Befälet på Beatrice

-----------------------------------------------
Jag fick ett mail från Finland:
To: stig.ostlund@hotmail.com
Subject: sjökapten Christian E Otterström
Date: Wed, 15 Dec 2010 14:00:29 +0200
Hej!
Otterström seglade briggen Beatrice,byggd i Svartvik 1853,åtminstone 1856. Enligt en gammal uppgift försvann BEATRICE 1858. Jag är intresserad av flera av hans resor fram till 1864. Två påmönsringar år 1859, på våren i Västervik och sent på hösten i Göteborg har jag hittat. Då förde han briggen Avance av Vestervik. Har Du någon information om honom tar jag gärna emot.
Med vänlig hälsning. G.L.

Mitt svar:
Hej!

Ja, det var under Beatrices fjärde resa som styrman Christian Eduard Leop. Otterström övertog
befälet då befälhavaren Ekström avled (den 25 december 1855). Den 12 juni 1856 påmönstrar en ny befähavare.
Svartviksbyggda fartygs resor mm kommer så småningom i min blogg. Jag har pärmar fyllda. Bara tid fattas.
Mvh,
S Östlund

Anm.: Det jag utlovar i mailet kan dröja.

Kyrkogården 150 år

-----------------------
I år fyller kyrkogården på Hemmanet (Svartvik) 150 år.
Där ligger f.ö. min farfars far och min farfars mor begravda.

Ättlingar till befälhavarna nämnda i de föregående inläggen får mer än gärna höra av sig.

Theodor Julius Larsson och Johan Fredrik Larsson

Copyright (c) s östlund
År 1834 föddes i Göteborg Theodor Julius Larsson, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Bror till
befälhavaren Fredrik Wilhelm (se 1831). Larsson påmönstrade Svartviksbyggda briggen Marika i
december 1859; fartyget förliste i februari 1861 utanför Clyde på en blindklippa.
Hela besättningen förlorad.
Theodor Julius och Fredrik Wilhelm hade en bror, Oskar Edvard, född 1838 i Göteborg, som flyttade
till Svartvik i maj 1861 för att arbeta som bokhållare.

1834 föddes Johan Fredrik Larsson, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Han var gift med
Charlotta Elis, född Almegren 1840. Johan Fredrik L. avled i Göteborg 1890. Okänt (hittills) när
hustrun avled. Larsson var befälhavare på Svartviksbyggda skonertskeppet Danube.

Fredrik Wilhelm Larsson

------------------------------
Copyright (c) s östlund
År 1831 föddes Fredrik Wilhelm Larsson, under många år befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Hans
sista fartyg blev barkskeppet Gustaf Adolf som han avmönstrade den 4 juni 1872. Larsson
avled 1897.
Nekrolog i Morgonposten 1897:
”...Det var ett verksamt liv som ändade med kapten Larssons bortgång. Få platser af jorden torde de
väl vara, som han ej besökt. Och plikttrogen var han som få samt högt aktad af alla, som kände
honom, för sin rediga karaktär, och sin vänsälla personlighet. Godhjertad var han också...För en del år
sedan blev kapt. Larsson riddare af Wasaorden...”.
Fredrik Wilhelm L. var gift med Chaterine, född Danngren 1829. Hon avled 1912. Hennes bror
Theodor Julius Larsson var befälhavare på Svartviksbyggda briggen ”Marika” som förliste utanför
Clyde varvid hela besättningen, inklusive Theodor Julius L. gick förlorad. Fredrik Wilhelm L.
påbörjade sin sjökarriär 1848 som jungman på Svartviksbyggda skeppet ”Prins Oscar”.

Theodor Juliushade en bror, Oskar Edvard (f. 1838) som var bokhållare på Svartvik, dit han kom 1861.
Denne broder, Oskar Edvard var kvar i Svartvik år 1865, men torde ha lämnat Svartvik före 1870.

Axel Edward Hansson

----------------------------
Copyright (c) s östlund

År 1830 föddes i Göteborg Axel Edward Hansson, befälhavare på åtminstone två Svartviksbyggda fartyg,
skonertskeppet Daube och skeppet Cecilia. Axel Edward H. gifte sig i Marstrand 1873 med Hilma
Auretia, född Olsson 1851. Axel Edward H. avled 1901; hustrun 1925. Skeppet Cecilia ser ut att ha
varit Axel Edward H. sista fartyg. Henne avmönstrade han i augusti 1869. Axel Edward H. blev
sedermera vågskrivare.

Samma år föddes i Göteborg Charles Joseph Ekström, befälhavare och broder till förvaltaren på Svartvik
Johan Georg (f. 1824). Charles Joseph avled 1855.

Carl Johan Lilliehöök

----------------------------
Copyright (c) s östlund

År 1828 föddes Carl Johan Lilliehöök, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Han var gift med Gustafva
Charlotta Fredrika, född Rosenblad 1831. Carl Johan L. avled 1896; hustrun 1907.

Andreas Olsson och Johan Wilh. Robert Bersén

--------------------
Copyright (c) s östlund
År 1827 föddes Andreas Olsson, befälhavare på Svartviksbyggda Vänerfartyget Petronella. Gift med
Beata Christina född Hansdotter 1822. Andreas Olsson drunknade 1858.

Samma år föddes i Stockholm Johan Wilh. Robert Bersén, befälhavare på fartyg tillhörande James Dickson & Co. Gift med Anna Sofia född Qviberg 1829. Johan Wilh. Robert avled 1899 i Göteborg. När hustrun avled är (hittills) okänt. En bror till Johan W.R. var fyrmästare i Gävle.

Carl Fredric Tryselius

Copyright (c) s östlund----------------------------------
År 1826 föddes i Lofta den 10 september Carl Fredric Tryselius, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg.
Han var gift med Anna Kristina född Lamberg den 19 december 1824. Carl Fredric T. avled 1871;
hustrun avled 1892.
Carl Fredrik T. började som styrman på Svartviksbyggda ”Oscar I” 1854. Hans sista Svartviksbyggda
fartyg synes ha varit skeppet Elisabeth.
Ett av parets fem barn, Hilma född 1861 var gift med sjökapten Hjalmar Boström född 1857.

Carl Johan Clase

Copyright (c) s östlund-------------------------------------
År 1825 föddes Carl Johan Clase i Onsala, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Gift med Johanna
Albertina född Ryberg 1825. Carl Johan C. avled 1891; hustrun Johanna Albertina avled 1920. Clases
sista fartyg som befälhavare blev Svartviksbyggda skeppet Oscar I, som han lämnade 1862.

Johan Anders Brockman

---------------------------------
År 1824 (Wennerholms födelseår) föddes i Lundby (Göteborg) Johan Anders Brockman, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg.
Ogift. Föräldrar var Jonas Brockman född 1792 och Anna Gretha född Lutti 1798. Johan Anders B.
Brockman var befälhavare på briggen Eleonore från mars 1861 till april 1865. När han var befälhavare på
skeppet Gustaf Adolf avled han; detta hände i Kina den 25 augusti 1866 och en styrman fick överta
befälskapet. Troligtvis hade Johan Anders B. varit sjuk.

Detta år föddes också  Johan Georg Ekström. Gift med Bertha Engela född Andersson 1827. Johan Georg E. som  kom att bli platschef på Svartvik. Brodern Charles Josef E., född 1830 var sjökapten.

Johan Wilhelm Wennerholm

Copyright (c) s östlund------------------------------
År 1824 föddes John Wilhelm Wennerholm (bilden), anställd på Svartviksbyggda fartyg. Wennerholm föddes i Göteborg den 22 februari 1824 av svensk far och engelsk mor. Han var gift med Magna Sophie , född Bagger i Göteborg 1830 och död 1917. Johan Wilhelm W. som avled den 11 augusti 1882 i Kinna hade en bror och sex systrar. Wennerholm började som sextonåring som jungman på Svartviksbyggda Caledonia. Wennerholm fortsatte som styrman på Svartviksbyggda Artemise med Söron som befälhavare. Så småningom var Wennerholm befälhavare på i tur och ordning Svartvik, Caledonia, Elisabeth  och Caroline.  Det var den 12 maj 1849 som Wennerholm påmönstrade barkskeppet Svartvik. Nio dagar senare avgår Svartvik till Göteborg med trävaror som last som skulle vidare till Batavia. Den 10 maj 1850 är Svartvik tillbaka i Göteborg. I april 1851 avmönstrar Wennerholm efter ytterligare en långresa.


John Wilhelm W. kom att drabbas av gula febern ,och sedan av svårartad reumatism. I en levnadsbeskrivning till sina barn skriver han att han son kommer från ett gudfruktigt hem, påverkades
så mycket av sin arbetsmiljö att han helt och hållet glömde både Gud och hans ord och levde ett grovt ogudaktigt leverne i åtta år. Här följer, tidigare endast publicerad  i min skrift "Lite om mycket", levnadsbeskrivningen ordagrant återgiven.


Befälhavaren Wennerholms levnadsbeskrivning


” Jag föddes af svensk far och engelsk mor. Föräldrarna voro allmänheten lik och hade åtta barn, två söner och sex döttrar, jag var det sjette barnet. Fadren Lädermakare gjorde konkurs då jag var åtta år gammal, efter hvilken tid familjen lefde ett bekymmersamt lif i fattigdom. Min uppfostran blef alldeles för gammal både uti andeligt och lekamligt hänseende. Jag fick endast tre månaders lärdom i privat skola, så att jag lärde läsa i bok. Af naturen tystlåten och blyg var jag rädd för andra pojkar och undflydde deras sällskap. Nya testamentet på svenska fanns i föräldrarnas hem; och då jag ej var sysselsatt med att bära vatten och hugga ved för dem, läste jag deruti såsom i en vanlig bok utan att veta eller förstå att det var Gud som der talar till menniskan. Min moder som sträfvade hårt för barnens uppehälle och som flera gånger farit öfver hafvet till England och alltid mått bra på sjön. Ville att jag skulle blifva sjöman. Vid 14 års ålder kom jag ombord på skeppet /?/ som kajutvakt. Skeppet gick till sjöss dagen före julafton och kom uti storm och hög sjö, då jag led mycket af sjösjuka och låg uti fyra dygn utan mat. Af denna sjukdom har jag mycket lidit ända till senare år.
Jag var nu kommen ibland groft ogudaktiga menniskor som lärde mig allt ondt, i synnerhet Kaptenen som befalte mig att svärja samt gaf mig hårda slag af tågändar i vrede, var grof och elak emot mig på alla vis. Skeppet gjorde en resa på New Orleans, och nästa sommar kommo vi hem igen. Jag ville gå ut med den elake Kaptenen på det jag ej måtte betunga de fattige föräldrarna, men han ville ej låta mig följa med.
Jag måste nu taga tillflykt hos föräldrarna och blef hemma ett år, och gick då och läste för Presten Melander.
Okunnig var jag, och af honom fick jag ingen christendomskunskap som dugde. Men vid denna tid 1840 kommo mina båda äldste syster Maria och Eliza genom rätte lärarens predikningar till omsorg för sina själar och började flitigt bruka Guds Ord i synnerhet Elizas alvar inväntade på mig. Vid min konfirmation hölls skriftermålet af dåvarande vise Pastor Holmqvist öfver de Guds orden ” nu är den behagliga tiden, nu är salighetens dag”.


Jag afhörde detta och undfick altarets sakrament under mycken varm gråt, och var ljufligt rörd, så att om jag haft någon rätt kunskap i Guds Ord, så hade jag blifvit lycklig, men både föräldrarna och presten hade försummat att gifva mig detta.
Emellertid läste jag uti Testamentet om dagarna, men detta misshagade min moder som frågade om jag också
skulle blifva prest. Hon gick till Dicksons och bad enträget att de ville hjelpa mig till sjöss. Och de skaffade mig plats som Jungman på ett av sina fartyg, skeppet Caledonia, Kapten A.R. Gavin.
 ”Således tog jag vid midsommartiden 1840 avsked af föräldrar och syskon, och fick då höra Elizas förmaning, var nu snäll och läs Guds Ord så hjelper Gud dig, jag skall be för dig.
Jag var nu åter kommen ibland groft ogudaktiga menniskor, och i början då jag hörde och såg deras syndiga tal och gärningar, gjorde jag dem i min enfald förebråelser, och fick då höra ”hör på den, vänta bara tills han blir lite äldre, så blir han värre än någon annan”. Detta deras tal slog också in, ty efter en tid hade deras onda exempel så förgiftat mig, att jag helt och hållet glömde både Gud och Hans Ord, och lefde därefter uti 8 års tid ett groft ogudaktigt lefverne.


År 1843 kom jag in uti Navigationsskolan för att genomgå styrmansexamen. Hvilket skedde under mycket
trångmål, ty jag måste anlita de fattiga föräldrarna och en broder om uppehälle. Och då min barndom blifvit så försummad att jag ej fick lära någonting så har jag endast att tacka gud som begåfvat mig med ett godt minne hvilket satte mig i stånd att inhämta den rätt omstänliga matematiska undervisningen vid skolan.
Uti Maj 1844 utgick jag från skolan med berömligt betyg. Och kom kort derpå ut till sjöss som Styrman med
Dicksons skepp Artemise, capt Söron en utomordentlig hård, grof och oresonlig menniska, ja den värsta af alla som jag i min lefnad sett.


Wi gjorde en lång resa i öfver 2 år på Ostindien och China. Denna tiden af lifvet var jag under den hårda
Captenen en rigtig träl. Genom hans pådrifvande till arbete både om vanliga dagar och Helgdagar, ådrog jag mig om Annandag Jul 1845 uti Batavia en svår förkylning och Java feber som bragte mig helt nära döden.
Men den tålige och barmhärtige Guden lät mig lofva, och jag får med glädje alltid och i evighet tacka att man då ej lät mig dö i mina synder. Då jag efter några dagar blef bättre, kom Captenen och sade att jag skulle komma ut  i friska luften, och jag svarade att det ej går an för mig att gå ut då solen är som hetast, jag får vänta tills aftonen.
1846 kommo vi hem, då jag åter ingick uti Navigationsskolan för att genomgå Captensexamen.
Efter sex månaders studering var jag färdig härmed, och tog då hyra som styrman med Briggen Victory. I april 1847 skiljdes jag från föräldrar och syskon, och för sista gången från Eliza som då låg på sängen och dog en månad därefter en salig död.


Med Victory var jag styrman uti 4 månader tills den 11 augusti. Då blev jag Capten på Briggen, och seglade
sedan på öarna Jersey och Guernsey och andra platser uti England, både vinter och sommar. Och led mycket svårt vinterdag i Nordsjön, men kom ofta i hamn, och lefde ett vilt lif tillsammans med andra sälskapsbröder i synden.
'I augusti 1848 seglade jag från Götheborg destinerad till ön Jersey. Då jag seglade ut genom skärgården hade jag flera bräder ombord och vi drucko en mängd Punch.
Sälskapet lämnade mig vid Vinga, och då jag kom ut i Cattegatt blef genast blåsande och hög sjö. Jag blef då
dödligt sjösjuk och ångrade grufligt Punchdrickningen. Winden ko emot, wi kryssade men kommo ingen väg;
hvarför jag efter några dagar beslöt att gå in till Norige.”.
Jag gick in uti en liten uthamn vid Christianstad långt bort från hus och andra skepp. Det kom Söndag jag var
ensam och viste ej hvad jag skulle gå eller företaga mig att fördriva tiden. Några roliga böcker eller romaner
hade jag ej. Då kom jag att tänka på min svåger Carlberg och andra slägtingar som läsa Guds Ord gick till
Kyrkan, och jag tänkte de äro ändå lyckliga. Jag ville då lära Guds Ord, men mitt Testamente och Psalmboken hade jag förstört många år förut. Testamente fans ej ombord, men jag fick låna en psalmbok af styrman i hvilken jag läste.
Efter några dagar gick vi till sjöss och jag fick den föresattsen att då jag kommer till Jersey skall jag köpa mig en Bibel, hvilket jag också gjorde, men den var på engelska i hvilket språk jag ej var fullt hemmastad, men efter några dagar kom en karl ombord och ville sälja Biblar, och bland hans förlag, fanns en svensk, som jag med besvärlighet köpte. Ifrån Jersey seglade vi till Newcastle och lastade kol; för att gå till hemmet.


Det var hösten Och oktober månad och stormigt väder. Vid Noriges kust kommo vi uti en hård Sydweststorm uti lägerwall; i en mörk natt voro vi så nära intill Klipporna att brott och bränningar syntes och jag viste intet råd mer. Jag sprang upp till väders att se om jag kunde upptäcka någon väg mellan klipporna att segla igenom; men nej allt syntes som undergång. Jag grät och tänkte be Gud o hjelp jag hade aldrig bedt till Gud före den stunden; och dropade jag Herre förbarma dig öfver mig och hjelp Jag sprang ned i Kajutan för att se på sjökortet, blef nere ett par minuter, sprang upp igen, och som jag kom på däck kastade Winden om uti en by på Nordwest, och så voro wi frälsta. När dagen kom fick jag Lots och gick då in uti en liten hamn ej långtifrån stavanger.


Sedan jag kommit i stilla hamn och blef ledig från göromål, satte jag mig att läsa uti Biblen. Jag förstod ej att
läsa Guds Ord i ordning och sammanhang utan läste hvar som helst och som jag då slog up Boken, träffade jag
på Davis Psalm den 107. Och min nöd natten förut stämde ordagrant in med verserna 23-30, hvarpå jag mycket  förundrade mig; fastän jag ej förstod min andeliga nöd, som omtalas i det föregående af psalmen. Dagen derpå gick jag åter till sjöss och ankom efter två dagar lyckligt till hemmet. Ifrån den tiden undflydde jag ondt sälskap, och gick om söndagarna i Lundby kyrka och hörde pastor Holmqvist; och detta satte sälskapsbröderna i förundran. Åter en gång gjorde jag en resa med Victory på England i vintren, och om våren 1849 blef jag kallad af Dicksons att föra deras skepp Swartvik på Ostindien. Detta var en synnerlig Guds välgerning emot mig; ty nu kom jag ut från werlden på långa resor i ensamhet och stillhet med Biblen, Luthers och Scharaus skrifter bredvid mig.
Då i min neslighet på hafvets öken och i främmande land fick jag ofta erfara huru Den Store Guden gisslar den som Han anammar; ty det dröjde länge innan jag kom till sinnesro. Så att liksom jag hade gräsligt mycket brutit; så fick jag och i synnerhet den första Ostindiska resan gråta bittra bättringstårar; innesluten i min kammare, vid sidan af Guds Ord, ofta i en rysande wärme.


1850 uti Maj månad kom jag hem, gick då om söndagarna och vid andra tillfällen till Lundby och hörde Pastor Holmqvist. Det var vid en af dessa färder en söndag eftermiddag som jag för första gången fick se Magna Bagger. Jag hade på vägen från kyrkan 2 af mina systrar i sälskap, och Magna gick i sälskap med min syster Carolina. Jag hade skeppes båt vid Sandviken, och skulle med syskonen hem, då Carolin aproponerade att Magna skulle få följa med i båten. Jag erbjöd henne genast plats och hon antog anbudet, också att sitta på förnämsta platsen eller till höger om mig.


Hon var skön och täck, och upptog hela min uppmärksamhet; och som jag förut på resan suckat och bedit om en from maka, så tänkte jag der har du henne, och sedan jag hört på mina systrar att Magna var en from förståndig flicka, så kom jag till det beslut dagen efter att skrifva henne till och begära henne till hustru.Magna gjorde i början mycket motstånd; men efter ett år, sedan jag gjort en Ostindisk resa, blef det så styrt af
Gud, att hon blef min, och vi trolofvade hvarandra den 14 juli 1851.
Åter gjorde jag en resa till Ostindien och vid hemkomsten blefvo vi den 7 juli 1852 sammanvigde.
Då fick jag det bästa som Gud gifver här på jorden en skön from förståndig hustru, och i hennes förening har jag fått erfara hvilken sötma der är i den äkta kärleken, då den är i sin trohet. Hvarför det och har behagat den himmelske bäste vännen att förlikna denna söta kärleken vid den evigt ljufliga outsägliga kärleken som der är emellan Honom och Hans brud, den trogna församlingen, såsom wi finna af Höga Wisan.
Men med detta lifvets goda är det ofta så, att det bästa en menniska har är henne mest till tunga och börda. Så har det också för oss utgjort en stor del af lifvets bedrövelser myckna strid, saknad och brist, som Gud i sin kärlek till skickar den falna menniskan till själens hälsa och salighet. Att vi hafva lefvat så skillda ifrån hvarandra, att de första 16 åren vi varit förenade, och under hvilken tid Gud gifvit oss 6 barn, hafva vi varit
skillda åt uti 11 år. Och de 5 åren vi lefvat tillsamman, hafva vi varit på hafvets öken och i främmande land, och under den tiden ofta varit mycket betungad af storm och oväder samt stor hetta uti Indien; men också deremellan haft lugnt och mycket godt af Gud.
Den längre tiden vi varit skilda åt, den ene på hafvet och i främmande land i saknad af så mycket både andeligt och lekamligt godt som finnes i hemmet, men också hafvande mycken tid och stillhet till Guds Ords bruk och bönen. Den andra i hemmet åtnjutande dyrbara förmåner, men också ensamdragande barnuppfostrans börda.


Sålunda hafva vi båda alltid haft den erfarenheten af lifvet här på jorden, ”att hvar dag har sin egen plåga”, och att detta lifvet äfven då det är som bäst, så är det ”möda och arbete”.
Det är en allmänt erkännt sanning att sjömannen lider mycket ondt, och är i saknad af mycket godt här i wärlden.
Så har det och varit under mitt dubbla främlingsskap, en främling och gäst på jorden, samt skilld från fosterlandet. Dertill kommer jag genom den indiska hettan blifvit försvagad till kroppen, med den påföljd att jag sedan mitt 36.ålders år lidit mycket af reumatism, som gifvit mig mången sömnlös natt, och hvilken plåga kommer att följa mig till min död.


En sjökapten har ofta goda inkomster eller är väl betalad i sin tjenst, men då han har hustru och barn att försörja, och därtill såsom det varit min lott, måste hjelpa till att försörja sina föräldrar, de gamla hafva under årens lopp fått af mig omkring sex tusende Riksdaler, så blir ej mycket till öfvers. Efter 20 års kaptenstjenst mest för de rika Dicksons, hvilka menniskor genom min tjenst ökat sina rikedomar med trehundratusende riksdaler; hade jag sjelf till öfvers tolftusen.
Detta är i korthet mitt lefvernes beskrifning för eder älskade barnen, om jag skulle berätta för eder allt flera händelser så blefve det för långt. Den återstående delen af lifvet som det behagar Gud att låta edra föräldrar
lefva; önska wi af allt hjerta att få tjena eder med Guds Ords lärdomar förmaningar och föreställningar, med
förböner och andra kärleks välgärningar Gud till ära. Och bören i med oss alltid tacka Gud som gifvit eder trogna föräldrar, dem Han utan nöd hafver och kallat till sitt rike och härlighet.


Colosser 1:12.13.14 Tacker Fadren som oss hafver beqväma gjort till att delaktiga vara i de heligas arfedel i ljuset. Hvilken oss uttagit hafver ifrån mörkrens wäldighet; och hafver försatt oss i sin älskeliga Sons rike. I
hvilken wi hafva förlossning genom Hans blod, nemliga syndernas förlåtelse.
Efesierbrevet 3:21 Honom vare ära i församlingen genom Christum Jesum, i alien tid, ifrån evighet till evighet. Amen.

Carl Josef Forsell

Copyright (c) s östlund
År 1823 föddes Carl Josef Forsell befälhavare på Svartviksbyggda skonerten Josephine som han
påmönstrar den 6 mars 1847. Josephine avgår fullastad med trä Göteborg den 12 mars destinerad
Malaga med ankomst den 16 april. Från Malaga seglade Josephine i ballast via Konstantinopel till,troligen Galatz där majslast intogs. Via några europeiska hamnar kom Josephine hem till Göteborg
med salt den 2 maj 1848. Forsell lämnar därmed fartyget för gott.
Skonerten Josephine som byggdes på Svartviksvarvet 1845 förliste ballastad på väg från Barcelona till
Galatz.
Forsell var även andre styrman på Svartviksbyggda barkskeppet Svartvik 1843-1844, befälhavare på
fartyget var då nestorn Boo Hjärne. Forsell avled 1849. Hustru okänd.

Alexander Georg Mellander

--------------------------------
Copyright (c) s östlund
År 1822 föddes Alexander Georg Mellander (bilden) i Bro, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Han avled i Göteborg 1887. Han var gift med Henrietta Christina Evelina, född Derle 1832. Jag har  ingen uppgift om när hustrun dog. Indikationer finns på att A. G. Mellander blev gift en andra gång.

Carl Isac Wahlström

-----------------
Copyright (c) s östlund
År 1822 föddes i Göteborg Carl Isac Wahlström, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg.
Han gifte sig 1849 med Sofie Elisabeth Charlotta, född Torén 1825 i Göteborg.
Wahlström överlämnade befälet över barkskeppet Svartvik till andre styrman Fredrik Wilhellm Larsson (1831-1897) i Sundsvall i september 1853; troligen p.g.a. sjukdom. Wahlström avled året därefter. Hustrun
avled 1913.

Gustaf Michael Kraeft

Copyright (c) s östlund
År 1821 föddes Gustaf Michael Kraeft, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Han hade en broder, Hans Eduard, född 1829 som också var befälhavare. Kraeft avled 1882. Han var gift med Johanna Erika,
född Hallström. Men Gustaf Michael K. blev gift en andra gång nämligen med Maria Sofia Adolfina, född Strelow 1833 och avliden 1903.

Adam Richard Gavin

----------------
Copyright (c) s östlund
Adam Richard Gavin (bilden) föddes 1815 och blev en av veteranerna bland befälhavarna
på de Svartviksbyggda fartygen. Gavin förblev ogift och blev sedemera hamninspektör. Han avled 1900. 

Carl Johan Stillström

--------------
Copyright (c) s östlund
År 1821 föddes Carl Johan Stillström (bilden), befälhavare på det år 1850 Svartviksbyggda briggen Prinsessan Louise åren 1856-1861. Han lämnade Prinsessan Louise och sjölivet i april månad 1863. Stillström gifte sig
1851 med Ulrica, född Jonsson 1820. Stillström var även styrman på barkskeppet Svartvik och skeppet Robert Peel, båda byggda på Svartvik; år 1838 respektive 1849. Carl Johan S. avled i Göteborg den 3 november 1867. När hustrun avled är  okänt.
Carl Johan Stillströms föräldrar var underjägaren Jonas Stillström född 1795 och Eva Stina född Carlsdotter 1799.

Anders Jacob von Reis

-----------------------------
Copyright (c) s östlund
År 1820 föddes i Göteborg Anders Jacob von Reis, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Von Reis
började som jungman på briggen Julie som han påmönstrade den 19 augusti 1841. Svartviksbyggda
fartyg som von Reis varit anställd på: styrman på skonerten Oberon byggd 1846; styrman på skeppet
Prins Oscar byggd 1844; befälhavare på briggen Johanna Catharina byggd 1847 och, det sista
fartyget, befälhavare på skeppet Montrose byggd 1853 som han lämnade den 30 augusti 1855 Von
Reis avled 1874. Hustrun hette Mary von Reis , född Blackwood; hennes födelse- och dödstal
okänt.

Carl Johan Söron och Joachim Henrik Svendsen

-------------------------
Copyright (c) s östlund
År 1819 föddes Carl Johan Söron (bilden) i Göteborg, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg.
Han gifte sig sommaren 1846 med Augusta Charlotta född Åkerlund år 1821 i Stockholm. Paret fick sex söner, varav tre blev sjökaptener. Sörons första Svartviksfartyg var skeppet Caledonia som han påmönstrade som styrman 1840.
Från juli 1844 till nyårsafton 1848 var Söron befälhavare på de två första fartygen som byggdes på Svartviksvarvet: Artemise och Svartvik. Carl Johan S. avled 1872, hans hustru Augusta Charlotta avled 1899.

1819 föddes i Bergen Joachim Henrik Svendsen, en av befälhavarna på Svartviksbyggda fartyg.
Joachim Henrik S. avled 1895. Han var gift med Anna Elisabet Johanna, född Benckert 1822. Hustrun
avled 1898. Svendsens sista Svartviksbyggda fartyg synes ha varit barkskeppet Caroline som han
avmönstrade i september 1868.

Herman Benedictus

--------------------------
Copyright (c) s östlund
År 1815 föddes Herman Benedictus Schütz, som kom att bli befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Han var borgare i Sundsvall.
Han avled i Göteborg 1876. Schütz sista svartviksbyggda fartyg var skeppet Prins Oscar. Schütz var
vice ordf. i styrelsen för Sjömanssällskapets skola i Göteborg .
Han gifte sig 1842 med Petronella f. Friberg som avled 1895. Hennes födelseår okänt. Paret hade inga
barn, arvingar blev hustrun Petronellas brorsbarn, sjökapten Carl Friberg.

Johan Hinric Planius och Abraham Larsson

-------------------------------
Copyright (c) s östlund
År 1814 föddes i Karlshamn Johan Hinric Planius som kom att bli befälhavare på Svartviksbygda fartyg. Planius avled i Göteborg 1850. Johan Hinric P. var gift med Christina, född Friberg 1814; även hon föddes i Kalmar. Paret flyttade till Göteborg 1848 där Johan Hinric P. samma år påmönstrade Svartviksbyggda briggen
Johanna Catharina. Johan Hinric Planius hustru avled 1851.

Samma år föddes också Abraham Larsson, som bl.a. blev befälhavare på Svartviksbyggda skonertskeppet Petronella som huvudsakligen gick på Vänern och traden Karlstad-Vänersborg. Larsson avled 1892.

Elias Blomberg

--------------------------------
Copyright (c) s östlund
År 1813 föddes i Göteborg Elias Blomberg som den 24/10 1853 kom att påmönstra Svartviksbyggda
skonertskeppet Clara som befälhavare. Elias B. avled den 28/12 1853 i Ipswich. Alltså endast ett par
månader efter påmönstringen.
Hans hustru var Anna Maria, född Skånberg 1805 med vilken han gifte sig 1835. Okänt  när
hustrun avled. Paret hade en dotter, Ida Elisabeth född 1839.

Carl Magnus Dannberg

----------------------------------
Copyright (c) s östlund
År 1812 föddes på Onsala Carl Magnus Dannberg, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Dannberg
avled 1883 på födelseorten.
Han gifte sig 1843 med Paulina Johanna, född Clase 1816. Okänt  när hon avled.
Ett av parets barn, Adolf (född 1852) var vid sin bortgång 1949 senior cleri, dvs. landets äldste präst.
Denne pastor Dannberg prästvigdes 1885 och blev, efter en del förordnanden som extra ordinarie
präst, kapellpredikant i Ornö 1891 och komminister i Floda året därpå.
I Floda stannade han till 1 maj 1928, då han avgick som emeritus och flyttade till sin hembygd Onsala.

Carl David Sandberg

--------------------
Copyright (c) s östlund
År 1811 föddes i Lundby, Göteborg Carl David Sandberg som åren 1848-1852 var befälhavare  på svartviksbyggda skonerten Josephine som 1853 förliste i Medelhavet. Sandberg avled i Göteborg ett par år senare.
Carl David S. gifte sig 1844 med H. Elisabet född Carlsson år 1820.
Samma år föddes i Selånger min farmors farfar.

Svante Niklas Nilsson

---------------------------------
Copyright (c) s östlund
År 1809 föddes i Göteborg Svante Niklas Nilsson  (bilden), befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Nilssons första Svartviksbyggda fartyg var skeppet Cecilia som han påmönstrade 1854.
Hans sista Svartviksfartyg blev skeppet Robert Dickson som han avmönstrade för gott 1867.
Svante Niklas N. gifte sig 1833 med Brita Maria, född Apelgren 1809. Båda avled i maj 1885.
Beträffande sjökaptenerna under den här tiden må framhållas att de generellt även måste ha god merkantil erfarenhet, och goda språkkunskaper.

Under utlandsresorna var det ofta sjökaptenens uppgift att självständigt sköta försäljning av de
medförda varorna och inköp av returlaster. Detta bör bnaturligtvis  också ha gällt de Svartviksbyggda
långresefartygens befälhavare.
Befälhavarna var mycket skickliga i många avseenden.

Niclas Anton Hallengren

-
Copyright (c) s östlund-------------------------
År 1808 föddes på Onsala Niclas Anton Hallengren (bilden) som kom att bli befälhavare på Svartviksbyggda fartyg, med mesta tiden på skonerten Axel. Gift med Brita Maja född 1789, avliden 1840.
Niclas Anton H. avled 1898 i Göteborg.
Samma år föddes min farfars farmor. 

Samuel Larsson

------------------------------
År 1807 föddes Samuel Larsson som kom att bli befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Gift med Catharina Maria, född Almgren 1810. Samuel L. avled i Göteborg 1890. Hustrun avled 1887. Befälhavare Larsson arbetade bl.a. på Svartviksbyggda skonertskeppet Julian.

Alexander Hansson

År 1802 föddes Alexander Hansson (på bilden med maka), som kom att bli befälhavare på Svartviksbyggda fartyg.

Han var styrman på skeppet Oscar I och befälhavare på barkskeppet Prins Oscar. Det sistnämnda
fartyget avmönstrade han i mars 1856. Alexander H. var gift med Thalina Jacobsdotter, född 1809.
Alexander Hansson avled den 11 november1886. När hustrun avled är  okänt. Paret hade nio
barn tillsammans, det äldsta, Christina Augusta född 1833 och det yngsta, Charles Emil Ferdinand
född 1851.

Åke Fredrik Ljunggren

År 1795 Föddes i Karlskrona Åke Fredrik Ljunggren (bilden), som kom att bli befälhavare på Svartviksbyggda fartyg.

Ljunggren blev sedermera sågverksägare. Han gifte sig 1833 i Växjö med Christina Helena född
Renström 1811. Åke Fredrik L. avled i Halmstad 1859. När hustrun avled är okänt.
Ljunggrens första Dicksonfartyg var Venus (inte byggd på Svartvik) som han påmönstrade 1834.
Ljunggrens två sista Svartviksfartyg som befälhavare var barksskeppen Artemise och Prins Oscar.
Prins Oscar avmönstrade han 1848 för att aldrig gå till sjöss mer.

2 x Coromantbröllop

----------------------------------------
Min farmors farfars far Pehr Delldén och min farmors farfars mor, Selångerflickan

Märtha Eriksson (Michaelsdotter) gifte sig för exakt 200 år sedan, och firar i år alltså
2 x Coromantbröllop. De kom alltså aldrig att bo på Svartvik.

Lundbergs på Svartvik

Sådana här uppgifter som nedanstående  torde intressera många gamla svartvikare som, liksom den söderut boende Torsten Lundberg råkar stöta på min blogg.
Tack Torsten!

Johan Adolf Lundberg var född 1860 i Norge och kom som "sjökapten" till Svartvik för att jobba med virkestransporterna till sågverket, på vattnet. Han gifte sig med en kvinna från Gånsviken utanför Härnösand, och de födde min farfar Karl Einar (Karl Einars yngre bror = August) , i Svartvik eller Sundsvall 1888, som kom att jobba i ungdomen som sjöman och eldare med pappa Adolf på det lilla skeppet Kvick i Svartvik. Adolf körde senare mellan Sundsvall och Stockholm och ev till Västervik t o r under en längre tid.
Karl Einar utbildade sig s s till ingenjör. Gjorde en hel del jobb år SKF i Göteborg och stannade ibland upp i Uppsala på vägen, där han hjälpte en mindre mekanisk verkstad Osmund, med diverse tekniskt.
Träffade s s sin blivande danska hustru Marie Claus i Göteborg och fick anställning hos Osmund i Uppsala. Min pappa Karl-Einar föddes där 1917. Efter en del problem i Osmund flyttade farfar med familj till Västervik och jobbade några år på verkstad som ingenjör, och utvecklade parallellt en egen båtmotor - Exaktmotorn eller Lundbergsmotor som han lät tillverka i två serier om sammanlagt ca 70- talet exemplar. Efter några år fick han en förfrågan igen från Osmund om att återkomma, vilket han gjorde.
Successivt kom han så att ta över detta företag och det expanderade rätt rejält, så att när jag föddes 1951 hade man ca 100 anställda och en hel del affärer ut i Europa.
Storsäljare var oljebrännare och fabriksugnar som farfar tillsammans med pappas yngre bror Kurt hade ritat
Johan ADOLF Lundberg f.1/7 1860 maka Anna Lovisa Godin
Barn:
1) Hildur (äldst), gift i Sundsvalltrakten
en son i Köping
2) Karl Einar , Uppsala, gift med Marie Claus från Danmark
två söner: Karl-Einar (Torstens far född den 20 mars 1917 i Uppsala), Kurt samt en dotter: Ebba
3) August, Åmål, gift med Ulla
två söner, tre döttrar
4) Anny (yngst), gift med Carl Källgren i Kvissleby

PS
I "Svartvik - ett studiecirkelarbete våren 1990" finns uppgifter om Johan Adolf L:
 (s. 120) "DAG MÅNAD: 25-11 INFLYTTNING 1900: Johan Adolf Lundberg m familj Ångbåtsbefäl MAN: 3 KV: 3 Varifrån: Skönsmon"

Boktips

Nyutkomna "Medelpads flora" utgiven av SBF-förlaget i Uppsala.

Huvudförfattare Rolf Lidberg och Håkan Lindström som tillsammans med Jan-Olof Tedebrand ligger bakom de många inventeringar och ­exkursioner som ligger till grund för boken som borde finnas i alla hem i Medelpad och kanske i alla utflyttade medelpaddingars hem.
736 sidor med informativ text och informativa, vackra bilder.
Imponerande.

Svartviks skola, klass 5, ht 23/8-19/12 1940 och vt 8/1-10/6 1941

--------------------
Två veckor innan höstterminstart började tyskarna att bomba London. En dag senare infördes livsmedelsransonering i Sverige. Dagen innan höstterminens slut fastställer Adolf Hitler  planen för Operation Barbarossa = anfallet mot Sovjetunionen. Elva dagar efter vårterminens slut anfaller Tyskland Sovjetunionen i Operation Barbarossa. Det är oroligt i Europa. Femteklassarna visste eller brydde sig väl inte  så mycket. Desto kämpigare fick deras föräldrar. Deras uppoffringar för framförallt sina barn och deras lojalitet mot sitt land må aldrig glömmas. Ett mycket fint  kapitel i svensk historia.

Lärare Erik "Pelle" Pettersson.

Elever samtliga födda 1929 om inget annat anges.

Sune Bylund född den 15/6 , boende på norra Svartvik (Sune träffade jag igår den 13/11 2010 - han är vid gott vigör).
Henrik F Englund 17/1 Hemmanet
Lennart V Glantz 24/4 Hemmanet
Åke Jonsson (Bergström) 30/10 mellersta Svartvik
Ira K Landell 28/9 mellarsta Svartvik
Bert G Nilsson 18/3 mellersta Svartvik
Gunnar N Nording 13/3 Hemmanet
Bernt E G Olsson 3/11
Per Ivar Palm 20/2 norra Svartvik
Hj. Arne Westerlund 19/8 Hemmanet
Bert Östlund 11/10
Arnt A B Persson 22/10 1928
Volger G Hallberg 10/6 norra Svartvik
Evert K Uppling 11/1 1928 mellersta Svartvik
Valny Rudberg 25/7 södra Svartvik
Gun B I Östlund 12/3 mellersta Svartvik
Gudrun M Sjöberg 14/1 Hemmanet
Birgit Andersson 15/4 mellersta Svartvik
Britt A-M Eriksson 18/2 mellersta Svartvik
Kerstin Forsberg 4/8 norra Svartvik
Sonja P Nyberg 19/8 norra Svartvik
Irene Tunström 7/11 mellersta Svartvik
Hjördis Vesterlund 15/9

Bästa betyg i kristendom ht: Henrik E och Gudrun S; vt: Henrik E. och Gudrun S
Bäst betyg i modersmål, tal & läsövningar ht: Gudrun S och Birgirt A; vt: Gudrun S och Birgit A
Bäst betyg i räkning och geometri ht: Gunnar N, Bert Ö och Birgit A; vt: Henrik E, Gunnar N, Bert Ö och Birgit A
Geografi ht: alla hade B eller Ba; vt: Henrik E och Gudrun S.
Naturkunnighet: ht: alla hade B eller Ba; vt: Henrik E (ett par elever hade Bc)
Historia ht: alla hade B eller Ba; vt: Henrik E, Gudrun S och Birgit A
Välskrivning ht: Bert Ö; vt: Bert Ö och Birgit A
Teckning ht: Per P, Birgit A; vt: Per P och Birgit A
Sång ht och vt: Evert Uppling
Gymnastik med lek och idrott ht: alla hade B eller Ba
Slöjd: bara ett fåtal deltog vad jag förstår

Året är 1927

-------------------------------------------------------
På Svartviksfabriken regerar platschefen H.A. Carric och pappsalsbyggnaden förlängs med 12 meter.
Men på andra sidan Ljungan brinner det på tvillingfabriken  Essvik. Året före hade det brunnit i den andra fabriken på andra sidan, Nyhamn.
Hela Ostkustbanan invigs; sträckan Härnösand-Sundsvall-Svartvik-Njurunda hade öppnats ett par år tidigare.
Den 15 maj håller fackföreningen (Avd. 35) på fabriken möte och beslutar att ta upp bidrag på en lista överde i Amerika fängslade italienarna. Alltså anarkisterna Sacco och Vanzetti som USA, påverkad av politiska fördomar, lät avrätta den 23 augusti. Världen betraktade avrättningen som politiska mord, och på Svartviksfabriken var alla arbetare heligt förbannade.
Logen nr 172, Livräddningsbojen på Svartvik hade nära 300 medlemmar och verksamheten var livlig och inte minst nödvändig när så relativt många, med hjälp av spriten, drömde sig bort från allt elände.
Paragraf  9 i ett protokoll från ett möte den 17 mars med den Socialdemokratiska ungdomsklubben på Svartvik ((SDUK): " Vilka åtgärder bör vidtagas åt slagsmålen vid danstillställningar? En lång och ingående diskussion blev det av detta. Klubben beslutade att om en klubbmedlem anmälts ska klubben upptaga densamma till prövning och undersökning".
I lokalen Idyllen på Hemmanet den 15 november talar journalisten, som senare blev chefredaktör för Nya Samhället, Amseln Gillström inför medlemmar i den socialdemokratiska ungdomsklubben (SDUK); ämnet är "Den röda och vita terrorn".
Och i Stockholm ser Olof Palme dagens ljus för första gången.

Klicka ett par gånger på klasslistorna för god läsbarhet:

Bara  kändisar.T.ex. Tage Eriksson, taxigube, Gösta Hedqvist vaktmästare på skolan, Sven Stolt ett liv med politiken, Sven Eriksson så småningom Sven Edebrandt, Brage Forslund målare, Knut Hägglund målare, Ejda Bångfeldt så småningom Ejda Lindqvist, Alvar Bäcklund pappsalare, Klas Eriksson debattör.

Ett "Dicksondatum"

------------------------------------------------------

Den 17 september 1815 föddes i Göteborg James Dickson d.y. (bilden till vänster), son till
James Dickson d.ä., född i Montrose, Skottland 1784 och hans hustru Margareta Eleonora född Bagge.
Det var  James Dickson d.ä.  som grundade handelsfirman James Dickson &  Co vilken kom att övertas av sonen.
"Svartviks-Oskar" Dickson, född 1823 var också en son till grundaren av handelsfirman.
James Dickson d.ä. och hans hustru Margareta Eleonora fick fem barn tillsammans.


Beträffande Oskar Dickson var han ju gift med Marika Julia född von Rosen. Marikas far, greve Adolf Eugène von Rosen (bilden) avled den 17 september (1886).

Svartviks skola - första klass - vårterminen 1905

----------------------------------------------------------------
Elever, alla födda 1897 om inget annat anges:

Karl Sahlsten 13/2 * Karl Blom 18/7 * Wolmar Bergström 23/7 * Birger Dahlqvist 25/3 * Johan Larsson 24/10 * Ragnar Westerlund 10/11 * Henry Forslund 30/9 * Helmer Johansson 19/9 * Werner Thunström 23/9 * Lenny Jonsson 5/4 * Ingvald Östlund 24/4, min fars äldste bror * Wilhelm Stark 27/9 * Gustaf Karlsson 11/5, gift med min fars syster * Anton Olsson 30/7 * Axel Eriksson * Gustaf Sjöström 27/7 * Edvin Andersson 3/8 * Elon Nilsson 31/5 * Edvin Andersson 3/8 * Ernst Larsson ?/? (1897) * Otto Olsson 23/1 * Ivar Ålund 27/11 * Helge Zetterlund 3/2 * Wiktor Lundvall 15/1 * Milda Eriksson 3/6 * Astrid Haraldsen 5/8 * Klara Jansson 13/2 * Wiktoria Nylén 22/5 * Ruth Hermansson 16/5 * Ellen Nilsson 27/8 1896 * Elsa Eriksson 27/6 * Berta Bolin 20/11 * Elvina Strandberg 23/10 * Anny Lindfors 21/11 * Helga Hjort 12/3 * Helga Eriksson 20/10 * Elma Stenlund 28/3 * Enis Berlin 24/6 * Anna Nording 4/10 * Elsa Hallberg 19/9 * Olga Wiklund 14/4 * Ellen Forslund 1/6 1896 * Mariana Löjdqvist 26/7 * Maria Eriksson 16/2 * Tea Lindfors 22/5 * Olga Tolf 1/4 * Siri Hedqvist 23/10 * Helga Larsson ?/? (1897), reste till Amerika under höstterminen.

Så där ja, ytterligare ett A4-ark som jag med gott samvete kan slänga i papperskorgen

Essvik

------------------------------------------------------------------

Jag hittar ett ark som tillsammans med andra skall städas ur mina pärmar. Tyvärr är ingen källa angiven.
Det handlar om Essvik, Svartviks tvillingort på andra sidan Ljungan.
"Skottsunds by bestod av 7 hemman. Dessa hade skogsrika marker med oröd storskog och utmarker med fäbodar på Essvikssidan.

Per Bergström, som regerade vid Juniskärssågen, anlade en lastageplats vid Ljusviken och dessutom fanns det ett fiskeläge, samt från år 1875 ett skeppsvarv.
Till orten kom år 1853 en herre vid namn Johan Nordling, vilken var född i Gnarp år 1825. Han inköpte ett skogsskifte med strandrätt vid Essvikssidan där han anlade en lastageplats.
 Denn arrenderades av en grosshandlare C.G. Scherman från Sundsvall. Han hade förut jobbat åt Dicksönerna. Scherman blev agent och chef och man började skeppa bjälkar från Essvik, där Nordling nu var platschef.
Scherman blev senare kompanjon med tysken Tord Ceuntrum och vid ett gräl i Sollefteå sköt han honom till döds och dömdes till 6 års fängelse.
Nordling återtog Essvik och år 1869 uppfördes en såg med 3 ramar och kantverk. Virket togs från egen skog och allt timmer under 10 tum i topp kasserades. Sedan köpte Ernst Cristernien sågen och drev den till 1884 då den brann ned till grunden, men redan år 1887 byggdes en ny såg. Lindbeck styrde nu på Essvik till 1897 då alltsammans såldes till SCA för 170,000 kronor.
Essviks sulfitfabrik uppfördes 1900.

Varifrån kommer namnet "Essvik"? det har jag funderat på i många år.

Svartviks skola, klass 3, läsåret 1/7 1939 - 30/6 1940

------------------------------------------------------------------
Lärare: Anna Widén.

Elever, alla födda 1930 om inget annat anges
(hur många har kunnat eller kan fira sin 80-årsdag i år?) :

Pojkar:

Lars Tore Rudberg född 2/7 , målsman fabriksarb. Bror R., södra Svartvik.
Bernt Gustaf Sjöberg 5/8, Herbert S., lantbrukare, Hemmanet.
Brynolf G. Berglund 6/3, Karl Peter B., Grindbacken.
Tage Olof Gagner 31/8, sågverksarbetare Arnold G., södra Svartvik.
Jan Folke Lindfors 14/5, körkarlen Eston Lindfors, mellersta Svartvik.
Karl-Erik Matsson 1/4, fabriksarb. Karl-Johan M., Grindbacken.
Georg Emanuel Olsson 5/8, fabriksarb. Bengt E. O., södra Svartvik.
Kjell Gösta Persson 3/3, fabriksarb. Erik J. P., norra Svartvik.
Hans Olof Malm 29/6, fabriksarb. Nils M., Hemmanet. Från Essvik den 23/8.
Göran  Arne Karl Bäcklund 25/8, frisör Gustaf B., Grindbacken. Från Nolby  den 23/8. Flyttat till Sundsvalls folkskola den 27/4.
Flickor:
Sig-Britt Olsson 5/4. August O., sågverksarbetare, norra Svartvik.
Rut Elisabet Englund 4/1, fabriksarb. Albert E., norra Svartvik.
Inga-Britt Eriksson 14/2, sågverksarbetare Gustav E., norra Svartvik.
Ingrid Maria Jonsson 16/2, elektriker Tuve J., Hemmanet.
Eivor Nordlund 29/1, brädgårdsarb. A. Vilmer N., norra Svartvik.
Emma Eivor Svedin 25/7, fabriksarb. Karl Einar S., mellersta Svartvik.
Majbritt Tornberg 12/3, pensionär Johan A. T., norra Svartvik.
Majlis E. Pettersson 14/2, förman Axel Pettersson, Hemmanet.
Gertrud E. Sandberg 14/5, fabriksarb. Georg S., Grindbacken. Från Nolby den 24/8.
Dagmar J. Larsson 18/9, flottningsarbetare Ivar L., Grindbacken. Från Nolby den 24/8.
Sif Inger Åberg född den ?, bilägare Bror Åberg, Grindbacken. Till Nolby den 5/8.

En avlägsen släkting till mig finns bland eleverna. Elevens farfar var bror till min farfar.

Hemmanet

Denna fina och intressanta bild (klicka på den) av Hemmanet, fotograferat under senare tid, hittade jag på nätet i en blogg benämnd "Mitt liv som småstadsmamma". Jag hittar ingen adress i bloggen, och tar mig ändå friheten att publicera den. Om  detta inte är rätt gjort av mig (eller inga problem med publicering) hoppas jag att ägaren till nämnda blogg hör av sig.
Min adress finns till vänster i kolumnen. Jag vet att det finns ett par Svartvikare  ute i världen som vill se bilder tagna på Hemmanet. Det blev tyvärr inte av som tänkt att jag besökte Hemmanet för fotografering (inkl foton tagna från Nolbykullen) i somras.

Lärare på Svartviks skola vid andra världskrigets inledning

---------------------------------------------------------------
Mer från min gamla pärm (klicka ett par gånger på bilden för god läsbarhet) :

Från min rensade, men ännu relativt välfyllda Svartvikspärm.
Svartviks skola höstterminen 2/9-19/12 1935 och vårterminen 19/1-30/5 1936.
Klicka två gånger på bilderna för bättre läsbarhet.

Otto Ströms barn

-----------------------------------------------------------
Svartvikaren Gunnar Ström som nyligen gick bort, se tidigare inlägg, var den siste av Otto Ströms barn som lämnat det jordiska. Systern Elsy Ström, bosatt på Hemmanet,  avled tidigare i år.

BBC ska filma sågverks-Svartvik

----------------------------------------------------------------------
BBC ska göra film om gamla Svartvik.
Anledningen är Svartviks sågverkshistorien. Det mesta av virket som producerades gick till England, och inte minst av att Svartviks grundare Dicksons har sina rötter på ö-riket (Skottland) gör det mer intressant .
Filmen kommer att visas i England, men vi hoppas att även få se den hos oss.
När BBC gör något blir det ju rejält.

Avdelning Dickson

--------------------------------------------------------------------------------------------------------

En ny bok om Tjolöholm med underrubriken "Kokkonst och kultur under ett sekel" lär vara på gång.
I första hand inriktad på mat.  Recept från tiden, råvaror från trakten, dukning på slottet, i storstugan eller som utflykt i parken. Förutom detta berättas också om slottets historia och den märkliga byggnaden, så modern för sin tid.
Icke helt okände Carl Jan Granqvist bidrar med dryckestips och icke helt okända Magdalena Ribbing skriver om tidens livsstil.



Anm.: Tjolöholm är en av mina favoritplatser i Sverige därför finns plats för slottet reserverad i min blogg.

Gamle Svartvikaren Gunnar Ström har avlidit

Från lokaltidningen:

"Gunnar Ström, Njurunda har stilla avlidit vid en ålder av 98 år. Hans närmaste är sonen Claes med familj. Gunnar Ström föddes i Hemmanet, Svartvik 1912. Han var en man rik på berättelser om gamla tider. Som när hans farmor Maria gick fram och åter till Hemmanet från Värmland med tre små barn, för att söka reda på maken som inte hörts av. Gunnar berättar även om när han som barn varje midsommar fick dela en sockerdricka på två personer. Elle rom när han första gången träffade sin blivande fru Margith från Gnarp, då hon var på besök i hemmanet hos sina föräldrars hembiträde och han var i färd med att tvätta sin familjs gris. Efter att ha arbetat som skogsarbetare började Gunnar i timmerrullningen på ön Sandslån utanför Svartviks fabrik.Där handlade arbetssysslorna med åren slutligen i att han lärdes upp till reparatör för blekeriet. Gunnar och margith gifte sig på midsommarafton 1942 samtidigt som margiths systrar Anna-Lisa och Karin. Trippelbröloppet ägde rum i Gnarps kyrka. 1944 föddes jag sonen Claes, och 1954 flyttade familjen till villan i Skottsund. Gunnar byggde huset själv med hjälp av murare, släktingar och byns pojkar som mot att bära tegelsten till muraren fick lön i sockerdricka. På grund av husbygget tog Gunnar ledigt från fabriken i fem månader, på villkor att finnas tillgänglig via jour dygnet runt. Därav fick han namnet "Natt och dag" av sina arbetskamrater. Efter pensionen ägnade sig Gunnar åt att hjälpa till med mitt hus i Göteborg samt att sköta sitt eget. Han övergick då mer eller mindre till vedeldning trots att han var en av de första att instalera oljeeldning. Då Gunnar alltid vart intresserad av ekonomisk uppvärmning till sitt hus, lät han vid 94 års ålder installera bergvärme.

Vid 96 års ålder tyckte Gunnar att det var säkrast att sluta köra bil, innan något missöde skulle inträffa. Bilen användes endast till de dagliga besöken hos frun Margith på Skottsundsbackens äldreboende och matinköp i Kvissleby de sista åren. Gunnar saknas och sörjs av mig och min familj." /Claes Ström

Här bodde Gunnar under sin tid på Hemmanet: på norra sidan av Kyrkvägen vid korsningen till Syrenvägen (ungefär mitt emot Selins).

Anm.: Själv minns jag som barn på Hemmanet Gunnar som en person som aldrig störde någon.
Däremot minns jag inte Claes som skrivit minnesorden enligt ovan.

Plötslig arbetsnedläggelse

------------------------------------------------------------------------
¨Kl. 23:00 natten mot den 9 februari 1921 lämnade Svartviksfabrikens alla arbetare på nattskiftet sina arbetsplatser och höll fackföreningsmöte. Anledningen var att driftingenjören inte lät "vattra" kokarna sedan de blivit tappade.
Mötet tillsatte en kommitté som fick i uppdrag att gå och väcka ingenjören i hans bostad alldeles ovanför fabriken, och meddela honom mötets beslut som hade sammanfattats i två punkter:
1.) vi fordra en förklaring varför inte kokarna vattras. 2.) om ingenjören låter vattra kokarna, skall driften upptagas efter detta möte.
Till kommitterade valdes Emil Jensen och Ernst Persson.

Under tiden som de två representanterna gick upp till ingenjören och förhandlade i natten, satt nattskiftsarbetarna kvar och väntade på svaret. Då Jensen och Persson efter någon timme återkom, hade de det beskedet med sig, att ingenjören förklarat att det var av försiktighetsskäl han låtit kokarna stå, men om arbetarna omedelbart ville återgå i arbete lovade han att sätta igång kokarna.
Det blev en lång diskussion med många olika meningar.
Många menade att då bolaget vidtog försiktighetsåtgärder borde även arbetarna göra det och inte ge bolaget för långt försprång i händelse av strejk. Slutet blev att man beslöt att inställa arbetet för natten och hålla möte påföljande dag kl. 07 f.m.
Till att meddela ingenjören beslutet valdes samma kommitté. Mötet på morgonen beslöt enhälligt att godkänna nattskiftets handlingssätt samt företa en första omröstning för eller emot en strejk.
Förbundsstyrelsen underrättades som vädjade i sitt svar till avdelningen att inte tillgripa strejk.

Strejken hade kommit oavsett denna kontrovers. Förhandlingar om ett nytt avtal för massaindustrin hade strandat. Läget för löneuppgörelse var den sämsta tänkbara på många år. Depressionen efter första världskriget var i full gång och förlamade näringslivet. I Sundsvallsdistriktet utbröt det strejk vid alla cellulosafabriker. Den varade från den 7 februari till den 22 mars, då uppgörelse träffades.
Det försämrade försäljningsläget på cellulosa- trävarumarknaden medförde en tid framåt inskränkt drift vid cellulosafabrikerna och stopp vid flertalet av sågverken i Sundsvallsdisriktet.

I en skrivelse till avdelningen den 28 april 1921 meddelade Svartviks Trävarubolag att bolaget icke hade någon möjlighet att igångsätta fabriken och uppmanade därför alla arbetare att skaffa sig arbete på annat håll.
Längre fram på året fick många arbetare i Svartvik en skrivelse med följande lydelse:
"Då Ni ännu icke har uttagit slutbetyg översänder vi härmed detta. Samtidigt får vi meddela att Ni icke har någon utsikt att åter bliva antagen i bolagets tjänst. Vi får därför anmoda Eder att utflytta från bolagets rum senast 3 månader från detta dato./Svartvik den 21 juni 1921, Trävarubolaget Svartvik Sulfitfabriken".

Anm.: ovan nämnda Emil Jensen var en kämpe för sin och alla arbetares sak. Ernst Person känner jag inte till, men gissar att det var samma med honom.
Jensen lämnade jordelivet mycket bitter enligt en anhörig jag har pratat med.
Med betydligt mindre insatser har andra trätt fram i ljuset och försökt låta oss tro att de har varit ovärderliga för orten. Så var icke Jensen, och aldrig fick han ens ett litet tack.

Även Du, hör av Dig!

---------------------------------------------
Med jämna mellanrum kontaktas jag av  folk med intresse för gamla Svartvik. Det kan vara folk som finna geografiskt nära mig, men  till och med även folk från någon annan världsdel.
Denna kontakt känns mycket bra och stimulerar inte minst till fortsatt rotande i gamla Svartvik.
Tveka inte heller Du att kontakta mig per e-mail eller telefon 070-5090046.

Norrlands-James

--------------------------------------------------------
I år är det exakt 200 år sedan James Robertson Dickson föddes.
James Robertson Dickson ("Norrlands-James") blev chef för James Dickson & Co:s verk i Norrland .
Han avled 1873 i Askim (Göteborg).

Svartviksfabriken

Tanken är att läsaren av bloggen (kanske Du), genom e-mail skall meddela mig tillägg eller meddela eventuella fel.

Listan (ur min skrift "Lite om mycket) som följer innehåller namn på arbetare födda före den 1 februari 1895, och som hade Svartviksfabriken som arbetsplats i slutet av 30-talet och början av 40-talet - under världskrigstiden alltså - hela eller del av perioden. 
 En del av fabriksarbetarna blev tvungna att jobba i skogen då ved behövdes , och de arbetarna fattas alltså på listan.

Vid den här tiden nybyggdes/utbyggdes på  svartviksfabriken: blekeriet, pannhuset/kraftcentralen, pappsalen och sileriet. En del av de uppräknade arbetarna, som t.ex. en del snickare, kan alltså ha arbetat  tillfälligt på fabriken

Pråmkarl: Erik Villy Johnasson, 21/2 1884, g., Svik (Svartvik).
Timmerinfraktare (ombesörjer transporten av timret fram till blötlådan): John Einar Nilsson, född den 2/11 1892 , gift, boende Svik. Avliden 17/8 1980, begravd på kyrkogården i Kby.
Bernh. Ansg. Lindkvist, 4/11 1886, g., Svik. Erik Gust. Ad. E. Dahlbom, 8/12 1894, g., Svik. John
Persson-Sandgren, 31/12 1890, g., Svik.
Axel Leonard Eriksson, 14/5 1893, g., Kby (Kvissleby ). Ferdinand Lindfors, 21/9 1875, g., Svik.
Avliden 3/6 1939, begravd på kyrkogården i Kby.
Påstickare: (Innan barkningen, tar hand om stockarna och för in dem på kerattbanan med båtshake). Algot Bartolomeus Castello, 7/5 1886, g., Svik. Johan Teodor Albin Lewin, 9/1 1892, og.,
Kby (Kvissleby). Olof Albin Berglund, 24/9 1875, g., Kby. Algot Nyman, 28/3 1886, g., Nolby.
Avliden 23/6 1960, begravd kyrkogården i Kby.
Eldare: Rein Severin Andersson, 28/6 1882, g., Svik. Joh. Fred. David Wiklund, 30/5 1886, og.,
Kby. Fritz Hilmar Englund, 1/5 1892, g., Svik. Avliden 5/9 1977, begravd kyrkogården i Kby. Helmer
Axel Sahlin, 21/10 1892, g., Svik. Albert Wilh. Sahlin, 18/10 1893, g., Svik.Ture Emanuel Karlsson,
16/5 1888, g., Kby. Karl Valfrid Sandström, 16/10 1886, g., Svik.  Avliden 1937, inga födelsedagsuppgifter i  kyrkogårdsförvaltningens lista av den 13/11 2008, ej heller uppgiven dag eller månad när Sandström avled, begravd på kyrkogården i Kby och möjligen kan alla data där ses på stenen (begravningsplats ”3 N 79”). Karl Ansgarius Sandström, 4/2 1881, g., Kby. Avliden 26/8 1962, begravd kyrkogården i Kby. Olof Vilhelm Lindström, 16/4 1884, g., Svik. Johan Oskar Fahlberg, 26/9 1889, g., Stockvik.

Eldare turbk.: K.V. Herbert Karlsson, 1/1 1888, g., Kby.
Kapare: Erik Artur Hammarlund, 21/12 1885, g., Svik. Avliden 6/10 1956, begravd kyrkogården i
Kby. Johan Hilding Forslund, 9/2 1891, og., Stockvik. John Hjalmar Olsson , 26/1 1883, g., Svik. Avliden 1949, begravd på kyrkogården i Kby.
Hjälpkapare: Johan Oskar Johansson, 26/8 1879, g., Nolby. Josef Oskar Pettersson, 17/3 1881, g.,
Kby. Avliden 17/6 1949, begraven kyrkogården i Kby. Erik Andreas Söderblom, 25/3 1885, g.,
Västanå.
Vaktman: Nils Olof Ferdinand Östlund (min farfar), 26/1 1868, änkl., Svik. Avliden 12/10 1949,
begravd kyrkogården i Kby. Nils Erik Bredberg, 26/1 1891, g., Bredbyn.

Silare: (Av övervakande natur. Sköter maskinerna i sileriet så att ren massa erhålles med så litet utfall av kvist och överlöpsmassa som möjligt. Tar prov och kan då konstatera om maskinerna arbetar på rätt sätt och om silplåtarna är hela. Han utför även rengöring av plåtarna mm). Jonas Nilsson, 27/8 1888, g., Svik. Olov Anton Berglöv, 22/7 1892, g., Svik. Otto Filip Strandberg, 3/9 1884, g., Kby.
Karl August Eriksson, 27/4 1887, g., Kvissleby. Gustaf Andersson-Bagger, 9/2 1885, g., Nolby. Hans Emil Murén, 25/5 1891, g., Kby. Jonas Häggström, 17/9 1886, g., Svik.
Krankörare: Johan Edvin Sjödin, 4/9 1886, g., Svik. Gustaf Herbert Berg, 24/10 1885, g., Svik.
Avliden 1951, begravd kyrkogården i Kby. August Andreas Modin, 23/10 1881, g., Kby.
Maskinförare: Erik Vilhelm Westman, 22/1 1891, g., Svik. Alf Emin Berlin, 16/4 1891, g., Svik.
August Westlund, 18/4 1889, g., Svik. Edvard Blomqvist, 31/5 1882, g., Svik.
Frånkopplare: Petrus Vilhelm Haglund, 29/6 1892, g., Svik. Georg Nilsson, 30/1 1892, g., Svik. Per Johan Söderkvist, 20/10 1880, g., Svik.

Reparatör: Einar Johan Lehman, 14/9 1894, g., Svik. Fredrik Vilhelm Gävert (Gäfvert?), 28/7 1876, g., Svik. Avliden 6/12 1970, begravd kyrkogården i Kby.
Pannreparatör: Fritz Egon Andersson, 27/2 1887, g., Svik. Karl Erik Gustaf Sandberg, 6/6 1882, g., Svik.
Järnarbetare: Per Isidor Bäcklund, 16/6 1887, g., Svik. Avliden ½ 1943. Adolf Danielsson, 23/6
1893, g., Svik. Nils Jonas Jonsson, 9/10 1875, g., Kby.
Johan Fredrik Johansson, 18/4 1872, g., Kby. Algot Valfrid Bångfeldt, 11/10 1888, g., Kby. Avliden
22/12 1966, begravd kyrkogården i Kby. Adolf Leonsson, 2/8 1892, g., Svik.
Karl Robert V. Wennermark, 18/6 1878, g., Svik. Karl Nylander, 15/1 1876, g., Svik. Johan Robert
Andersson, 3/11 1888, g., Kby. Adolf Wikström, 21/8 1892, g., Nolby. Helge Levi Forslund, 8/6 1889, g., Kby. Joel Henning Nordlander, 25/1 1890, g., Kby. Johan Teodor Molin, 27/9 1882, g., Bälsta, Matfors. Jonas Petter Hermansson 23/7 1876, g., Svik. Avliden 1909, begravd kyrkogården i
Kby.Teodor Moberg, 6/7 1885, g., Berga. John Henry Hansson, 19/3 1894, g., Svik.
Gjutare: Gustaf Gerion Fernström, 10/10 1885, g., Kby.
Smörjare: David Leander Sundberg, 11/4 1885, g., Svik. Avliden 3/12 1972, begravd kyrkogården i
Kby.
Blylödare: Ludvig Olsén, 3/3 1876, g., Svik.
Blylödare hant.: Joel Lundblad, änkling, 11/10 1878, Svik.

Barkare: Kari Persson, 11/11 1879, g., Kby. Klas Gunnar Brander, 22/11 1884, g., Svik. Anders
Petter Anderson, 21/3 1881, g., Dingersjö. Lars Rudolf Höglin, 16/3 1893, g., Kby. Johan Albert
Andersson, 8/2 1885, g., Långsjön, Attmar.
Efterbarkare: (Sorterar ut de färdigbarkade stockarna innan vidarebefordran till huggning). Här misstänker jag  fel, var det så många "efterbarkare"? Arbetade t.ex. Elis Gottfrid Holmström som efterbarkare? Skall själv noggrant kolla uppgifterna så småningom, men kanske Du hinner före och meddelar mig resultatet?  Johan Edvard Söderberg, 27/12 1877, g., Kvissleby. Karl Olof Bäcklund, 17/4 1864, Änkl., Svik. Johan Pontus Wallin, 20/11 1869, g., Svik. Paul Gunnar Uppling, 10/9 1879, g., Kby. Johan Anselm Persson, 4/6 1883, g., Svik. Avliden 28/8 1966, begravd kyrkogården i Kby. John Emil Ferdinand Edström, 16/2 1888, änkling, Svik. Frans Gustaf Glantz, 5/6 1867, g., Svik. Johan Toder Wahlberg, 20/9 1877, g., Stockvik. Henrik Persson, 26/10 1870, og., Kby. Olof Leonard Wounder, 12/8 1877, g., Kby. Olof Lyckon Blomkvist, 24/1 1890, g., Kby. Elis Gottfrid Holmström, 5/9 1879, g., Svik. Avliden 29/11 1936, begravd kyrkogården i Kby. Erik Albin Engberg, 2/1 1878, g., Svik. Avliden 5/8 1945, begravd  kyrkogården i Kby. Ernst Teodor Strömbom-Persson, 2/3 1887, g., Svartvik. Johan Nilsson-Sjöö, 1/5 1873, g., Svartvik. Konrad Agaton Tjärnlund, 7/12 1884, og., Svik. Albert Erik Wennman, 29/1 1893, Näset, Njurunda. Karl Leonard Almberg, 23/3 1883, g., Helgom.Karl Gustaf Jonsson, 31/12 1880, g., Svik. Avliden 23/1 1944, begravd kyrkogården i Kby. Olof Petter Berglund, 6/9 1883, g., Svik. Erik Otto Nyman, 26/5 1893, g., Svik. Avliden 29/12 1954, begravd kyrkogården i Kby. Gustaf Leonard Öhrling, 249 1880, g., Solberg. Per Gustaf Lundström, 25/9 1889, g., Gårdsjön, Gnarp. Edvin Konstantin Berglund, 19/2 1888, g., Nolby. Konrad Gottfrid Sandberg, 4/2 1886, og., Nyland.
Turbinkörare: Albert Kronman, 11/1 1878, g., Svik. Karl Johan Löf, 29/11 1880, g., Svik. Avliden
3/11 1961. Johan Hildemar Bergendahl, 6/3 1883, g., Nolby. Avliden 18/4 1970.

Snickare: August Thelberg, 7/11 1879, g., Svik. Erik Helmer Sjöström, 10/5 1889, g., Njurunda.
Gustaf Adolf Forsberg, 19/6 1882, g., Svik. Per Verner Persson, 13/5 1880, g., Kby. Axel Fredrik
Nording, 14/6 1893, g., Svik. Avliden ¾ 1966, begravd kyrkogården i Kby. Nils Gustav Ell, 6/12
1880, g., Svik. Elis Hammarlund, 9/6 1877, änkling, Svik. Avliden 5/5 1940, begravd kyrkogården i
Kby. Hjalmar Otto Lindfors, 22/7 1885, g., Svik. Johan Erik Holmberg, 25/9 1877, g., Svik. Rickard
Hägglund, 6/9 1887, g., Kby. Olof Martin Bergström, 9/7 1889, g., Nolby. Erik Viktor Edlund, 7/12
1889, og., Nolby. Alfred Romberg, 15/12 1887, g., Kby. Johan Oskar Ströbom-Persson, 30/1 1881, g., Kby. Avled 1966, begravd kyrkogården i Kby.
Målare: (exempel på tillfälligt anställd?) John Wilhelm Öberg, 28/8 1886, g., Bredbyn.
Murare: Karl Johan Arvidsson, 17/7 1875, g., Kby.
Murare hantlangare: Fritz Valdemar Uppling, 1/10 1874, g., Kby. Avled 1/5 1950, begravd
kyrkogården i Kby. Karl Adolf Helmer Almgren, 8/5 1890, og., Galtström. Rickard Johan 
Sixtus Löf, 6/8 1892, g., Stockvik. Avled 4/6 1956, begravd kyrkogården i Kby.
Jäsare: Per Ruben Johansson, 6/6 1890, g., Svik. Johan Helgard Östlund, 14/9 1883, g.,
Klampenborg.
Slipare (ombesörjer postningen och slipningen av huggmaskinens stål): Gustaf Adolf Olsson, 5/1
1878, g., Svik. Avled 31/8 1957, begravd kyrkogården i Kby. Johan Herman Westlund, 25/10 1875,
g., Svik. Avled 24/4 1960, begravd kyrkogården i Kby. John William Eriksson, 19/6 1891, g., Nolby.
Erik Verner Eriksson, 2/8 1885, g., Nolby.

Sållskötare: (reglerar tillförseln av flis till sållen där vedstycken, stickor och spån bortsorteras. Samt rengöring av densamma):
Albert Sejbran, 5/12 1875, g., Kby. Arvid Eriksson, 31/8 1878, g., Svik. Avled 1947, begravd
kyrkogården i Kby.
Kokare (ansvarar för fyllningen av koksyra i kokaren och kokningens förlopp, noga följa
temperaturschemat mm):
Johan Ferdinand Pettersson, 30/3 1890, g., Svik. Johan Edvard Mattsson, 14/4 1883,g., Svik. Frits
Olsson, 27/7 1880, g., Svik.
Bror Nikolaus Bergman, 30/10 1886, änkling, Svik.
Syraberedare (reglerar vattenmängden till syratornen och kontrollerar den färdiga syran. Överför
även den färdiga syran till koksyracisterna).: Karl Henry Johansson, 14/3 1886, g., Svik. Avled 1/11
1969, begraven kyrkogården i Kby.
Hjälpkokare (ombesörjer i regel flisfyllningen av kokaren, att flisen packas vid anbefallt ångtryck
mm): Frans Teodor Nyberg, 12/10 1885, g., Kby. Karl Einar Svedin, 30/1 1892, g., Svik. Avled 11/5
1974.
Massaösare: (arbetar vid massabingen och och ser till att jämnaste massaström erhålles för
efterföljande silning):
Jonas Petter Hamberg, g., 13/12 1883, Njurunda. Karl Emil Hanning, 4/4 1890, g., Kby. Erik Alvin
Sandberg, g., 22/11 1894, g., Svik.
Oskar Leonard Karlson, g., 29/6 1892, Svik. Avled 6/7 1952, begraven kyrkogården i Kby. Olof
Eklund, 14/3 1879, g., Svik. Filip John Lindman, 22/7 1886, og., Nolby.
Petter Valerius Larsson, ½ 1888, g., Ängom. Oskar Henning Wallman, 3/5 1891, g., Juniskär. Edmund Näslund, 16/4 1893, og., Svik.
Sigfrid Johan Georg Söderström, 29/1 1886, Svik. Jonas Konrad Westerlund, 2/3 1885, g., Åmon.
Johan Edvard Svalander, 28/4 1889, g., Svartvik. Gustaf Rudolf Nilsson, 16/11 1887, g., Kby. Henrik Edvin Henriksson, 7/4 1893, g., Nolby. Gustaf Ferdinand Gäfvert, 7/8 1892, g., Svik. Avled 21/12 1984, begravd kyrkogården i Kby. Hilding Vallentin Eriksson, 23/1 1895, g., Stockvik. Selim
Sundström 2/4 1894, g., Baggböle. Oskar Fredrik Åslund, 25/8 1890, og., Nyhamn.
Massautvagn.: Erik Alfred Sundberg, 23/5 1882, g., Juniskär.

Våtavdelningen: Erik Olof Äng, 7/8 1871, g., Svik. Leonard Andersson, 20/6 1877, g., Nolby.
Pressare (färdigställer massabalen): Octon Östlund,  20/10 1893, änkling, Svik.
Avled 9/4 1964, begravd kyrkogården i Mjösund.
Balutkörare (ser till att massabalen kommer till lagret) : Viktor Henrik Grönlund, g., 25/9 1879,
Kvissleby.
Vilhelm Håkansson, 25/8 1880, g., Svartvik. Erik Axel Persson, 14/3 1877, g., Kby. Anders Edvard
Andersson, 20/3 1881, og., Svik.
Valter Valfrid Åkvist, 10/10 1894, g., Kby. Ragnar Boija, 10/10 1886, g., Bunsta.
Massalastare: Gotthard Åslund, 5/6 1886, g., Svik.
Elektriker: Axel Filip Johansson, 18/3 1892, g., Svik. Lars Erik Westlund, 24/5 1889, g., Svik.

Diversearbetare: Johan Erik Svensson, 1/1 1895, g., Svik. Oskar Bygren, 20/5 1868, g., Svik. Avled
2/2 1946. Anders Axel Sjökvist, 22/3 1866, g., Kby.
Frans Elvinius Andersson, 4/11 1889, g., Stockvik. Avled 18/12 1955, begraven kyrkogården i Kby.
Karl Oskar Gabin-Bergström, 30/4 1869, g., Svik. Avled 4/2 1957, begrad kyrkogården i Kby. Lars
Emil Jensen, 23/6 1872, Svik. Karl August Karlsson, 20/1 1884, g., Svik.
Albert Rubin Tolf, 19/2 1888, g., Vapelnäs. Jonas Jonsson, 21/4 1884, g., Nolby. Karl Artur Lindman, 11/1 1884, og., Nolby.
Lagerkarl: Enok Gottfrid Forsberg, 3/1 1887, g., Stockvik.
Diversearbetare, Sandslån: Gustaf Konrad Thorén, 14/3 1886, g., Kby. Johan Olov Westberg 8/5
1880, g., Juniskär. Manfred Gustav Larsson, 5/1 1890, g., Klampenborg. Karl Georg Bäckström, 5/2
1888, g., Klampenborg.
Timmertransporten: Erhard Andersson, 8/1 1874, g., Svik. Avled 16/4 1954, begravd kyrkogården i
Kby. Axel Mauritz, 11/8 1872, g., Svik. Valter Eugén Nilsson, 23/4 1889, g., Kby. August Laurentius Bergsten, 12/7 1894, g., g., Kby. Karl Adolf Matt. Bäckström, 23/2 1885, Nolby. Olof Albin Hilmar Nordlund, 29/7 1884, g., Prästbolet. Johan Oskar Eriksson, 5/1 1894, g., Nolby. Nils Fredrik Sahlin, 23/123 1890, g., Svik.

Tornfyllare: Gustaf Adolf Groth, 21/11 1892, g., Nolby. Avled 13/5 1980, begravd kyrkogården i
Kby.
Linbanan: Karl Valfrid Georg Hallberg, 15/4 1874, g., Svik. Avled 21/5 1944, begravd kyrkogården i
Kby. Per Persson, 16/7 1869, g., Svik.
Destillatör: Nikolaus Svärd, 18/2 1877, Svik. Avled 14/11 1955, begravd kyrkogården i Kby. Karl
Gustaf Åslund, 18/4 1891, g., Svik.
Truckförare: Axel Eugén Burman, 14/7 1894, g., Nolby. Avled 30/6 1986, begravd kyrkogården i
Kby.

Baderska: Alexandra Elida Hörnfeldt, 17/3 1873, änka, Svik. Avled 26/8 1960, begravd kyrkogården
i Kby.

Timmerskrivare: Hadar Gerson Sjöström, 11/12 1885, g., Kby. Avled 31/10 1959, begravd
kyrkogården i Kby. Bror John Valdemar Hägglund, 26/7 1892, g., Västanå, Borgsjö.
Timmerrullare: David Jonsson, 31/12 1888, g., Södergård, Njurunda. Gustaf Björk 6/6 1885, g.,
Ängom. Petter Blomqvist, 21/3 1884, g., Skärsätt. Alfred Wedin, 22/9 1890, g., Näset, Essvik.
Vilhelm Sigfrid Nilsson, 25/11 1890, g., Klampenborg. Avled 8/1 1966, begravd kyrkogården i Kby.
Olof Fredrik Jonsson, 17/10 1889, g., Klampenborg. Axel Teodor (?) , 23/9 1887, og., Klampenborg.
Otto Bertil Westerlund, 28/7 1894, g., Svik.
Renseribas: Nils August Andreas Modin, 12/8 1879, g., Svik (en förman ["bas"] slank alltså med i listan - Modin bodde i villa på Hemmanet strax nedanför fotbollsplanen).