 |
| Bilden, fotograferad den 11 juni 2011, visar Hemmanet (Svartvik) och uppröjningen man gjort för nya E4-an. Källa: Trafikverket. Vi tar farväl till lugnets skog vid Hemmanet. Kanske också motorbullret kommer att nå bostäderna och vi som flyttat kan känna oss räddade. |
.
Ovan Svartviks sulfitfabrik - nu borta .
1 juli 2011
Ny E4
-----------------------------------------------------------------
23 juni 2011
Längtan tillbaka
________________________________________
Särskilt den svenska sommarnatten tänder en längtan till gamla Hemmanet och gamla Svartvik med ens familj,med alla sina snälla vuxna och med alla barndomsvänner. Vackrare kan inte tankarna vara.
Särskilt den svenska sommarnatten tänder en längtan till gamla Hemmanet och gamla Svartvik med ens familj,med alla sina snälla vuxna och med alla barndomsvänner. Vackrare kan inte tankarna vara.
För exakt 200 år sedan
----------------------------------------------------------
1811 Föds i Lundby, Göteborg Carl David Sandberg, befälhavare 1848-1852 på svartviksbyggda skonerten Josephine som 1853 förliste i Medelhavet. Sandberg avled i Göteborg ett par år senare. Carl David S. gifte sig 1844 med H. Elisabet född Carlsson år 1820.
1811 Elvaårige Joseph Francois Oscar Bernadotte anländer Stockholm. Kung (Oscar I) i Sverige och Norge 1844-1857.
1811 Bruken får rätt att skattköpa sina rekognitionsskogar. Staten upplät mot en summa pengar skog till järnbrukens vedförsörjning.
1811 William Chalmers avlider.
1811 Föds i Selånger min farmors farfar Joh. Mich. Han gifte sig 1841 med Ulrica.
1811 Götiska Förbundet bildas.
1811 Franz Liszt föddes.
1811 Föds i Lundby, Göteborg Carl David Sandberg, befälhavare 1848-1852 på svartviksbyggda skonerten Josephine som 1853 förliste i Medelhavet. Sandberg avled i Göteborg ett par år senare. Carl David S. gifte sig 1844 med H. Elisabet född Carlsson år 1820.
1811 Elvaårige Joseph Francois Oscar Bernadotte anländer Stockholm. Kung (Oscar I) i Sverige och Norge 1844-1857.
1811 Bruken får rätt att skattköpa sina rekognitionsskogar. Staten upplät mot en summa pengar skog till järnbrukens vedförsörjning.
1811 William Chalmers avlider.
1811 Föds i Selånger min farmors farfar Joh. Mich. Han gifte sig 1841 med Ulrica.
1811 Götiska Förbundet bildas.
1811 Franz Liszt föddes.
Svartviksvarvets andre skeppsbyggmästare Nils Christian Kierkegaard samt något om ett par av hans Svartviksbyggda fartyg.
(c) sö
Fiskarsonen Erik Petter Åkerberg som var Svartviksvarvets förste skeppsbyggmästare efterträddes av danskfödde Nils Christian Kierkegaard.
Jag har försökt att få foton från Kierkegaards tid i Danmark och Göteborg, men har inte lyckats.
Handels- og Söfartsmuseet på Kronoberg skriver : ”Af N.C. Kerkegaard kender vi intet porträt. Han er sikkert ikke blevet porträtteret, för han drog til Sverige”.
Museet tipsar f.ö. om en bok om amiralitetsvarvet i Köpenhamn, kallad ”Gammelholm och Nyholm:
”Köpenhavn, för og nu- og aldrig”, band 8, utg. av Palle Fogtdal 1989. Boken lär innehålla äldre foton.
Nils Christian Kierkegaard föddes den 6 januari 1817 i Horsens på Jylland. Hans far var köpmannen i Horsens, Morten Andersen Kierkegaard (1770-1825) och hans mor Birgitte Catharine (Trine) Kieldsen.
Niels Christian Kierkegaard gifte sig den 27 juli 1843 hos sin svägerska, borgmästarinnan Sandahl i Vadstena. Genom giftermålet blev Nils Christian Kierkegaard släkt med familjerna Dickson och Carnegie.
Kierkegaards hustru, Johanna (Jeanna) Cathrina Beckman var född den 14 december 1814, dotter till brukspatron Christian Beckman (1779-1837) och hans hustru Anna Margaretha född Björnberg (1787-1842).
Anna Margaretha Björnberg var dotter till direktören i Ostindiska kompaniet, kommerserrådet Niklas Björnberg (1758-1829) och hans hustru Anna Maria Jönsson. Björnberg ägde Munkforsen, som herrgården med därtill hörande fastigheter i Ransäter, Värmland kallades.
Skeppsbyggmästaren Kierkegaards hustru Johanna (Jeanna) hade åtta syskon, alla födda på Munkforsen. Två av dem blev sjökaptener: Christian född 1813, ogift och avliden1840, samt Niklas född 1816, gift med Eleonore Smedberg. Niklas avled i Peru 1856.
Familjen Beckman bodde på Munkforsen från 1807 till 1820 då skeppsbyggmästarens hustru Johanna (Jeanna) Cathrinas mor Anna skiljer sig från Christian, och gifter om sig 1821 på Munkforsen med major Nils Julius Cronacker.
Niels Christian Kierkegaard och hans hustru Johanna (Jeanna) Cathrina fick två barn tillsammans:
Kristian Nicklas född på Svartvik 1845, och avliden i Saltsjöbaden 1930.
Kristian Nicklas gifte sig 1870 med Maria Charlotta f. Ljungman 1850 i Valla socken, Bohuslän.
Den 12 juli 1861 påmönstrade Kristian Nicklas K. f.ö. det på Dicksons svartviksvarv byggda barkskeppet Robert Dickson. Befälhavare på Robert Dickson var Boo Hjärne, nestorn bland befälhavarna på de Svartviksbyggda fartygen.
Kristian Nicklas blev så småningom godsägare på Ekeberg i Örebro kommun.
Ekeberg ligger på en udde i Hjälmaren, mittemot slottet Göksholm. Från 1492 till 1738 ägdes godset av släkten Leijonhufvud, och sedan dess har det tillhört medlemmar av släkterna Swedenstjerna, Uggla, Horn, Dalman och Lamberg. Margareta Eriksdotter Leijonhufvud, gift med Gustav Vasa i hans andra äktenskap, föddes på Ekeberg.
Skeppsbyggmästaren Niels Christian och Johanna Cathrina Kierkegaards andra barn Emma Catharina Gustafva, föddes den 12 mars 1849 i Göteborg. Hon förblev ogift och avled 1929. Horsens.
Niels Christian Kierkegaards födelseort Horsens på östra Jylland, en av Danmarks äldsta städer, är känd som polarforskaren Vitus Berings (1680-1741) födelsestad. Horsens hade efter uppmuddring fått en bra hamn, livlig sjöfart och så småningom egna skeppsvarv.En sjöfartsstad av rang.
Vi fotbollsälskare vet också att Hordens lag spelar i Danmarks högsta division – nog så viktigt
Nils Christian K. hade två bröder, Thomas och Hans. Thomas, den äldre av de två blev skeppare i Horsens.
Även Nils Christian K. själv gick som ung till sjöss. Under en tvåårig resa besökte han bl.a. Brasilien och Ryssland. Efter sjötiden utbildades han i skeppsbyggnad vid Amiralitetsvarvet (Örlogsvarfet) i Köpenhamn.
Nils Christian Kierkegaards far och filosofen/författaren Sören Kierkegaards far var kusiner.
”Att våga är att förlora fotfästet en stund. Att inte våga är att förlora sig själv” (Sören Kierkegaard).
Namnet Kierkegaard
Namnet Kierkegaard ser ju ut att ha något att göra med kyrkogård. Och visst är det så. Men inte i den vanliga betydelsen, utan namnet går tillbaka på ett par annexgårdar som låg vid kyrkan i Saedding, ett tjugotal kilometer sydost om Ringköping i västra Jylland. De två annexgårdarna kallades i dagligt tal
för kyrkogårdar eftersom de låg där de låg alldeles intill kyrkan. På den ena av dessa föddes år 1756 filosofen Sörens pappa, den dystre och tungsinte Michael som son till arrendatorn Peder Christensen Kierkegaard som hade tagit namnet efter sin gård.
Beträffande Michael så var han manufakturhandlare - ”strumpnasare” som man sade - men lät så småningom skeppsbyggmästarens pappa, kusinen, överta handeln.
Sjukdom i släkten
Var skeppsredaren Nils Christian Kierkegaards släkting Sören Kierkegaards tungsinne andligt eller psykiatriskt betingat?
1933 publicerade Hjalmar Helweg, sedermera professor i psykiatri, en psykiatrisk patografi (* ) över Kierkegaard och framhöll Sören Kierkegaards ärftliga belastning.
Fadern led av depression. En farbror kasserades från krigstjänst på grund av mentalsjukdom.
Kierkegaards äldre bror, Peder Christian, blev biskop i Ålborg, men på sin ålders höst begärde han under inflytande av ett djupt svårmod avsked från sitt ämbete, som han ansåg sig ovärdig att inneha.
En son till honom drabbades också av mentalsjukdom.
Även två systersöner till Kierkegaard hade depressiva symtom; en av dem som blev läkare begick självmord 64 år gammal.
Att Sören Kierkegaard skulle lida av en manodepressiv sjukdom har ifrågasatts.
(*) = Inom medicin betyder patografi att utifrån ett medicinskt perspektiv tolka vilken påverkan en viss sjukdom kan ha haft på en individ /Läkartidningen.
Skeppsbyggmästarens flytt
Skeppsbyggmästaren Nils Christian Kierkegaard flyttade till Sverige från Danmark 1839. I och med den flytten grundades den svenska släktgrenen Kierkegaard.
Det var James Dickson & Co som stod bakom Nils Christian K:s flytt till Sverige; Göteborgsfirman sökte en kvalificerad skeppsbyggmästare till sitt varv i Svartvik.
Få efterlämnade papper
Det finns tyvärr inte många handlingar bevarade efter Nils Christian Kierkegaard.
I ett brev till kammarherre James I A Dickson från f.d. chefen för kustflottan, Christer Kierkegaard, sonsonson till skeppsbyggmästaren, skriver Christer K.:
”Papper efter N C Kierkegaard har tydligen blivit bortkastade när hemmet i Göteborg upplöstes efter hans död den 17/12 1869, eller möjligen efter hans änkas bortgång i Stockholm den 1/1 1900.
Upplysningar jag kan ge är enbart vad jag hört vad min far berättat för mig: Nils Christian Kierkegaard kom direkt från Danmark till Svartvik. Han hade tidigare ingen anställning i Sverige. Om han sökte eller kallades till anställningen vet jag inte. Några familjeförbindelser fanns inte då.
Möjligen kan Dickson ha haft affärsförbindelser med Kierkegaard eller Kieldsen i Horsens.”.
Nils Christian Kierkegaard börjar på Svartviksvarvet
År 1840 kom Kierkegaard till varvet i Svartvik. Det första fartygsbygget under hans ledning blev barkskeppet Caledonia. Trots att han bara var 22 år när han började, konstruerade och ledde Nils
Christan Kierkegaard fartygsbyggnaderna som det heter ”Med en högst ovanlig sakkännedom och omsorg”.
Den skicklige Kierkegaard fick även ett par beställningsarbeten ”utifrån” som t.ex. briggen Solide för grosshandlaren Olof Norén i Göteborg , och skeppet Zenobia för handelshuset D Carnegie & Co i Göteborg. Dessutom byggdes barkskeppet Carolina för ett rederi i Hamburg; men i övrigt var fartygen
byggda för James Dickson & Co.
Det var för övrigt ett inte obetydligt antal danska skeppsbyggmästare som anställdes i Sverige under1830-talet senare del och under 1840-talet. Ytterligare en dansk skeppsbyggmästare utbildad i Köpenhamn, Sewerin Jensen kom också att verka på Svartviksvarvet. Han efterträdde Kierkegaard och blev varvets tredje och siste skeppsbyggmästare.
Den som ritade och byggde segelfartygen representerade ett tekniskt, och även konstnärligt mycket fint yrke.
År 1847 skriver en författare: ”förträffliga konstruktionsskolan vid kungl. Danska varvet som även bidragit till att främja svensk skeppsbyggeri”.
Beträffande Sverige instiftades 1843 ett skeppsbyggeri-institutet i Karlskrona som så småningom indrogs, och flyttades till navigationsskolan i Göteborg där utbildning till skeppsbyggmästare började1870. Från 1887 flyttades skeppsbyggeriutbildningen till Chalmers tekniska läroanstalt.
Kierkegaards Svartviksbyggda fartyg
Efter barkskeppet Caledonia byggdes under ledning av Kierkegaard skonerten Gazelle (förlist 1850).
Därefter i tur och ordning under hans ledning briggen Solid (avförd ur registren 1857 av okänd anledning), barkskeppet Carolina (hennes öde okänt), barkskeppet Zenobia (uppbränd 1853 på
Jamaica), barkskeppet Prins Oscar (1844. Såld 1884 för upphuggning i Dieppe [vid Engelska kanalen] ), skonerten Axel (Såld till Norge 1855), skonerten Alexandra (blev vrak 1872), skonerten Josephine (förlist 1853), barkskeppet Charles Tottie (blev vrak 1903), skonerten Oberon ( förlist
1874), Johanna Catharina (avyttrad till Norge 1863) och år 1848 det sista byggda fartyget på Svartvik med Kierkegaard som skeppsbyggmästare, nämligen barkskeppet Cecilia (kondemnerat i Barcelona år1890) .
Under Kierkegaards ledning byggdes alltså sammanlagt 13 fartyg på varvet i Svartvik.
Caledonias andra resa
Den andra resan som utgick från Göteborg i oktober 1841, betydde sannolikt ett korsande av Stilla Havet, från Sydney i Australien till Valparaiso, den förnämsta handelsstaden på Sydamerikas västkust.
Enligt Göteborgs Handels och Sjöfartstidning tog det sedan 106 dagar för Caledonia att ta sig från Chile till Liverpool, dit man anlände den 11 mars 1843.
Från Liverpool gjorde man en avstickare till den stora handelsstaden i USA New Orleans (endast överträffad av New York). Den 9 september 1843 var Caledonia hemma i Göteborg igen, efter några dagar i karantän på Känsö.
Om Känsö och karantänväsendet i stort se nätet (2008): www.angelfire.com/ks/konso/index.html.
Caledonias tredje resa
Nu påmönstrar befälhavaren Gavin (se år 1815) och all övrig besättning inför den tredje resan varvid man med start i december 1843 seglar med trä och järn till Cap, ligger sedan i nästan en månad i Mauritius, från mitten av maj, när sommaren hade tagit slut, och regn och hett väder just skulle slå
över till behagligare väder. Vad var orsaken till fartygets relativt långa uppehåll? Eftersom det fanns ett reparationsvarv kanske man uppehöll sig där för reparation (men en roderreparation gjordes på hemresan).
I vart fall bunkrade man.
Gissningsvis var det en relativt behaglig vistelse för besättningen på den vackra ön i Indiska Oceanen.
Frimärkssamlaren inom mig säger att man kanske även fick sig en pratstund med Joseph Barnard, engelsmannen som ett par år senare fick uppgiften att gravera Mauritius första frimärken, de mycket
berömda Post Office-märkena, hade bosatt sig på Mauritius 1838.
Efter Mauritius bar det för svartviksbyggda Caledonias del av till Batavia.
På hemresan görs ett uppehåll i Cowes för reparation av rodret, innan lasten från Batavia skall avlämnas i Hamburg. Från Hamburg i barlast till Göteborg där Gavin avmönstrade den 4 maj 1845 efter ett tjänstgöringspass på 18 månader. Den 2 juli påmönstrar Gavin svartviksbyggda barkskeppet
Caledonia igen för en kort resa på mindre än fyra månader till Bristol-Hamburg.
Men sedan var det dags för långresor igen för Gavin genom att under minst tre resor bl.a.åter besöka Batavia.
Caledonias trettonde resa
Caledonias sista resa för James Dickson & Co. Den 16 november 1854 påmönstrar befälhavaren J.W.R. Bersén och destinerad Marseille blir trälastade Caledonia liggandes för ankar på Älvsborgsfjorden under tiden 8-19 december 1854. Men sedan fortsätter hon till destinationsorten.
Därifrån avgår hon barlastad till Cette där salt lastas under tiden 10-28 april 1855 för Göteborg.Till Göteborg kom man den 22 juli 1855.
Auktion
Den 3 september 1855 utlystes auktion på Caledonia i Göteborg, och köpare blev en handlare där,L.A. Pettersson J:r med fyra kompanjoner.
År 1861 kondemnerades fartyget, det första som byggdes på Svartvik under ledning av Kierkegaard, och såldes i London.
Exempel på last
Caledonias tredje resa ger oss exempel på vad fartygen kunde ta med sig från Sverige:225 sktt (skeppund) jern, 225 sktt stål, 1937 tolft (tolv) plankor, 1122 golfsten (golvsten) , 34 stänger, rår och bommar.
Anm.: ”Tolft” = användes före år 1868 och betyder alltså tolv stycken. Men det säger ju inget om volymen. Hur långa var plankorna till exempel? Omräkningstalet 16,5 kubikfot per tolft kan ses på sina ställen, men det kan man ju inte lita på i detta fall.
Passagevindar
När man gjorde de här långa resorna tog man hänsyn till passagevindarna, alltså de vindar som regelbundet blåser från cirka 35 grader nord och syd mot ekvatorialområdet. På norra halvklotet från nordost och på södra halvklotet från sydost. Och nästan bara över hav.
Men när Bartolomeo Dias (ung. 1450-1500) i slutet av 1400-talet, f.ö. den förste som rundade Godahoppsudden, sökte Indien gjorde han misstaget att hålla sig alldeles intill Afrikas kust. Men för
Vasco de Gama (född någon gång på 1460-talet och död 1524) som kom efter Dias gick det bättre eftersom han ”höll ut” från Afrika, möjligen efter att ha tagit del av Dias erfarenheter.
Men även Vasco de Gamas resa blev naturligtvis strapatsfylld för besättningen med sjukdomar, inte minst skörbjugg. Om än inte myteri denna gång.
Ej välkommen
Det var heller inte så angenämt för Vasco de Gama att direkt vid ankomsten till Calicut (inte Calcutta) på Malabarkusten i sydvästra Indien. Där mötte två muslimska köpmän från Tunis, som kunde tala kastilianska och genuesiska, med orden ”Må djävulen ta dig! Varför har du kommit hit?”.
”För att hitta kristna och kryddor!” svarade Vasco de Gama.
Att man förstod språket förvånade portugiserna, men det fanns redan beresta köpmän som bedrev livlig handel i området.
Hur det gick för den genuesiska galärexpeditionen med bröderna Ugolino och Vadino Vivaldi i försöket att nå Indien så tidigt som år 1291 vet man inte. De återkom aldrig. Att de passerat Cape Non söder om Marocko tror man sig dock veta.
Här några andra, på måfå utvalda resor för barkskeppet Prins Oscar byggd 1844 på Svartviksvarvet under ledning av Kierkegaard:
Barkskeppet ”Prins Oscar” och hennes andra resa
Befälhavaren Åke Fredrik Ljunggren (se år 1795) påmönstrar den 5 april 1845. Förutom befälhavaren påmönstrar styrman B.E. Pettersson, 2e styrman J.E. Hultman, konstapel A.M. Lindgren, timmerman J.S. Wahlberg, matroserna Svensson, Stackelberg och Nilsson, båtsman A. Jonsson, lättmatroserna J.A. Åhsberg, N.L. Thulin, A. Retcive (?) och C.J. Fredriksson, jungmännen A. Johansson och G.O. Lindström samt kocken J.W. Olsson; de flesta från Göteborgstrakten.
Den 19 april 1845 avgår ”Prins Oscar” Göteborg – och söker så småningom Nordostpassagen ned mot den brasilianska kusten för att utnyttja de västliga vindar som skulle föra skeppet vidare ned mot Goda Hoppsudden – sedan Mauritius - ankomst Batavia (äldre namn på staden Jakarta) den 26/9 – avgång Batavia den 9/10, destinerad Amsterdam – ankomst Amsterdam med styckegods den 14 april 1846 – ankomst barlastad Göteborg den 22 maj varvid Ljunggren med besättning avmönstrar efter 13,5 månaders tjänst.
Tredje resan
Under nästa resa, utgående den 27 juni 1846 från Göteborg, besöker ”Prins Oscar” Samarang (norra Java) , Manila, Port Philip (Melbourne), San Fransisco, Valparaiso och Havana.
Fjärde och femte resan
Avgång Göteborg den 16 juni 1847. Befälhavare Åke Fredrik Ljunggren. Ankomst Mauritius den 15m september och avgång den 30 september, enligt Göteborgs Handels Och Sjöfartstidning till Marseille,men i verkligheten seglade hon till Manila med ankomst den 19 december och avgång den
21 januari 1848 via Goda Hoppsudden (25-28 mars) ankomst Göteborg den 9 juni lastad med 9729 säckar socker, 113 balar hudar, 38 fat rom, 95 säckar risgryn och evnetuellt något annat.
Borgaren i Sundsvall, sedemera i Göteborg Herman Benedictus Schütz påmönstrar för en kortare resa denna gång: London fram och tillbaka.
Medan nästa resa går till bl.a. Melbourne och Batavia.
Den 5 maj 1856 sålde James Dickson & Co Prins Oscar.
Den 4 mars 1884 meddelade vicekonsuln i Dieppe att Prins Oscar blivit kondemnerad. Sedan upphöggs det svartviksbyggda fartyget som nu hade hunnit bli 40 år..
Stor Stilla havshamn
Under sin tredje resa besökte alltså Prins Oscar den stora Stillahavshamen Valparaiso. En hamn och
stad som funnit plats i mitt hjärta mest för dess läge och sjöfartshistoria.
Det måste ha varit en spännande tid för Prins Oscars besättning att komma till Valparaiso. En omvälvande tid hade inletts i staden, med ström av immigranter från Europa. Man kan föreställa sig ”röran”.
Själv besökte jag som sjöman Valparaiso många gånger runt 1970-talet, och hamnen, tillsammans med närliggande turistorten Viña del Mar blev alltså en favorithamn. Jag bodde också i Viña del Mar under en kortare tid det historiska året 1973.
Fyra månader före Allendes död fick jag f.ö. förmånen av att prata med honom, strax innan han skulle hålla ett tal på Plaza Mayo i Valparaiso inför hundratusen entusiastiska åhörare. Visserligen en pratstund under bara några få minuter men ändå, en lycka att få hälsa på den store folkledaren mitt
under ett fantastiskt politiskt möte.
Barkskeppet Prins Oscar
Efter Prins Oscars första resa skrev Post- och Inrikes Tidningar: ” ett av de vackraste fartyg, som Sveriges handelsflotta äger”.
Post och Inrikes Tidningar nr 33 1845:
”Götheborg. I dessa dagar hafva vi nöjet, att på vår revier se ett af de vackraste fartyg, som Sveriges handelsflotta äger att uppvisa, nemligen det efter H.K.H. Arffursten Oscar uppkallade skeppet 'Prins Oscar' om cirka 200 svåra läster drägtighet, hvilket fördt af kapten Ljunggren, hit anländt efter sin
första resa till London.
Skeppet 'Prins Oscar' som är byggdt å skeppswarvet Swartwik i Norrland, tillhörigt bolaget James Dickson et Comp är med en högst owanlig sakkännedom och omsorg konstrueradt af en ung skeppsbyggmästare hr N C Kierkegaard, hwilken förut wid konstruerandet af Briggen Solid, tillhörig
hr O. Noren och Synnerligast skeppet 'Zenobia', tillhörigt herrar D. Carnegie et Comp, dokumenterat sig såsom en ovanligt skicklig och i sin sak kunskapsrik man. Den i skeppsbyggeriet kunnige skall vid detta fartyg blifwa i tillfälle att beundra icke mindre dess utmärkt wackra och ändamålsenliga proportioner.”.
Mer beröm
Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning av den 22/10 1842:
” Ett för räkning Herrar D. Carnegie & Co. På Svartviks warf nybygdt Skepp om c:a 270 lästers drägtighet, benämndt 'Zenobia', har på resa derifrån till London, hvarest fartyget kommer att koppras, anlupit vår skärgård. Personer, hvilka besett fartyget, förmena, att det, hvad konstruktion och utseende beträffar, torde täfla om första rummet i Götheborgs handelsflotta”.
Det ansågs att skeppsbyggarna i Göteborg hade mycket att lära av Nils Christian Kierkegaard och ”hans norrländska arbetsfolk”.
Varvet Kusten
1849 lämnade familjen Kierkegaard Svartvik för Göteborg. Där började Nils Christian som skeppsbyggmästare vid skeppsvarvet Kusten, grundat 1744 av köpmannen Peter Samuel Bagge. Ett varv som under Kierkegaard-tiden ägdes av flera intressenter.
När Kierkegaard började var en viss W. Broddy disponent.
Gamla varvet
Under tiden från 1851 till 1869 var Kierkegaard skeppsbyggmästare och fartygskonstruktör vid det större Landgrenska eller s.k. Gamla varvet i Majorna. Ett varv som hade slagits ihop med det närbelägna varvet Viken.
Med, som det hette stor hjälp av goda tekniska medhjälpare lyckades först grosshandlare O.P. Dahlin och sedan Adolf Fredrik Landgren - son till Ambrosius L. som efterträddes av Dahlin eftersom sonen var alltför ung, förstärka varvets framgång - ”medhjälpare var bl.a. Kierkegaard och
skeppsbyggmästare Johan Erik Hübe”.
Efter Landgrens död 1871 övertog hans systerson Georg Douglas Kennedy endast 21 år gammal överta ledningen av varvet . Varvet upphörde 1907.
Under den här tiden utförde Kierkegaard även arbeten åt Lindholmens skeppsvarv i Lundby, Göteborg, ett varv som bl.a. tillhörde grosshandlare Theodor Wilhelm Tranchel.
Det var f.ö. Lindholmens Varv AB som i nästa sekel kom att bygga de mycket snygga systerfartygen Brasilia, Bahia Blanca, Montevideo, Rio de Janeiro (se bild) , Rosario, Santos och favoritfartyget som jag arbetade på under ett par år, nämligen Buenos Aires (med varvsnumret 1053!).
Att bland de sju nämnda systrarna utse världshavens Miss Universum är omöjligt, de var ju lika vackra. Men naturligtvis röstar jag på M/S Buenos Aires, som hon var innan en väldigt stor kran påbyggdes och förfulade henne.
Beträffande Theodor Wilhelm Tranchell (1815-1889) hade han med hjälp av engelsmannen Smith i flera år planlagt tillverkning av ångslupar av järn, och anlagt en mekanisk verkstad 1851.
Kierkegaard fick i uppdrag att tillsammans med Smith konstruera och bygga en större järnångare med 80 hk ångmaskin och propellerdrift. Detta ”skruf”-ångfartyget sjösattes f.ö. i december 1854 på Lindholmen under namnet Gustaf II Adolf.
Hon gick de första åren på traden Göteborg-Hamburg men såldes, först till Sundsvall och sedermera till Turkiet där hon fick namnet Selamet.
Plock bland Kierkegaard-byggen i Göteborg
David Carnegie j:r, som bodde i Skottland (och var gift med Kierkegaards hustrus kusin) beställde en kappseglingsjakt av Kierkegaard som under engelsk flagg, men med namnet ”Sverige” ställde upp i internationella tävlingen Queen’s Cup, förd av Kierkegaards svåger, sjökapten Niclas Beckman, kusin till Carnegies hustru.
Sverige vann tävlingen och kapten Beckman beställde en egen kapplöpningsskonert av Kierkegaard:
”Aurora Borealis” som byggdes vid Gamla varvet. År 1853 vann hon Queen’s Cup och fick drottningens hederspris.
Sedan bröt Krimkriget (1853-1856) ut, och kappseglingarna vid Cowes upphörde.
En av Kierkegaards fartygsmodeller visades f.ö. upp vid världsutställningen i Paris 1855 och erhöll ettfint pris.
Året därpå byggde Kierkegaard briggen Galathea åt Göteborgsfirman Björck & Engström. Galathea blev bekant för sina snabba färder till Medelhavet, och sades vara det enda segelfartyg som kryssat sig ut genom Gibraltar sund.
Det legendariska Gamla varvet gick en storhetstid till mötes, och med Kierkegaard, före detta skeppsbyggmästare i Svartvik, som snillrik konstruktör under 1850- och 1860-talen hade sin givna del i den storhetstiden.
Svarvarverkstäder vid Gamla varvet i Göteborg. Ur ”Sveriges industriella etablissementer 1870-76”.
Utdrag ur Svensk Sjöfartstidning nr 6/1990:
”…Under senare hälften av 1800-talet verkade två skickliga skeppsbyggare vid Gamla Varvet. Dessa var N.C. Kierkegaard och Joh. Erik Hübe, båda var till börden danskar. Hübe kom 1863 från örlogsvarvet i Köpenhamn där han fått sin utbildning, till Göteborg för att bli assistent åt Kierkegaard… Idag påminner intet om det som en gång var Gamla Varvet. Alla byggnader och
magasin som fanns på varvet är för länge sedan rivna. Där disponenten hade sin bostad ligger Sjöfartsmuseet…”.
Nils Christian Kierkegaard förstärker nybildade Sjökaptensföreningen .
1854 inbjöd sjökapten Elfversson segelsömmaremästare Leffler och sjökapten Schütz för bildandet av en göteborgsk sjökaptensförening. Föreningens syfte var främst att vara en understöds- och pensionskassa för medlemmarna och
deras efterlevande. Många sjökaptener kallades till möte den 31/3 1854. Uppropet: ”D e H e r r a r C o o f w a r d i e
C a p i t a i n e r s o m ö n s k a d e l t a g a u t i b i l d a n d e t a f e n C a s s a ä m n a d a t t u n d e r s t ö d j a ...S å sn a r t t i l l r ä c k l i g t a n t a l a n t e c k n a t s i g , s k o l a D e l ä g a r n e k a l l a s t i l l sa m m an k o m s t … - G ö t h e b o r g d e n 3 1/3 1 8 5 4”.
Första sammankomsten den 11/1 1855: ordförande M. F. Leffler.
Eftersom uppropet hade rönt stort intresse beslöts att gå vidare och bilda en förening benämnd Sjökaptensföreningen i Göteborg. Interimsstyrelse utsågs: E. J . Elfvers son, M. F. Leffler , H. B. Schütz och
sjökapten D. L. Ohlsson. Det skulle dröja tills interimsstyrelsen kallade till möte nummer två, ända till den 3/2 1857. Utarbetandet av förslag till stadgar hade gått i stå , den enda fråga som avhandlades var den att styrelsen begärde
förstärkning av ”arbetsgruppen för utarbetande av reglemente”. Den begärda förstärkningen beslutades av mötet utgöras av Skeppsbyggmästare N. C. Kirkegaard samt av sjökaptenerna W. Aminof, C. M. Sjöberg och B. Olsson.
Beslutet om förstärkning av arbetsgruppen fick avsedd verkan ty redan efter tre månader, den 2/5 1857, kallades till nytt allmänt möte.
Vid detta möte godkändes förslag till reglemente. Det beslöts att detta nu skulle insändas till Kungl. Maj: t för sanktionering.
Den 23/1 1858 höll interimsstyrelsen ett första möte efter sanktioneringen. Närvarande var M. F. Leffler ordf. &. kassaförv. , E. J. Elfvers son
föreningens stiftare , H.B. Schütz , D. L. Ohlsson och styrelsens förstärkning: N. C. Kirkegaard skeppsbyggmästare , W. Aminof och
B.Olsson ( C M Sjöberg hade avlidit ) . De som invalts i styrelsen ansågs alla vara mycket dugliga och inom göteborgska sjöfartskretsar välkända män. Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning i samband med föreningens 70-
årsjubileum: ”… Vidare möter man de duktiga skeppsbyggmästarna N. C. Kirkegaard och J. J. Hinke samt varvsdisponent A. F. Landgren,
Gamla Varvets ägare , upphovsmän till fler a av Göteborgs flottans
ståtligaste och snabbaste seglare (källa Sjökaptenföreningen i Göteborg).
Efter ett olycksfall på varvet i början av 1860-talet blev Kierkegaard förlamad i båda benen. Vid ett telefonsamtal år 1995 som jag hade äran av att ha med hustrun till skeppsbyggmästarens sonsonson, boende i Solna, sade hon mig att hon hade hört att skeppsbyggmästaren ramlat i en varvsdocka.
Sittande i rullstol sammanfattade skeppsbyggmästare Nils Christian Kierkegaard därefter sitt kunnande i ett bokverk, ”Praktisk skeppsbyggnadskonst” omfattande 266 sidor, samt 44 av
Kierkegaard själv ritade och i Köpenhamn tryckta planscher. Ett imponerande bokverk tryckt hos D.F. Bonnier i Göteborg och bekostat av Dicksonsläkt.
I förordet kritiserar Kierkegaard regeringarnaointresse av skeppsbyggnad.
Göteborgs sjöfartsmuseum har några fartygsmodeller föreställande fartyg som har byggts under ledning av Kierkegaard, som t.ex. Galathea och Gustaf II Adolf. Det sistnämnda fartyget finns också på en målning från 1855 som hänger på Statens Sjöhistoriska museum i Stockholm.
Även Horsens museum har modeller av Kierkegaards fartyg.
Niels Christian Kierkegaard avled i Göteborg den 17 december 1869.
Hans hustru, Johanna (Jeanna) Cathrina avled 1900.
Kierkegaards begravningsplats är Lillkyrka kyrka som ligger vid Ekebergs gård (Glanshammar).
Min farfars farfar Mårten, inflyttad till Svartvik 1839, ser ut att ha jobbat på Svartviksvarvet bl.a under den tid när Nils Christian Kierkegaard ledde arbetet där.
Fiskarsonen Erik Petter Åkerberg som var Svartviksvarvets förste skeppsbyggmästare efterträddes av danskfödde Nils Christian Kierkegaard.
Jag har försökt att få foton från Kierkegaards tid i Danmark och Göteborg, men har inte lyckats.
Handels- og Söfartsmuseet på Kronoberg skriver : ”Af N.C. Kerkegaard kender vi intet porträt. Han er sikkert ikke blevet porträtteret, för han drog til Sverige”.
Museet tipsar f.ö. om en bok om amiralitetsvarvet i Köpenhamn, kallad ”Gammelholm och Nyholm:
”Köpenhavn, för og nu- og aldrig”, band 8, utg. av Palle Fogtdal 1989. Boken lär innehålla äldre foton.
Nils Christian Kierkegaard föddes den 6 januari 1817 i Horsens på Jylland. Hans far var köpmannen i Horsens, Morten Andersen Kierkegaard (1770-1825) och hans mor Birgitte Catharine (Trine) Kieldsen.
Niels Christian Kierkegaard gifte sig den 27 juli 1843 hos sin svägerska, borgmästarinnan Sandahl i Vadstena. Genom giftermålet blev Nils Christian Kierkegaard släkt med familjerna Dickson och Carnegie.
Kierkegaards hustru, Johanna (Jeanna) Cathrina Beckman var född den 14 december 1814, dotter till brukspatron Christian Beckman (1779-1837) och hans hustru Anna Margaretha född Björnberg (1787-1842).
Anna Margaretha Björnberg var dotter till direktören i Ostindiska kompaniet, kommerserrådet Niklas Björnberg (1758-1829) och hans hustru Anna Maria Jönsson. Björnberg ägde Munkforsen, som herrgården med därtill hörande fastigheter i Ransäter, Värmland kallades.
Skeppsbyggmästaren Kierkegaards hustru Johanna (Jeanna) hade åtta syskon, alla födda på Munkforsen. Två av dem blev sjökaptener: Christian född 1813, ogift och avliden1840, samt Niklas född 1816, gift med Eleonore Smedberg. Niklas avled i Peru 1856.
Familjen Beckman bodde på Munkforsen från 1807 till 1820 då skeppsbyggmästarens hustru Johanna (Jeanna) Cathrinas mor Anna skiljer sig från Christian, och gifter om sig 1821 på Munkforsen med major Nils Julius Cronacker.
Niels Christian Kierkegaard och hans hustru Johanna (Jeanna) Cathrina fick två barn tillsammans:
Kristian Nicklas född på Svartvik 1845, och avliden i Saltsjöbaden 1930.
Kristian Nicklas gifte sig 1870 med Maria Charlotta f. Ljungman 1850 i Valla socken, Bohuslän.
Den 12 juli 1861 påmönstrade Kristian Nicklas K. f.ö. det på Dicksons svartviksvarv byggda barkskeppet Robert Dickson. Befälhavare på Robert Dickson var Boo Hjärne, nestorn bland befälhavarna på de Svartviksbyggda fartygen.
Kristian Nicklas blev så småningom godsägare på Ekeberg i Örebro kommun.
Ekeberg ligger på en udde i Hjälmaren, mittemot slottet Göksholm. Från 1492 till 1738 ägdes godset av släkten Leijonhufvud, och sedan dess har det tillhört medlemmar av släkterna Swedenstjerna, Uggla, Horn, Dalman och Lamberg. Margareta Eriksdotter Leijonhufvud, gift med Gustav Vasa i hans andra äktenskap, föddes på Ekeberg.
Skeppsbyggmästaren Niels Christian och Johanna Cathrina Kierkegaards andra barn Emma Catharina Gustafva, föddes den 12 mars 1849 i Göteborg. Hon förblev ogift och avled 1929. Horsens.
Niels Christian Kierkegaards födelseort Horsens på östra Jylland, en av Danmarks äldsta städer, är känd som polarforskaren Vitus Berings (1680-1741) födelsestad. Horsens hade efter uppmuddring fått en bra hamn, livlig sjöfart och så småningom egna skeppsvarv.En sjöfartsstad av rang.
Vi fotbollsälskare vet också att Hordens lag spelar i Danmarks högsta division – nog så viktigt
Nils Christian K. hade två bröder, Thomas och Hans. Thomas, den äldre av de två blev skeppare i Horsens.
Även Nils Christian K. själv gick som ung till sjöss. Under en tvåårig resa besökte han bl.a. Brasilien och Ryssland. Efter sjötiden utbildades han i skeppsbyggnad vid Amiralitetsvarvet (Örlogsvarfet) i Köpenhamn.
Nils Christian Kierkegaards far och filosofen/författaren Sören Kierkegaards far var kusiner.
”Att våga är att förlora fotfästet en stund. Att inte våga är att förlora sig själv” (Sören Kierkegaard).
Namnet Kierkegaard
Namnet Kierkegaard ser ju ut att ha något att göra med kyrkogård. Och visst är det så. Men inte i den vanliga betydelsen, utan namnet går tillbaka på ett par annexgårdar som låg vid kyrkan i Saedding, ett tjugotal kilometer sydost om Ringköping i västra Jylland. De två annexgårdarna kallades i dagligt tal
för kyrkogårdar eftersom de låg där de låg alldeles intill kyrkan. På den ena av dessa föddes år 1756 filosofen Sörens pappa, den dystre och tungsinte Michael som son till arrendatorn Peder Christensen Kierkegaard som hade tagit namnet efter sin gård.
Beträffande Michael så var han manufakturhandlare - ”strumpnasare” som man sade - men lät så småningom skeppsbyggmästarens pappa, kusinen, överta handeln.
Sjukdom i släkten
Var skeppsredaren Nils Christian Kierkegaards släkting Sören Kierkegaards tungsinne andligt eller psykiatriskt betingat?
1933 publicerade Hjalmar Helweg, sedermera professor i psykiatri, en psykiatrisk patografi (* ) över Kierkegaard och framhöll Sören Kierkegaards ärftliga belastning.
Fadern led av depression. En farbror kasserades från krigstjänst på grund av mentalsjukdom.
Kierkegaards äldre bror, Peder Christian, blev biskop i Ålborg, men på sin ålders höst begärde han under inflytande av ett djupt svårmod avsked från sitt ämbete, som han ansåg sig ovärdig att inneha.
En son till honom drabbades också av mentalsjukdom.
Även två systersöner till Kierkegaard hade depressiva symtom; en av dem som blev läkare begick självmord 64 år gammal.
Att Sören Kierkegaard skulle lida av en manodepressiv sjukdom har ifrågasatts.
(*) = Inom medicin betyder patografi att utifrån ett medicinskt perspektiv tolka vilken påverkan en viss sjukdom kan ha haft på en individ /Läkartidningen.
Skeppsbyggmästarens flytt
Skeppsbyggmästaren Nils Christian Kierkegaard flyttade till Sverige från Danmark 1839. I och med den flytten grundades den svenska släktgrenen Kierkegaard.
Det var James Dickson & Co som stod bakom Nils Christian K:s flytt till Sverige; Göteborgsfirman sökte en kvalificerad skeppsbyggmästare till sitt varv i Svartvik.
Få efterlämnade papper
Det finns tyvärr inte många handlingar bevarade efter Nils Christian Kierkegaard.
I ett brev till kammarherre James I A Dickson från f.d. chefen för kustflottan, Christer Kierkegaard, sonsonson till skeppsbyggmästaren, skriver Christer K.:
”Papper efter N C Kierkegaard har tydligen blivit bortkastade när hemmet i Göteborg upplöstes efter hans död den 17/12 1869, eller möjligen efter hans änkas bortgång i Stockholm den 1/1 1900.
Upplysningar jag kan ge är enbart vad jag hört vad min far berättat för mig: Nils Christian Kierkegaard kom direkt från Danmark till Svartvik. Han hade tidigare ingen anställning i Sverige. Om han sökte eller kallades till anställningen vet jag inte. Några familjeförbindelser fanns inte då.
Möjligen kan Dickson ha haft affärsförbindelser med Kierkegaard eller Kieldsen i Horsens.”.
Nils Christian Kierkegaard börjar på Svartviksvarvet
År 1840 kom Kierkegaard till varvet i Svartvik. Det första fartygsbygget under hans ledning blev barkskeppet Caledonia. Trots att han bara var 22 år när han började, konstruerade och ledde Nils
Christan Kierkegaard fartygsbyggnaderna som det heter ”Med en högst ovanlig sakkännedom och omsorg”.
Den skicklige Kierkegaard fick även ett par beställningsarbeten ”utifrån” som t.ex. briggen Solide för grosshandlaren Olof Norén i Göteborg , och skeppet Zenobia för handelshuset D Carnegie & Co i Göteborg. Dessutom byggdes barkskeppet Carolina för ett rederi i Hamburg; men i övrigt var fartygen
byggda för James Dickson & Co.
Det var för övrigt ett inte obetydligt antal danska skeppsbyggmästare som anställdes i Sverige under1830-talet senare del och under 1840-talet. Ytterligare en dansk skeppsbyggmästare utbildad i Köpenhamn, Sewerin Jensen kom också att verka på Svartviksvarvet. Han efterträdde Kierkegaard och blev varvets tredje och siste skeppsbyggmästare.
Den som ritade och byggde segelfartygen representerade ett tekniskt, och även konstnärligt mycket fint yrke.
År 1847 skriver en författare: ”förträffliga konstruktionsskolan vid kungl. Danska varvet som även bidragit till att främja svensk skeppsbyggeri”.
Beträffande Sverige instiftades 1843 ett skeppsbyggeri-institutet i Karlskrona som så småningom indrogs, och flyttades till navigationsskolan i Göteborg där utbildning till skeppsbyggmästare började1870. Från 1887 flyttades skeppsbyggeriutbildningen till Chalmers tekniska läroanstalt.
Kierkegaards Svartviksbyggda fartyg
Efter barkskeppet Caledonia byggdes under ledning av Kierkegaard skonerten Gazelle (förlist 1850).
Därefter i tur och ordning under hans ledning briggen Solid (avförd ur registren 1857 av okänd anledning), barkskeppet Carolina (hennes öde okänt), barkskeppet Zenobia (uppbränd 1853 på
Jamaica), barkskeppet Prins Oscar (1844. Såld 1884 för upphuggning i Dieppe [vid Engelska kanalen] ), skonerten Axel (Såld till Norge 1855), skonerten Alexandra (blev vrak 1872), skonerten Josephine (förlist 1853), barkskeppet Charles Tottie (blev vrak 1903), skonerten Oberon ( förlist
1874), Johanna Catharina (avyttrad till Norge 1863) och år 1848 det sista byggda fartyget på Svartvik med Kierkegaard som skeppsbyggmästare, nämligen barkskeppet Cecilia (kondemnerat i Barcelona år1890) .
Under Kierkegaards ledning byggdes alltså sammanlagt 13 fartyg på varvet i Svartvik.
Caledonias andra resa
Den andra resan som utgick från Göteborg i oktober 1841, betydde sannolikt ett korsande av Stilla Havet, från Sydney i Australien till Valparaiso, den förnämsta handelsstaden på Sydamerikas västkust.
Enligt Göteborgs Handels och Sjöfartstidning tog det sedan 106 dagar för Caledonia att ta sig från Chile till Liverpool, dit man anlände den 11 mars 1843.
Från Liverpool gjorde man en avstickare till den stora handelsstaden i USA New Orleans (endast överträffad av New York). Den 9 september 1843 var Caledonia hemma i Göteborg igen, efter några dagar i karantän på Känsö.
Om Känsö och karantänväsendet i stort se nätet (2008): www.angelfire.com/ks/konso/index.html.
Caledonias tredje resa
Nu påmönstrar befälhavaren Gavin (se år 1815) och all övrig besättning inför den tredje resan varvid man med start i december 1843 seglar med trä och järn till Cap, ligger sedan i nästan en månad i Mauritius, från mitten av maj, när sommaren hade tagit slut, och regn och hett väder just skulle slå
över till behagligare väder. Vad var orsaken till fartygets relativt långa uppehåll? Eftersom det fanns ett reparationsvarv kanske man uppehöll sig där för reparation (men en roderreparation gjordes på hemresan).
I vart fall bunkrade man.
Gissningsvis var det en relativt behaglig vistelse för besättningen på den vackra ön i Indiska Oceanen.
Frimärkssamlaren inom mig säger att man kanske även fick sig en pratstund med Joseph Barnard, engelsmannen som ett par år senare fick uppgiften att gravera Mauritius första frimärken, de mycket
berömda Post Office-märkena, hade bosatt sig på Mauritius 1838.
Efter Mauritius bar det för svartviksbyggda Caledonias del av till Batavia.
På hemresan görs ett uppehåll i Cowes för reparation av rodret, innan lasten från Batavia skall avlämnas i Hamburg. Från Hamburg i barlast till Göteborg där Gavin avmönstrade den 4 maj 1845 efter ett tjänstgöringspass på 18 månader. Den 2 juli påmönstrar Gavin svartviksbyggda barkskeppet
Caledonia igen för en kort resa på mindre än fyra månader till Bristol-Hamburg.
Men sedan var det dags för långresor igen för Gavin genom att under minst tre resor bl.a.åter besöka Batavia.
Caledonias trettonde resa
Caledonias sista resa för James Dickson & Co. Den 16 november 1854 påmönstrar befälhavaren J.W.R. Bersén och destinerad Marseille blir trälastade Caledonia liggandes för ankar på Älvsborgsfjorden under tiden 8-19 december 1854. Men sedan fortsätter hon till destinationsorten.
Därifrån avgår hon barlastad till Cette där salt lastas under tiden 10-28 april 1855 för Göteborg.Till Göteborg kom man den 22 juli 1855.
Auktion
Den 3 september 1855 utlystes auktion på Caledonia i Göteborg, och köpare blev en handlare där,L.A. Pettersson J:r med fyra kompanjoner.
År 1861 kondemnerades fartyget, det första som byggdes på Svartvik under ledning av Kierkegaard, och såldes i London.
Exempel på last
Caledonias tredje resa ger oss exempel på vad fartygen kunde ta med sig från Sverige:225 sktt (skeppund) jern, 225 sktt stål, 1937 tolft (tolv) plankor, 1122 golfsten (golvsten) , 34 stänger, rår och bommar.
Anm.: ”Tolft” = användes före år 1868 och betyder alltså tolv stycken. Men det säger ju inget om volymen. Hur långa var plankorna till exempel? Omräkningstalet 16,5 kubikfot per tolft kan ses på sina ställen, men det kan man ju inte lita på i detta fall.
Passagevindar
När man gjorde de här långa resorna tog man hänsyn till passagevindarna, alltså de vindar som regelbundet blåser från cirka 35 grader nord och syd mot ekvatorialområdet. På norra halvklotet från nordost och på södra halvklotet från sydost. Och nästan bara över hav.
Men när Bartolomeo Dias (ung. 1450-1500) i slutet av 1400-talet, f.ö. den förste som rundade Godahoppsudden, sökte Indien gjorde han misstaget att hålla sig alldeles intill Afrikas kust. Men för
Vasco de Gama (född någon gång på 1460-talet och död 1524) som kom efter Dias gick det bättre eftersom han ”höll ut” från Afrika, möjligen efter att ha tagit del av Dias erfarenheter.
Men även Vasco de Gamas resa blev naturligtvis strapatsfylld för besättningen med sjukdomar, inte minst skörbjugg. Om än inte myteri denna gång.
Ej välkommen
Det var heller inte så angenämt för Vasco de Gama att direkt vid ankomsten till Calicut (inte Calcutta) på Malabarkusten i sydvästra Indien. Där mötte två muslimska köpmän från Tunis, som kunde tala kastilianska och genuesiska, med orden ”Må djävulen ta dig! Varför har du kommit hit?”.
”För att hitta kristna och kryddor!” svarade Vasco de Gama.
Att man förstod språket förvånade portugiserna, men det fanns redan beresta köpmän som bedrev livlig handel i området.
Hur det gick för den genuesiska galärexpeditionen med bröderna Ugolino och Vadino Vivaldi i försöket att nå Indien så tidigt som år 1291 vet man inte. De återkom aldrig. Att de passerat Cape Non söder om Marocko tror man sig dock veta.
Här några andra, på måfå utvalda resor för barkskeppet Prins Oscar byggd 1844 på Svartviksvarvet under ledning av Kierkegaard:
Barkskeppet ”Prins Oscar” och hennes andra resa
Befälhavaren Åke Fredrik Ljunggren (se år 1795) påmönstrar den 5 april 1845. Förutom befälhavaren påmönstrar styrman B.E. Pettersson, 2e styrman J.E. Hultman, konstapel A.M. Lindgren, timmerman J.S. Wahlberg, matroserna Svensson, Stackelberg och Nilsson, båtsman A. Jonsson, lättmatroserna J.A. Åhsberg, N.L. Thulin, A. Retcive (?) och C.J. Fredriksson, jungmännen A. Johansson och G.O. Lindström samt kocken J.W. Olsson; de flesta från Göteborgstrakten.
Den 19 april 1845 avgår ”Prins Oscar” Göteborg – och söker så småningom Nordostpassagen ned mot den brasilianska kusten för att utnyttja de västliga vindar som skulle föra skeppet vidare ned mot Goda Hoppsudden – sedan Mauritius - ankomst Batavia (äldre namn på staden Jakarta) den 26/9 – avgång Batavia den 9/10, destinerad Amsterdam – ankomst Amsterdam med styckegods den 14 april 1846 – ankomst barlastad Göteborg den 22 maj varvid Ljunggren med besättning avmönstrar efter 13,5 månaders tjänst.
Tredje resan
Under nästa resa, utgående den 27 juni 1846 från Göteborg, besöker ”Prins Oscar” Samarang (norra Java) , Manila, Port Philip (Melbourne), San Fransisco, Valparaiso och Havana.
Fjärde och femte resan
Avgång Göteborg den 16 juni 1847. Befälhavare Åke Fredrik Ljunggren. Ankomst Mauritius den 15m september och avgång den 30 september, enligt Göteborgs Handels Och Sjöfartstidning till Marseille,men i verkligheten seglade hon till Manila med ankomst den 19 december och avgång den
21 januari 1848 via Goda Hoppsudden (25-28 mars) ankomst Göteborg den 9 juni lastad med 9729 säckar socker, 113 balar hudar, 38 fat rom, 95 säckar risgryn och evnetuellt något annat.
Borgaren i Sundsvall, sedemera i Göteborg Herman Benedictus Schütz påmönstrar för en kortare resa denna gång: London fram och tillbaka.
Medan nästa resa går till bl.a. Melbourne och Batavia.
Den 5 maj 1856 sålde James Dickson & Co Prins Oscar.
Den 4 mars 1884 meddelade vicekonsuln i Dieppe att Prins Oscar blivit kondemnerad. Sedan upphöggs det svartviksbyggda fartyget som nu hade hunnit bli 40 år..
Stor Stilla havshamn
Under sin tredje resa besökte alltså Prins Oscar den stora Stillahavshamen Valparaiso. En hamn och
stad som funnit plats i mitt hjärta mest för dess läge och sjöfartshistoria.
Det måste ha varit en spännande tid för Prins Oscars besättning att komma till Valparaiso. En omvälvande tid hade inletts i staden, med ström av immigranter från Europa. Man kan föreställa sig ”röran”.
Själv besökte jag som sjöman Valparaiso många gånger runt 1970-talet, och hamnen, tillsammans med närliggande turistorten Viña del Mar blev alltså en favorithamn. Jag bodde också i Viña del Mar under en kortare tid det historiska året 1973.
Fyra månader före Allendes död fick jag f.ö. förmånen av att prata med honom, strax innan han skulle hålla ett tal på Plaza Mayo i Valparaiso inför hundratusen entusiastiska åhörare. Visserligen en pratstund under bara några få minuter men ändå, en lycka att få hälsa på den store folkledaren mitt
under ett fantastiskt politiskt möte.
Barkskeppet Prins Oscar
Efter Prins Oscars första resa skrev Post- och Inrikes Tidningar: ” ett av de vackraste fartyg, som Sveriges handelsflotta äger”.
Post och Inrikes Tidningar nr 33 1845:
”Götheborg. I dessa dagar hafva vi nöjet, att på vår revier se ett af de vackraste fartyg, som Sveriges handelsflotta äger att uppvisa, nemligen det efter H.K.H. Arffursten Oscar uppkallade skeppet 'Prins Oscar' om cirka 200 svåra läster drägtighet, hvilket fördt af kapten Ljunggren, hit anländt efter sin
första resa till London.
Skeppet 'Prins Oscar' som är byggdt å skeppswarvet Swartwik i Norrland, tillhörigt bolaget James Dickson et Comp är med en högst owanlig sakkännedom och omsorg konstrueradt af en ung skeppsbyggmästare hr N C Kierkegaard, hwilken förut wid konstruerandet af Briggen Solid, tillhörig
hr O. Noren och Synnerligast skeppet 'Zenobia', tillhörigt herrar D. Carnegie et Comp, dokumenterat sig såsom en ovanligt skicklig och i sin sak kunskapsrik man. Den i skeppsbyggeriet kunnige skall vid detta fartyg blifwa i tillfälle att beundra icke mindre dess utmärkt wackra och ändamålsenliga proportioner.”.
Mer beröm
Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning av den 22/10 1842:
” Ett för räkning Herrar D. Carnegie & Co. På Svartviks warf nybygdt Skepp om c:a 270 lästers drägtighet, benämndt 'Zenobia', har på resa derifrån till London, hvarest fartyget kommer att koppras, anlupit vår skärgård. Personer, hvilka besett fartyget, förmena, att det, hvad konstruktion och utseende beträffar, torde täfla om första rummet i Götheborgs handelsflotta”.
Det ansågs att skeppsbyggarna i Göteborg hade mycket att lära av Nils Christian Kierkegaard och ”hans norrländska arbetsfolk”.
Varvet Kusten
1849 lämnade familjen Kierkegaard Svartvik för Göteborg. Där började Nils Christian som skeppsbyggmästare vid skeppsvarvet Kusten, grundat 1744 av köpmannen Peter Samuel Bagge. Ett varv som under Kierkegaard-tiden ägdes av flera intressenter.
När Kierkegaard började var en viss W. Broddy disponent.
Gamla varvet
Under tiden från 1851 till 1869 var Kierkegaard skeppsbyggmästare och fartygskonstruktör vid det större Landgrenska eller s.k. Gamla varvet i Majorna. Ett varv som hade slagits ihop med det närbelägna varvet Viken.
Med, som det hette stor hjälp av goda tekniska medhjälpare lyckades först grosshandlare O.P. Dahlin och sedan Adolf Fredrik Landgren - son till Ambrosius L. som efterträddes av Dahlin eftersom sonen var alltför ung, förstärka varvets framgång - ”medhjälpare var bl.a. Kierkegaard och
skeppsbyggmästare Johan Erik Hübe”.
Efter Landgrens död 1871 övertog hans systerson Georg Douglas Kennedy endast 21 år gammal överta ledningen av varvet . Varvet upphörde 1907.
Under den här tiden utförde Kierkegaard även arbeten åt Lindholmens skeppsvarv i Lundby, Göteborg, ett varv som bl.a. tillhörde grosshandlare Theodor Wilhelm Tranchel.
Det var f.ö. Lindholmens Varv AB som i nästa sekel kom att bygga de mycket snygga systerfartygen Brasilia, Bahia Blanca, Montevideo, Rio de Janeiro (se bild) , Rosario, Santos och favoritfartyget som jag arbetade på under ett par år, nämligen Buenos Aires (med varvsnumret 1053!).
Att bland de sju nämnda systrarna utse världshavens Miss Universum är omöjligt, de var ju lika vackra. Men naturligtvis röstar jag på M/S Buenos Aires, som hon var innan en väldigt stor kran påbyggdes och förfulade henne.
Beträffande Theodor Wilhelm Tranchell (1815-1889) hade han med hjälp av engelsmannen Smith i flera år planlagt tillverkning av ångslupar av järn, och anlagt en mekanisk verkstad 1851.
Kierkegaard fick i uppdrag att tillsammans med Smith konstruera och bygga en större järnångare med 80 hk ångmaskin och propellerdrift. Detta ”skruf”-ångfartyget sjösattes f.ö. i december 1854 på Lindholmen under namnet Gustaf II Adolf.
Hon gick de första åren på traden Göteborg-Hamburg men såldes, först till Sundsvall och sedermera till Turkiet där hon fick namnet Selamet.
Plock bland Kierkegaard-byggen i Göteborg
David Carnegie j:r, som bodde i Skottland (och var gift med Kierkegaards hustrus kusin) beställde en kappseglingsjakt av Kierkegaard som under engelsk flagg, men med namnet ”Sverige” ställde upp i internationella tävlingen Queen’s Cup, förd av Kierkegaards svåger, sjökapten Niclas Beckman, kusin till Carnegies hustru.
Sverige vann tävlingen och kapten Beckman beställde en egen kapplöpningsskonert av Kierkegaard:
”Aurora Borealis” som byggdes vid Gamla varvet. År 1853 vann hon Queen’s Cup och fick drottningens hederspris.
Sedan bröt Krimkriget (1853-1856) ut, och kappseglingarna vid Cowes upphörde.
En av Kierkegaards fartygsmodeller visades f.ö. upp vid världsutställningen i Paris 1855 och erhöll ettfint pris.
Året därpå byggde Kierkegaard briggen Galathea åt Göteborgsfirman Björck & Engström. Galathea blev bekant för sina snabba färder till Medelhavet, och sades vara det enda segelfartyg som kryssat sig ut genom Gibraltar sund.
Det legendariska Gamla varvet gick en storhetstid till mötes, och med Kierkegaard, före detta skeppsbyggmästare i Svartvik, som snillrik konstruktör under 1850- och 1860-talen hade sin givna del i den storhetstiden.
Svarvarverkstäder vid Gamla varvet i Göteborg. Ur ”Sveriges industriella etablissementer 1870-76”.
Utdrag ur Svensk Sjöfartstidning nr 6/1990:
”…Under senare hälften av 1800-talet verkade två skickliga skeppsbyggare vid Gamla Varvet. Dessa var N.C. Kierkegaard och Joh. Erik Hübe, båda var till börden danskar. Hübe kom 1863 från örlogsvarvet i Köpenhamn där han fått sin utbildning, till Göteborg för att bli assistent åt Kierkegaard… Idag påminner intet om det som en gång var Gamla Varvet. Alla byggnader och
magasin som fanns på varvet är för länge sedan rivna. Där disponenten hade sin bostad ligger Sjöfartsmuseet…”.
Nils Christian Kierkegaard förstärker nybildade Sjökaptensföreningen .
1854 inbjöd sjökapten Elfversson segelsömmaremästare Leffler och sjökapten Schütz för bildandet av en göteborgsk sjökaptensförening. Föreningens syfte var främst att vara en understöds- och pensionskassa för medlemmarna och
deras efterlevande. Många sjökaptener kallades till möte den 31/3 1854. Uppropet: ”D e H e r r a r C o o f w a r d i e
C a p i t a i n e r s o m ö n s k a d e l t a g a u t i b i l d a n d e t a f e n C a s s a ä m n a d a t t u n d e r s t ö d j a ...S å sn a r t t i l l r ä c k l i g t a n t a l a n t e c k n a t s i g , s k o l a D e l ä g a r n e k a l l a s t i l l sa m m an k o m s t … - G ö t h e b o r g d e n 3 1/3 1 8 5 4”.
Första sammankomsten den 11/1 1855: ordförande M. F. Leffler.
Eftersom uppropet hade rönt stort intresse beslöts att gå vidare och bilda en förening benämnd Sjökaptensföreningen i Göteborg. Interimsstyrelse utsågs: E. J . Elfvers son, M. F. Leffler , H. B. Schütz och
sjökapten D. L. Ohlsson. Det skulle dröja tills interimsstyrelsen kallade till möte nummer två, ända till den 3/2 1857. Utarbetandet av förslag till stadgar hade gått i stå , den enda fråga som avhandlades var den att styrelsen begärde
förstärkning av ”arbetsgruppen för utarbetande av reglemente”. Den begärda förstärkningen beslutades av mötet utgöras av Skeppsbyggmästare N. C. Kirkegaard samt av sjökaptenerna W. Aminof, C. M. Sjöberg och B. Olsson.
Beslutet om förstärkning av arbetsgruppen fick avsedd verkan ty redan efter tre månader, den 2/5 1857, kallades till nytt allmänt möte.
Vid detta möte godkändes förslag till reglemente. Det beslöts att detta nu skulle insändas till Kungl. Maj: t för sanktionering.
Den 23/1 1858 höll interimsstyrelsen ett första möte efter sanktioneringen. Närvarande var M. F. Leffler ordf. &. kassaförv. , E. J. Elfvers son
föreningens stiftare , H.B. Schütz , D. L. Ohlsson och styrelsens förstärkning: N. C. Kirkegaard skeppsbyggmästare , W. Aminof och
B.Olsson ( C M Sjöberg hade avlidit ) . De som invalts i styrelsen ansågs alla vara mycket dugliga och inom göteborgska sjöfartskretsar välkända män. Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning i samband med föreningens 70-
årsjubileum: ”… Vidare möter man de duktiga skeppsbyggmästarna N. C. Kirkegaard och J. J. Hinke samt varvsdisponent A. F. Landgren,
Gamla Varvets ägare , upphovsmän till fler a av Göteborgs flottans
ståtligaste och snabbaste seglare (källa Sjökaptenföreningen i Göteborg).
Efter ett olycksfall på varvet i början av 1860-talet blev Kierkegaard förlamad i båda benen. Vid ett telefonsamtal år 1995 som jag hade äran av att ha med hustrun till skeppsbyggmästarens sonsonson, boende i Solna, sade hon mig att hon hade hört att skeppsbyggmästaren ramlat i en varvsdocka.
Sittande i rullstol sammanfattade skeppsbyggmästare Nils Christian Kierkegaard därefter sitt kunnande i ett bokverk, ”Praktisk skeppsbyggnadskonst” omfattande 266 sidor, samt 44 av
Kierkegaard själv ritade och i Köpenhamn tryckta planscher. Ett imponerande bokverk tryckt hos D.F. Bonnier i Göteborg och bekostat av Dicksonsläkt.
I förordet kritiserar Kierkegaard regeringarnaointresse av skeppsbyggnad.
Göteborgs sjöfartsmuseum har några fartygsmodeller föreställande fartyg som har byggts under ledning av Kierkegaard, som t.ex. Galathea och Gustaf II Adolf. Det sistnämnda fartyget finns också på en målning från 1855 som hänger på Statens Sjöhistoriska museum i Stockholm.
Även Horsens museum har modeller av Kierkegaards fartyg.
Niels Christian Kierkegaard avled i Göteborg den 17 december 1869.
Hans hustru, Johanna (Jeanna) Cathrina avled 1900.
Kierkegaards begravningsplats är Lillkyrka kyrka som ligger vid Ekebergs gård (Glanshammar).
Min farfars farfar Mårten, inflyttad till Svartvik 1839, ser ut att ha jobbat på Svartviksvarvet bl.a under den tid när Nils Christian Kierkegaard ledde arbetet där.
Arne Larsson har avlidit
_____________________________________
![]()
Arne Larsson, född 1926, avled den 15 juni 2011.
Arne som under en större del av sitt liv bodde i sina föräldrars villa på nuvarande Kyrkvägen på Hemmanet var under hela sitt arbetsföra liv chaufför på Njurundabussarna.
Familjen Larsson på Kyrkvägen var under min barndomstid min familj (på nuvarande Aspvägen) närmaste granne.
Arnes far Johan som var en duktig snickare hjälpte oss vid renovering av villan på 40-talet.
Två "Hemmanets-legender" Arne och Melker (Selin) har avlidit med några dagars mellanrum. Båda av gammalt fint Svartviksmärke: skulle alla på vårt jordklot vara som Arne och Melker har varit, skulle vi ha fred på hela vårt nuvarande oroliga jordklot.
Arne som under en större del av sitt liv bodde i sina föräldrars villa på nuvarande Kyrkvägen på Hemmanet var under hela sitt arbetsföra liv chaufför på Njurundabussarna.
Familjen Larsson på Kyrkvägen var under min barndomstid min familj (på nuvarande Aspvägen) närmaste granne.
Arnes far Johan som var en duktig snickare hjälpte oss vid renovering av villan på 40-talet.
Två "Hemmanets-legender" Arne och Melker (Selin) har avlidit med några dagars mellanrum. Båda av gammalt fint Svartviksmärke: skulle alla på vårt jordklot vara som Arne och Melker har varit, skulle vi ha fred på hela vårt nuvarande oroliga jordklot.
9 juni 2011
En cykeltur till Hemmanet och Svartvik (två platser som vi vant oss vid att skilja på)
-----------------------------------------------------------
Fotograf jag utan några som helst ambitioner att göra fototekniska mästerverk
(jag ber om ursäkt för detta).
Tid: idag den 9 juni 2011, på morgonen.
Fiskdammen mellan Nolby och Hemmanet, Svartvik är sig lik. Fotograferad idag. Längst bort - norra änden - låg vi, på magen på en gammal träbro och tittade på småfiskarna. Minnesbilder av lyckan som tacksamt nog aldrig går ur.
Husbilar uppställda på Svartviksområdet idag. Hoppas att "Svartviksdagarna" tar betalt och får en slant för verksamheten.
Men runt omkring alldeles intill pågår stor avverkning och andra aktiviteter för E4-ans nya sträckning.
Innan jag kom franm hit passerade jag en annan för de äkta Svartvikarna välkänd fastighet: Selins, och tänkte titta in för att hälsa på Melker. Men ingen kom för att öppna så jag fortsatte till "Sjöbergs". Där omtalade Karl-Eriks (Sjöberg) son Magnus att Melker avled i söndags och landskapet blev ännu tristare än vad enbart avverkningarna för E4-an skapade.
Karl-Erik själv var i fullt arbete med stenkrossning, medan brorsan Stig var bortrest men enligt Magnus (har glömt namnet) så är även Stig (född 1932) i full gång på dagarna med "skogsarbeten".
Här sitter arbetsmyran Karl-Erik (Sjöberg) och hackar sten. Fotograferad idag.
Utsikt från Sjöbergs bostadshus. En bit av ladugården syns (där det fanns kor vars mjölk jag är uppvuxen på, och som jag själv som liten pojke fick hämta några gånger i mjölkkrukan). Strax till vänster om ladugården syns en "öppning" som skall ge plats för E4-an. Längst bort Nolbykullen.
Till vänster skymtar Sjöbergs röda garage som ligger alldeles intill bostadshuset. Vid skogsranden har avverkning skett och ett stråk bildats där E4-an skall gå. Grävskopan och lastbilen tillhör Sjöbergs
som är i full gång med "grustillverkning" under ledning av Magnus, sonson till för många år sedan avlidne arbetsmyran Herbert Sjöberg.
-----------------------------------------------------------------------------
En skön cykeltur, en vädermässigt och årstidsmässigt underbar morgon, en vemodig syn (E4-an skär sönder barndomsskogen), sorg över genompräktige Melkers bortgång och fuktiga ögon efter beskedet.
--------------------------------------------------------------------------
En annan värld:
Nu återstår bara drömmen om barndomens sorgfria tillvaro i sagolandskapet och den eviga tacksamheten till de som man omgavs av, inte bara tacksamhet till ens egen familj.
28 maj 2011
Johan Adolf Lundberg
---------------------------------------
Se blogginlägget av den 23 november 2010 "Lundbergs på Svartvik"
Torstens farfars far var denne Johan Adolf Lundberg. Från Torsten har nu kommit ytterligare material och jag (vi!) är mycket tacksam.
Torsten, boende i södra Sverige, skriver: "Först när han [Johan Adolf] kom till Sundsvall - innan flytten till Svartvik - (Kubikenborg) så var han kapten ca 10 år på den båt - "Kubikenborg" - som han 1886 själv fick hämta i Stockholm och köra upp till Sundsvall - två år innan min farfar Karl Einar föddes. Den var byggd vid "Stora Stadsvarvet" i Stockholm - Den heter nu ms Fanzy och ligger ombyggd någonstans vid Liljeholmen i Stockholm.
Om personen Johan Adolf Lundberg
Hemförsamling: Sköns moder
Hemort: Kubikenborg (Ångsåg)
Kontrakt: Medelpad
Län: Västernorrland
Födelseår: 1860
Födelseort:
Födelseförs: Göteborg (Johan Adolf Lundberg föddes alltså inte i Norge som inlägget den 23/11 2010 visar)
Yrke: Ångbåtsbefh.
Civilstånd: G
Kön: M
Famstkod: F
Hushåll nr: 2838
Familj nr: 1
________________________________________
Om hushållet:
Fam nr: 1
Johan Adolf Lundberg f. 1860 i Göteborg, Ångbåtsbefh.
Anna Lovisa Godin f. 1855 i Hernö V.Norrl. l.
Hildur Eugenia Adolfina f. 1886 i Sköns moder
Karl Einar f. 1888 i Sköns moder
__________________________________________________________
(Brevet är ett rekommendationsbrev från Kubikenborgschefen Enhörning angående Johan Adolf, efter ca tio års tjänst - innan han flyttade till Svartvik.)
Afskrift Sundsvall den 20 Febr 1900
Till Ångslupsbefälhafvaren J. A. Lundberg som varit anställd i vår tjenst från och m 25 juni 1888, hvaraf tvenne månader som befälhavare å bogserbåten ”Ebba” och därefter som befälhavare å passagerareångslupen ”Kubikenborg”, hvilken trafikerar traden Sundsvall – Kumo, och från hvilken befattning han frånträder den 1sta instundande april, få vi härmed lemna det vitsord, att skött sin ansvarsfulla plats som befälhafvare – som Kräfver punktlighet och stor försigtighet – fva(?) fullt tillfredsställande sätt och då han der jemte eger god insikt i maskinens skötsel och vård hava vi all anledning rekommendera honom till en hvar, som äro i behof af hans tjenster.
Kubikenborg som ovan
För J. A. Enhörnings T. A. B.
E. A. Enhörning
__________________________________________________________
BADLIV VID FLÄSIANS BADHOTELL
Badplatsen Fläsian har fått sitt namn av ordet ”fläsja” som betyder ett skär som sticker upp över vattenytan. Fläsiaholmen har idag till följd av landhöjningen blivit en halvö. Äldre Sundsvallsbor har berättat att man förr i världen kring år 1915 inte kunde gå torrskodd till Fläsian utan måste ro till holmen.
Fläsian kom att bli ett populärt utflyktsmål. Vid denna tid badade man också vid Bredsandsbaden och Sundsvalls havsbad. Det senare låg, där Kubal nu har sin fabrik.
Hur kunde man då ta sig ut till Fläsian eller de andra baden. Äldre sundsvallsbor har berättat att de fick gå hela vägen till Bredsandsbaden och Sundsvalls havsbad. Från 1910 gick det att färdas med spårvagn från Östra Esplanaden i Sundsvall till ändhållplatsen vid korsningen E4 - Fridhemsgatan vid Kubal. Många sundsvallsbor rodde eller seglade ut till stränderna. De kunde också åka Ångslupen Kubikenborg, som avgick varje timma från hamnen i Sundsvall och lade till vid Kumo (ungefär vid Kubal). Från dessa ändhållplatser gick tog man sig sedan fram till fots.
En företagsam kvinna, fru Augusta Pierrou, ägde vid denna tid Centralhotellet i Sundsvall. Denna dam insåg att det skulle vara lönsamt att bygga ett hotell vid Fläsian. På sommaren 1912 började Augusta Pierrou bygga sitt hotell. I Sundsvalls Tidning skriver man vid denna tid en artikel, där man kallar Fläsian för ”Sundsvalls Mölle”. Den 21 juni 1913 invigdes Badhotellet och följande annons infördes i Sundvalls tidning:
”BADHOTELLET FLÄSIAN ÖPPNAT
1:a klass matsal
Frukost, middag och supé serveras dagligen för inackorderingar
och tillfälliga gäster. Best. mottages per tel. 104.
Härliga strandbad.
Vördsammast Augusta Pierrou”
.Kostnaden för ett bad var 10 öre och extra för den som ville hyra baddräkt och handduk. På lördags- och söndagskvällar roade sig många ungdomar och vuxna på badhotellet. Först serverades en god middag ackompanjerad av musik vilken spelades under måltiden. Sedan dansade man på verandorna. När man åkte ut till badhotellet en sommarkväll – det var ganska dyrt att dansa där efter tidens förhållande – hade man noga läst på hur män och kvinnor skulle
uppföra sig och man var prydligt klädd.
Redan under den första sommaren var efterfrågan på rum stor på hotellet. Augusta Pierrou hade satsat rätt då hon startade hotellet. Badhotellet har under årens lopp haft många gäster men sundsvallsbornas populära badhotell dömdes ut redan 1941. Byggnaderna var då så nedslitna att de ej bedömdes möjliga att reparera. Vid denna tid ägde Sundsvalls stad marken och de beslöt att Fläsian skulle bli en allmän badplats med serveringskiosk. Det kostade fortfarande om man ville bada. Den kostnaden hade nu ökat till 25 öre för äldre och 15 öre för barn.
Många turister har under årens lopp besökt Fläsian och campingplatsen och stränderna besöks även nu av många turister. Det är vår förhoppning att luft och vatten blir allt renare, så området får förbli så som Augusta Pierrou tänkte 1913!
Karin Westin 2005
Källa: Nina Granholm har bidragit med uppgifter.
Se blogginlägget av den 23 november 2010 "Lundbergs på Svartvik"
Torstens farfars far var denne Johan Adolf Lundberg. Från Torsten har nu kommit ytterligare material och jag (vi!) är mycket tacksam.
Torsten, boende i södra Sverige, skriver: "Först när han [Johan Adolf] kom till Sundsvall - innan flytten till Svartvik - (Kubikenborg) så var han kapten ca 10 år på den båt - "Kubikenborg" - som han 1886 själv fick hämta i Stockholm och köra upp till Sundsvall - två år innan min farfar Karl Einar föddes. Den var byggd vid "Stora Stadsvarvet" i Stockholm - Den heter nu ms Fanzy och ligger ombyggd någonstans vid Liljeholmen i Stockholm.
Om personen Johan Adolf Lundberg
Hemförsamling: Sköns moder
Hemort: Kubikenborg (Ångsåg)
Kontrakt: Medelpad
Län: Västernorrland
Födelseår: 1860
Födelseort:
Födelseförs: Göteborg (Johan Adolf Lundberg föddes alltså inte i Norge som inlägget den 23/11 2010 visar)
Yrke: Ångbåtsbefh.
Civilstånd: G
Kön: M
Famstkod: F
Hushåll nr: 2838
Familj nr: 1
________________________________________
Om hushållet:
Fam nr: 1
Johan Adolf Lundberg f. 1860 i Göteborg, Ångbåtsbefh.
Anna Lovisa Godin f. 1855 i Hernö V.Norrl. l.
Hildur Eugenia Adolfina f. 1886 i Sköns moder
Karl Einar f. 1888 i Sköns moder
__________________________________________________________
(Brevet är ett rekommendationsbrev från Kubikenborgschefen Enhörning angående Johan Adolf, efter ca tio års tjänst - innan han flyttade till Svartvik.)
Afskrift Sundsvall den 20 Febr 1900
Till Ångslupsbefälhafvaren J. A. Lundberg som varit anställd i vår tjenst från och m 25 juni 1888, hvaraf tvenne månader som befälhavare å bogserbåten ”Ebba” och därefter som befälhavare å passagerareångslupen ”Kubikenborg”, hvilken trafikerar traden Sundsvall – Kumo, och från hvilken befattning han frånträder den 1sta instundande april, få vi härmed lemna det vitsord, att skött sin ansvarsfulla plats som befälhafvare – som Kräfver punktlighet och stor försigtighet – fva(?) fullt tillfredsställande sätt och då han der jemte eger god insikt i maskinens skötsel och vård hava vi all anledning rekommendera honom till en hvar, som äro i behof af hans tjenster.
Kubikenborg som ovan
För J. A. Enhörnings T. A. B.
E. A. Enhörning
__________________________________________________________
BADLIV VID FLÄSIANS BADHOTELL
Badplatsen Fläsian har fått sitt namn av ordet ”fläsja” som betyder ett skär som sticker upp över vattenytan. Fläsiaholmen har idag till följd av landhöjningen blivit en halvö. Äldre Sundsvallsbor har berättat att man förr i världen kring år 1915 inte kunde gå torrskodd till Fläsian utan måste ro till holmen.
Fläsian kom att bli ett populärt utflyktsmål. Vid denna tid badade man också vid Bredsandsbaden och Sundsvalls havsbad. Det senare låg, där Kubal nu har sin fabrik.
Hur kunde man då ta sig ut till Fläsian eller de andra baden. Äldre sundsvallsbor har berättat att de fick gå hela vägen till Bredsandsbaden och Sundsvalls havsbad. Från 1910 gick det att färdas med spårvagn från Östra Esplanaden i Sundsvall till ändhållplatsen vid korsningen E4 - Fridhemsgatan vid Kubal. Många sundsvallsbor rodde eller seglade ut till stränderna. De kunde också åka Ångslupen Kubikenborg, som avgick varje timma från hamnen i Sundsvall och lade till vid Kumo (ungefär vid Kubal). Från dessa ändhållplatser gick tog man sig sedan fram till fots.
En företagsam kvinna, fru Augusta Pierrou, ägde vid denna tid Centralhotellet i Sundsvall. Denna dam insåg att det skulle vara lönsamt att bygga ett hotell vid Fläsian. På sommaren 1912 började Augusta Pierrou bygga sitt hotell. I Sundsvalls Tidning skriver man vid denna tid en artikel, där man kallar Fläsian för ”Sundsvalls Mölle”. Den 21 juni 1913 invigdes Badhotellet och följande annons infördes i Sundvalls tidning:
”BADHOTELLET FLÄSIAN ÖPPNAT
1:a klass matsal
Frukost, middag och supé serveras dagligen för inackorderingar
och tillfälliga gäster. Best. mottages per tel. 104.
Härliga strandbad.
Vördsammast Augusta Pierrou”
.Kostnaden för ett bad var 10 öre och extra för den som ville hyra baddräkt och handduk. På lördags- och söndagskvällar roade sig många ungdomar och vuxna på badhotellet. Först serverades en god middag ackompanjerad av musik vilken spelades under måltiden. Sedan dansade man på verandorna. När man åkte ut till badhotellet en sommarkväll – det var ganska dyrt att dansa där efter tidens förhållande – hade man noga läst på hur män och kvinnor skulle
uppföra sig och man var prydligt klädd.
Redan under den första sommaren var efterfrågan på rum stor på hotellet. Augusta Pierrou hade satsat rätt då hon startade hotellet. Badhotellet har under årens lopp haft många gäster men sundsvallsbornas populära badhotell dömdes ut redan 1941. Byggnaderna var då så nedslitna att de ej bedömdes möjliga att reparera. Vid denna tid ägde Sundsvalls stad marken och de beslöt att Fläsian skulle bli en allmän badplats med serveringskiosk. Det kostade fortfarande om man ville bada. Den kostnaden hade nu ökat till 25 öre för äldre och 15 öre för barn.
Många turister har under årens lopp besökt Fläsian och campingplatsen och stränderna besöks även nu av många turister. Det är vår förhoppning att luft och vatten blir allt renare, så området får förbli så som Augusta Pierrou tänkte 1913!
Karin Westin 2005
Källa: Nina Granholm har bidragit med uppgifter.
16 maj 2011
'Hypnos' i vår kyrka
----------------------------------------
I Svartviks kyrka hade man för för en tid sedan möten som man kallade hypnos (uppmärksammat även i t.ex. tidningen Dagen).
Man har dock fått ta bort namnet 'hypnos' på mötena.
Bra. Vi, troende och icketroende Svartvikare, vill att vår lilla, fina kyrka skall respekteras även i fortsättningen.
I Svartviks kyrka hade man för för en tid sedan möten som man kallade hypnos (uppmärksammat även i t.ex. tidningen Dagen).
Man har dock fått ta bort namnet 'hypnos' på mötena.
Bra. Vi, troende och icketroende Svartvikare, vill att vår lilla, fina kyrka skall respekteras även i fortsättningen.
15 maj 2011
Ira Landell
--------------------------------------------------------
Jag hittade på nätet följande lokaltidningsartikel från hösten 2005. Den handlar om Svartvikslegenden Ira, bl.a. spelandes vänsterhalv i Svartviks IF:s fotbollslag.
"Ira Landell, Kvissleby, har avlidit i en ålder av 76 år.
Han växte upp i Njurunda med sina föräldrar Anna och Axel Landell och elva syskon.
Efter sex år i folkskolan började Ira arbeta vid Svartviksfabriken. Där var han kvar tills fabriken lades ner. Då lämnade han Medelpad och flyttade till Rågslätt men arbetade i Bankeryd. Efter fem år blev längtan norrut för stark och han återvände till Njurunda. Han fick jobb på Gränges och arbetade där fram till sin pensionering.
Han gifte sig i unga år och fick två söner. Makarna gick skilda vägar efter några år (hustrun Märta, under senare år boende på Skönsmon, avled för bara några dagar sedan/Stig Ö 15/5 2011) och Ira var sedan länge sambo med Gunvor Hedberg.
Ira Landell satte sina närmaste främst och var en pappa som ställde upp. Svartviks IF, den klubb han spelade fotboll för i unga år, hade en speciell plats i hans hjärta. Sedan han slutat spela själv blev han senare materialförvaltare och så småningom en hängiven supporter.
Från att ha varit en rörlig man som gillade långa promenader övergick han mer och mer till att spela boule med några pensionärskompisar. De promenaderna han tog på senare tid var till Spelbutiken, där han träffade bekanta och fick en trevlig pratstund.
Närmast sörjande är sambon Gunvor, sonen Lars med hustrun Elisabet och deras barn Joakim och Sofia, sonen Leif och hans barn Linda och Daniel, systern Elsy samt övrig släkt och vänner.
Publicerad 27 november 2005 Uppdaterad 3 mars 2009.".
Om jag själv skall beskriva Ira med några ord blir det: han var en hygglig kille med humor och en
av de många gamla Svartvikarna som inte ville någon illa.
Jag hittade på nätet följande lokaltidningsartikel från hösten 2005. Den handlar om Svartvikslegenden Ira, bl.a. spelandes vänsterhalv i Svartviks IF:s fotbollslag.
"Ira Landell, Kvissleby, har avlidit i en ålder av 76 år.
Han växte upp i Njurunda med sina föräldrar Anna och Axel Landell och elva syskon.
Efter sex år i folkskolan började Ira arbeta vid Svartviksfabriken. Där var han kvar tills fabriken lades ner. Då lämnade han Medelpad och flyttade till Rågslätt men arbetade i Bankeryd. Efter fem år blev längtan norrut för stark och han återvände till Njurunda. Han fick jobb på Gränges och arbetade där fram till sin pensionering.
Han gifte sig i unga år och fick två söner. Makarna gick skilda vägar efter några år (hustrun Märta, under senare år boende på Skönsmon, avled för bara några dagar sedan/Stig Ö 15/5 2011) och Ira var sedan länge sambo med Gunvor Hedberg.
Ira Landell satte sina närmaste främst och var en pappa som ställde upp. Svartviks IF, den klubb han spelade fotboll för i unga år, hade en speciell plats i hans hjärta. Sedan han slutat spela själv blev han senare materialförvaltare och så småningom en hängiven supporter.
Från att ha varit en rörlig man som gillade långa promenader övergick han mer och mer till att spela boule med några pensionärskompisar. De promenaderna han tog på senare tid var till Spelbutiken, där han träffade bekanta och fick en trevlig pratstund.
Närmast sörjande är sambon Gunvor, sonen Lars med hustrun Elisabet och deras barn Joakim och Sofia, sonen Leif och hans barn Linda och Daniel, systern Elsy samt övrig släkt och vänner.
Publicerad 27 november 2005 Uppdaterad 3 mars 2009.".
Om jag själv skall beskriva Ira med några ord blir det: han var en hygglig kille med humor och en
av de många gamla Svartvikarna som inte ville någon illa.
Inget nytt vad gäller inlägg
------------------------------------------------------------------------------
Jag öppar bloggen igen då ilskan/sorgen svalnat över att andras bidrag uteblivit för att i stället har överhopats av frågor. Visst har det varit intressanta frågor från intressanta Svartviksvänner men...
Jag hoppas dock fortfarande på bidrag från kanske just Dig.
I vilket fall som helst: Du är alltid Välkommen till denna Svartviksblogg!
Jag öppar bloggen igen då ilskan/sorgen svalnat över att andras bidrag uteblivit för att i stället har överhopats av frågor. Visst har det varit intressanta frågor från intressanta Svartviksvänner men...
Jag hoppas dock fortfarande på bidrag från kanske just Dig.
I vilket fall som helst: Du är alltid Välkommen till denna Svartviksblogg!
28 apr. 2011
Göteborg och Jakarta
Fartyg byggda på Svartvik besökte relativt ofta Batavia (Jakarta)
Här en artikel publicerad idag i Svenska Dagbladet och skriven av historiekrn Dick Harrison:
Stämmer det att Göteborg och Indonesiens huvudstad Jakarta är systerstäder, att de grundades samtidigt av samma folk? Eller är detta bara ännu en i raden av historiska myter och/eller märkliga sammanträffanden?
Det som gör de båda städernas historia intressant att parallellställa är dels årtalet 1619, dels den holländska närvaron. År 1619 tog Nederländska Ostindiska kompaniet (Vereenigde Oost-Indische Compagnie) kontroll av Jayakarta (Jakarta), en liten stad som tidigare hade styrts av en lokal vasall till sultanen av Banten på västra Java. Att kompaniets handelsfolk och krigare sökt sig dit berodde på behovet av en lokal utpost i den profitabla handeln med i synnerhet kryddor. I och med maktövertagandet 1619 kunde holländarna sätta sin egen prägel på staden. De döpte om den till Batavia efter bataverna, ett germanfolk som befolkat delar av nuvarande Nederländerna under antiken. Under det sekel som följde byggde de om staden med kanaler, broar, rådhus och gator, så att den till slut påminde mycket om de städer i det europeiska hemlandet som man lämnat bakom sig. Batavia blev ett stycke Holland i Sydöstasien.
Samtidigt, år 1619, grundade Gustav II Adolf Göteborg. Det var ett av upprepade försök att få till stånd en fungerande stad vid Göta älvs mynning. Problemet hade uppstått på 1400-talet, när svenskarna av ekonomiska och militära skäl hade grundat staden Götaholm (1473). Av ålder använde sig svenskarna av staden Lödöse, längre uppför Göta älv, för handel med Västerlandet, men eftersom norrmännen och danskarna i händelse av konflikt (och det var ofta krig på 1400-talet) lätt kunde spärra av älven föredrog Sten Sture den äldre och rådsherrarna en stad närmare havet. Götaholm låg ungefär där den göteborgska stadsdelen Gamlestaden ligger idag. Så småningom övergick man till att kalla den nya staden Nya Lödöse, eftersom den i praktiken avlöste (Gamla) Lödöse.
Det fanns även andra svenska anläggningar vid älvmynningen. Under medeltiden och 1500-talet befästes flera gånger militära utposter ännu närmare havet, som Älvsborg, Lindholmen och Gullberg. Problemen kvarstod emellertid, och stadsgrundarexperimenten avlöste varandra. Karl IX försökte grunda en stad på Hisingen, som döptes till Göteborg, i början av 1600-talet, men redan 1611 lade danskarna staden i aska. År 1619 tog Gustav II Adolf initiativ till en ny stad med samma namn (som ligger där Göteborg ligger idag), vilken började byggas 1621. Bristen på krig med Danmark under de närmaste två decennierna var ett viktigt skäl till att staden överlevde den första tiden, men ett annat skäl var att svenskarna överlät stadsbyggandet åt det kompetenta folk som skapade Batavia. Holländarna designade stadsplanen, fick kontroll över borgmästarämbetet, översåg kanalgrävandet, bistod med byggtekniken, med mera, och utgjorde länge en bärande del av det unga Göteborgs befolkning. På 1620-talet var alltså Göteborg, i allt väsentligt, en holländsk stad. (Karl IX hade för övrigt haft samma plan när han grundade ”sitt” Göteborg något decennium tidigare; även denna kortlivade stad var mer holländsk än svensk.) Att svenskar överhuvudtaget bosatte sig i Göteborg berodde, till en början, på att Nya Lödöses invånare fick order att flytta dit.
På sätt och vis är alltså Jakarta och Göteborg systerstäder, samtidigt byggda av nederländska experter, med stora likheter i gatu- och kanalnätet. Men i båda fallen fanns äldre, helt olika, traditioner att falla tillbaka på. Och i Batavia hade holländarna
Här en artikel publicerad idag i Svenska Dagbladet och skriven av historiekrn Dick Harrison:
Stämmer det att Göteborg och Indonesiens huvudstad Jakarta är systerstäder, att de grundades samtidigt av samma folk? Eller är detta bara ännu en i raden av historiska myter och/eller märkliga sammanträffanden?
Det som gör de båda städernas historia intressant att parallellställa är dels årtalet 1619, dels den holländska närvaron. År 1619 tog Nederländska Ostindiska kompaniet (Vereenigde Oost-Indische Compagnie) kontroll av Jayakarta (Jakarta), en liten stad som tidigare hade styrts av en lokal vasall till sultanen av Banten på västra Java. Att kompaniets handelsfolk och krigare sökt sig dit berodde på behovet av en lokal utpost i den profitabla handeln med i synnerhet kryddor. I och med maktövertagandet 1619 kunde holländarna sätta sin egen prägel på staden. De döpte om den till Batavia efter bataverna, ett germanfolk som befolkat delar av nuvarande Nederländerna under antiken. Under det sekel som följde byggde de om staden med kanaler, broar, rådhus och gator, så att den till slut påminde mycket om de städer i det europeiska hemlandet som man lämnat bakom sig. Batavia blev ett stycke Holland i Sydöstasien.
Samtidigt, år 1619, grundade Gustav II Adolf Göteborg. Det var ett av upprepade försök att få till stånd en fungerande stad vid Göta älvs mynning. Problemet hade uppstått på 1400-talet, när svenskarna av ekonomiska och militära skäl hade grundat staden Götaholm (1473). Av ålder använde sig svenskarna av staden Lödöse, längre uppför Göta älv, för handel med Västerlandet, men eftersom norrmännen och danskarna i händelse av konflikt (och det var ofta krig på 1400-talet) lätt kunde spärra av älven föredrog Sten Sture den äldre och rådsherrarna en stad närmare havet. Götaholm låg ungefär där den göteborgska stadsdelen Gamlestaden ligger idag. Så småningom övergick man till att kalla den nya staden Nya Lödöse, eftersom den i praktiken avlöste (Gamla) Lödöse.
Det fanns även andra svenska anläggningar vid älvmynningen. Under medeltiden och 1500-talet befästes flera gånger militära utposter ännu närmare havet, som Älvsborg, Lindholmen och Gullberg. Problemen kvarstod emellertid, och stadsgrundarexperimenten avlöste varandra. Karl IX försökte grunda en stad på Hisingen, som döptes till Göteborg, i början av 1600-talet, men redan 1611 lade danskarna staden i aska. År 1619 tog Gustav II Adolf initiativ till en ny stad med samma namn (som ligger där Göteborg ligger idag), vilken började byggas 1621. Bristen på krig med Danmark under de närmaste två decennierna var ett viktigt skäl till att staden överlevde den första tiden, men ett annat skäl var att svenskarna överlät stadsbyggandet åt det kompetenta folk som skapade Batavia. Holländarna designade stadsplanen, fick kontroll över borgmästarämbetet, översåg kanalgrävandet, bistod med byggtekniken, med mera, och utgjorde länge en bärande del av det unga Göteborgs befolkning. På 1620-talet var alltså Göteborg, i allt väsentligt, en holländsk stad. (Karl IX hade för övrigt haft samma plan när han grundade ”sitt” Göteborg något decennium tidigare; även denna kortlivade stad var mer holländsk än svensk.) Att svenskar överhuvudtaget bosatte sig i Göteborg berodde, till en början, på att Nya Lödöses invånare fick order att flytta dit.
På sätt och vis är alltså Jakarta och Göteborg systerstäder, samtidigt byggda av nederländska experter, med stora likheter i gatu- och kanalnätet. Men i båda fallen fanns äldre, helt olika, traditioner att falla tillbaka på. Och i Batavia hade holländarna
16 dec. 2010
Befälet på Beatrice
-----------------------------------------------
Jag fick ett mail från Finland:
To: stig.ostlund@hotmail.com
Subject: sjökapten Christian E Otterström
Date: Wed, 15 Dec 2010 14:00:29 +0200
Hej!
Otterström seglade briggen Beatrice,byggd i Svartvik 1853,åtminstone 1856. Enligt en gammal uppgift försvann BEATRICE 1858. Jag är intresserad av flera av hans resor fram till 1864. Två påmönsringar år 1859, på våren i Västervik och sent på hösten i Göteborg har jag hittat. Då förde han briggen Avance av Vestervik. Har Du någon information om honom tar jag gärna emot.
Med vänlig hälsning. G.L.
Mitt svar:
Hej!
Ja, det var under Beatrices fjärde resa som styrman Christian Eduard Leop. Otterström övertog
befälet då befälhavaren Ekström avled (den 25 december 1855). Den 12 juni 1856 påmönstrar en ny befähavare.
Svartviksbyggda fartygs resor mm kommer så småningom i min blogg. Jag har pärmar fyllda. Bara tid fattas.
Mvh,
S Östlund
Anm.: Det jag utlovar i mailet kan dröja.
Jag fick ett mail från Finland:
To: stig.ostlund@hotmail.com
Subject: sjökapten Christian E Otterström
Date: Wed, 15 Dec 2010 14:00:29 +0200
Hej!
Otterström seglade briggen Beatrice,byggd i Svartvik 1853,åtminstone 1856. Enligt en gammal uppgift försvann BEATRICE 1858. Jag är intresserad av flera av hans resor fram till 1864. Två påmönsringar år 1859, på våren i Västervik och sent på hösten i Göteborg har jag hittat. Då förde han briggen Avance av Vestervik. Har Du någon information om honom tar jag gärna emot.
Med vänlig hälsning. G.L.
Mitt svar:
Hej!
Ja, det var under Beatrices fjärde resa som styrman Christian Eduard Leop. Otterström övertog
befälet då befälhavaren Ekström avled (den 25 december 1855). Den 12 juni 1856 påmönstrar en ny befähavare.
Svartviksbyggda fartygs resor mm kommer så småningom i min blogg. Jag har pärmar fyllda. Bara tid fattas.
Mvh,
S Östlund
Anm.: Det jag utlovar i mailet kan dröja.
26 nov. 2010
Kyrkogården 150 år
-----------------------
I år fyller kyrkogården på Hemmanet (Svartvik) 150 år.
Där ligger f.ö. min farfars far och min farfars mor begravda.
I år fyller kyrkogården på Hemmanet (Svartvik) 150 år.
Där ligger f.ö. min farfars far och min farfars mor begravda.
Theodor Julius Larsson och Johan Fredrik Larsson
Copyright (c) s östlund
År 1834 föddes i Göteborg Theodor Julius Larsson, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Bror till
befälhavaren Fredrik Wilhelm (se 1831). Larsson påmönstrade Svartviksbyggda briggen Marika i
december 1859; fartyget förliste i februari 1861 utanför Clyde på en blindklippa.
Hela besättningen förlorad.
Theodor Julius och Fredrik Wilhelm hade en bror, Oskar Edvard, född 1838 i Göteborg, som flyttade
till Svartvik i maj 1861 för att arbeta som bokhållare.
1834 föddes Johan Fredrik Larsson, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Han var gift med
Charlotta Elis, född Almegren 1840. Johan Fredrik L. avled i Göteborg 1890. Okänt (hittills) när
hustrun avled. Larsson var befälhavare på Svartviksbyggda skonertskeppet Danube.
År 1834 föddes i Göteborg Theodor Julius Larsson, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Bror till
befälhavaren Fredrik Wilhelm (se 1831). Larsson påmönstrade Svartviksbyggda briggen Marika i
december 1859; fartyget förliste i februari 1861 utanför Clyde på en blindklippa.
Hela besättningen förlorad.
Theodor Julius och Fredrik Wilhelm hade en bror, Oskar Edvard, född 1838 i Göteborg, som flyttade
till Svartvik i maj 1861 för att arbeta som bokhållare.
1834 föddes Johan Fredrik Larsson, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Han var gift med
Charlotta Elis, född Almegren 1840. Johan Fredrik L. avled i Göteborg 1890. Okänt (hittills) när
hustrun avled. Larsson var befälhavare på Svartviksbyggda skonertskeppet Danube.
Fredrik Wilhelm Larsson
------------------------------
Copyright (c) s östlund
År 1831 föddes Fredrik Wilhelm Larsson, under många år befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Hans
sista fartyg blev barkskeppet Gustaf Adolf som han avmönstrade den 4 juni 1872. Larsson
avled 1897.
Nekrolog i Morgonposten 1897:
”...Det var ett verksamt liv som ändade med kapten Larssons bortgång. Få platser af jorden torde de
väl vara, som han ej besökt. Och plikttrogen var han som få samt högt aktad af alla, som kände
honom, för sin rediga karaktär, och sin vänsälla personlighet. Godhjertad var han också...För en del år
sedan blev kapt. Larsson riddare af Wasaorden...”.
Fredrik Wilhelm L. var gift med Chaterine, född Danngren 1829. Hon avled 1912. Hennes bror
Theodor Julius Larsson var befälhavare på Svartviksbyggda briggen ”Marika” som förliste utanför
Clyde varvid hela besättningen, inklusive Theodor Julius L. gick förlorad. Fredrik Wilhelm L.
påbörjade sin sjökarriär 1848 som jungman på Svartviksbyggda skeppet ”Prins Oscar”.
Theodor Juliushade en bror, Oskar Edvard (f. 1838) som var bokhållare på Svartvik, dit han kom 1861.
Denne broder, Oskar Edvard var kvar i Svartvik år 1865, men torde ha lämnat Svartvik före 1870.
Copyright (c) s östlund
År 1831 föddes Fredrik Wilhelm Larsson, under många år befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Hans
sista fartyg blev barkskeppet Gustaf Adolf som han avmönstrade den 4 juni 1872. Larsson
avled 1897.
Nekrolog i Morgonposten 1897:
”...Det var ett verksamt liv som ändade med kapten Larssons bortgång. Få platser af jorden torde de
väl vara, som han ej besökt. Och plikttrogen var han som få samt högt aktad af alla, som kände
honom, för sin rediga karaktär, och sin vänsälla personlighet. Godhjertad var han också...För en del år
sedan blev kapt. Larsson riddare af Wasaorden...”.
Fredrik Wilhelm L. var gift med Chaterine, född Danngren 1829. Hon avled 1912. Hennes bror
Theodor Julius Larsson var befälhavare på Svartviksbyggda briggen ”Marika” som förliste utanför
Clyde varvid hela besättningen, inklusive Theodor Julius L. gick förlorad. Fredrik Wilhelm L.
påbörjade sin sjökarriär 1848 som jungman på Svartviksbyggda skeppet ”Prins Oscar”.
Theodor Juliushade en bror, Oskar Edvard (f. 1838) som var bokhållare på Svartvik, dit han kom 1861.
Denne broder, Oskar Edvard var kvar i Svartvik år 1865, men torde ha lämnat Svartvik före 1870.
Axel Edward Hansson
----------------------------
Copyright (c) s östlund
År 1830 föddes i Göteborg Axel Edward Hansson, befälhavare på åtminstone två Svartviksbyggda fartyg,
skonertskeppet Daube och skeppet Cecilia. Axel Edward H. gifte sig i Marstrand 1873 med Hilma
Auretia, född Olsson 1851. Axel Edward H. avled 1901; hustrun 1925. Skeppet Cecilia ser ut att ha
varit Axel Edward H. sista fartyg. Henne avmönstrade han i augusti 1869. Axel Edward H. blev
sedermera vågskrivare.
Samma år föddes i Göteborg Charles Joseph Ekström, befälhavare och broder till förvaltaren på Svartvik
Johan Georg (f. 1824). Charles Joseph avled 1855.
Copyright (c) s östlund
År 1830 föddes i Göteborg Axel Edward Hansson, befälhavare på åtminstone två Svartviksbyggda fartyg,
skonertskeppet Daube och skeppet Cecilia. Axel Edward H. gifte sig i Marstrand 1873 med Hilma
Auretia, född Olsson 1851. Axel Edward H. avled 1901; hustrun 1925. Skeppet Cecilia ser ut att ha
varit Axel Edward H. sista fartyg. Henne avmönstrade han i augusti 1869. Axel Edward H. blev
sedermera vågskrivare.
Samma år föddes i Göteborg Charles Joseph Ekström, befälhavare och broder till förvaltaren på Svartvik
Johan Georg (f. 1824). Charles Joseph avled 1855.
Carl Johan Lilliehöök
----------------------------
Copyright (c) s östlund
År 1828 föddes Carl Johan Lilliehöök, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Han var gift med Gustafva
Charlotta Fredrika, född Rosenblad 1831. Carl Johan L. avled 1896; hustrun 1907.
Copyright (c) s östlund
År 1828 föddes Carl Johan Lilliehöök, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Han var gift med Gustafva
Charlotta Fredrika, född Rosenblad 1831. Carl Johan L. avled 1896; hustrun 1907.
Andreas Olsson och Johan Wilh. Robert Bersén
--------------------
Copyright (c) s östlund
År 1827 föddes Andreas Olsson, befälhavare på Svartviksbyggda Vänerfartyget Petronella. Gift med
Beata Christina född Hansdotter 1822. Andreas Olsson drunknade 1858.
Samma år föddes i Stockholm Johan Wilh. Robert Bersén, befälhavare på fartyg tillhörande James Dickson & Co. Gift med Anna Sofia född Qviberg 1829. Johan Wilh. Robert avled 1899 i Göteborg. När hustrun avled är (hittills) okänt. En bror till Johan W.R. var fyrmästare i Gävle.
Copyright (c) s östlund
År 1827 föddes Andreas Olsson, befälhavare på Svartviksbyggda Vänerfartyget Petronella. Gift med
Beata Christina född Hansdotter 1822. Andreas Olsson drunknade 1858.
Samma år föddes i Stockholm Johan Wilh. Robert Bersén, befälhavare på fartyg tillhörande James Dickson & Co. Gift med Anna Sofia född Qviberg 1829. Johan Wilh. Robert avled 1899 i Göteborg. När hustrun avled är (hittills) okänt. En bror till Johan W.R. var fyrmästare i Gävle.
Carl Fredric Tryselius
Copyright (c) s östlund----------------------------------
År 1826 föddes i Lofta den 10 september Carl Fredric Tryselius, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg.
Han var gift med Anna Kristina född Lamberg den 19 december 1824. Carl Fredric T. avled 1871;
hustrun avled 1892.
Carl Fredrik T. började som styrman på Svartviksbyggda ”Oscar I” 1854. Hans sista Svartviksbyggda
fartyg synes ha varit skeppet Elisabeth.
Ett av parets fem barn, Hilma född 1861 var gift med sjökapten Hjalmar Boström född 1857.
År 1826 föddes i Lofta den 10 september Carl Fredric Tryselius, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg.
Han var gift med Anna Kristina född Lamberg den 19 december 1824. Carl Fredric T. avled 1871;
hustrun avled 1892.
Carl Fredrik T. började som styrman på Svartviksbyggda ”Oscar I” 1854. Hans sista Svartviksbyggda
fartyg synes ha varit skeppet Elisabeth.
Ett av parets fem barn, Hilma född 1861 var gift med sjökapten Hjalmar Boström född 1857.
Carl Johan Clase
Copyright (c) s östlund-------------------------------------
År 1825 föddes Carl Johan Clase i Onsala, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Gift med Johanna
Albertina född Ryberg 1825. Carl Johan C. avled 1891; hustrun Johanna Albertina avled 1920. Clases
sista fartyg som befälhavare blev Svartviksbyggda skeppet Oscar I, som han lämnade 1862.
År 1825 föddes Carl Johan Clase i Onsala, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Gift med Johanna
Albertina född Ryberg 1825. Carl Johan C. avled 1891; hustrun Johanna Albertina avled 1920. Clases
sista fartyg som befälhavare blev Svartviksbyggda skeppet Oscar I, som han lämnade 1862.
Johan Anders Brockman
---------------------------------
År 1824 (Wennerholms födelseår) föddes i Lundby (Göteborg) Johan Anders Brockman, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg.
Ogift. Föräldrar var Jonas Brockman född 1792 och Anna Gretha född Lutti 1798. Johan Anders B.
Brockman var befälhavare på briggen Eleonore från mars 1861 till april 1865. När han var befälhavare på
skeppet Gustaf Adolf avled han; detta hände i Kina den 25 augusti 1866 och en styrman fick överta
befälskapet. Troligtvis hade Johan Anders B. varit sjuk.
Detta år föddes också Johan Georg Ekström. Gift med Bertha Engela född Andersson 1827. Johan Georg E. som kom att bli platschef på Svartvik. Brodern Charles Josef E., född 1830 var sjökapten.
År 1824 (Wennerholms födelseår) föddes i Lundby (Göteborg) Johan Anders Brockman, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg.
Ogift. Föräldrar var Jonas Brockman född 1792 och Anna Gretha född Lutti 1798. Johan Anders B.
Brockman var befälhavare på briggen Eleonore från mars 1861 till april 1865. När han var befälhavare på
skeppet Gustaf Adolf avled han; detta hände i Kina den 25 augusti 1866 och en styrman fick överta
befälskapet. Troligtvis hade Johan Anders B. varit sjuk.
Detta år föddes också Johan Georg Ekström. Gift med Bertha Engela född Andersson 1827. Johan Georg E. som kom att bli platschef på Svartvik. Brodern Charles Josef E., född 1830 var sjökapten.
25 nov. 2010
Johan Wilhelm Wennerholm
Copyright (c) s östlund------------------------------
År 1824 föddes John Wilhelm Wennerholm (bilden), anställd på Svartviksbyggda fartyg. Wennerholm föddes i Göteborg den 22 februari 1824 av svensk far och engelsk mor. Han var gift med Magna Sophie , född Bagger i Göteborg 1830 och död 1917. Johan Wilhelm W. som avled den 11 augusti 1882 i Kinna hade en bror och sex systrar. Wennerholm började som sextonåring som jungman på Svartviksbyggda Caledonia. Wennerholm fortsatte som styrman på Svartviksbyggda Artemise med Söron som befälhavare. Så småningom var Wennerholm befälhavare på i tur och ordning Svartvik, Caledonia, Elisabeth och Caroline. Det var den 12 maj 1849 som Wennerholm påmönstrade barkskeppet Svartvik. Nio dagar senare avgår Svartvik till Göteborg med trävaror som last som skulle vidare till Batavia. Den 10 maj 1850 är Svartvik tillbaka i Göteborg. I april 1851 avmönstrar Wennerholm efter ytterligare en långresa.
John Wilhelm W. kom att drabbas av gula febern ,och sedan av svårartad reumatism. I en levnadsbeskrivning till sina barn skriver han att han son kommer från ett gudfruktigt hem, påverkades
så mycket av sin arbetsmiljö att han helt och hållet glömde både Gud och hans ord och levde ett grovt ogudaktigt leverne i åtta år. Här följer, tidigare endast publicerad i min skrift "Lite om mycket", levnadsbeskrivningen ordagrant återgiven.
Befälhavaren Wennerholms levnadsbeskrivning
” Jag föddes af svensk far och engelsk mor. Föräldrarna voro allmänheten lik och hade åtta barn, två söner och sex döttrar, jag var det sjette barnet. Fadren Lädermakare gjorde konkurs då jag var åtta år gammal, efter hvilken tid familjen lefde ett bekymmersamt lif i fattigdom. Min uppfostran blef alldeles för gammal både uti andeligt och lekamligt hänseende. Jag fick endast tre månaders lärdom i privat skola, så att jag lärde läsa i bok. Af naturen tystlåten och blyg var jag rädd för andra pojkar och undflydde deras sällskap. Nya testamentet på svenska fanns i föräldrarnas hem; och då jag ej var sysselsatt med att bära vatten och hugga ved för dem, läste jag deruti såsom i en vanlig bok utan att veta eller förstå att det var Gud som der talar till menniskan. Min moder som sträfvade hårt för barnens uppehälle och som flera gånger farit öfver hafvet till England och alltid mått bra på sjön. Ville att jag skulle blifva sjöman. Vid 14 års ålder kom jag ombord på skeppet /?/ som kajutvakt. Skeppet gick till sjöss dagen före julafton och kom uti storm och hög sjö, då jag led mycket af sjösjuka och låg uti fyra dygn utan mat. Af denna sjukdom har jag mycket lidit ända till senare år.
Jag var nu kommen ibland groft ogudaktiga menniskor som lärde mig allt ondt, i synnerhet Kaptenen som befalte mig att svärja samt gaf mig hårda slag af tågändar i vrede, var grof och elak emot mig på alla vis. Skeppet gjorde en resa på New Orleans, och nästa sommar kommo vi hem igen. Jag ville gå ut med den elake Kaptenen på det jag ej måtte betunga de fattige föräldrarna, men han ville ej låta mig följa med.
Jag måste nu taga tillflykt hos föräldrarna och blef hemma ett år, och gick då och läste för Presten Melander.
Okunnig var jag, och af honom fick jag ingen christendomskunskap som dugde. Men vid denna tid 1840 kommo mina båda äldste syster Maria och Eliza genom rätte lärarens predikningar till omsorg för sina själar och började flitigt bruka Guds Ord i synnerhet Elizas alvar inväntade på mig. Vid min konfirmation hölls skriftermålet af dåvarande vise Pastor Holmqvist öfver de Guds orden ” nu är den behagliga tiden, nu är salighetens dag”.
Jag afhörde detta och undfick altarets sakrament under mycken varm gråt, och var ljufligt rörd, så att om jag haft någon rätt kunskap i Guds Ord, så hade jag blifvit lycklig, men både föräldrarna och presten hade försummat att gifva mig detta.
Emellertid läste jag uti Testamentet om dagarna, men detta misshagade min moder som frågade om jag också
skulle blifva prest. Hon gick till Dicksons och bad enträget att de ville hjelpa mig till sjöss. Och de skaffade mig plats som Jungman på ett av sina fartyg, skeppet Caledonia, Kapten A.R. Gavin.
”Således tog jag vid midsommartiden 1840 avsked af föräldrar och syskon, och fick då höra Elizas förmaning, var nu snäll och läs Guds Ord så hjelper Gud dig, jag skall be för dig.
Jag var nu åter kommen ibland groft ogudaktiga menniskor, och i början då jag hörde och såg deras syndiga tal och gärningar, gjorde jag dem i min enfald förebråelser, och fick då höra ”hör på den, vänta bara tills han blir lite äldre, så blir han värre än någon annan”. Detta deras tal slog också in, ty efter en tid hade deras onda exempel så förgiftat mig, att jag helt och hållet glömde både Gud och Hans Ord, och lefde därefter uti 8 års tid ett groft ogudaktigt lefverne.
År 1843 kom jag in uti Navigationsskolan för att genomgå styrmansexamen. Hvilket skedde under mycket
trångmål, ty jag måste anlita de fattiga föräldrarna och en broder om uppehälle. Och då min barndom blifvit så försummad att jag ej fick lära någonting så har jag endast att tacka gud som begåfvat mig med ett godt minne hvilket satte mig i stånd att inhämta den rätt omstänliga matematiska undervisningen vid skolan.
Uti Maj 1844 utgick jag från skolan med berömligt betyg. Och kom kort derpå ut till sjöss som Styrman med
Dicksons skepp Artemise, capt Söron en utomordentlig hård, grof och oresonlig menniska, ja den värsta af alla som jag i min lefnad sett.
Wi gjorde en lång resa i öfver 2 år på Ostindien och China. Denna tiden af lifvet var jag under den hårda
Captenen en rigtig träl. Genom hans pådrifvande till arbete både om vanliga dagar och Helgdagar, ådrog jag mig om Annandag Jul 1845 uti Batavia en svår förkylning och Java feber som bragte mig helt nära döden.
Men den tålige och barmhärtige Guden lät mig lofva, och jag får med glädje alltid och i evighet tacka att man då ej lät mig dö i mina synder. Då jag efter några dagar blef bättre, kom Captenen och sade att jag skulle komma ut i friska luften, och jag svarade att det ej går an för mig att gå ut då solen är som hetast, jag får vänta tills aftonen.
1846 kommo vi hem, då jag åter ingick uti Navigationsskolan för att genomgå Captensexamen.
Efter sex månaders studering var jag färdig härmed, och tog då hyra som styrman med Briggen Victory. I april 1847 skiljdes jag från föräldrar och syskon, och för sista gången från Eliza som då låg på sängen och dog en månad därefter en salig död.
Med Victory var jag styrman uti 4 månader tills den 11 augusti. Då blev jag Capten på Briggen, och seglade
sedan på öarna Jersey och Guernsey och andra platser uti England, både vinter och sommar. Och led mycket svårt vinterdag i Nordsjön, men kom ofta i hamn, och lefde ett vilt lif tillsammans med andra sälskapsbröder i synden.
'I augusti 1848 seglade jag från Götheborg destinerad till ön Jersey. Då jag seglade ut genom skärgården hade jag flera bräder ombord och vi drucko en mängd Punch.
Sälskapet lämnade mig vid Vinga, och då jag kom ut i Cattegatt blef genast blåsande och hög sjö. Jag blef då
dödligt sjösjuk och ångrade grufligt Punchdrickningen. Winden ko emot, wi kryssade men kommo ingen väg;
hvarför jag efter några dagar beslöt att gå in till Norige.”.
Jag gick in uti en liten uthamn vid Christianstad långt bort från hus och andra skepp. Det kom Söndag jag var
ensam och viste ej hvad jag skulle gå eller företaga mig att fördriva tiden. Några roliga böcker eller romaner
hade jag ej. Då kom jag att tänka på min svåger Carlberg och andra slägtingar som läsa Guds Ord gick till
Kyrkan, och jag tänkte de äro ändå lyckliga. Jag ville då lära Guds Ord, men mitt Testamente och Psalmboken hade jag förstört många år förut. Testamente fans ej ombord, men jag fick låna en psalmbok af styrman i hvilken jag läste.
Efter några dagar gick vi till sjöss och jag fick den föresattsen att då jag kommer till Jersey skall jag köpa mig en Bibel, hvilket jag också gjorde, men den var på engelska i hvilket språk jag ej var fullt hemmastad, men efter några dagar kom en karl ombord och ville sälja Biblar, och bland hans förlag, fanns en svensk, som jag med besvärlighet köpte. Ifrån Jersey seglade vi till Newcastle och lastade kol; för att gå till hemmet.
Det var hösten Och oktober månad och stormigt väder. Vid Noriges kust kommo vi uti en hård Sydweststorm uti lägerwall; i en mörk natt voro vi så nära intill Klipporna att brott och bränningar syntes och jag viste intet råd mer. Jag sprang upp till väders att se om jag kunde upptäcka någon väg mellan klipporna att segla igenom; men nej allt syntes som undergång. Jag grät och tänkte be Gud o hjelp jag hade aldrig bedt till Gud före den stunden; och dropade jag Herre förbarma dig öfver mig och hjelp Jag sprang ned i Kajutan för att se på sjökortet, blef nere ett par minuter, sprang upp igen, och som jag kom på däck kastade Winden om uti en by på Nordwest, och så voro wi frälsta. När dagen kom fick jag Lots och gick då in uti en liten hamn ej långtifrån stavanger.
Sedan jag kommit i stilla hamn och blef ledig från göromål, satte jag mig att läsa uti Biblen. Jag förstod ej att
läsa Guds Ord i ordning och sammanhang utan läste hvar som helst och som jag då slog up Boken, träffade jag
på Davis Psalm den 107. Och min nöd natten förut stämde ordagrant in med verserna 23-30, hvarpå jag mycket förundrade mig; fastän jag ej förstod min andeliga nöd, som omtalas i det föregående af psalmen. Dagen derpå gick jag åter till sjöss och ankom efter två dagar lyckligt till hemmet. Ifrån den tiden undflydde jag ondt sälskap, och gick om söndagarna i Lundby kyrka och hörde pastor Holmqvist; och detta satte sälskapsbröderna i förundran. Åter en gång gjorde jag en resa med Victory på England i vintren, och om våren 1849 blef jag kallad af Dicksons att föra deras skepp Swartvik på Ostindien. Detta var en synnerlig Guds välgerning emot mig; ty nu kom jag ut från werlden på långa resor i ensamhet och stillhet med Biblen, Luthers och Scharaus skrifter bredvid mig.
Då i min neslighet på hafvets öken och i främmande land fick jag ofta erfara huru Den Store Guden gisslar den som Han anammar; ty det dröjde länge innan jag kom till sinnesro. Så att liksom jag hade gräsligt mycket brutit; så fick jag och i synnerhet den första Ostindiska resan gråta bittra bättringstårar; innesluten i min kammare, vid sidan af Guds Ord, ofta i en rysande wärme.
1850 uti Maj månad kom jag hem, gick då om söndagarna och vid andra tillfällen till Lundby och hörde Pastor Holmqvist. Det var vid en af dessa färder en söndag eftermiddag som jag för första gången fick se Magna Bagger. Jag hade på vägen från kyrkan 2 af mina systrar i sälskap, och Magna gick i sälskap med min syster Carolina. Jag hade skeppes båt vid Sandviken, och skulle med syskonen hem, då Carolin aproponerade att Magna skulle få följa med i båten. Jag erbjöd henne genast plats och hon antog anbudet, också att sitta på förnämsta platsen eller till höger om mig.
Hon var skön och täck, och upptog hela min uppmärksamhet; och som jag förut på resan suckat och bedit om en from maka, så tänkte jag der har du henne, och sedan jag hört på mina systrar att Magna var en from förståndig flicka, så kom jag till det beslut dagen efter att skrifva henne till och begära henne till hustru.Magna gjorde i början mycket motstånd; men efter ett år, sedan jag gjort en Ostindisk resa, blef det så styrt af
Gud, att hon blef min, och vi trolofvade hvarandra den 14 juli 1851.
Åter gjorde jag en resa till Ostindien och vid hemkomsten blefvo vi den 7 juli 1852 sammanvigde.
Då fick jag det bästa som Gud gifver här på jorden en skön from förståndig hustru, och i hennes förening har jag fått erfara hvilken sötma der är i den äkta kärleken, då den är i sin trohet. Hvarför det och har behagat den himmelske bäste vännen att förlikna denna söta kärleken vid den evigt ljufliga outsägliga kärleken som der är emellan Honom och Hans brud, den trogna församlingen, såsom wi finna af Höga Wisan.
Men med detta lifvets goda är det ofta så, att det bästa en menniska har är henne mest till tunga och börda. Så har det också för oss utgjort en stor del af lifvets bedrövelser myckna strid, saknad och brist, som Gud i sin kärlek till skickar den falna menniskan till själens hälsa och salighet. Att vi hafva lefvat så skillda ifrån hvarandra, att de första 16 åren vi varit förenade, och under hvilken tid Gud gifvit oss 6 barn, hafva vi varit
skillda åt uti 11 år. Och de 5 åren vi lefvat tillsamman, hafva vi varit på hafvets öken och i främmande land, och under den tiden ofta varit mycket betungad af storm och oväder samt stor hetta uti Indien; men också deremellan haft lugnt och mycket godt af Gud.
Den längre tiden vi varit skilda åt, den ene på hafvet och i främmande land i saknad af så mycket både andeligt och lekamligt godt som finnes i hemmet, men också hafvande mycken tid och stillhet till Guds Ords bruk och bönen. Den andra i hemmet åtnjutande dyrbara förmåner, men också ensamdragande barnuppfostrans börda.
Sålunda hafva vi båda alltid haft den erfarenheten af lifvet här på jorden, ”att hvar dag har sin egen plåga”, och att detta lifvet äfven då det är som bäst, så är det ”möda och arbete”.
Det är en allmänt erkännt sanning att sjömannen lider mycket ondt, och är i saknad af mycket godt här i wärlden.
Så har det och varit under mitt dubbla främlingsskap, en främling och gäst på jorden, samt skilld från fosterlandet. Dertill kommer jag genom den indiska hettan blifvit försvagad till kroppen, med den påföljd att jag sedan mitt 36.ålders år lidit mycket af reumatism, som gifvit mig mången sömnlös natt, och hvilken plåga kommer att följa mig till min död.
En sjökapten har ofta goda inkomster eller är väl betalad i sin tjenst, men då han har hustru och barn att försörja, och därtill såsom det varit min lott, måste hjelpa till att försörja sina föräldrar, de gamla hafva under årens lopp fått af mig omkring sex tusende Riksdaler, så blir ej mycket till öfvers. Efter 20 års kaptenstjenst mest för de rika Dicksons, hvilka menniskor genom min tjenst ökat sina rikedomar med trehundratusende riksdaler; hade jag sjelf till öfvers tolftusen.
Detta är i korthet mitt lefvernes beskrifning för eder älskade barnen, om jag skulle berätta för eder allt flera händelser så blefve det för långt. Den återstående delen af lifvet som det behagar Gud att låta edra föräldrar
lefva; önska wi af allt hjerta att få tjena eder med Guds Ords lärdomar förmaningar och föreställningar, med
förböner och andra kärleks välgärningar Gud till ära. Och bören i med oss alltid tacka Gud som gifvit eder trogna föräldrar, dem Han utan nöd hafver och kallat till sitt rike och härlighet.
Colosser 1:12.13.14 Tacker Fadren som oss hafver beqväma gjort till att delaktiga vara i de heligas arfedel i ljuset. Hvilken oss uttagit hafver ifrån mörkrens wäldighet; och hafver försatt oss i sin älskeliga Sons rike. I
hvilken wi hafva förlossning genom Hans blod, nemliga syndernas förlåtelse.
Efesierbrevet 3:21 Honom vare ära i församlingen genom Christum Jesum, i alien tid, ifrån evighet till evighet. Amen.
Carl Josef Forsell
Copyright (c) s östlund
År 1823 föddes Carl Josef Forsell befälhavare på Svartviksbyggda skonerten Josephine som han
påmönstrar den 6 mars 1847. Josephine avgår fullastad med trä Göteborg den 12 mars destinerad
Malaga med ankomst den 16 april. Från Malaga seglade Josephine i ballast via Konstantinopel till,troligen Galatz där majslast intogs. Via några europeiska hamnar kom Josephine hem till Göteborg
med salt den 2 maj 1848. Forsell lämnar därmed fartyget för gott.
Skonerten Josephine som byggdes på Svartviksvarvet 1845 förliste ballastad på väg från Barcelona till
Galatz.
Forsell var även andre styrman på Svartviksbyggda barkskeppet Svartvik 1843-1844, befälhavare på
fartyget var då nestorn Boo Hjärne. Forsell avled 1849. Hustru okänd.
År 1823 föddes Carl Josef Forsell befälhavare på Svartviksbyggda skonerten Josephine som han
påmönstrar den 6 mars 1847. Josephine avgår fullastad med trä Göteborg den 12 mars destinerad
Malaga med ankomst den 16 april. Från Malaga seglade Josephine i ballast via Konstantinopel till,troligen Galatz där majslast intogs. Via några europeiska hamnar kom Josephine hem till Göteborg
med salt den 2 maj 1848. Forsell lämnar därmed fartyget för gott.
Skonerten Josephine som byggdes på Svartviksvarvet 1845 förliste ballastad på väg från Barcelona till
Galatz.
Forsell var även andre styrman på Svartviksbyggda barkskeppet Svartvik 1843-1844, befälhavare på
fartyget var då nestorn Boo Hjärne. Forsell avled 1849. Hustru okänd.
Alexander Georg Mellander
Copyright (c) s östlund
År 1822 föddes Alexander Georg Mellander (bilden) i Bro, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Han avled i Göteborg 1887. Han var gift med Henrietta Christina Evelina, född Derle 1832. Jag har ingen uppgift om när hustrun dog. Indikationer finns på att A. G. Mellander blev gift en andra gång.
Carl Isac Wahlström
-----------------
Copyright (c) s östlund
År 1822 föddes i Göteborg Carl Isac Wahlström, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg.
Han gifte sig 1849 med Sofie Elisabeth Charlotta, född Torén 1825 i Göteborg.
Wahlström överlämnade befälet över barkskeppet Svartvik till andre styrman Fredrik Wilhellm Larsson (1831-1897) i Sundsvall i september 1853; troligen p.g.a. sjukdom. Wahlström avled året därefter. Hustrun
avled 1913.
Copyright (c) s östlund
År 1822 föddes i Göteborg Carl Isac Wahlström, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg.
Han gifte sig 1849 med Sofie Elisabeth Charlotta, född Torén 1825 i Göteborg.
Wahlström överlämnade befälet över barkskeppet Svartvik till andre styrman Fredrik Wilhellm Larsson (1831-1897) i Sundsvall i september 1853; troligen p.g.a. sjukdom. Wahlström avled året därefter. Hustrun
avled 1913.
Gustaf Michael Kraeft
Copyright (c) s östlund
År 1821 föddes Gustaf Michael Kraeft, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Han hade en broder, Hans Eduard, född 1829 som också var befälhavare. Kraeft avled 1882. Han var gift med Johanna Erika,
född Hallström. Men Gustaf Michael K. blev gift en andra gång nämligen med Maria Sofia Adolfina, född Strelow 1833 och avliden 1903.
År 1821 föddes Gustaf Michael Kraeft, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Han hade en broder, Hans Eduard, född 1829 som också var befälhavare. Kraeft avled 1882. Han var gift med Johanna Erika,
född Hallström. Men Gustaf Michael K. blev gift en andra gång nämligen med Maria Sofia Adolfina, född Strelow 1833 och avliden 1903.
Adam Richard Gavin
Copyright (c) s östlund
Adam Richard Gavin (bilden) föddes 1815 och blev en av veteranerna bland befälhavarna
på de Svartviksbyggda fartygen. Gavin förblev ogift och blev sedemera hamninspektör. Han avled 1900.
Carl Johan Stillström
Copyright (c) s östlund
År 1821 föddes Carl Johan Stillström (bilden), befälhavare på det år 1850 Svartviksbyggda briggen Prinsessan Louise åren 1856-1861. Han lämnade Prinsessan Louise och sjölivet i april månad 1863. Stillström gifte sig
1851 med Ulrica, född Jonsson 1820. Stillström var även styrman på barkskeppet Svartvik och skeppet Robert Peel, båda byggda på Svartvik; år 1838 respektive 1849. Carl Johan S. avled i Göteborg den 3 november 1867. När hustrun avled är okänt.
Carl Johan Stillströms föräldrar var underjägaren Jonas Stillström född 1795 och Eva Stina född Carlsdotter 1799.
Anders Jacob von Reis
-----------------------------
Copyright (c) s östlund
År 1820 föddes i Göteborg Anders Jacob von Reis, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Von Reis
började som jungman på briggen Julie som han påmönstrade den 19 augusti 1841. Svartviksbyggda
fartyg som von Reis varit anställd på: styrman på skonerten Oberon byggd 1846; styrman på skeppet
Prins Oscar byggd 1844; befälhavare på briggen Johanna Catharina byggd 1847 och, det sista
fartyget, befälhavare på skeppet Montrose byggd 1853 som han lämnade den 30 augusti 1855 Von
Reis avled 1874. Hustrun hette Mary von Reis , född Blackwood; hennes födelse- och dödstal
okänt.
Copyright (c) s östlund
År 1820 föddes i Göteborg Anders Jacob von Reis, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Von Reis
började som jungman på briggen Julie som han påmönstrade den 19 augusti 1841. Svartviksbyggda
fartyg som von Reis varit anställd på: styrman på skonerten Oberon byggd 1846; styrman på skeppet
Prins Oscar byggd 1844; befälhavare på briggen Johanna Catharina byggd 1847 och, det sista
fartyget, befälhavare på skeppet Montrose byggd 1853 som han lämnade den 30 augusti 1855 Von
Reis avled 1874. Hustrun hette Mary von Reis , född Blackwood; hennes födelse- och dödstal
okänt.
Carl Johan Söron och Joachim Henrik Svendsen
Copyright (c) s östlund
År 1819 föddes Carl Johan Söron (bilden) i Göteborg, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg.
Han gifte sig sommaren 1846 med Augusta Charlotta född Åkerlund år 1821 i Stockholm. Paret fick sex söner, varav tre blev sjökaptener. Sörons första Svartviksfartyg var skeppet Caledonia som han påmönstrade som styrman 1840.
Från juli 1844 till nyårsafton 1848 var Söron befälhavare på de två första fartygen som byggdes på Svartviksvarvet: Artemise och Svartvik. Carl Johan S. avled 1872, hans hustru Augusta Charlotta avled 1899.
1819 föddes i Bergen Joachim Henrik Svendsen, en av befälhavarna på Svartviksbyggda fartyg.
Joachim Henrik S. avled 1895. Han var gift med Anna Elisabet Johanna, född Benckert 1822. Hustrun
avled 1898. Svendsens sista Svartviksbyggda fartyg synes ha varit barkskeppet Caroline som han
avmönstrade i september 1868.
Herman Benedictus
--------------------------
Copyright (c) s östlund
År 1815 föddes Herman Benedictus Schütz, som kom att bli befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Han var borgare i Sundsvall.
Han avled i Göteborg 1876. Schütz sista svartviksbyggda fartyg var skeppet Prins Oscar. Schütz var
vice ordf. i styrelsen för Sjömanssällskapets skola i Göteborg .
Han gifte sig 1842 med Petronella f. Friberg som avled 1895. Hennes födelseår okänt. Paret hade inga
barn, arvingar blev hustrun Petronellas brorsbarn, sjökapten Carl Friberg.
Copyright (c) s östlund
År 1815 föddes Herman Benedictus Schütz, som kom att bli befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Han var borgare i Sundsvall.
Han avled i Göteborg 1876. Schütz sista svartviksbyggda fartyg var skeppet Prins Oscar. Schütz var
vice ordf. i styrelsen för Sjömanssällskapets skola i Göteborg .
Han gifte sig 1842 med Petronella f. Friberg som avled 1895. Hennes födelseår okänt. Paret hade inga
barn, arvingar blev hustrun Petronellas brorsbarn, sjökapten Carl Friberg.
Johan Hinric Planius och Abraham Larsson
-------------------------------
Copyright (c) s östlund
År 1814 föddes i Karlshamn Johan Hinric Planius som kom att bli befälhavare på Svartviksbygda fartyg. Planius avled i Göteborg 1850. Johan Hinric P. var gift med Christina, född Friberg 1814; även hon föddes i Kalmar. Paret flyttade till Göteborg 1848 där Johan Hinric P. samma år påmönstrade Svartviksbyggda briggen
Johanna Catharina. Johan Hinric Planius hustru avled 1851.
Samma år föddes också Abraham Larsson, som bl.a. blev befälhavare på Svartviksbyggda skonertskeppet Petronella som huvudsakligen gick på Vänern och traden Karlstad-Vänersborg. Larsson avled 1892.
Copyright (c) s östlund
År 1814 föddes i Karlshamn Johan Hinric Planius som kom att bli befälhavare på Svartviksbygda fartyg. Planius avled i Göteborg 1850. Johan Hinric P. var gift med Christina, född Friberg 1814; även hon föddes i Kalmar. Paret flyttade till Göteborg 1848 där Johan Hinric P. samma år påmönstrade Svartviksbyggda briggen
Johanna Catharina. Johan Hinric Planius hustru avled 1851.
Samma år föddes också Abraham Larsson, som bl.a. blev befälhavare på Svartviksbyggda skonertskeppet Petronella som huvudsakligen gick på Vänern och traden Karlstad-Vänersborg. Larsson avled 1892.
Elias Blomberg
--------------------------------
Copyright (c) s östlund
År 1813 föddes i Göteborg Elias Blomberg som den 24/10 1853 kom att påmönstra Svartviksbyggda
skonertskeppet Clara som befälhavare. Elias B. avled den 28/12 1853 i Ipswich. Alltså endast ett par
månader efter påmönstringen.
Hans hustru var Anna Maria, född Skånberg 1805 med vilken han gifte sig 1835. Okänt när
hustrun avled. Paret hade en dotter, Ida Elisabeth född 1839.
Copyright (c) s östlund
År 1813 föddes i Göteborg Elias Blomberg som den 24/10 1853 kom att påmönstra Svartviksbyggda
skonertskeppet Clara som befälhavare. Elias B. avled den 28/12 1853 i Ipswich. Alltså endast ett par
månader efter påmönstringen.
Hans hustru var Anna Maria, född Skånberg 1805 med vilken han gifte sig 1835. Okänt när
hustrun avled. Paret hade en dotter, Ida Elisabeth född 1839.
Carl Magnus Dannberg
----------------------------------
Copyright (c) s östlund
År 1812 föddes på Onsala Carl Magnus Dannberg, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Dannberg
avled 1883 på födelseorten.
Han gifte sig 1843 med Paulina Johanna, född Clase 1816. Okänt när hon avled.
Ett av parets barn, Adolf (född 1852) var vid sin bortgång 1949 senior cleri, dvs. landets äldste präst.
Denne pastor Dannberg prästvigdes 1885 och blev, efter en del förordnanden som extra ordinarie
präst, kapellpredikant i Ornö 1891 och komminister i Floda året därpå.
I Floda stannade han till 1 maj 1928, då han avgick som emeritus och flyttade till sin hembygd Onsala.
Copyright (c) s östlund
År 1812 föddes på Onsala Carl Magnus Dannberg, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Dannberg
avled 1883 på födelseorten.
Han gifte sig 1843 med Paulina Johanna, född Clase 1816. Okänt när hon avled.
Ett av parets barn, Adolf (född 1852) var vid sin bortgång 1949 senior cleri, dvs. landets äldste präst.
Denne pastor Dannberg prästvigdes 1885 och blev, efter en del förordnanden som extra ordinarie
präst, kapellpredikant i Ornö 1891 och komminister i Floda året därpå.
I Floda stannade han till 1 maj 1928, då han avgick som emeritus och flyttade till sin hembygd Onsala.
Carl David Sandberg
--------------------
Copyright (c) s östlund
År 1811 föddes i Lundby, Göteborg Carl David Sandberg som åren 1848-1852 var befälhavare på svartviksbyggda skonerten Josephine som 1853 förliste i Medelhavet. Sandberg avled i Göteborg ett par år senare.
Carl David S. gifte sig 1844 med H. Elisabet född Carlsson år 1820.
Samma år föddes i Selånger min farmors farfar.
Copyright (c) s östlund
År 1811 föddes i Lundby, Göteborg Carl David Sandberg som åren 1848-1852 var befälhavare på svartviksbyggda skonerten Josephine som 1853 förliste i Medelhavet. Sandberg avled i Göteborg ett par år senare.
Carl David S. gifte sig 1844 med H. Elisabet född Carlsson år 1820.
Samma år föddes i Selånger min farmors farfar.
Svante Niklas Nilsson
Copyright (c) s östlund
År 1809 föddes i Göteborg Svante Niklas Nilsson (bilden), befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Nilssons första Svartviksbyggda fartyg var skeppet Cecilia som han påmönstrade 1854.
Hans sista Svartviksfartyg blev skeppet Robert Dickson som han avmönstrade för gott 1867.
Svante Niklas N. gifte sig 1833 med Brita Maria, född Apelgren 1809. Båda avled i maj 1885.
Beträffande sjökaptenerna under den här tiden må framhållas att de generellt även måste ha god merkantil erfarenhet, och goda språkkunskaper.
Under utlandsresorna var det ofta sjökaptenens uppgift att självständigt sköta försäljning av de
medförda varorna och inköp av returlaster. Detta bör bnaturligtvis också ha gällt de Svartviksbyggda
långresefartygens befälhavare.
Befälhavarna var mycket skickliga i många avseenden.
Niclas Anton Hallengren
Copyright (c) s östlund-------------------------
År 1808 föddes på Onsala Niclas Anton Hallengren (bilden) som kom att bli befälhavare på Svartviksbyggda fartyg, med mesta tiden på skonerten Axel. Gift med Brita Maja född 1789, avliden 1840.
Niclas Anton H. avled 1898 i Göteborg.
Samma år föddes min farfars farmor.
Samuel Larsson
------------------------------
År 1807 föddes Samuel Larsson som kom att bli befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Gift med Catharina Maria, född Almgren 1810. Samuel L. avled i Göteborg 1890. Hustrun avled 1887. Befälhavare Larsson arbetade bl.a. på Svartviksbyggda skonertskeppet Julian.
År 1807 föddes Samuel Larsson som kom att bli befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Gift med Catharina Maria, född Almgren 1810. Samuel L. avled i Göteborg 1890. Hustrun avled 1887. Befälhavare Larsson arbetade bl.a. på Svartviksbyggda skonertskeppet Julian.
Alexander Hansson
Han var styrman på skeppet Oscar I och befälhavare på barkskeppet Prins Oscar. Det sistnämnda
fartyget avmönstrade han i mars 1856. Alexander H. var gift med Thalina Jacobsdotter, född 1809.
Alexander Hansson avled den 11 november1886. När hustrun avled är okänt. Paret hade nio
barn tillsammans, det äldsta, Christina Augusta född 1833 och det yngsta, Charles Emil Ferdinand
född 1851.