PS Betr. näst sista inlägget ("Veteranklubben")

Jag har fått hjälp med identifiering, tack Anders (rättelser, påpekanden, tillägg uppskattas verkligen): * "Elsy Jonssons make (har glömt namnet på honom)" = skall vara Arild Åhlin. * "NN (glömt namnet)" = skall vara Ruben Höglund. Men Eina Erikssons namn glömmer jag aldrig, svensk mästare som hon blev (bordtennis), och en på alla sätt fin människa som hon alltid har varit. Eina hade sagt till någon att detta nog blir hennes sista besök i Svartvik (hon har vistats i Svartvik på somrarna under senare år). Till mig berättade hon att hon nu bott 2/3 av sitt liv i USA. Hon pratar perfekt svenska, men menade att det är lite jobbigt. Strax innan min äldre bror avled (drunknade i Turkiet) hade hon träffat honom, de var mycket goda vänner tillhörande ett fantastiskt fint kamratgäng inom Svartviks idrottsförening. Det känns bra att de fick träffas efter så många år. Eina bor i Arizona, nära gränsen till Mexico som hon tidigare relativt ofta besökte. Nu avstår hon Mexicoresor, och det kan man ju förstå. En anledning till att hon lämnat Arizona för sommarens Svartvik är också hettan i Arizona. I fortsättningen kanske det blir mer Svartviks-klimat-lika Seattle (där hon har en son) i stället för Svartvik. Einas äldre bror avled för en relativt kort tid sedan, och jag tror att hon nu är den ende kvar av syskonskaran. Det känns fint att få ha pratat med Eina; kanske för sista gången. Jag glömde tyvärr att ge henne min bloggadress, och även förmedla den till hennes son. Svartvikare i förskingringen är mycket spännande, och detta även om det bara handlar om en gnutta Svartviksblod.