.

.
Ovan Svartviks sulfitfabrik - nu borta .

6 sep. 2009

"Texas" i Francofängelse

---------------------------------------------------------------------------------------------------------- Mer om Hälsingefödda men på Svartvik uppvuxne "Texas" (se tidigare inlägg). "Texas" deltog alltså i det spanska inbördeskriget liksom relativt många andra svenskar som ville kämpa mot Franco. "Texas" tog värvning i Internationella brigaden och så börjar striderna. "Texas" berättade inte gärna om kriget. Men en gång hände det. Det var när Lasse i parken ville bjuda honom på en superb fisksoppa. "Fisksoppa ?!, Nej fy fan!" sade "Texas" till den förbluffade Lasse. Och så började "Texas" berätta: Kriget var slut och "Texas" fanns bland förlorarna. Han greps och spärrades tillsammans med olyckskamraterna in i ett munkkloster. Den enda mat Franco bjöds på var fisksoppa. Rutten fisksoppa. Nu gällde det att överleva. "Texas" höll för näsan och kastade in soppan i munnen. Ibland lyckades han behålla den, ibland kom den upp lika fort igen. Dag ut och dag in. Till slut stod fångarna inte ut. De lyckades rymma en natt, och sprang i panik över fälten medan kulorna visslade runt öronen. Nattetid förflyttade de sig tvärs över hela Spanien ut mot Atlantkusten, levde på stulna höns och slickade i sig daggen från gräset innan solen gått upp. "Texas" tog sig ombord på ett fartyg och fick värvning på nytt. Han var räddad från ett helvete till ett annat. Visste grabbarna i busskön vid Hornshull detta? Nej. "Texas" hade inte berättat. Allt som några av dem egentligen visste var att han jobbat som cowboy i Sydamerika. Och det var ju sant förstås. Men vad var det mot den tid han var haciendavakt i samma världsdel? Och detta hade intye"Texas" berättat om. Hur han vaktade hjordarna mot tjuvar och levde uder vidriga förhållanden utan att egentligen veta hur i fridens dar han hamnat i det ena helvetet efter det andra. Förmodligen var det hans märkliga civilkurage och oegennyttiga knog för alla andra människor. Tänk på det Sankte Per, när "Texas" knackar på porten. Ur "Söder-Svepet", Söders (Stockholm) egen tidning.