Hilga Karlsson, Hulda Lindfors, Lydia Lundberg, Sven Nilsson, Hanna Olsson, Maria Palm, Henny Sjöström, Kristina Smedberg, Ada Wessling, Alberta Westlund, Hilma Zetterlund, Hulda Österholm, Elvira Östlund (= min farfars syster). De flesta, om inte alla, uppräknade torde vara födda 1880.
Dicksonska biblioteket
För exakt 150 år sedan grundades det Dicksonska biblioteket, Skandinaviens första folkbibliotek, i Haga, Göteborg av James Robertson Dickson efter en engelsk modell. Det var Göteborgs huvudbibliotek åren 1902-1967.
Knapp på kolbacken
------------------------------------------------------------------------------
För exakt 150 år sedan föddes i Värmland Per Persson Knapp . Per kom i slutet av 1880-talet till Svartvik, och han blev den siste som blev kvar av de ordinarie arbetarna på kolbacken. 87 år gammal intervjuades han av den då lokalt
kände journalisten Morelius (”Morris”) på Sundsvalls Posten:
”Att kliva in till gubben Knapp det är som att kliva in i förra seklet. I öppna spisen sprakar elden och framför den sitter den giktbrutne i en gungstol” skriver Morris.
Men, fortsätter "Morris", det visar sig vara en gemytlig och språksam person, och som snart kommer in på ”gammalt tebaks”. ”Då var det liv och rush därute på kolbacken. Då må ni tro att att där fanns ända upp till 40
kolbottnar. På vintern restes milorna. Ända till 20 stycken kunde brinna samtidigt över våren och sommaren och senast till jul skulle det vara kalt igen på kolbacken. Och så var det att börja om. Det var att vara påpasslig så att inte någon nytänd mila skulle slå eld. Den enda olycka jag minns på
den här kolbacken var i början då jag kom hit, när en kolare ramlade ned i en mila och brände ihjäl sig.”.
Knapp sade till ”Morris” att han kom till Ljusne som 17-åring, och 10 år därefter kom han till Svartvik.
För exakt 150 år sedan föddes i Värmland Per Persson Knapp . Per kom i slutet av 1880-talet till Svartvik, och han blev den siste som blev kvar av de ordinarie arbetarna på kolbacken. 87 år gammal intervjuades han av den då lokalt
kände journalisten Morelius (”Morris”) på Sundsvalls Posten:
”Att kliva in till gubben Knapp det är som att kliva in i förra seklet. I öppna spisen sprakar elden och framför den sitter den giktbrutne i en gungstol” skriver Morris.
Men, fortsätter "Morris", det visar sig vara en gemytlig och språksam person, och som snart kommer in på ”gammalt tebaks”. ”Då var det liv och rush därute på kolbacken. Då må ni tro att att där fanns ända upp till 40
kolbottnar. På vintern restes milorna. Ända till 20 stycken kunde brinna samtidigt över våren och sommaren och senast till jul skulle det vara kalt igen på kolbacken. Och så var det att börja om. Det var att vara påpasslig så att inte någon nytänd mila skulle slå eld. Den enda olycka jag minns på
den här kolbacken var i början då jag kom hit, när en kolare ramlade ned i en mila och brände ihjäl sig.”.
Knapp sade till ”Morris” att han kom till Ljusne som 17-åring, och 10 år därefter kom han till Svartvik.
Min farmors farfar fyller 200 år i år
-------------------------------------------------------------------------------
I år är det precis 200 år sedan som min farmors farfar Joh. Mich. föddes i Selånger. 30 år senare gifte han sig med Ulrica.
Så småningom kom det av deras ättlingar att födas många Svartvikare.
Joh.Mich. var första barnet till Pehr Delldén och Selångersflickan Märtha Eriksson (Michaelsdotter). Vilka gifte sig året innan Joh. Mich:s tillkomst.
Hör gärna av Dig om du känner till (släkt?) någon/några av ovanstående.
Skriv till min e-post-adress (finns högst upp i bloggen) eller ring: 070-5090046.
I år är det precis 200 år sedan som min farmors farfar Joh. Mich. föddes i Selånger. 30 år senare gifte han sig med Ulrica.
Så småningom kom det av deras ättlingar att födas många Svartvikare.
Joh.Mich. var första barnet till Pehr Delldén och Selångersflickan Märtha Eriksson (Michaelsdotter). Vilka gifte sig året innan Joh. Mich:s tillkomst.
Hör gärna av Dig om du känner till (släkt?) någon/några av ovanstående.
Skriv till min e-post-adress (finns högst upp i bloggen) eller ring: 070-5090046.
13 sep. 2011
Eleonore
---------------------------------------------------------------------------
1850 Briggen Prinsessan Louise och skonerten Eleonore lämnar Svartviksvarvet som nybyggda fartyg. Prinsessan Louise blev till vrak 21 år senare och Eleonore, som efter 18 år såldes till Norge, blev 33 år gammal.
Eleonore.
Först lite om namnet "Eleonore". Jag gissar att det är fru Eleonore Dickson, född Willerding år 1821 som inspirerat till fartygsnamnet. Eleonore var gift med James Jameson Dickson född år 1815; avliden 1885. Hustrun Eleonore avled 1900.
Skonerten Eleonore som alltså detta år 1850 lämnade stapelbädden på vårt Svartvik, tillhörde inte de större av de på varvet byggda fartygen. Hon var på ungefär 90,90 svåra läster; byggd av ek och furu på kravel under ledning av skeppsbyggmästaren Sewerin Jensen.
Tre år efter det att hon hade lämnat stapelbädden omtacklades hon till brigg. Och 1865 sålde James Dickson & Co henne till ett partrederi i Göteborg; efter tre år blev hon norska. 33 år gammal förliste hon.
Eleonores första resa.
Eleonores förste befälhavare var C. J. Wahlström och den 18 september avseglade hon, utklarerad till
Sunderland med 290 4/12 tolft. bräder och 26 loads bjälkar till ett värde av £ 550,-.
Hon ser ut att ha anlänt Sunderland den 28 oktober även om min källa, kammarherre James Dickson inte är tydlig på den punkten. Från Sunderland ser Eleonore ut att ha gått till Newcastle och därifrån avseglat med
stenkol i lasten till Alicante.
Den 24 februari 1851 anlöptes Alicante, och avgick därifrån med vassrör till Torrevieja med ankomst samma dag.
Sedan bar det iväg hem igen och den 23 (osäker om dagen är rätt) mars lastad med 1.480 tunnor med det viktiga saltet och 25.000 ”wassrör” till ett sammanlagt värde ”i spanskt mynt av 730”.
Ankomst Göteborg den 4 maj, med last av salt och 1000 buntar vassrör.
Dagen efter avmönstring, och befälhavaren Wahlström lämnar därmed Eleonore för gott.
Andra resan.
Ny befälhavare kom att bli Pontus Fredrik Andersson som med Eleonore lämnar Göteborg den 5 juni, destinerad Cadiz och med trä i lasten. Ankomst den urgamla staden den 7 juli. I Cadizvärmen blir man intill den 23 juli, då man med last av salt styrde mot Rio Grande (Brasilien - syd). Ankomstdatum Rio Grande är
okänt (hittills), men däremot vet kammarherre James Dickson berätta att Eleonore blev ”prejad i sjön den 19 september på 1 grad nord och 20 grader väst".
Den 13 januari ankommer Eleonore Liverpool lastad med benaska, och verkar sedan ha återvänt till Rio Grande med stenkol.
Ankomst London den 8 oktober lastad med hudar och horn. Avgång den 14 samma månad. Sedan är uppgifterna mycket osäkra. Men Wahlström ser ut att ha lämnar Eleonore på julafton.
Tredje resan.
Eleonores tredje befälhavare kom att bli borgaren i Kungälv, Carl Johan Blomquist som påmönstrar den 12 maj (men ser ut att tidigare ha hämtat fartyget i Norge) på det då till brigg omtacklade fartyget.
Den 20 maj avgång Göteborg med 718 tolft. Plankor och bräder, 22 st rundholt och 8 st spiror.
Ankomst Mauritius den 3 september där sockerlast intogs för Bristol.
Ankomst Bristol den 13 januari och därefter till Newport i barlast med ankomst den 27 januari. Avgång Newport den 24 februari med stenkol till Havanna. I Havanna låg Eleonore mellan den 12/5 och 16/5. Efter Havanna och Matanzas (relativt nära Havanna; österut) är man tillbaka i Göteborg den 15 juli. Och
besättningen avmönstrar.
Fjärde resan.
Den 11 augusti påmönstrar Blomqvist och med god hjälp av Eleonore tar han med sig trä till Buenos Aires.
Efter en seglats på ungefär 3,5 månad anländer man ett vårligt Buenos Aires den 24 november. Efter Rio Grande och Hull är man tillbaka i Göteborg den 13 juni, och det blir avmönstring.
Femte resan.
Efter ett par veckor senare mönstrar Blomqvist på igen och den 4 juli bär det av till Mauritius med trä.
Ankomst den 3 november och avgång den 22 november, nu lastad med socker. London den 25/2-15/3 och tillbaka i Göteborg den 22 mars, alltså när våren, Göteborgs skönaste tid , är i annalkande, om den inte redan hade kommit.
Nu lämnar Blomqvist fartyget för gott.
Sjätte resan.
Den 13 maj tvingas Eleonore att lämna den göteborgska våren, nu med C.F. Tryselius som ny befälhavare.
Och som börjar bli en vana, med trä lastad på Majnabbe dit den kan ha förts från Svartvik, och destinerad Mauritius. Denna resa tar också ungefär 3,5 månad då det svartviksbyggda fartyget ankommer Mauritius
den 30 augusti.
Den 9 oktober avgång Mauritius med socker till Melbourne. Ankomst den 22/11 och avgång den 20/12, destinerad Batavia (nu Jakarta).
Den 7 februari avgång Batavia och via S:t Helena ankomst London den 29 juni, och Göteborg den 18 juli.
Sjunde resan.
Den 24 augusti avgång Göteborg, destinerad Mauritius via Cape - ankomst 21/11. Ankomst Mauritius den 22/12 och avgång osäkert datum, men lastad med 137 säckar socker. Ankomst Adelaide den 17/3. Avgång den 9/4, barlastad. Batavia 8/5-7/6. Altona 3/12-18/12. Ankomst Göteborg den 28 december.
Åttonde resan.
Avgång Göteborg den 3 januari destinerad...just det Mauritius. Den resan blev lång, ankomst den 22 juli.
Avgång den 11/9. Adelaide 16/19-9/11. Akyab (Burma) 11/2-27/2. Ankomst Antwerpen via S:t Helena (21/6) den 25 augusti. Avgång den 10/9 och avmönstring i Göteborg den 18/9.
Nionde resan.
Avgång trälastad Göteborg den 29/9 destinerad Ipswich. Ipswich 2/11-13/11. Avmönstring Göteborg i januari (troligen den 22).
Tionde resan.
Eleonore får en ny befälhavare igen, J A Brockman som med Eleonore ”gör” Ipswich fram och åter igen.
Elfte resan.
Under den elfte resan behagade Eleonore besöka Svartvik (ankomst den 3/6) och där hämta trä för S:t Malo (n.v. Frankrike). Ankomst S:t Malo den 8/8 och avgång den 22/8. Avmönstring i Göteborg den 5 september.
Tolfte resan.
Avgång Göteborg den 6 september med trä till Poole (England -syd). Poole 29/10-7/11. Ankomst Göteborg dern 21/11. Avmönstring.
Trettonde resan.
Ipswich med trä och hem till Göteborg igen.
Fjortonde resan.
Fjortonde resan startar i Göteborg den 15 mars. Mauritius den 31/8. Avgång den 18/9 troligen destinerad Portland Bay (Australien). Batavia 22/12-29/1. Därefter Banjoewangie (Java). Melbourne 7/4-2/5. Därefter tydligen en tur till Invercargill (Nya Zeeland) och sedan Newcastle (NSW, Au.). Ankomst Melbourne den
21/7 med last av kol. Avgång Melbourne den 15/8.
Därefter Circular Heed (på Tasmanien, och som då kallades Diemens land) med timmer som last. Åter Melbourne den 2/12 och avgång den 11/1 till Invercargill och vidare till Newcastle (NSW) för lastning av kol.
Åter Melbourne, för fjärde gången minst, den 2/5. Avgång den 20/5. Batavia 29/6-16/7.
Padang (Sumatra) 30/7-20/8. S:t Helena 14/10-16/10. Ankomst New York med ”chinesiska varor”. Avgång den 23/1. Ankomst Göteborg den 10/4 efter ovanligt besvärlig resa. Lasten bestod av styckegods från New York. Avmönstring i Göteborg för Brockman efter ett över tre års tjänstgöringspass och förtjänt av vila.
Såld.
Tidningen i Göteborg ”Förposten” meddelar den 22/4 1865 att ”Eleonore försålts till Kapt J. Sundberg, till obekant pris.". Hon såldes vidare 1867 eller 1868 till Norge.
1850 Briggen Prinsessan Louise och skonerten Eleonore lämnar Svartviksvarvet som nybyggda fartyg. Prinsessan Louise blev till vrak 21 år senare och Eleonore, som efter 18 år såldes till Norge, blev 33 år gammal.
Eleonore.
Först lite om namnet "Eleonore". Jag gissar att det är fru Eleonore Dickson, född Willerding år 1821 som inspirerat till fartygsnamnet. Eleonore var gift med James Jameson Dickson född år 1815; avliden 1885. Hustrun Eleonore avled 1900.
Skonerten Eleonore som alltså detta år 1850 lämnade stapelbädden på vårt Svartvik, tillhörde inte de större av de på varvet byggda fartygen. Hon var på ungefär 90,90 svåra läster; byggd av ek och furu på kravel under ledning av skeppsbyggmästaren Sewerin Jensen.
Tre år efter det att hon hade lämnat stapelbädden omtacklades hon till brigg. Och 1865 sålde James Dickson & Co henne till ett partrederi i Göteborg; efter tre år blev hon norska. 33 år gammal förliste hon.
Eleonores första resa.
Eleonores förste befälhavare var C. J. Wahlström och den 18 september avseglade hon, utklarerad till
Sunderland med 290 4/12 tolft. bräder och 26 loads bjälkar till ett värde av £ 550,-.
Hon ser ut att ha anlänt Sunderland den 28 oktober även om min källa, kammarherre James Dickson inte är tydlig på den punkten. Från Sunderland ser Eleonore ut att ha gått till Newcastle och därifrån avseglat med
stenkol i lasten till Alicante.
Den 24 februari 1851 anlöptes Alicante, och avgick därifrån med vassrör till Torrevieja med ankomst samma dag.
Sedan bar det iväg hem igen och den 23 (osäker om dagen är rätt) mars lastad med 1.480 tunnor med det viktiga saltet och 25.000 ”wassrör” till ett sammanlagt värde ”i spanskt mynt av 730”.
Ankomst Göteborg den 4 maj, med last av salt och 1000 buntar vassrör.
Dagen efter avmönstring, och befälhavaren Wahlström lämnar därmed Eleonore för gott.
Andra resan.
Ny befälhavare kom att bli Pontus Fredrik Andersson som med Eleonore lämnar Göteborg den 5 juni, destinerad Cadiz och med trä i lasten. Ankomst den urgamla staden den 7 juli. I Cadizvärmen blir man intill den 23 juli, då man med last av salt styrde mot Rio Grande (Brasilien - syd). Ankomstdatum Rio Grande är
okänt (hittills), men däremot vet kammarherre James Dickson berätta att Eleonore blev ”prejad i sjön den 19 september på 1 grad nord och 20 grader väst".
Den 13 januari ankommer Eleonore Liverpool lastad med benaska, och verkar sedan ha återvänt till Rio Grande med stenkol.
Ankomst London den 8 oktober lastad med hudar och horn. Avgång den 14 samma månad. Sedan är uppgifterna mycket osäkra. Men Wahlström ser ut att ha lämnar Eleonore på julafton.
Tredje resan.
Eleonores tredje befälhavare kom att bli borgaren i Kungälv, Carl Johan Blomquist som påmönstrar den 12 maj (men ser ut att tidigare ha hämtat fartyget i Norge) på det då till brigg omtacklade fartyget.
Den 20 maj avgång Göteborg med 718 tolft. Plankor och bräder, 22 st rundholt och 8 st spiror.
Ankomst Mauritius den 3 september där sockerlast intogs för Bristol.
Ankomst Bristol den 13 januari och därefter till Newport i barlast med ankomst den 27 januari. Avgång Newport den 24 februari med stenkol till Havanna. I Havanna låg Eleonore mellan den 12/5 och 16/5. Efter Havanna och Matanzas (relativt nära Havanna; österut) är man tillbaka i Göteborg den 15 juli. Och
besättningen avmönstrar.
Fjärde resan.
Den 11 augusti påmönstrar Blomqvist och med god hjälp av Eleonore tar han med sig trä till Buenos Aires.
Efter en seglats på ungefär 3,5 månad anländer man ett vårligt Buenos Aires den 24 november. Efter Rio Grande och Hull är man tillbaka i Göteborg den 13 juni, och det blir avmönstring.
Femte resan.
Efter ett par veckor senare mönstrar Blomqvist på igen och den 4 juli bär det av till Mauritius med trä.
Ankomst den 3 november och avgång den 22 november, nu lastad med socker. London den 25/2-15/3 och tillbaka i Göteborg den 22 mars, alltså när våren, Göteborgs skönaste tid , är i annalkande, om den inte redan hade kommit.
Nu lämnar Blomqvist fartyget för gott.
Sjätte resan.
Den 13 maj tvingas Eleonore att lämna den göteborgska våren, nu med C.F. Tryselius som ny befälhavare.
Och som börjar bli en vana, med trä lastad på Majnabbe dit den kan ha förts från Svartvik, och destinerad Mauritius. Denna resa tar också ungefär 3,5 månad då det svartviksbyggda fartyget ankommer Mauritius
den 30 augusti.
Den 9 oktober avgång Mauritius med socker till Melbourne. Ankomst den 22/11 och avgång den 20/12, destinerad Batavia (nu Jakarta).
Den 7 februari avgång Batavia och via S:t Helena ankomst London den 29 juni, och Göteborg den 18 juli.
Sjunde resan.
Den 24 augusti avgång Göteborg, destinerad Mauritius via Cape - ankomst 21/11. Ankomst Mauritius den 22/12 och avgång osäkert datum, men lastad med 137 säckar socker. Ankomst Adelaide den 17/3. Avgång den 9/4, barlastad. Batavia 8/5-7/6. Altona 3/12-18/12. Ankomst Göteborg den 28 december.
Åttonde resan.
Avgång Göteborg den 3 januari destinerad...just det Mauritius. Den resan blev lång, ankomst den 22 juli.
Avgång den 11/9. Adelaide 16/19-9/11. Akyab (Burma) 11/2-27/2. Ankomst Antwerpen via S:t Helena (21/6) den 25 augusti. Avgång den 10/9 och avmönstring i Göteborg den 18/9.
Nionde resan.
Avgång trälastad Göteborg den 29/9 destinerad Ipswich. Ipswich 2/11-13/11. Avmönstring Göteborg i januari (troligen den 22).
Tionde resan.
Eleonore får en ny befälhavare igen, J A Brockman som med Eleonore ”gör” Ipswich fram och åter igen.
Elfte resan.
Under den elfte resan behagade Eleonore besöka Svartvik (ankomst den 3/6) och där hämta trä för S:t Malo (n.v. Frankrike). Ankomst S:t Malo den 8/8 och avgång den 22/8. Avmönstring i Göteborg den 5 september.
Tolfte resan.
Avgång Göteborg den 6 september med trä till Poole (England -syd). Poole 29/10-7/11. Ankomst Göteborg dern 21/11. Avmönstring.
Trettonde resan.
Ipswich med trä och hem till Göteborg igen.
Fjortonde resan.
Fjortonde resan startar i Göteborg den 15 mars. Mauritius den 31/8. Avgång den 18/9 troligen destinerad Portland Bay (Australien). Batavia 22/12-29/1. Därefter Banjoewangie (Java). Melbourne 7/4-2/5. Därefter tydligen en tur till Invercargill (Nya Zeeland) och sedan Newcastle (NSW, Au.). Ankomst Melbourne den
21/7 med last av kol. Avgång Melbourne den 15/8.
Därefter Circular Heed (på Tasmanien, och som då kallades Diemens land) med timmer som last. Åter Melbourne den 2/12 och avgång den 11/1 till Invercargill och vidare till Newcastle (NSW) för lastning av kol.
Åter Melbourne, för fjärde gången minst, den 2/5. Avgång den 20/5. Batavia 29/6-16/7.
Padang (Sumatra) 30/7-20/8. S:t Helena 14/10-16/10. Ankomst New York med ”chinesiska varor”. Avgång den 23/1. Ankomst Göteborg den 10/4 efter ovanligt besvärlig resa. Lasten bestod av styckegods från New York. Avmönstring i Göteborg för Brockman efter ett över tre års tjänstgöringspass och förtjänt av vila.
Såld.
Tidningen i Göteborg ”Förposten” meddelar den 22/4 1865 att ”Eleonore försålts till Kapt J. Sundberg, till obekant pris.". Hon såldes vidare 1867 eller 1868 till Norge.
Båtsman Svensson på briggen Svartvik
I boken ”Göteborgs hamn genom tiderna” kan man läsa om båtsman Svensson som gick till sjöss redan som pojke. Här en forkortad version av artikeln.
”...han har seglat på alla världens hav och därvid besökt de flesta stora internationella hamnarna. Det var uteslutande på segelfartyg han mönstrade – ångbåtar kunde han inte med – såväl svenska, danska och norska som engelska och amerikanska...skulle man återge alla de äventyr och strapatser – både
roliga och allvarsamma – som Svensson i egenskap av segelmakare och båtsman under sitt kringflackande på haven och i hamnarna skulle detta förvisso fylla en hel bok.
Bland mera kända seglare, på vilka Svensson mönstrat, må nämnas den av en tysk undervattensbåt den 20 oktober 1916 i Nordsjön uppbrända briggen Svartvik – som bekant var Svartvik, sedan briggen Speculation av Slite strukits ur registret, under åren närmast före kriget det äldsta större i fart varande
svenska segelfartyg.
Fartyget, som var byggt i Svartvik i Norrland mätte 286 br.-ton och hade en längd av 33 meter.
Då Svensson seglade i denna veteran stod segelsjöfarten ännu i sin glans. Svartvik ansågs på den tiden för ett i 'allo präktigt och välseglande fartyg' som utsträckte sina resor till flera av de förnämsta hamnarna Medelhavet. Vid 1900-talets ingång sattes Svartvik – i likhet med så många andra träsegelfartyg – i props- och kolfart mellan Sverige och engelska ostkusthamnar.”.
Anm.: Svartvik gjorde som ny många långa resor.
”...han har seglat på alla världens hav och därvid besökt de flesta stora internationella hamnarna. Det var uteslutande på segelfartyg han mönstrade – ångbåtar kunde han inte med – såväl svenska, danska och norska som engelska och amerikanska...skulle man återge alla de äventyr och strapatser – både
roliga och allvarsamma – som Svensson i egenskap av segelmakare och båtsman under sitt kringflackande på haven och i hamnarna skulle detta förvisso fylla en hel bok.
Bland mera kända seglare, på vilka Svensson mönstrat, må nämnas den av en tysk undervattensbåt den 20 oktober 1916 i Nordsjön uppbrända briggen Svartvik – som bekant var Svartvik, sedan briggen Speculation av Slite strukits ur registret, under åren närmast före kriget det äldsta större i fart varande
svenska segelfartyg.
Fartyget, som var byggt i Svartvik i Norrland mätte 286 br.-ton och hade en längd av 33 meter.
Då Svensson seglade i denna veteran stod segelsjöfarten ännu i sin glans. Svartvik ansågs på den tiden för ett i 'allo präktigt och välseglande fartyg' som utsträckte sina resor till flera av de förnämsta hamnarna Medelhavet. Vid 1900-talets ingång sattes Svartvik – i likhet med så många andra träsegelfartyg – i props- och kolfart mellan Sverige och engelska ostkusthamnar.”.
Anm.: Svartvik gjorde som ny många långa resor.