Året är 1927

-------------------------------------------------------
På Svartviksfabriken regerar platschefen H.A. Carric och pappsalsbyggnaden förlängs med 12 meter.
Men på andra sidan Ljungan brinner det på tvillingfabriken  Essvik. Året före hade det brunnit i den andra fabriken på andra sidan, Nyhamn.
Hela Ostkustbanan invigs; sträckan Härnösand-Sundsvall-Svartvik-Njurunda hade öppnats ett par år tidigare.
Den 15 maj håller fackföreningen (Avd. 35) på fabriken möte och beslutar att ta upp bidrag på en lista överde i Amerika fängslade italienarna. Alltså anarkisterna Sacco och Vanzetti som USA, påverkad av politiska fördomar, lät avrätta den 23 augusti. Världen betraktade avrättningen som politiska mord, och på Svartviksfabriken var alla arbetare heligt förbannade.
Logen nr 172, Livräddningsbojen på Svartvik hade nära 300 medlemmar och verksamheten var livlig och inte minst nödvändig när så relativt många, med hjälp av spriten, drömde sig bort från allt elände.
Paragraf  9 i ett protokoll från ett möte den 17 mars med den Socialdemokratiska ungdomsklubben på Svartvik ((SDUK): " Vilka åtgärder bör vidtagas åt slagsmålen vid danstillställningar? En lång och ingående diskussion blev det av detta. Klubben beslutade att om en klubbmedlem anmälts ska klubben upptaga densamma till prövning och undersökning".
I lokalen Idyllen på Hemmanet den 15 november talar journalisten, som senare blev chefredaktör för Nya Samhället, Amseln Gillström inför medlemmar i den socialdemokratiska ungdomsklubben (SDUK); ämnet är "Den röda och vita terrorn".
Och i Stockholm ser Olof Palme dagens ljus för första gången.

Klicka ett par gånger på klasslistorna för god läsbarhet:

Bara  kändisar.T.ex. Tage Eriksson, taxigube, Gösta Hedqvist vaktmästare på skolan, Sven Stolt ett liv med politiken, Sven Eriksson så småningom Sven Edebrandt, Brage Forslund målare, Knut Hägglund målare, Ejda Bångfeldt så småningom Ejda Lindqvist, Alvar Bäcklund pappsalare, Klas Eriksson debattör.

Ett "Dicksondatum"

------------------------------------------------------

Den 17 september 1815 föddes i Göteborg James Dickson d.y. (bilden till vänster), son till
James Dickson d.ä., född i Montrose, Skottland 1784 och hans hustru Margareta Eleonora född Bagge.
Det var  James Dickson d.ä.  som grundade handelsfirman James Dickson &  Co vilken kom att övertas av sonen.
"Svartviks-Oskar" Dickson, född 1823 var också en son till grundaren av handelsfirman.
James Dickson d.ä. och hans hustru Margareta Eleonora fick fem barn tillsammans.


Beträffande Oskar Dickson var han ju gift med Marika Julia född von Rosen. Marikas far, greve Adolf Eugène von Rosen (bilden) avled den 17 september (1886).

Svartviks skola - första klass - vårterminen 1905

----------------------------------------------------------------
Elever, alla födda 1897 om inget annat anges:

Karl Sahlsten 13/2 * Karl Blom 18/7 * Wolmar Bergström 23/7 * Birger Dahlqvist 25/3 * Johan Larsson 24/10 * Ragnar Westerlund 10/11 * Henry Forslund 30/9 * Helmer Johansson 19/9 * Werner Thunström 23/9 * Lenny Jonsson 5/4 * Ingvald Östlund 24/4, min fars äldste bror * Wilhelm Stark 27/9 * Gustaf Karlsson 11/5, gift med min fars syster * Anton Olsson 30/7 * Axel Eriksson * Gustaf Sjöström 27/7 * Edvin Andersson 3/8 * Elon Nilsson 31/5 * Edvin Andersson 3/8 * Ernst Larsson ?/? (1897) * Otto Olsson 23/1 * Ivar Ålund 27/11 * Helge Zetterlund 3/2 * Wiktor Lundvall 15/1 * Milda Eriksson 3/6 * Astrid Haraldsen 5/8 * Klara Jansson 13/2 * Wiktoria Nylén 22/5 * Ruth Hermansson 16/5 * Ellen Nilsson 27/8 1896 * Elsa Eriksson 27/6 * Berta Bolin 20/11 * Elvina Strandberg 23/10 * Anny Lindfors 21/11 * Helga Hjort 12/3 * Helga Eriksson 20/10 * Elma Stenlund 28/3 * Enis Berlin 24/6 * Anna Nording 4/10 * Elsa Hallberg 19/9 * Olga Wiklund 14/4 * Ellen Forslund 1/6 1896 * Mariana Löjdqvist 26/7 * Maria Eriksson 16/2 * Tea Lindfors 22/5 * Olga Tolf 1/4 * Siri Hedqvist 23/10 * Helga Larsson ?/? (1897), reste till Amerika under höstterminen.

Så där ja, ytterligare ett A4-ark som jag med gott samvete kan slänga i papperskorgen

Essvik

------------------------------------------------------------------

Jag hittar ett ark som tillsammans med andra skall städas ur mina pärmar. Tyvärr är ingen källa angiven.
Det handlar om Essvik, Svartviks tvillingort på andra sidan Ljungan.
"Skottsunds by bestod av 7 hemman. Dessa hade skogsrika marker med oröd storskog och utmarker med fäbodar på Essvikssidan.

Per Bergström, som regerade vid Juniskärssågen, anlade en lastageplats vid Ljusviken och dessutom fanns det ett fiskeläge, samt från år 1875 ett skeppsvarv.
Till orten kom år 1853 en herre vid namn Johan Nordling, vilken var född i Gnarp år 1825. Han inköpte ett skogsskifte med strandrätt vid Essvikssidan där han anlade en lastageplats.
 Denn arrenderades av en grosshandlare C.G. Scherman från Sundsvall. Han hade förut jobbat åt Dicksönerna. Scherman blev agent och chef och man började skeppa bjälkar från Essvik, där Nordling nu var platschef.
Scherman blev senare kompanjon med tysken Tord Ceuntrum och vid ett gräl i Sollefteå sköt han honom till döds och dömdes till 6 års fängelse.
Nordling återtog Essvik och år 1869 uppfördes en såg med 3 ramar och kantverk. Virket togs från egen skog och allt timmer under 10 tum i topp kasserades. Sedan köpte Ernst Cristernien sågen och drev den till 1884 då den brann ned till grunden, men redan år 1887 byggdes en ny såg. Lindbeck styrde nu på Essvik till 1897 då alltsammans såldes till SCA för 170,000 kronor.
Essviks sulfitfabrik uppfördes 1900.

Varifrån kommer namnet "Essvik"? det har jag funderat på i många år.

Svartviks skola, klass 3, läsåret 1/7 1939 - 30/6 1940

------------------------------------------------------------------
Lärare: Anna Widén.

Elever, alla födda 1930 om inget annat anges
(hur många har kunnat eller kan fira sin 80-årsdag i år?) :

Pojkar:

Lars Tore Rudberg född 2/7 , målsman fabriksarb. Bror R., södra Svartvik.
Bernt Gustaf Sjöberg 5/8, Herbert S., lantbrukare, Hemmanet.
Brynolf G. Berglund 6/3, Karl Peter B., Grindbacken.
Tage Olof Gagner 31/8, sågverksarbetare Arnold G., södra Svartvik.
Jan Folke Lindfors 14/5, körkarlen Eston Lindfors, mellersta Svartvik.
Karl-Erik Matsson 1/4, fabriksarb. Karl-Johan M., Grindbacken.
Georg Emanuel Olsson 5/8, fabriksarb. Bengt E. O., södra Svartvik.
Kjell Gösta Persson 3/3, fabriksarb. Erik J. P., norra Svartvik.
Hans Olof Malm 29/6, fabriksarb. Nils M., Hemmanet. Från Essvik den 23/8.
Göran  Arne Karl Bäcklund 25/8, frisör Gustaf B., Grindbacken. Från Nolby  den 23/8. Flyttat till Sundsvalls folkskola den 27/4.
Flickor:
Sig-Britt Olsson 5/4. August O., sågverksarbetare, norra Svartvik.
Rut Elisabet Englund 4/1, fabriksarb. Albert E., norra Svartvik.
Inga-Britt Eriksson 14/2, sågverksarbetare Gustav E., norra Svartvik.
Ingrid Maria Jonsson 16/2, elektriker Tuve J., Hemmanet.
Eivor Nordlund 29/1, brädgårdsarb. A. Vilmer N., norra Svartvik.
Emma Eivor Svedin 25/7, fabriksarb. Karl Einar S., mellersta Svartvik.
Majbritt Tornberg 12/3, pensionär Johan A. T., norra Svartvik.
Majlis E. Pettersson 14/2, förman Axel Pettersson, Hemmanet.
Gertrud E. Sandberg 14/5, fabriksarb. Georg S., Grindbacken. Från Nolby den 24/8.
Dagmar J. Larsson 18/9, flottningsarbetare Ivar L., Grindbacken. Från Nolby den 24/8.
Sif Inger Åberg född den ?, bilägare Bror Åberg, Grindbacken. Till Nolby den 5/8.

En avlägsen släkting till mig finns bland eleverna. Elevens farfar var bror till min farfar.

Hemmanet

Denna fina och intressanta bild (klicka på den) av Hemmanet, fotograferat under senare tid, hittade jag på nätet i en blogg benämnd "Mitt liv som småstadsmamma". Jag hittar ingen adress i bloggen, och tar mig ändå friheten att publicera den. Om  detta inte är rätt gjort av mig (eller inga problem med publicering) hoppas jag att ägaren till nämnda blogg hör av sig.
Min adress finns till vänster i kolumnen. Jag vet att det finns ett par Svartvikare  ute i världen som vill se bilder tagna på Hemmanet. Det blev tyvärr inte av som tänkt att jag besökte Hemmanet för fotografering (inkl foton tagna från Nolbykullen) i somras.

Lärare på Svartviks skola vid andra världskrigets inledning

---------------------------------------------------------------
Mer från min gamla pärm (klicka ett par gånger på bilden för god läsbarhet) :

Från min rensade, men ännu relativt välfyllda Svartvikspärm.
Svartviks skola höstterminen 2/9-19/12 1935 och vårterminen 19/1-30/5 1936.
Klicka två gånger på bilderna för bättre läsbarhet.

Otto Ströms barn

-----------------------------------------------------------
Svartvikaren Gunnar Ström som nyligen gick bort, se tidigare inlägg, var den siste av Otto Ströms barn som lämnat det jordiska. Systern Elsy Ström, bosatt på Hemmanet,  avled tidigare i år.

BBC ska filma sågverks-Svartvik

----------------------------------------------------------------------
BBC ska göra film om gamla Svartvik.
Anledningen är Svartviks sågverkshistorien. Det mesta av virket som producerades gick till England, och inte minst av att Svartviks grundare Dicksons har sina rötter på ö-riket (Skottland) gör det mer intressant .
Filmen kommer att visas i England, men vi hoppas att även få se den hos oss.
När BBC gör något blir det ju rejält.

Avdelning Dickson

--------------------------------------------------------------------------------------------------------

En ny bok om Tjolöholm med underrubriken "Kokkonst och kultur under ett sekel" lär vara på gång.
I första hand inriktad på mat.  Recept från tiden, råvaror från trakten, dukning på slottet, i storstugan eller som utflykt i parken. Förutom detta berättas också om slottets historia och den märkliga byggnaden, så modern för sin tid.
Icke helt okände Carl Jan Granqvist bidrar med dryckestips och icke helt okända Magdalena Ribbing skriver om tidens livsstil.



Anm.: Tjolöholm är en av mina favoritplatser i Sverige därför finns plats för slottet reserverad i min blogg.

Gamle Svartvikaren Gunnar Ström har avlidit

Från lokaltidningen:

"Gunnar Ström, Njurunda har stilla avlidit vid en ålder av 98 år. Hans närmaste är sonen Claes med familj. Gunnar Ström föddes i Hemmanet, Svartvik 1912. Han var en man rik på berättelser om gamla tider. Som när hans farmor Maria gick fram och åter till Hemmanet från Värmland med tre små barn, för att söka reda på maken som inte hörts av. Gunnar berättar även om när han som barn varje midsommar fick dela en sockerdricka på två personer. Elle rom när han första gången träffade sin blivande fru Margith från Gnarp, då hon var på besök i hemmanet hos sina föräldrars hembiträde och han var i färd med att tvätta sin familjs gris. Efter att ha arbetat som skogsarbetare började Gunnar i timmerrullningen på ön Sandslån utanför Svartviks fabrik.Där handlade arbetssysslorna med åren slutligen i att han lärdes upp till reparatör för blekeriet. Gunnar och margith gifte sig på midsommarafton 1942 samtidigt som margiths systrar Anna-Lisa och Karin. Trippelbröloppet ägde rum i Gnarps kyrka. 1944 föddes jag sonen Claes, och 1954 flyttade familjen till villan i Skottsund. Gunnar byggde huset själv med hjälp av murare, släktingar och byns pojkar som mot att bära tegelsten till muraren fick lön i sockerdricka. På grund av husbygget tog Gunnar ledigt från fabriken i fem månader, på villkor att finnas tillgänglig via jour dygnet runt. Därav fick han namnet "Natt och dag" av sina arbetskamrater. Efter pensionen ägnade sig Gunnar åt att hjälpa till med mitt hus i Göteborg samt att sköta sitt eget. Han övergick då mer eller mindre till vedeldning trots att han var en av de första att instalera oljeeldning. Då Gunnar alltid vart intresserad av ekonomisk uppvärmning till sitt hus, lät han vid 94 års ålder installera bergvärme.

Vid 96 års ålder tyckte Gunnar att det var säkrast att sluta köra bil, innan något missöde skulle inträffa. Bilen användes endast till de dagliga besöken hos frun Margith på Skottsundsbackens äldreboende och matinköp i Kvissleby de sista åren. Gunnar saknas och sörjs av mig och min familj." /Claes Ström

Här bodde Gunnar under sin tid på Hemmanet: på norra sidan av Kyrkvägen vid korsningen till Syrenvägen (ungefär mitt emot Selins).

Anm.: Själv minns jag som barn på Hemmanet Gunnar som en person som aldrig störde någon.
Däremot minns jag inte Claes som skrivit minnesorden enligt ovan.

Plötslig arbetsnedläggelse

------------------------------------------------------------------------
¨Kl. 23:00 natten mot den 9 februari 1921 lämnade Svartviksfabrikens alla arbetare på nattskiftet sina arbetsplatser och höll fackföreningsmöte. Anledningen var att driftingenjören inte lät "vattra" kokarna sedan de blivit tappade.
Mötet tillsatte en kommitté som fick i uppdrag att gå och väcka ingenjören i hans bostad alldeles ovanför fabriken, och meddela honom mötets beslut som hade sammanfattats i två punkter:
1.) vi fordra en förklaring varför inte kokarna vattras. 2.) om ingenjören låter vattra kokarna, skall driften upptagas efter detta möte.
Till kommitterade valdes Emil Jensen och Ernst Persson.

Under tiden som de två representanterna gick upp till ingenjören och förhandlade i natten, satt nattskiftsarbetarna kvar och väntade på svaret. Då Jensen och Persson efter någon timme återkom, hade de det beskedet med sig, att ingenjören förklarat att det var av försiktighetsskäl han låtit kokarna stå, men om arbetarna omedelbart ville återgå i arbete lovade han att sätta igång kokarna.
Det blev en lång diskussion med många olika meningar.
Många menade att då bolaget vidtog försiktighetsåtgärder borde även arbetarna göra det och inte ge bolaget för långt försprång i händelse av strejk. Slutet blev att man beslöt att inställa arbetet för natten och hålla möte påföljande dag kl. 07 f.m.
Till att meddela ingenjören beslutet valdes samma kommitté. Mötet på morgonen beslöt enhälligt att godkänna nattskiftets handlingssätt samt företa en första omröstning för eller emot en strejk.
Förbundsstyrelsen underrättades som vädjade i sitt svar till avdelningen att inte tillgripa strejk.

Strejken hade kommit oavsett denna kontrovers. Förhandlingar om ett nytt avtal för massaindustrin hade strandat. Läget för löneuppgörelse var den sämsta tänkbara på många år. Depressionen efter första världskriget var i full gång och förlamade näringslivet. I Sundsvallsdistriktet utbröt det strejk vid alla cellulosafabriker. Den varade från den 7 februari till den 22 mars, då uppgörelse träffades.
Det försämrade försäljningsläget på cellulosa- trävarumarknaden medförde en tid framåt inskränkt drift vid cellulosafabrikerna och stopp vid flertalet av sågverken i Sundsvallsdisriktet.

I en skrivelse till avdelningen den 28 april 1921 meddelade Svartviks Trävarubolag att bolaget icke hade någon möjlighet att igångsätta fabriken och uppmanade därför alla arbetare att skaffa sig arbete på annat håll.
Längre fram på året fick många arbetare i Svartvik en skrivelse med följande lydelse:
"Då Ni ännu icke har uttagit slutbetyg översänder vi härmed detta. Samtidigt får vi meddela att Ni icke har någon utsikt att åter bliva antagen i bolagets tjänst. Vi får därför anmoda Eder att utflytta från bolagets rum senast 3 månader från detta dato./Svartvik den 21 juni 1921, Trävarubolaget Svartvik Sulfitfabriken".

Anm.: ovan nämnda Emil Jensen var en kämpe för sin och alla arbetares sak. Ernst Person känner jag inte till, men gissar att det var samma med honom.
Jensen lämnade jordelivet mycket bitter enligt en anhörig jag har pratat med.
Med betydligt mindre insatser har andra trätt fram i ljuset och försökt låta oss tro att de har varit ovärderliga för orten. Så var icke Jensen, och aldrig fick han ens ett litet tack.