1950

För tidigare läsare av bloggen är en del av nedanstående inte nytt. ------------------------- Svartvik för 60 år sedan.--------------------------------------------------------------------------------------------------------------- ---- *Slalom-DM . Herrar: 1) Gustav Holmlund, Svartvik 2) Kjell Englund, Sundsvall 3) Bert Östlund, Svartvik. Juniorer: 1) Kurt Östlund, Svartvik, 2) Lennart Östberg, Sundsvall, 3) Martin Åberg, Sundsvall. Damer: 1) Ingrid Englund, Sundsvall.-- * Handelsträdgården i Svartvik upphör. -- * Jag får en förnämlig placering i Njurunda skolors skidtävling, denna gång i Nyland. En granne hade vallat åt mig. Och skidintresserad fick jag den 20 mars en autograf av segraren i Svenska Skidspelen på Bergsåker.-- --------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- -------------- *Svartviks A-lag i fotboll skall spela mot Ånge på Strömvallen och Sundsvalls Tidning visar laguppställningen: S. Hammarlund, A. Hägglöf, H. Berglund, R. Lööf, L. Sjölund, B. Östlund, S. Johansson, G. Thunström, L. Glantz. Reserver G. Sjöberg, V. Åslund, J. Eriksson och A. Westerlund "Buss avgår 4 timmar före matchen från kyrkan. Intresserade får medfölja. Jag vet inte vilka de intresserade blev, men är ganska säker på att Mr Svartvik., alltså Bertil Thunström tillhörde de intresserade som fick åka ända till Ånge. Svartvik vann med 4-2. På lördagen, dagen före A-matchen spelade Svartviks juniorer mot Njurundas juniorer i Södra Juniorserien på Svartviks idrottsplats. Svartviks lag: B. Myrnäs, J. Frelén, K. Östlund, A. Andersson, B. Lundkvist, K-E Sjöberg, R. Persson, G. Nordlander, N. Nilsson. Reserver: S. Kronman och S. Westlund. Matchen slutade 2-2..-- -------------------------------------------------------------------------------- * Henrik Englund och Elsa Nord förlovar sig.-- * Svartvikaren Eina Eriksson vann tillsammans med Margareta Winqvist damdubbeln i bordtennis-SM.-- * Sundsvalls Posten skriver den 10 januari att "Slalombacken i Svartvik hålles i afton öppen för träning. Backen har knappast varit så fin som nu, meterdjup snö ligger i backen. Den 12 februari blir det DM i backen och den 6 mars nationella tävlingar där. I tävlingarna den 6 mars deltog hela den svenska eliten, med Holmenkollen- och Garmischtrupperna i spetsen. Inträde vuxna 1:50 kr, barn 50 öre. Lennart Nilsson, Åre vann.-- * Den 19 mars invigs en mässkrud i Svartviks kyrka, skänkt av Arne Mörch, Sundsvall och hans hustru Dagmar (född Barth).).--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- * Den 20 februari är det skidtävlingar i Essvik. Resultat: äldre juniorer 10 km 2) Bernt Sjöberg, Hemmanet; yngre juniorer 10 km 1) Stig Sjöberg, Hemmanet; pojkar 5 km 2) Karl-Erik Sjöberg, Hemmanet. Oldboys 1) Birger Wiklund, Svartvik med en tid som bättre än alla juniorer.-- * Jag vinner 60 m löpning i Njurunda skolors tävlingar på Gumsekullen. * Annons i Sundsvalls Posten den 27 mars: "Några funderingar över politiken" härom talar riksdagsmannen kammarherre James Dickson å Sundsvalls Teater fredagen den 31 mars kl 19:00. Allmänheten inbjuds. Musik! /Sundsvalls Högerförening.".-- *Den 26 mars håller Svartviks konsumentförening möte och det bekräftas sammanslagning med konsumtionsföreningen I Njurunda. Till medlemsråd för det nya distriktområdet valdes Hilding Baglien, Karl Öberg, Johan Edström, Axel Nording och Alvar Berg.-- * Koreakriget utbryter ju och det blev ju minst sagt besvärligt. Timmerupplageplatsen, den minre attraktiva arbetsplatsen nedanför "Restaurangen", på Svartvik döptes följdaktligen till "Korea" detta år..-- ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- * Den legendariske Svartviksläraren Erik Petterssons hustru avlider den 28 september.-- * Rea på konsum på Hemmanet och på Svartvik enligt annons: "Kalsonger med långa ben i storlek 4,5 och 6. Efter att tidigare ha kostat 7:85/styck, sänks nu priset till 3:50/styck". Nu kunde kanske alla på Svartvik bära långkalsonger när det var 15-20 grader kallt.-- * Den 1 september avlider Anna Brita Brander, Hemmanet. Hon bodde vid nuvarande Björkvägen och intill "Annabrittas" kunde vi kicka boll om "Lillplan" längre upp på gatan var upptagen.-- * Smått imponerande fartyg besöker Svartvik. T.ex. ms Tortugas som lastade pappersmassa för Havanna. Eller ms Ceylon som lastade massa för Japan. -------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Avd. 35, fackföreningen på Svartviksfabriken håller möte den 22 februari på Njurunda Folkets Hus. Utdrag ur protokollet: "...Personalen i syrahuset hade framställt om att få bättre förhållande med kisaskan. Bolagte meddelade att de ämnade bygga om så att dammet av askan skall försvinna...". -- * Två inbrottstjuvar slår sönder glasdörren på Hägglunds kiosk på Svartvik och tar kassaapparaten. Tage Eriksson på restaurangen i närheten såg detta, och tjuvarna skrämdes och flydde i mörkret upp mot järnvägen. Det visade sig senare att de fortsatt till konsum iVaplenäs, och där länsat nästan hela kaffelagret, och även stulit tobak.----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Bilden: Svartviks IF:s högerinner B. Östlund (min äldste bror) värnpliktsklädd.

Svartviks skola, klass 1B ht/vt 1932-33

Svartviks skola, klass 1B, höstterminen 15/8-24/11 1932 och vårterminen 23/1-10/6 1933. Ordinarie lärare Nadeschda Sunding. Elever, alla födda 1925: ------------- Bengt Hubert Lindström född den 23/11; målsägare Johan Herbert Lindström, södra Svartvik. Erik Göran Nilsson 3/1; Jonas Nilsson, södra Svartvik. Stig Bertil Nordin 8/4; Axel Leopold Nordin, Hemmanet. Karl Valfrid Ström 14/8; Otto Tyorvald Ström, Hemmanet. Sven Erik Svedin 18/5; Karl Einar Svedin, mellersta Svartvik. Karl Erik Bertil Tunström 14/2; Andreas Tunström, mellersta Svartvik. Roger Hjalmar Vesterlund 4/4; Otto Bertil Vesterlund, Hemmanet. John Tuve Vesterlund 25/1; Hjalmar Mauritz Vesterlund, Hemmanet. Lars Albert Lennart Sahlin 7/12; Albert Sahlin, södra Svartvik. Malte Ragnar Vestberg 11/5; Herman Ragnar Vestberg, Gridnbacksmon. Oskar Gerhard Viklund 28/6; Märta C. Viklund, Hemmanet. Ann-Marie Olsson 1/7; Karl August Olsson, norra Svartvik. Asta Irene Olsson 13/1; John Lennart Olsson, södra Svartvik. Åse Maria Dorothea Schibbye 21/12; Lauritz B Schibbye, mellersta Svartvik. Siv Ingrid Thelberg ?; August E Thelberg, södra Svartvik. Ruth Viola Sundberg 11/11; D.I. Sundberg, södra Svartvik. Signhild Maria Persson 17/8; Osk. Persson, södra Svartvik. Signhild Maria Olsson ½; August Olsson, norra Svartvik. Mary Östlund 31/8; Hilding Östlund, södra Svartvik (ej släkt med mig). Klara Ingegerd Persson 14/11; Anna Persson ?

Svartviks skola, klass 1A ht/vt 1932-33

Svartviks skola klass 1A höstterminen 15/8-25/11 1932 och vårterminen 23/1-12/6 1933. Småskollärarinna Alma Andersson. Elever (om inget annat anges är eleven född 1925): Birger E. F. Bolin född den 2/5; målsman Emil Fr. Bolin, bostad i mellersta Svartvik. Love E. Brander 13/3; K Gunnar Brander, Hemmanet. Åke W. Engman 20/1; V. Ferd. Engman, mellersta Svartvik. Robert E. Eriksson 11/3; Hulda Eriksson, Hemmanet. Axel K. Eriksson 26/9; Joh. Hilmer Eriksson, mellersta Svartvik. Karl Ejnar Eriksson 11/9; Henr. Ejn. Eriksson, mellersta Svartvik. Sigfrid H. Forsberg 21/10; Helmer Forsberg, norra Svartvik. Frank K.A. Gagner 20/9; Sank Fr. Gagner, norra Svartvik. Karl Sune Grot 5/4; Ejda Armida Grot, Svartvik. Elver Gerdin 18/2; Knut T. Gerdin, mellersta Svartvik. Valter Danielsson 23/1; V. Danilesson, Grindbacksmon, flyttat till Norge den 25/11. Arndt E. Hägglöv 12/9; Emil Hägglöv, mellersta Svartvik. Ruben E. Landell 19/3; Axel B. Landell, mellersta Svartvik. Karl Helge (Lindfors) Lindkvist 30/9; änkan Märta Lindfors, inflyttat från Kyrkmon den 23/1. Anna Lisa (Andersson) Berglund 22/10 1924; Alb. Berglund, norra Svartvik. Ingrid Lovisa Berg 2/6; L. Bergseije, södra Svartvik. Asta Hörnfält 3/11; Alb. Erl. Hörnfält, södra Svartvik. Ingrid Hörnfält 11/10; John H. Hörnfäldt, södra Svartvik. Vilma Lundvall 12/11; Vilh. F. Lundvall, södra Svartvik. Karin A.E. Nilsson 25/7; Erik Johan Nilson, norra Svartvik, sjuk hela ht. Inger E. Nording 25/4; Hj. Vald. Nording, Hemmanet. Karin Philijo 25/10; Anders Philijo, mellersta Svartvik, inflyttat Svartvik från Sundsvall den 30/9. Harriet J.S. Östlund 5/11 1923; Hilding Östlund, södra Svartvik (ingen släkt till mig). /uppgifter om elever i klass 1B kommer senare/

Apropå jubileum

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------För exakt 150 år sedan blir Ernst Peter Agathon Lundholm predikant i Svartviks kyrka. Lundholm var även skollärare. Senare under samma år gifte han sig i Tuna med.Kristina Åslund. Ernst Peter L. och hans hustru avled 1905.-1905.------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------Likaledes för exakt 150 år sedan bildas Svartviks äldsta organisation: Svartviks baptistförsamling.---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- För exakt 100 år sedan föddes Svartviks, bland de flesta arbetarna populäraste platschef: Ingmar Eidem. "Eidem" som var överingenjör och platschef vid Svartviks sulfitfabrik från 1944 avled i Djursholm 1998. Ingmar E. och hans hustru Brita, född Nygren, fick tre barn: Magnus, Gunnar, Rolf och Ingmar.: Eidem = en svensk släkt som tagit sitt namn efter norskt möderne, härstammar från Anders jansson i Ransäters socken, Värmland.

Grattis på 200-årsdagen

--------------------------------------------------------------------------------------------------------- Den 10 mars 1810 föddes i Göteborg James Dickson ("brukspatronen"). Han var delägare i James Dickson & Co och chef för Dicksonverken i Norrland från 1836 till 1849 då kusinen Oscar övertog. James som var ogift utträdde ur firman 1855. James D. avled den 4 juli 1873 på Billdal vid Göteborg. James Dicksons far var Robert, inflyttad 1802 till Sverige från Montrose i Skottland där han föddes den 10/6 1782. Robert D. avled i Göteborg den 9/12 1858. James Dicksons mor var Vilhelmina Charlotta född Bratt i Göteborg den 9/10 1781. Gifte sig med Robert D. den 18/5 1809 vilket var hennes andra gifte (gift först med grosshandlaren David Airth).- Vilhelmina Charlotta avled i Göteborg den 10/7 1845. Förutom James hade Robert och Vilhelmina Charlotta tre barn: Edvard, född 1812, och bland annat grosshandlare i New York i tio år. Evard var gift med Isabel född Gordon 1822 och deras dotter var gift med en annan känd grosshandlare i Göteborg: Erik Wijk (1836-1910). Robert och Vilhelmina Charlottas andra barn Charles var född 1814 och blev läkaref och bland mycket annat riksdagsledamot. Robert och Vilhelmina Charlottas tredje barn var Emilia, född 1818.

Charles Tottie

---------------------------------------------------------------------------------------------------------- Barkskeppet Charles Tottie byggdes 1846 på varvet i Svartvik av ek och furu på kravel under ledning av skeppsbyggmästare Kierkegaard. Hon byggdes för James Dickson & Co som året efter sålde henne till sjökapten Niklas Beckman. 1850 sålde Beckham henne till ett partrederi. 1864 förbyggdes hon och 1879 utsågs handelshuset G H hegardt & Co till huvudredare och ägare till 3/4. Retsen ägdes av skeppsklarerare August Leffler. 1892 såldes hon till ett partrederi. År 1900 såldes hon till handlaren C O Lundberg i Göteborg. 1903 led hon haveri och slogs i spillror. Här ett par vardagsberättelser om vad Charles Tottie kunde råka ut för::------------------------------------------------------------------ 21/2 1884 Skeppet Charles Tottie (befälhavare O. A. Skånberg) avseglade den 2/10 1883 från Sävenäs lastageplats till Almerida med sparrar och plankor. Passerade Helsingör den 13/10 och Skagen, ävensom densamma den 14/10, under hård bris, men den 16/10, då vinden gått till SO hade densamma ökat till storm med hög brytande sjö, vilket oaktat man måst föra mycket segel för att ej driva inpå jylländska kusten. Därunder hade nedre förmärsseglet och storstängstagseglet sprungit. De påföljande dagarna hade stormen fortfarit med brytande sjö, fartyget måst lägga bi för små segel och drivit N-vart samt pumparna under hela tiden varit igång. Vinden som gått till NW med häftiga byar, hade den 20/10 varit W något avtagande, och då man ej kunnat med fartyget i befintligt skick uppnå destinationsorten samt sans (?) under norska landet beslöts söka nödhamn. Ankommen lots hade infört fartyget till Humtesund (?), där man förtöjt, varefter kapten S. rest till Lillesand för att telegrafera om sjöolyckan och sedan den 23/10 order från rederiet utgått hade ångbåt antagits för att bogsera ”Charles Tottie” till Lillesand . I följd av uppkommen storm hade de trossar varmed fartyget varit förtöjt blivit skamfilade och ävensom fördröjd, så att fartyget först den 24/10 kunnat föras till Lillesand.----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- 5/3 1889 Skeppet Charles Tottie (befälhavare S.M. Andersson) anlände den 2/2 1889 vid dynerna i närheten av Dover på resa St. Ybes-Göteborg med salt) under hård blåst från W till NW samt den 4/2 på morgonen uppstått storm från NO med hög sjö, man måste från sticka (?) Ankare med kättingar m.m. och anlita bogserbåt för fartygets införande till Dover. Vid midnatt mellan den 3 och 4/2 hade vinden övergått från NW till NNO á NO med hårda stormbyar, hagel och snö samt fartyget sist sagda dag kl ½ 5 fm. börjat driva och närmat sig land. Sedan i dagningen folk från land med båt erbjudit sin hjälp, men ej velat träffa ackord om ersättningen för sådan samt dröjsmål skulle medfört fara, hade man, för att få fartyget till segels med en ny 9 famnar, 7 tums vajerlina satt spring på kättingen. Därpå hade man i följd av fartygets läge måst kapa sagda lina och från sticka (?) kättingen, då man fått fartyget till segels under ledning av lots. Omkring kl 9, fm. hade man ankommit på Dovers redd, där fartyget under tilltagande storm börjat draga. Sedan bogserbåt utkommit till fartyget, hade man försökt hiva upp ankar och kätting, men då detta ej låtit sig göra hade man på lotsens befallning från ….? 75 famnar kätting, varpå fartyget införts till Dover.

Barkskeppet Prins Oscar

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Barkskeppet Prins Oscar byggdes för räkning James Dickson & Co på varvet i Svartvik 1844 (samma år som Oscar I blev kung) av ek och furu på kravel under ledning av skeppsbyggmästare Kierkegaard. Dickson sålde henne 1856 till ett partrederi i Göteborg som i sin tur 1865 sålde henne till ett partrederi på Smögen. Här en liten berättelse från en av hennes resor.:-------------------------------------------------------------- 27/5 1884--- Skeppet Prins Oscar (befälhavare Kihlberg) avseglade 1883 från Skellefteå, anlänt till Dieppe den 13/9 (1883?) med trävaror och blivit förtöjt i dockan å en av hamnmästaren anlitad plats, därefter från fartyget som varit hade lossningen påbörjats, vilken fortsatte till den 21/9. Kapten fick då höra talas om att vattnet ur dockan skall urtappas, vadan han för att efterhöra förhållandet begivit sig till hamnkontoret, där hamnmästaren förklarat, att vattnet sedan skulle sänkas till 9 fot, men då han den 22/9 här uppgav att allt vatten skulle urtappas, hade han åter uppsökt hamnmästaren, som bejakat att så skulle ske redan påföljande dag, och tillagt, att om fartyget genast kunde förhalas det skulle förflyttas till den andra dockan. Då kapten Kihlberg uppgivit att så ej kunde ske, emedan man ej medhann att intaga förtöjningar, taga iland ställningarna från fartyget till kajen samt förhala till ändan av dockan, hade han hemställt om någon förändring av anordningarna hade hamnkaptenen nekat därtill och förklarat att fartyget låg tryggt på sin plats, emedan på stället voro muddrat till flera meters djup. Efter hamnmästarens föreskrift hade man då halat fartyget 5 eller 6 famnar från kajen men sedan vattnet avtappats hade fartyget fallit över i en farlig i farlig belägenhet, så att skandäcket skiljt sig från däcket samt luckan i däcket och bordläggningen öppnats och då vattnet åter påsläppts hade fartyget funnits läcka och ej kunnat hållas läns utan oavbruten pumpning. Sedan lasten den 26/9 varit utlossad, hade man funnit att fartyget varit mycket skadat å babords sida, laskar och fått i garneringen förskjutna, bultar och naglar avbräckta samt kölsvinet förskjutet, liksom järnknän samt tillhörande bultar sprungna eller förskjutna. En pump hade även varit bräckt.---------------------------------------------------------------------------------------------------Barkskeppet Prins Oscar kondemnerades den 8 februari 1884 i Le Havre och såldes för upphuggning i Dieppe.

Oberon

---------------------------------------------------------------------------------------------------- Skonerten Oberon byggdes 1846 av ek och furu på kravel på varvet i Svartvik under ledning av skeppsbyggmästare Kierkeegard. Hon byggdes för James Dickson & Co som sålde henne 1855 till ett partrederi i Göteborg. Svartviks varv.-------------------------------------------------------------------------------------------------------------- --------------------------19/12 1867: Skonerten Oberon (M. Johansson) avseglade den 7/10 från Skönviks lastageplats med trävaror. Den 8/10 inträffade en frisk vind från S till O med regn och tjock luft, fartyget stötte på grund, som befanns vara revet på Ölands södra udde, man torde vid grundstötningen fått fartyget att vända samt sedemera jämväl genom att tillsätta alla segel lyckades få detsamma av grund och först efter 2ne timmar och under det att vinden ökat i en by sedan man genom pressning med segel lyckades klara land hade man fullföljt fartygets kurs, enär detsamma läckt endast obetydligt (5 tum/vakt), men då man ankom till Köpenhamn den 12/10 erhöll kapten order från rederiet att fortsätta resan och så skedde den 13/10. Ankom den 21/10 till Newcastle.----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- 17/7 1871: Skonerten Oberon (A. Nilsson) avseglade den 5/12 1870 från Kennetpans (?) Och efter något uppehåll på Leithfjorden den 15/12 kommit till sjöss, en brottsjö under en storm den 17/12 gått över fartyget samt bräckt ledstången, brädgången och en pollare, om babord, att under orkanartad storm den 19/12 fartyget börjat läcka så svårt att man endast genom oavbruten pumpning kunnat hålla läns, den 20/12 en brottsjö inslagit ledstång och brädgång på babords bog av brädgången om styrbord, varvid 3 stöttor och en pollare blivit bräckta samt mycket vatten nedträngt i fartyget, att såväl fartyg som rigg blivit nedisade och att, då besättningen av det hårda arbetet vid pumparna och kölden blivit utmattad, men den 21/12, för att lätta fartyget och på det att ej för mycket vatten måtte intränga genom hålen efter de avbrytna stöttorna, beslutat kasta en del av däckslasten överbord och (?) man arbetat från kl 1 till kl 5 e.m., att påföljande dag, den 22/12, man fortsatte att kasta stenkolslasten tills ungefär 300 tunnor blivit kastade, samt att, utan vidare motgångar man den 27/12 fått sikte av danska kusten, men fartyget vid inseglingen till Göteborg fastnade i is utanför Elfsborg. Kennetpans, United Kingdom Latitude: 56° 4' 0 N, Longitude: 3° 45' 0 W ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------ Oberon förliste 1874; ägare till henne var då sjökapten Otto Leonard Christensen.

Danube

---------------------------------------------------------------------------------------------------------- Skonertskeppet Danube byggdes 1855 på varvet i Svartvik av ek och furu på kravel under ledning av skeppsbyggmästaren Jensen. Honsjösattes den 7 juli för James Dickson & Co, som sålde henne 1868 till ett partrederi i Lysekil. Skonertskeppet Danube (C A Stenström) avseglade den 9/3 1872 från North Shields men ingick den 13/3 i nödhamn till Rosviks redd vid hemkomsten Lysekil och kvarlåg där för stiltje och motvind till den 17/3 kl. 9 e.m., då resan fortsatte med ONO bris och något snö. Den 18/3 var vinden SO t. O med stark storm och snöyra. Vid middagstiden antogs, att skeppet stod SW från Winga på 4´ distans, kl 2 e.m. då stormen och snöyran var förfärlig, länsades 60’ N t W för att få Skagerack öppet och således icke utsätta sig för lägervall på jylländska kusten. Stormen och snöyran voro ännu mera tilltagande. Fartyget kastades bi och låg nu NNO med 6 strecks avdrift. Den 19/3 blåste ihållande från ONO storm med lika stark snöyra. Kl. 2 e.m., då luften något lättade erhöllo sikte av norska landet, antagligen utanför Öster Risör. Fartyget som var tätt, lades sydvart, låg an O t. S, likaledes 6 strecks avdrift, havet förfärligt högt brytande med svåra överspolningar, belägenheten fruktansvärd, gångkläder, sängkläder och boningsplatser genomblöta av sjövatten, besättningen förfrusen synnerligast i händerna. Den 20/3 var stormen ännu mera fruktansvärd, med snöyra och brytande hav, så att bottenreven måste fastgöras. Kl 10 fm. nödgades skeppet vända för Jutska kusten och lades N-vart. Vid middagstiden tilltog stormen till orkan. Kl 2 e.m. träffades fartyget plötsligen av ett förfärligt brotthav, som bortslog styrbords stöttor och skansklädnad från backen till storröstet, samt sönderbräckte båtarna och en del av vattenfaten. Genom räckets och stöttornas instående fläktes lovarts vant så mycket, att fockmasten under de ovanligt svåra hivningarna slängdes, från och till samt största fara var för handen, att röstbultarna skulle uppfläkta berghultet, varigenom fartyget ovillkorligen sjunkit. I följd härav såg man sig nödsagad att bortkapa förmasten med vidhängande rigg, som i fallet medtog stormärsstången jämte klyvarbommen. Sedan havet efter sitt förfärliga utbrott saktat sig på en stund, begynte man genast att medelst mellanlägg och påspikade bräder täta hålen efter de avslagna stöttorna med den lyckliga påföljd, att fartyget med möda, kunde hållas läns. Fartyget var nu att betrakta såsom vrak, utan minsta manöver och låg vid olyckstillfället N- över, vilken ställning det på intet sätt ville ändra, utan stöttning med segel, tagande över sig de förfärligaste sjöar. I denna belägenhet befann sig ”Danube” till den 23/3 på e.m då skonerten ”Anna Maria” (H. Esbjörnsson) kom under och sökte bringa hjälp, men i avseende till svår sjögång kunde ingen komma från skeppet förrän den 24/3 på morgonen, då, sedan vädret och sjögången något saktat sig, skonerten återkom och hämtade besättningen ombord. Skeppet lämnades nu åt sitt öde på pos. 57 grader 12’ N Br och 5 grader 53’ O.L Besättningen blev den 28/3 kl 10 fm. landsatta i Lysekil. Den 24/3 upptäcktes vraket kl 5 em av ett holländskt fiskefartyg ”Noordzee” varifrån mot midnatten 4 man lyckades med båt komma ombord på ”D”, som den 25/3 kl ½ 3 fm togs på släp medelst en tross, vilken fördes från ”Danube” till ”Noordzee”. Vid middagstid utfördes ytterligare en svårare tross, varefter bogseringen fortsattes. Mot aftonen bräcktes den först utfästa trossen. Den 26/3 ankom ett annat fiskefartyg ”Noordover”, som därefter deltog i bogseringen mot betingad andel av 1/3 av blivande bärgarlön. Ävensom 4 man från ”Noordover” den 27/3 sattes ombord på ”Danube”, vars storstång. Den 28/3 måste, för masten lättande nedkapas. Bogseringen fortsattes sålunda, varunder skeppet hölls läns ehuru det ej kunde hindras att vatten vid överspolningar nedkom genom hålen efter de avbräckta stöttorna. Den 4/4 antogs en ångbåt som med 500 floriner insläpade skeppet till Helleoetsluis (?) där detsamma på morgonen den 5/5 anlände.
Sämre gick det 1875 då den den 28 september hon förliste Danube vid Skotarne. Alla ombord omkom.

Anm.: HelleVoetsluis är en kommun i provinsen Zuid-Holland i Nederländerna..--- Wikipedia: North Shields (or locally just Shields) is a town on the north bank of the River Tyne, in the metropolitan borough of North Tyneside, in North East England. It is located eight miles (13 km)east of Newcastle upon Tyne.

Alexandra

---------------------------------------------------------------------------------------------------------- Skonerten Alexandra byggdes på varvet i Svartvik av ek och furu på kravel under ledning av skeppsbyggmästaren Kierkegaard. Hon sjösattes den 26 juni 1845 för räkning James Dickson & Co. 1855 sålde Dickson henne till ett partrederi i Göteborg. Dispaschören: 21/1 1861 Skonerten Alexandra (befälhavare C.M. Jansson) hade efter att i Hartlepool ha intagit last av 8 ¼ keelstenkol den 1/10 1860 afseglat. Hade den 2/10 gott väder men den 3/10 fick en hård kultje från WSW med disig luft, därför fartyget fört dubbelrevade märssegel, men haft övriga segel fastgjorda. På morgonen och fm. hade blåsten tilltagit till storm med hög brytande, därunder en brottsjö gått över fartyget samt bräckt fyra stöttor om styrbord, akter om stormasten, sönderslagit storbåten som förskjutit sig, även som brädgångarna och bastingeringen på babords sida. Då sjöns häftighet och beständiga överhalningar hindrat båtens fastgörande och man befarat att den skulle av sjön vräkas mot och sönderslå lästöttor, hade man, till förekommande av större olyckor och således till räddning av skepp och last beslutat att ytterligare sönderslå båten och kasta densamma överbord. På e.m. söndag hade en sjö bräckt och förstört i rundhuset, varigenom rodret blivit oklart, så att man blivit tvungna att ögonblickligen sönderslå rundgodset och kasta detsamma överbord. Då sjön på em. blivit så svår, att man icke längre kunnat länsa undan densamma, hade kapten Jansson nödgats lägga bi för styrbords halsar och då man därvid fruktat att master och rår i den svåra stormen och genom fartygets sättningar skola gå överbord, samt stormens häftighet hindrat något av folket att gå till väders för att klara märsseglet från rån, hade man till förekommande av någon olycka och således kastat loss märssegelskoten, för att på det sättet bli kvitt seglet, vilket dock genast gått i stycken, storseglet, gaffelfocken, slagfocken, förstängstagseglet och bramseglet, som alla voro fastgjorda, hade och genom det överbrytande vattnet och den långvariga stormen blivit mer och mindre sönderslitna och skamfilade. Kl 7 e.m. s.d hade en störtsjö avbräckt och fört överbord lästöttor samt lästången och brädgångarna om styrbord och spräckt skandäcket samt vidare tagit överbord kabyssen, kättingkistan, 2 vattenfat och div. mindre persedlar. Vid samma tillfälle hade lasten förskjutit sig åt lä så att fartyget som stått över halva däcket. En del löpande gods hade måst kapas för att begagnas till surrning för sådant som slagits loss, och hade en del av ornamenterna i akterseglen sönderslagits. Påföljande dag, då vinden fortfarande varit WNW och stormen något avtagande, hade man huggit hål på akterskottet för att inkomma i rummet och lämpa fartyget rätt. Kl 10 fm. då detsamma varit nära rätt på kölen, hade vid pumparnas undersökning befunnits 16 tum vatten i fartyget, som dock länspumpats, och hade man märkt att flera förhydningsbräder varit borta eller fläkta. På em. k l 12 hade man tillsett stagfocken och hållit undan vinden men snart åter nödgats lägga bi SW-vart, till kl 9 e.m. då man med något avtagande NW vind tillsatt revad fock och hållit av NO, därunder man pumpat varje timme. Den 5/10, då vinden var W-lig men jämn kultje och svår sjö hade segel tillsatts efter omständigheterna, samt fartyget blivit länspumpat varannan timme, men i övrigt inget förrän den 8/10, då man vid Vinga erhållit lots och fartyget bragts till ankar på Göteborgs ström Chance (Nilsson). Anm.: Hartlepool = nordöstra England. --------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Skonerten Alexandra (C.M. Jansson) avseglade den 25/10 1866 från Ostende samt passerade Skagen den 31/10, samma dag på em. kl 5.30 från sikte av Vinga fyrar man med lantärna signalerat efter lots, men då sådan ej utkommit och vinden blåst hårt på land, så att man ej kunnat hålla sjön utan att riskera fartyg och liv, nödgades man gå in utan lots, att man då därefter kommit i närheten av Böttö, vinden skralnat och stillnat därvid man försökt vända, men emedan strömmen varit stark N-lig hade fartyget vägrat i vändningen, att man ej kunnat ankra emedan fartyget i så fall genast med aktern tagit grund och man önskat akta (?) rodret, hade fartyget drivit med sidan mot klipporna, men därpå svängt runt med bogen W-vart och börjat hugga med aktern, med den påföljd att rodret huggit från tapparna, varefter fartyget blivit stående fast på västra sidan av Böttö alltsedan seglen blivit uppgigade och båten utsatt bud genast sändes till Göteborg. Efter ångfartyg, därefter kl 10.30 em då vinden gått till NO, man genom tillsatta segel lyckats få fartyget flott, då man oaktat ock kapat bortrodret som trängt på sned och hindrat fartyget att styra, även efter ångbåt, samt att påföljande morgon fartyget av en ankommen ångbåt blivit inbogserat till barlastkajen. ---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- ---------------------------------------------- Men år 1872 var det slut med Alexandra. Den 4 mars strandade hon utanför Hirtshal under stark dimma och blev efter det att besättnignen övergivit henne, till vrak. Besättningen

Barkskeppet Montrose

---------------------------------------------------------------------------------------------------- Barksskeppet Montrose byggdes för räkning James Dickson & Co på varvet i Svartvik av ek och furu på kravel unde rledning av skeppsbyggmästaren Jensen. 1857 sålde Dickson henne till handelsbolaget J G Grönwall & Co i Göteborg. Sommaren 1876 köptes hon av Göteborgs Rederi AB i Göteborg. Härunder ett utdrag ur hennes resor, inte så väldigt dramatiskt, men en liten glimt av hur det kunde gå, och aldrig tidigare publicerat Det är Håkan Ottosson som har rotat i dispaschör-papper i Göteborg. Skeppet Montrose (befälhavare Carl A Wiman) avseglade den 13/9 1871 från Svartvik med plankor. På morgonen den 16/9 under W-wind hade man fått se en grön lanterna från ett fartyg i lä. Som man legat för styrbords halsar, hade man hållit tätt bidevind, i hopp att det får babords halsar kommande fartyget skulle giva akt på skeppet ”Montroses” lanternor och hålla utav. På så sätt hade fartygen närmat sig varandra allt mer och mer, till dess en sammanstötning varit oundviklig. Man hade då lättat uti lä akterbrassarna för att minska farten, men oaktat gjorda bemödanden hade den främmande seglaren törnat emot ”Montroses” förstäv om babord, därvid ”Montroses” klyvarbom och förmärsstången bräckts, varefter nämnda seglare sackat akterut på babords sida, samt krossat alla tre rösten, sönderrivet bredfocken och storseglet, avbräckt bultar samt avslitit och skamfilat en del löpande gods. Sedan fartygen kommit klara från varandra, hade man tillsatt tjänliga segel och sedan fortsattes till den 17/9 på morgonen, då utkiken sett en seglare rätt förut utan lantärna men något längre fram hade en röd lanterna blivit varskodd, som ”Montrose” då legat för styrbords halsar och dess båda lanternor varit brinnande, samt det mötande fartyget varit helt nära, hade man ej kunnat hålla utav, till följd härav en sammanstötning ögonblickligen skett, med den påföljd att på ”Montrose” förstäven krossats, fasta backen upplyfts, flera bordläggningsplankor skräckt från stäven på båda sidor, styrbords kranbalk och ankare bortslitits, kättingen avbräckts i klyset, under förmärsrån och fockrån bräckts bogsprötet skadats, undre förmärsseglet och bredfocken sönderrivits, waterstag och bogstag sprungit samt en del tågvirke sönderslitits. Som resan härefter icke kunnat fortsättas till destinationsorten, hade man, sedan de krossade spillrorna blivit bortkastade, beslutat att söka nödhamn i Karlshamn, å, vars yttre redd man ankommit sistnämnda dag kl. 5 e.m. Av en ångare hade fartyget sedermera den 18/9 bogserats in till kofferdiredden, varest man ankrat.--------------------------------------------------------------------------------------------------------------- ----------------- 7/11 1891: Skeppet Montrose (befälhavare C.T. Nilsson) avseglade den 19/8 1891 från Långrör med splitved till London. Den 25/8 hade man passerat Drogden och den 26/8 hade fartyget i Kattegatt fått svår WSW storm med hög, överbrytande sjö. Sedan man den 28/8 jämväl hade haft svårt väder och hårda regnbyar och mycket hög överbrytande sjö, hade den 29/8 fartyget befunnits kränga så mycket åt babord, att man nödgats kasta en mindre del av däckslasten för att något räta fartyget och minska läsjöars inspolning. Den 1/9 hade fartyget ånyo fått storm från SW med hög, överbrytande sjö, som bortspolat en del av däckslasten. Den 2/9 hade stormen ökat till orkanartad och under förmärsseglet sönderslitits. Tidigt på morgonen hade fartyget förmärkts läcka mer än vanligt och oaktat ständig pumpning Fartyget icke kunnat länspumpas. Kl 6 f.m. hade vattnet i fartyget stigit till 4 fot samt, efter pumpningar fortsattes, kl 8 och 9 till 7 á 8 fot. Man hade då beslutat hålla av för vinden samt söka nödhamn. Då den överbrytande sjön kastat däckslasten i högar och blockerat pumparna, hade emellertid läckan tilltagit, så att kl 8 em. funnits 10 fot vatten i fartyget. Under natten hade vindpumpen varit i ovbruten gång och handpumparna så mycket besättningen orkat att arbeta. Den 3/9 kl 8 fm. hade man passerat Skagen och kl 10 fm. fått lots från Vinga, under vars ledning resan fortsättes till Göteborg. Vid Elfsborg hade antagits biträde av bogserbåt, som inbogserat fartyget till Göteborg, där det förtöjde vid Kustens varv.------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Montrose blev upphuggen 1892-93.

Bertil Haslum

Mycket klo------------------ lyssnande till alla.------------------------------------------------------ Mycket klok, lyssnande till alla.----------------------------------------------------------------- F.d. direktören i SCA Bertil Haslum, Sundsvall har avlidit 92 år gammal. Haslum hade många järn i elden, det som jag hade anledning att uppskatta var hans stora intresse för SCA:s och skogsindustrins historia. Vid några tillfällen hade jag förmånen prata med honom, senast i telefon för ett år sedan, och han var mycket angelägen att ha tid att svara på mina frågor. Jag uppskattade honom också för att han visade stor respekt för Ottossons och min frivilliga grundforskning om varvet på Svartvik. Det kändes skönt att någon visade uppskattning, och att det var just Haslum gjorde mig stolt. Vad gäller den lokala skogsindustrins historia kommer jag tyvärr inte på någon som nu skulle kunna överta Haslums utmärkt utförda roll, men hoppas att jag misstar mig.

Foton efterlyses

--------------------------------------------------------------------------------------------------------- Det skulle vara intressant att här i bloggen kunna visa bilder på gamla svartvikare. T.ex. sådana som är släkt med de första svartvikarna, alltså de som jobbade på lastageplatsen/varvet omkring 1830-talet. Men även de som kom senare till Svartvik. Har du något så ring mig, 070 5090046. Själv har jag förgäves sökt foto på min pappas farfar som bl.a. på något sätt deltog i strejken 1879.---Betydligt tråkigare är dock att jag inte kunnat utröna födelseorten för en av de första personerna som bosatte sig på Svartvik, nämligen min farfars farfars . En del pekar på Jämtland, något annat pekar på Göteborg. Min telefon är öppen dygnet runt för den som hittar Mårten Östlund i någon kyrkbok. Av beskrivningar av utseendet att döma var min pappas farfar av vallonsläkt; utseendet på foton av min farfar kan också vara någon slags bekräftelse. Men vad skulle vallonen Mårten i Jämtland att göra?

James Dickson

------------------------------------------------------------- ------------------------------------------- --I september förra året samlades släkten Dickson på Tjolöholm för att fira att det var 200 år sedan som James Dickson flyttade till Göteborg från Skottland. GöteborgsPosten uppmärksammade detta (klicka på bilden för bättre läsbarhet). Bloggen uppmärksammar det alltför sent:

En eloge till bl.a. Ulrika Hådén

-------------------------------------------------------------------------------------------------------- Föreningen Svartviksdagarna fyller 20 år i år och härmed ges en eloge till de som startade föreningen och till de som fortsatt att driva den. ---Föreningens hemsida: http://www.svartviksdagarna.y.se/

Vi tackar Raimo Lundberg så mycket för detta inlägg

________________________________________________________________

Svartvik 1824. På Stig Östlunds begäran berättar jag om Svartvik 1824.-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Nygammalt dokument 2009 --- För några år sedan upprättades en arkivförteckning över Föreningen Svartviksdagarnas samlingar. Under arbetet med att uppdatera arkivföreteckningen fann jag en fotokopia om förhållandena 1824. Den hade uppenbarligen kommit till användning under studiecirkelarbetet 1990 och sedan lagts till handlingarna. Bara en liten del av uppgifterna har muntligen traderats. Den i dokumentet omtalade kartan fanns inte. Det skulle visa sig att det fanns två kartor i riksarkivet. --- Innehållet i skrivelsen och de sedan genom riksarkivet funna kartorna undanröjde fler oklarheter om hur det såg ut de första åren på 1820-talet. Vi kunde även digitalt få kartorna och en tydligare skrivelse till våra samlingar. Utifrån i Beskrifning öfver Svartvikens Lastningsplats redogör jag för en del av de detaljerade uppgifterna och kartorna bifogas.------------------------------------------------------------ -------------------------- Karta nr 1 (underst). En smedja ligger längst norrut vid vägen mot Sundsvall (uppåt). Vägen följer i stort sett dagens E4. Vid norra flygeln ligger två uthus och ett mindre visthus. På västra sidan landsvägen ligger två arbetarbostäder, en barack och en badstuga. Herrgården (huvudbyggnaden) och södra flygeln kompletterar herrgårdsplanen. Tre bryggor, av olika utformning, ligger vid dåvarande strandlinje och norr om bryggorna finns ett magasin en bit ut från land och det skyddas av en vågbrytare för de nordliga stormvindarna. Intill vågbrytaren ligger en sjöbod. Huvudbyggnaden omgärdas av ett staket som förbinds med flyglarma, uthus och staket mot vägen. Marken söder om huvudbyggnaden sluttar, men en gråstensmur bär upp staketet så en jämn plan kommer att bildas när pågående fyllningsarbeten är klara. Byggnaden sägs vara byggd i en våning men med en vindsvåning. Vindsvåningen innehåller sex rum vara fem har ”colorerade” kakelugnar. Två av rummen ligger mot öster i en frontespis. Det ena av rummet saknar kakelugn och nyttjas som ”kallrum”. I nedre våningen finns sal, förmak, sängkammare, vardagsrum, pigkammare och kök med särskild utgång med förstukvist på norra sidan. --- Flyglarna Redan nu benämns de flyglar. Den norra kanske jag inte kopplar samman med en herrgårdsflygel. Den innehöll fähus och stall och rum med kakelugn för stalldrängen. Den södra flygeln innehöll en bagarstuga och bryggpanna och under flygeln fanns en stenkällare. Hamnen och timmerbommen Hamnen var byggd med bryggor för uppläggning av trävaror och vid kajen kunde fartyg med 4,5 meters djupgående lägga till. Grosshandlaren Dickson från Göteborg disponerade större delen av bryggorna. ---------------------------------------------- Karta nr 2 Från Haraberget sydost om bryggorna gick en bomanläggning till Sandslåns södra udde (Sandslån sades vara en sandbank vid denna tid) och från den norra udden gick en bom ut till där djupt vatten tog vid. Därifrån fanns en lös öppningsbar bom som anslöt till bryggorna. Bomanläggningen fångade upp timmer och plank som flottades från bl. a. Dickson sågar i Matfors. Övrigt Dokumentet har författats av J W Hallström, som var ansvarig för flottrensningen av nedre Ljungan. Han avslutar skrivelsen med att upplysa om att huvudbyggnaden, norra flygeln, de båda uthusen, visthuset, sjöboden, källaren under södra flygeln, täpporna på gården, samt bägge beteshagarna begagnas av honom. Han skriver här inget om badstugan och kryddgården. I södra flygeln bodde tulluppsyningsmannen Lindberg. Bagarstugan nyttjades av hushållen gemensamt. Beskrivningen av badstugan antyder att där kunde malt torkas och i bagarstugan fanns en bryggpanna varför vi kan anta att man bryggde sitt öl själva. Vid vattnet låg förutom sjöboden ett magasin där åtskilliga av strömrensningsverkets saker förvarades. I arbetarbostäderna bodde smeden Björklund, inspektoren Nordlander, arbetaren Walström, arbetaren Lindgren, vars hustru idkade krognäring, postmannen Nederberg och tills vidare f.d. postmannen Backmans hustru. Baracken utnyttjades för arbetare som handlanden Campbell hade för transport och vård av sina trävaror. Mantalsskrivna var förutom Hallströms hushåll, arbetarna Walström och Lindgren och Lindgrens hustru samt stalldrängen Alexander, till börden ryss, med hustru. Varför upprättades dokumentet? Strömrensningen av nedre Ljungan pågick 1818-1825 och staten ville ha ett underlag för att besluta om underhållet av Svartviks lastningsplats sedan strömrensningar avslutats. --------------------------------------------------------- --------------- Slutord Dokumentet är undertecknat Svartviken den 15 september 1824. Förutom av Hallström är det undertecknat av C. P. Hällström. Hällström var ledamot av Strömrensningskommittén och de var den som uppdragit till herrarna, tillika majorerna Hallström och Hällström, att beskriva Svartviken./ Raimo Lundberg---(------------------ (Raimo Lundberg är kontaktman för Svartviksdagarnas samlingar och tillhör även redaktionen för Svartviksdagarnas medlemsblad)

Timmerman Lundahl

Som jag tidigare visat i ett blogginlägg fanns bland byggarna av det första fartyget på varvet - barkskeppet Svartvik - timmermännen Eric Gustaf Lundahl, född 1804 i Gnarp och Nils Magnus Halling, född 1807 (i regel arbetade två timmermän på samma fartyg). Nu har jag tillägg till Lundahls personuppgifter. Han föddes den 16 december. År 1826 gifte han sig med Sigrid Olofsdotter född den 1/4 (något osäkert datum) 1801. Paret fick en son Anders Gustaf, född den 6/6 (datumet något osäkert) 1841, i Svartvik. Eric Gustaf Lundahl avled den 23 december 1870.
PS den 26/7 2014: en ättling meddelar att Eric Gustaf föddes i Skottsund.

Identifieringshjälp

Vädret är idealiskt för t.ex. iordningsställande av fotoalbum. Bilden: han till vänster är min far. Vem är den andra? Torde vara svartvikare eller i alla fall Njurundabo. Adress i kolumnen till vänster.

Selins Falle'

Det andra fotot (se föregående inlägg) föreställer Selins Falle (till höger) , pojkårens käraste vinterställe med sin möjlighet till utförsträning på skidor. Även detta foto av dålig kvalité, fotograferat på 50-talet. Ladan som syns närmast har för något år sedan i tidens anda eldats upp av några unga personer som sökt spänning. Även ladan har nostalgi över sig, det var inuti den som vi hoppade i höet varje höst med tyst löfte av ägaren Sjöberg (naturligtvis utan den minsta tanke att elda upp den). En för mig nu "surrealistisk" bild.

Kalle Westbergs och Sjöbergs

En svartvikare som nu bor långt från Svartvik har frågat efter landskapsbilder från Hemmanet. Tyvärr har jag bara ett par, ja bara ett par. Den ena visar västra Hemmanet med två gårdar, den till vänster Kalle Westbergs (och Hannas) och den andra Sjöbergs där i närheten den nya E4-an f.ö. skall gå. Fotograferat i början av 70-talet. Jag lovar, om ingen annan ställer upp, att till sommaren göra en fotosafari till Hemmanet. Apropå Hanna Westberg fick hon och hennes medsystrar (Hanna med namn) lovord på Dagens Nyheters insändarsida för en tid sedan i samband med utdelandet av SvD:s s.k. bragdmedalj (om man skall tala om verkliga bragder skall man inte ignorera Hanna W. och hennes medsystrar på Svartvik).

Hyvelbynninga

Snabbskiss utan någon som helst konstnärlig ambition. En byggnad i Svartvik (Sundsvall). Här stod min vagga några månader innan jag och min familj flyttade till Hemmanet. En "billig"byggnad arkitektoniskt sett, men en byggnad av ofantligt värde med tanke på medmänskligheten bland alla de människor som den inhyste. Hellre fult och varmt än snyggt och kallt.

Svartviks kyrka

En ny bok om Svartviks kyrka är på gång. Det är Hans Björklund som har skrivit den. Björklund har tidigare skrivit två böcker om kyrkor i Njurunda - en om den gamla i Bommen och en om den nya - och dessutom har han, organist som han varit, skrivit en bok om orglar/musiker i Njurunda kyrka. Välskrivna och mycket intressanta böcker. Hans nya bok om Svartviks kyrka är alltså mycket välkommen. Det var "Dicksons" som först byggde ett kapell (som kom att inhysa en skola), som sedan blev "vår" kyrka.

Min andra blogg är flyttad den 8 december. Klicka på bilden till vänster för att komma till bloggen på den nya adressen.

11 december:

Inte nobelpriskandidat precis, men ändå. Under den senaste bokmässan i Göteborg fick jag ett antal av min skrift "Lite om mycket" tryckt i mindre format än "originalet" (se bilden), men till ett betydligt billigare pris än ett svindyrt affärsdrivande tryckeriföretag. Jag har sex exemplar kvar av dem vilka jag nu säljer för 50:- kronor plus eventuellt porto. Ring 070 5090046 om du är intresserad. Denna telefon kan vara avstängd även på dagarna, vänta ett par timmar i så fall. Skriften/boken som mer eller mindre handlar om sjöfart- och Svartviksrelaterat (lite personligt har inte kunnat undvikas) är inget litterärt mästerverk precis, men kan vara av intresse av andra skäl. Apropå det mindre fantasiväckande namnet på skriften/boken "Lite om mycket" har det sin egen historia: Tryckeriet frågade vilket namn jag skulle sätta på skriften/boken och jag svarade "Ja, den handlar ju om lite av varje..." och sedan kom något annat emellan och både tryckeriet och jag glömde namnfrågan, men rätt vad det var så var skriften/boken till min förvåning (och lättnad:) namnsatt.

Essviksvarvets "Arctic"

--------------------------------------------------------------------------------------------------------- Lokaltidningen skriver idag bl.a. om ett 25 meter långt skeppsvrak som dykare hittat utanför Svartvik "vraket tros vara "Arctic" från Essvik, byggt i slutet av 1800-talet" skriver man.--- När jag tittar i mina papper ser jag att "Arctic" byggdes vid Essviks varv för Essvikens Skeppsbyggeribolag.--- Andra fartyg som byggdes på varvet i Essvik vid denna tid var bl.a. "Aurora" och "Aurelia", det senare byggt 1876, skeppsbyggmästatare var E U Hägglund och huvudredare var A G Johansson i Göteborg . "Aurora" byggdes 1875 med nämnde Hägglund som skeppsbyggmästare. "Arctic" byggdes 1879 och skeppsbyggmästare var Erik Östman. --- 1875 bestod Essvikens skeppsbyggeribolags styrelse av O Hallgren, J Sjölund och inspektören G W Lindvall (huvudredare). Essvikens Skeppsbyggeribolag bestod 1879 av John Nordlander (huvudredare), riksdagsman J Sjölund och nämndemannen A F Grafström. 1881 blev Paul Bengtsson huvudredare. --- Utöver detta har jag upgifter om personer som 1882 var delägare i företaget, bl.a. några från Tuna och någon från Sundsvall. Den 4 juli 1891 stiftades Essviks Rederi AB.--- Det skall bli mycket intressant att få ta del av Marinekologiska Sällskapets fortsatta arbete. Att bärga "Arctic", om det nu är hon, och lägga upp henne på Svartviks industriområde vore önskvärt. Liksom det skall bli lika intressant att ta del av forskningen om "Hus och människor på Svartvik år 1824"- se inlägg av den 6 november. Jag har blivit lovad att så fort tid finns för " redigering", så får jag uppgifterna för publicering i denna blogg. Spännande. ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Johanna Catharina

Jag tar mer än gärna emot e-brev av typ som visas härunder (Svartviksfartygs-relaterat) som jag fick häromdagen: Jag har via Google "ramlat in" på dina mycket innehållsrika bloggsidor om Svartvik. Jag släktforskar i en släkt Liljefeldt. För en man Johan Ferdinand Liljefeldt född 1812-12-30 i Klara i Stockholm letar jag hans vidare öden. I en databas som finns på har jag hittat följande: Följande uppgift finns på CD "Emigranten 2006" delen EmiSjö :¥¥Namn: Johan Ferdinand Lilljefelt¥Född: 1811¥Förs.: Stockholm¥Yrke: Kock¥Fartyg: Briggen Johanna Katarina¥Hamn: Melbourne¥Land: Australien¥Orsak: Rymd¥Datum: 1854-09-15¥Källa: Göteborg D1C:64 Nr.: 1855:00084¥ Kan det verkligen vara Svartviksbriggen Johanna Katarina som var i Melbourne 1854 och blev av med sin kock? Känner du till något om detta är jag mycket tacksam för svar. B.E. Östergötland (B.E. fick svaret att Svartviksfartyget Johanna Catharina befann sig i Melbourne 28/8 - 3/10 1854. Kocken rymde alltså ett par veckor före avgång Melbourne. Hur maten blev ombord därefter förtäljer inte historien. Kanske man gick iland och åt de första två veckorna, men sedan?).

Och vilka är de här

----------------------------------------------------------------------------------------------------------- Mer vädjan om hjälp med identifiering. Jag känner inte igen någon som skulle kunna vara släkt med mig. Tid: 1930-talet. Plats: vartviks skola. Klicka på bilden. Läraren till höger är Erik "Pelle" Petersson. Jag har ännu inte fått någon reaktion på identifierings-vädjan av den 25 november. Kanske eleverna på denna bild, är desamma som de på klassfotot jag då lade in. Jag har ännu inte fått någon reaktion på det. Snälla, hör av Dig om du känner igen någon. E-post-adress Enbart Ditt telefonnummer räcker, så ringer jag upp. Tack på förhand.

Vilka är de?

----------------------------------------------------------------------------------------------------------- Vilka är dessa konfirmander? Klicka på bilden. Plats: Svartviks kyrka. Tid: mitten av 1930-talet (?).

Vilka är de?

----------------------------------------------------------------------------------------------------------- När jag har bett om hjälp med identifiering av personer på publicerade bilder har jag fått svar, och ungefär 30% av personerna på alla fotografier har blivit identifierade. Med detta foto hoppas jag kunna höja den procentsiffran. Klicka på bilden. Tid: 1930-talet. Plats: Svartviks skola Lärare (längst t.h.) : H.Wiberg

Slutet på Sofia

------------------------------------------------------ Tillägg till s.k. fleetlist i tidskriften Båtologen nr 2/1996 där Håkan Ottosson och jag redovisar forskningsresultat gällande fartyg byggda på Svartviks varv åren 1938-1962.

Sofia, sidan 61. I ett brev av maj 1977 till kammarherre James I.A. Dickson från Georg Andersson i Norrtälje, brorsbarn till ”Sofias” siste redare J E Fröberg står följande och ordagrant återgivet (parentes : min kommentar): ”'Sofia' av Häverö. 'Sofia byggdes i Svartvik 1857 förbyggdes 1887, siste redare var J E Fröberg, Mörtö, Häverö och siste skeppare var O Eriksson, Mörtö. 'Sofia' avriggades till pråm på nittonhundratalet, avriggningen gjordes i Bredsundsviken, Häverö. Brukspatron Mikaelsson ägare till Schebo bruk (Skebo bruk i Norrtälje kommun vid sjön Närdingen) med masugnar och järnförädling och även ägare till det skogsrika Hornslandet strax intill Hudiksvall, köpte pråmen och ankrade den i Arnöviken som låg skyddad för hårda vindar. Mikaelsson behövde träkol till sin järnhantering och kanske all kol han behövde koladels på Hornslandet och fraktade smed pråmen 'Sofia' till Allstavik för vidare transport med skrindor på järnväg till Schebo bruk (Skebo bruk). Hur länge 'Sofia' gick som en pråm är okänt, hon blev kanske kajfyllnad vid skeppskyrkogården Fagerviken så småningom. Schebo bruk (Skebo bruk) upphörde som järnbruk runt 20-talet./ Norrtälje i maj 1977, Georg Andersson.”. Uppgifterna har enligt sjöfartsmuseet i Göteborg,förutom Andersson, tagits fram av två andra roslagskännare: G. Fredriksson och L. Torstensson. I ett annat brev av den 11 juni 1977 till kammarherre James I.A. Dickson, denna gång från en kamrer Bernås i Göteborg står följande och ordagrant återgivet (parentes: min kommentar): ”Ang. skonertskeppet 'Sofia'. Återkommande till frågan om rubr. Fartygs levnadsöde får jag härmed meddela följande. Efterforskningar har blivit gjorda på sjöfartsmuseet i Göteborg, historiska museet i Göteborg Vänersborgs museum och roslagsmuseet i Norrtälje. Värdefull hjälp har jag också haft av Svensk Skeppslista. Den redare J. Svensson i Molösund som köpte fartyget på auktionen i Vänersborg den 28 januari 1870 synes ha haft det i sin ägo till år 1882. Från detta år är A.B. Rosell, Köping, registrerad som ägare. År 1888 har denne i sin tur överlåtit fartyget på J.E. Fröberg, Häverö. Denne, som låtit avrigga fartyget till pråm i början av innevarande sekel, står i skeppslistan som redare för fartyget till och med år 1900. För ytterligare upplysningar får jag hänvisa till bifogade fotostatkopia från roslagsmuseet (= kopia på brevet enligt ovan av maj 1977 ). Sid 62. I enlighet med annons i Tidning för Venersborgs stad och län av den 7/1 1870 skall försäljningsdatumet ändras från 1870.29.1 till 1870.28.1. rätt rättelse (petitess?) ?--------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Bilden: Skebo bruk. Från Skebobruks museeums intressanta hemsida (står bl.a.om stavningen, namnet har en gång stavats "Schebo bruk"):

http://www.hemsida.net/skebobruk/html/skebo_bruks_historia.html

Fest för polarforskaren

------------------------------------------------------------------------------- Idag den 18 november för exaxt 177 år sedan föddes polarforskaren (mm) Nils Adolf Erik Nordenskiöld (bilden) i Helsingfors. Viktigaste bidragsgivare (mecenater) till hans polarresor - när staten hade slutat stödja honom - var "Svartviks" Oscar Dickson. Även kungen, tillika Oscar D:s gode vän, Oscar II var en viktig mecenat. Fest i börssalen. Den 7 december 1875, innan den mycket berömda Vegafärden, var det fest för Nordenskiöld i Börsens festivalsalar i Göteborg. Efter det att landshövding greve Ehrensvärd hade utbringat skål för kungen, "vetenskapens och vitterhetens höge beskyddare och lycklige idkare", skålades för Nordenskiöld som återkommit till "den plats, som väl kunde nämnas ishafsfärdernas både utgångs- och slutpunkt.... och hans håg drog honom ut till mödor och faror för vinnande af andra mål. Ett sådant mod har svensken allt ifrån vikingatiden beundrat och skall städse göra det". Skål för Oscar Dickson. Efter det att en dubbelkvartett sjungit Suomis sång, var det dags för D:r Forssenius att utbringa en skål för Oscar Dickson "med uttryck af tacksamhet och högaktning för den storartade och oegennyttiga frikostighet, hvarmed hr Dickson understödt professor Nordenskiölds vetenskapliga forskningsresor. Ett sådant mecenatskap, som icke är någon vanlig företeelse, må med rätta hedras. Penningen är, säger man icke utan skäl 'nervus rerum' och rikedomen en stormagt... när vi i Göteborg lärt att med Dicksonska namnet förbinda ädel högsinthet och storartad välgörenhet, hvadan detta namn, är här aktadt och kärt, så har hr Oscar Dickson, dermed förbundit namnet af den store mecenaten, och vi bringa honom derför tacksamhetens och högaktnignens skål". Efter livligt jubel, fanfarer, sång och musik talade Oscar Dickson. Oscar Dickson talar. "Då jag förbindligast tackar för den smickrande skål, som blivit mig egnad, återvaknar den känsla af stolthet, som jag erfarit, då jag sett mittnamn stäldt vid sidan af professor Nordenskiölds och hans kamraters, på det långa festtåget hit alltifrån Jenisejs mynning... Professor Nordenskiöld har det varit förbehållet att vinna lysande segrar på vetenskapernas fält och att samtidigt bortrycka täckelset från förborgade skatter sådana, som Beeren-Islands kolgrufor, Spetsbergens koprolit-lager och att åt ett naboland öppna samfärdsel för en kontinent 1,5 gång större än det öfriga Europas.... Vi minns med hvilken ängslan vi afvaktat underrättelser från professor Nordeskiöld, under hans äfventyrliga färder, huru vi med glädje följt honomunder hans festliga tåg..." Till slut hyllar Oscar Dickson Nordenskiölds hustru Anna-Mari "som med offervillighet värdig Spartas dotter lemnat honom till oss att bestå upplysningens kamp bland is och mörker. För den ädla försakande makan, för professorskan Nordenskiöld har jag nu den äran att utbringa en hederssål". Oscar Dicksons tal "helsades med lifligt bifall". Det var "manligt och värdigt". Så fortsatte festen med uppträdande av bl.a. Victor Rydberg. Till slut utbringade d:r Charles Dickson Oscars kusin) en "samfäld slutskål för att förena Oscar Dickson och professor Nordenskiöld och "utvecklade han i talet för denna skål handelns och vetenskapens samverkan för odlingens mål.". Huvudsaklig källa: "Svenska färden till Novaja Semlja och mynningen af Jenisej - sommaren 1875". Ett litet häfte från 1876 (alltså utgiven före Vegaexpeditionen) som jag "hittade" på Kungliga Biblioteket för någon månad sedan. Apropå: Adolf Nordenskiöld var gift med friherrinnan Anna Maria Mannerheim som var faster till den i Finland åtminstone tidigare omåttligt populäre marskalk Mannerheims. När jag själv som litet barn, några år efter krigsslutet, var i sargade Finland undrade jag ofta vad för en farbror den där kunde vara, vars stora porträtt hängde på väggarna i alla hem.

Timmermannen från Sundsvall

-------------------------------------------------------------- Den 29 oktober 1850 påmönstrade timmermannen E.P. Lägdgren (stavfel?) från Sundsvall skonerten Eleonore, troligen 37 år gammal och gift.

Eleonore byggdes på varvet i Svartvik 1850 och sjösattes den 18 augusti för räkning James Dickson & Co.

Befälhavare när timmermannen från Sundsvall började ombord på Eleonore var Carl Isac Wahlström som gjorde en resa. Styrman varPontus Fredrik Andersson från Göteborg som någon gång under 1851 övertog befälet på Eleonore.

Övriga ombord (vars namn jag är säkrare på än i "papperen" otydligt skrivna "Lägdgrens" ) var även de från södra Sverige: constapel Andersson 29 år och ogift, ogifta matroserna Högström och Wessberg, 29 resp 21 år, lättmatros Andersson 26 år och ogift och kocken från Majorna Eriksson 17 år.

Från åtmistone maj 1853 var ingen av de nämnda kvar ombord Eleonore.

Jag har inte kollat kyrkoböcker vad gäller timmermannen från Sundsvall.

Vem (ättling i Sundsvall?) har upplysningar om honom? Först och främst fullständigt namn och födelsetid.

Särskilt intressant då det tycks ha varit bara några få från vårt distrikt som var anställda på Göteborgsfirmans fartyg som var byggda på Svartvik.

Anm.: Eleonore omtacklades 1853 till brigg. Norskägd förliste hon 1883.

Någon bild på den lilla skonerten (eller briggen) Eleonore har jag inte lyckats att hitta, varken på sjöfartsmuseet och landsarkivet i Göteborg eller någon annanstans.

Beträffande jakten på bilder kan man även skriva till sena ättlingar. Men att skriva så högtidligt artigt (jag beundrar faktiskt det) som James I A Dickson (som forskade om sin släkts sjöfartshistoria) är svårt:

"Fru M. E., Från Kammarherre J D, Alingsås 1974-01-15

Strindbergsgatan,

Stockholm.

Bästa fru E!

För en samhällsvetenskaplig uppsats söker jag efter bilder (fotografier, målningar, miniatrer) av vissa segelfartyg från 1800-talet, och även bilder av samma fartygs befälhavare.

Jag har nu efter en del arkivforsknignar kommit fram till, bl.a., Fru E såsom varande dotterdotters dotterdotter till sjökaptenen A.M.B. f 1789, d 1833, förande, 1820, briggen "Sophia" om 104 svåra lästers bärighet.

Och nu undrar jag om Fru E själv äger, eller har hört talas om att någon inom Fru E' släkt på mödernet innehar bland arvegods från äldre tider några sådana bilder som jag ovan efterlyst, och jag vågar hoppas på ett meddelande om hur så förhåller sig. Även vore det av värde att få upplysning om någon som må vara familjehistoriskt intresserad och som jag, i händelse av ett helt negativt svar från Fru E' sida, kunde vända mig till.

Med utmärkt högaktning

J.I.A.D.".

Jag, f.d. radiotelegrafist och levandes i SMS-tid skulle skriva så här:

"Hej!

Har du nån bild på din släkting f.d. sjökapt. A.M.B. ? Maila mig isf.

Mvh ,

S.Ö."

stig.ostlund@hotmail.com"

(kanske vi här har förklaringen till att jag inte har någon bild på t.ex. Eleonore?)--------------

Bilderna: Sjökapten Pontus Fredrik Andersson, född i Göteborg den 18/7 1828, död i Gravarne den 30/5 1894. Sjökapten av 1:a klass.

Det skamfilade fotot: Den unge sjökaptenen Carl Isac Wahlström, född i Göteborg den 29/4 1823, död i Göteborg den 17/4 1854.

Från skeptism till förnöjsamhet

Med denna i hastighet skrivna artikel vill jag ha hjälp: rätta mig om du anser det befogat. Min e-post-adress finns längst upp på sidan. Produktionen på Svartviksfabriken kom i mitten på 1950-talet att börja gå runt årets alla dagar, alltså även söndagar och storhelger med avtalsbestämda driftsavbrott endast för visa bestämda helger. Innan denna sk. kontinuerliga drift infördes till fullo körde dock pannhuset, syrahuset, kokeriet och spritfabriken redan kontinuerligt; det var ju svårigheter att stoppa kokeriet och syrahuset. De övriga avdelningarna kunde dock inte köras kontinuerligt, då det var omöjligt att träffa avtal om en sådan drift. Arbetarna satte sig på tvären. Så småningom ljusnade det dock, man såg förutsättningar för lokala överenskommelser och det kom till diskussioner om införandet av kontinuerlig drift i alla avdelningar. Även nu blev det livliga diskussioner på fabriken bland arbetarna; många var skeptiska. På Essviksfabriken hade man dock ett fåtal år tidigare infört kontinuerlig drift. Hur diskussionen bland arbetarna var innan införandet vet jag inte. Och bara något år före Svartvik infördes kontinuerlig drift på pappersbruket i Matfors. Där blev det i alla fall hårda diskussioner innan införandet. Innan Svartvik införde kontinuerlig drift till fullo hade man sedan slutet av 40-talet under kortare perioder kört kontinuerligt i alla avdelningar. I ett protokoll från fackföreningens (avd. 35) möte den 4 december 1947 talas om att bolaget hade begärt att få köra fabriken med kontinuerlig drift efter nyår i tre månader. Om man inte fick detta, var företagsledningen tvingad till permitteringar. Facket blev pressad och tvingades att säga ja till ”provkörningen”. Det finns synpunkter av teknisk och ekonomisk art som talar mycket starkt för den kontinuerliga driften skrev platschefen på Svartvik, legenden Ingmar Eidem, när frågan om ett införande var som aktuellast. - Många av våra befintliga anläggningar bygger på en mycket gynnsam kombination av naturliga och tekniska förutsättningar, och värdet av de anläggningarna är ur produktions- och samhällssynpunkt självfallet långt högre än någon på återanskaffningsprincipen baserad värdering . ”Man måste hålla detta i minnet då man går att studera den kontinuerliga driftens ekonomiska aspekter” fortsätter Eidem. ”Varför har man på andra håll som tex. i USA, Canada och Finland infört kontinuerlig drift i sina cellulosafabriker och pappersbruk?” Eidem svarar ssjälv: ”det räcker med att säga: huvudsakligen av tekniskt ekonomiska orsaker!”. - Många maskinstopp är negativa ur teknisk synpunkt skriver Eidem, och förklarar i detalj vad han menar - tex. att ”värmeutvidgning och avsvalningskrympning frestar hårt på materialet”. Eidem skriver också om söndagsstoppets nackdel för själva driftpersonalen, och menade tex. att igångsättningen på måndagen var en krävande procedur för arbetarna. ”Det sliter på personalen rätt avsevärt och pappsalen brukar precis inte vara ett himmelrike under det första skiftet efter helgen”. Där har ju Eidem rätt, massabanan i maskinen kunde ibland gå av på maskinen, och alltid efter ett driftstopp, och detta innebar ett hårt arbete i den mycket varma gropen under maskinen dit massabanan hade sökt sig. Att det var en ärlig omtanke Eidem hade om arbetarna är det inget tvivel om. Å andra sidan var väl pappsalen aldrig någonsin ett himmelrike för arbetarna ; åtminstone kunde inte jag upptäcka något himmelskt under den relativt korta praktiktid som jag var där. Tvärtom, det var under matrasterna ständiga missnöjesyttringar, och rå ton beroende på stor otrivsel. ”Erfarenheten visar att arbetarna vid kontinuerlig körning slipper en massa krångel menade Eidem, förutom att kontinuerlig drift innebär jämn kvalité. ”Här gäller att ju högre kvalité man vill tillverka, desto starkare motiv för den kontinuerliga driften”. Eidem menade också att söndagsstoppet inte betydde en minskning av produktionstiden med ett dygn utan att den blev beskuren än mera. ”Att köra tomt i vissa avdelningar vid driftens avslutande och åter fylla upp motsvarande kapacitet vid igångsättning är förklaringen”. Eidem tog också upp säkerhetsaspekten. ”Det är en allmän erfarenhet att igångsättningar medför väsentligt ökade olycksrisker i förhållande till den normala driften”. Här är det inte heller något tvivel om att Eidem menade väl. Den kontinuerliga driften innebar ju högre lönekostnader för ”bolage”. Arbetsveckan minskades från 48 till 42 timmar men fler arbetare måste anställas. Det blev fyra skiftlag i stället för tre. Andra ökade kostnader för företaget blev tex. Kostnaden för arbetsledning; det blev t.ex. nödvändigt med fler förmän. Administrationskostnaden, som för ”kontorspersonal” skulle dock bli oförändrade vid kontinuerlig drift. Den skulle pga produktionsökningen t.o.m. komma att minska något räknat per ton massa enligt Eidem. I den även i övrigt mycket detaljrika redogörelsen går det inte att missta sig att Ingmar Eidem trängtade efter den kontinuerliga driften till fabriken i Svartvik.. Det gjorde även arbetarna på Svartviksfabriken när det väl hade kommit igång. Kanske inte alla arbetare, men helt säkert de allra flesta. Skepticismen över den kontinuerliga driften ebbade alltså mycket snart ut ,och de allra flesta arbetarna och Svartviks populäraste platschef Eidem var utan hinder goda vänner igen./Stig Ö. Bild 1 (annonsexemplar, Bildhotellet, Sundsvall): Pappsalen i Svartviksfabriken år 1952 när den kontinuerliga driften inte hade kommit igång på riktigt. Till vänster i bakgrunden står den stora maskinen (som inte syns) där massan lades på ett viraparti, våtpressades, torkades och i slutändan skars i ark. Ansvaret för denna maskin hade maskinföraren, som t.ex. skulle se till att rätt mängd massa tillfördes virapartiet. Löpte massan som den skulle på banan kunde maskinföraren, som t.ex. den alltid sympatiske Svartvikaren "Killon" ("Tjillon"?), far till idrottstalangerna Hans-Olov och Pia Bäcklund, sitta och knåpa ihop en tipskupong, ta en kopp kaffe eller kunde han i lugn och ro glädja sig åt att inte arbeta med t.ex. packeteringen av massabalarna innan de lämnade pappsalen. 100% uppmärksammad på massabanan var dock "Killons" arbetskamrat, "passaren". Krånglade massabanan fick maskinföraren (och passaren) dock ett litet h-e.

Bild 2: Ingmar Eidem, efter foto från hans Svartvikstid.

Vi får avvakta

------------------------------------------------------------------------------------------------------------ Betr. mitt inlägg nedan av den 6 november. "Hus och människor på Svartvik 1824". Vi får nog tyvärr vänta ett tag med att få oss berättat litet grand om detta. Kanske kommer det något i Svartviksdagarnas medlemsblad så småningom. Svartvik verkar före Dicksons tid ha varit ett slags "centralställe" för arbetet med rensningen av Ljungan. Man kan tro att även småbåtar byggdes här för att användas under älvrensningen. Några få byggnader verkar ha funnits, men om någon bodde där innan Dicksons tid vore intressant att veta. Så kom platsen att bli lastageplats med det första fartyget som lastade just år 1824. Kanske platsen också varit ett "centralställe" för strömmingsfiskare. Och före detta, långt före detta, kanske kronan hade något på platsen. Någon pratar om ett kronans varv, men ingen indikation om detta har hittills hittats, varken på krigsarkivet (nu ingående i riksarkivet) eller någon annanstans. Vi avvaktar med spänning resultatet av den nya forskningen om hus och människor på Svartvik 1824. Själv har jag koncentrerat mig på tiden efter 1838/1839 då varvet kom till och min farfars farfar flyttade till Svartvik från Sundsvall. Kanske han till och med arbetade på Svartvik före de åren, men det har jag inget belägg för. Han kom till Sundsvall (från Jämtland) 1826 men att han då direkt skulle ha fått jobb på Svartvik har jag svårt att tro, särskilt som jag vet att han var garvarelärling. Hellre då att han arbetade i Sundsvall åren 1826-1839. Min farfars farfar är lite svårfångad, forskningen om honom (som inte varit alltför intensiv) har inte bekräftat att han föddes i Jämtland. Jag har t.o.m. på något ställe sett och överraskats av att hans födelseort skulle vara Göteborg. Dock bara på ett ställe. Fler ställen talar om Jämtland. Många i min farfars släkt visar tydliga valondrag. Men vad gjorde valoner i Jämtland? Tål att kollas. Så småningom skall jag försöka tränga djupare in i hans fall.

Kanke inte så lite Svartviks-långsökt, men ändå ...

-------------------------------------------------------

Kuriosa. Hos Hjalmar Branting - som var styvfar till Bo Hjärnes barnbarns hustru - jobbade Gösta Söderbergs faster om hushållerska. Anm.: Bo Hjärne var nestorn bland sjökaptenerna på de Svartviksbyggda fartygen. Gösta Söderberg, svartvikare (se tidigare inlägg).

Kierkegaard

--------------------------------------------------------------------

Som bl.a. framgår i min skrift ”Lite om mycket” var Nils Christian Kierkegaard en av de tre skeppsbyggmästarna som verkade på varvet i Svartvik. Kierkegaard var född 1817 i Horsens på Jylland. År 1840 kom Kierkegaard till Svartvik, och han hade då strax före flyttat från Danmark. Sannolikhet (bevis saknas) var det Dicksons som hade bett honom komma för att hjälpa till på det nästan helt nya varvet i Svartvik. Det är mycket troligt att den skicklige Kierkegaard utbildade sig på örlogsvarvet (om det nu var detsamma som "amiralitetsvarvet") i Köpenhamn innan han flyttade till Sverige. Den förmodan, mitt stora intresse för Svartviksvarvets folk och mitt, sedan lång tid stora intresse för Danmark och Köpenhamn i synnerhet, gjorde att jag blev nyfiken på nämnda varv. Rent faktamässigt hittade jag vad jag sökte i ”Den store danske encyklopaedi”. Kanske någon annan är intresserad; om inte är det ju bara att hoppa över detta inlägg. Så här kan man bl.a. läsa i boken (sidan 566-567), samtidigt som det blir en övning i vårt grannlands språk: ”Holmen, tidligere orlogsvaerft og flådebase i Köbenhavn anlagt i 1690 til supplement og aflastning af flådens gamle vaerft, Bremerholm, der siden blev kaldt Gammelholm. Holmen blev anlagt ved opfyldning på det lavvandede område inden for den i 1680'erne byggede nordlige forlaengelse af Christianshavns vold. Opfyldningsmaterialet feemkom isaer gennem den konstante opmudring af havnen, og i löbet af de folgende par århundreder blev det til fem öer: Nordligast den äldste Nyholm, syd herfor Doköen og Frederiksholm og sydligst Arsenalöen og Christiansholm, der blev solgt fra flådebasen i 1866. Inden for Nyholm lå flådens skibe i Flådens Leje, et område, som var adskilt fra den övrige havn ved flydespaerringer og broer. På selve Nyholm anlagdes byggebeddinger, hvor så godt som alle flådens större skibe blev bygget mellan 1692 (orlogsskibet Dannebroge) og 1918 (artilleriskibet Niels Juel). I 1920'erne flyttedes skibsbyggeriet til Doköen, hvorved vaerftsfunktionerne blev samlet omkring den ellerede i 1858 byggede tördok.... Gennem et par hundrede år var Holmen landets störste arbeidsplads, og flådens anlaeg (Gammelholm, Holmen, Gamle Dok og Nyboder) optog hen imod en tredjedel af byens areal inden for voldene. Efter Gammelholms slöjfning i 1859 var Holmen Danmarks eneste egentlige flådebase, indtil der i 1950'erne blev bygget flådestationer i Frederikshavn og Korsör. I begyndelsen af 1990'erne har Sövaernet römmet det meste af Holmen, det efterhånden vil blive anvendt till center for kunstneriske uddannelser. Samt till erhvervs- og boligbyggeri og rekreative områder. Den tilbagevaerende militaere del har status af marinestation. To gange har Holmen vaeret skueplads for större historiske begivenheder: i oktober 1807, da englaenderne bortförte alle flådens skibe, ödelagde et par nybygningar på stabelen og tömte magasinerne for alt. Och 29.8 1943, da flåden efter ordre fra viceamiral A H Vedel saenkede sig selv for ikke at falde i tyskernes haender... Holmen rummer en lang raekke bygninger af arkitektonisk og kulturhistorisk vaerdi...” Jag har per brev varit i kontakt med några museum/arkiv i Danmark, men det blir alltför dyrt att få fram uppgifter den vägen. Bilden visar ett av svaren jag har fått (klivka på det om du vill läsa det). Om möjlighet ges till en resa till Köpenhamn (just nu billigt med X2000 = 130:- kronor [!] T&R Sundsvall-Malmö, men det passar sig inte just nu) kunde kanske "gåtan" Kierkegaard/Örlogsvarvet lösas. Om inte någon kan lämna mig uppgifter dessförinnan (e-post-adress ovan).