.

.
Ovan Svartviks sulfitfabrik - nu borta .

29 aug. 2014

Nystart för Svartviks skola



2012 kom beskedet att kommunen lägger ner Svartviks skola.
Under onsdagen (20/8 2014) var det dags för undervisning igen. Detta sedan skolan har förvandlats från kommunal skola till friskola. Spänningen på skolgården var stor bland eleverna. Både för de som skulle göra sin första skoldag och för de elever som fick komma tillbaka till sin gamla skola. Svartvik har under det senaste året varit stängd. Senaste läsåret fick eleverna i stället läsa på Bredsands skola. – Det har fungerat bra, säger Johan Nylander, ordförande Svartviks skolfastigheter, en föräldraförening som äger skolbyggnaden. Bredsand är en bra skola, med bra lärare och ett bra engagemang. Men nu slipper eleverna på Hemmanet åka buss. Och detta efter en långvarig kamp från föräldrarna. Det har handlat om förhandlingar med kommunen om att få ta över lokalerna och att möta alla krav som skolinspektionen haft. I det senare fallet har man jobbat tillsammans med Heliås som kommer att sköta själva skolverksamheten på Svartvik. Nu väntar 178 skoldagar innan det är dags för sommarlov. Detta i lokaler som har rustats upp av föräldrarna. – Det är många som ställt upp och hjälpt till, konstaterar Johan Nylander. Vi har bland annat målat om i lokalerna och fixat toaletterna. – Vi kommer att lägga krut på att barnen mår bra och vi satsar lite extra på naturvetenskapliga ämnen, säger Kerstin Tegeback, rektor. Sammanlagt 70 elever är inskrivna från förskoleklassen upp till årskurs fem. Den stora gruppen finns bland förskoleeleverna. Det betyder i praktiken att i vissa årskullar går det inte att bedriva en egen klass. I stället blir det mentorsgrupper där olika åldersgrupper blandas. – Nästa år kommer vi att ha elever upp till och med årskurs sex. Och det ser väldigt bra ut med rekryteringen underifrån. Även nästa år kommer många att läsa i förskoleklassgruppen. Kerstin Tegeback anser att Svartvik passar bra in i Heliåskonceptet och hon ser samordningsvinster med övriga två skolor som finns inom verksamheten. /Sundsvalls Tidning



Toppkommentarer
Annika Carström, Inga Arnesson, Mats Hasselryd och 45 andra gillar detta.
  •  
    Maj-Lis Uhlin Nu slipper jag cykla förbi en öde skolgård, hoppas på att få se många lekande och glada barn i morgon när jag cyklar förbi. Jag tittar in nån dag och ser hur ni har det.
  •  
    Mikael Hägglund Härligt att se gamla skolan igen
  •  
    Pernilla Pillan Gidlöf Hoppas skolan blir kvar nu så att barnen inte behöver byta skola än en gång
  •  
    Per Nord Englund Där började jag min skolgång för exakt 50 år sedan. /Sundsvalls Tidning

  • PS utanför Sundsvalls Tidnings "ram":
    På Svartviks skola började jag  tillsammans med 20 andra  elever skolans första klass för exakt 70 år sedan - den 23 augusti, alltså nästan på dagen. Lärarinna var N. Sunding (svårstavat förnamn;). Bästa betygen hade jag förutom i "uppförande" och "ordning" (där alla 21 eleverna hade stora A) i "Tal- och läsövningar" och "räkning". Borta pga sjukdom: ht 2 dagar och vt 1 dag. Uppflyttad till 2:a klass. Två stackars elever fick "sitta kvar", alltså gå om 1:a klass. Idag debatteras det om det är lämpligt med betyg fom 4:e klass. Vi fick alltså betyg redan fom 1:a klass. Mitt sämsta betyg i folkskolans alla klasser, alltså 1-7 var "B-" tillsammans med 5 andra pojkar (2 pojkar som var helt tyst  under sångtimmen fick BC) som läraren ("pedagogen") "Pelle" på dåligt humör gav oss i 7:e klass. Gissa om jag vågade sjunga "offentligt" (ja, inte ens i ensamhet) de närmaste åren därefter. Jag har under senare år talat med relativt många elever från min folkskoletid och konstaterar att det inte är få som anser att de flesta lärarna på vår tid saknade "en del" vad gäller pedagogik.
     

    ELLEN






    Från "Lubrikatorn" nr 3-2014

    28 aug. 2014

    Viltbron

    Juli 2014: Viltbron vid Sjöbergs (från Trafikverkets hemsida).
    Om man från Sjöbergs fastigheter går över bron och rakt upp i skogen en bit kommer man till en plats där jöbergarna (sönerna) hade, trodde man,  länets finaste koja - den lär  f.ö. vara  borta nu.Och mycket blåbergsgröt har man (jag) ätit som var gjord av blåbär från
    just detta fina bärområde där min mor, inte baraav hushållsekonomiska skäl (hon var en s.k. naturmänniska) ofta uppehöll sig.Någon gång kunde man (jag) också åka skidor här, men de allra flestaskidturerna, och de var många,  gick via "Selins Falle" (nu: "Sjöbergs Falle") och vidare på nyvallade Splitkeinskidorna i spåret mot Västbo. Jag lär bara ha varit fyra-fem år gammalnär jag ensam första gången avverkade sträckan. Det som hägrade var en "berg-och-dalbana" i Västbo för skidåkare.

     

    26 aug. 2014

    Slalombacken


    Fotograferat häromdagen från "Lillbergssidan"  med mobilkamera. Pilen pekar ut den stora  sten, "storsten" som alla tuffa utförsåkare skulle testa. Själv var jag inte så bra på slalom men åkte iaf som liten pojke utför "storsten". Bland pojkar i min generation var det "Kålle" och "Tomten" (min främste konkurrent i längdskidspåren) som var bäst.
    Till vänste "Knut Hägglunds" och till höger en bit av ett staket tillhörande "Magnussons".

    15 aug. 2014

    Det finns inte mycket mer för mig att fota efter nya E4 omkring Svartvik. Här barndomens viktiga Omsberget (rakt fram) som man ser det när man kommer till Stockvik norrifrån. Fotat (mobilkamera) kvällen den 14 augusti 2014.





    4 aug. 2014



    Bron över nya E4.an alldeles intill Sjöbergs (bostadshuset där Stig fortfarande bor, eller rättare ska bo [han reparerar huset just nu])för bärplockare och andra. Fotat från norr i går den 3 augusti 2014 tidigt på morgonen under en av mina cykelturer. Den nya vägen här asfalterad liksom praktiskt taget hela vägen från "Gränges" till åtminstone Nolby (väg som jag har cyklat på).

    2 aug. 2014

    För 160 år sedan



    1873-1874

    Svartviks första ångsåg uppförs. Den bestod först av tre och senare av fyra ramar och  två kantverk. När den andra sågen hade uppförts 1878fogades även ett hyvleri intill denna den gamla sågen, med fem hyvelmaskiner, fem klyvsågar och nio kantsågar. Även ett virkestorkhus byggdes. År 1906 brann sågen, och den byggdes aldrig upp igen.
    Uppgifter om produktionen under de första åren före omläggningen är mycket osäkra (för mig) varför detta lämnas därhän. Man kan dock gissa att när de båda sågarna på Svartvik var igång med sina 16 ramar tillsammans, så var produktionen inget att skämmas för. Rekordåret synes ha varit 1889.
    Ramsågen var den vanligaste sågtypen under den här tiden. Ramsågen består av en ram med flera sågblad som rör sig opp och ned. Kantverk är en maskin som kantar av bräderna så att de blir jämnare.
    Hyvleriet brukar inrymmas i såghuset, men vid större anläggningar som Svartvik handlar det om
    ärskilda hyvleribyggnader som uppfördes intill sågen för att kunna utnyttja samma kraftkälla, och underlätta forslandet av spånet till ånganläggningen. 1906 uppfördes hyvelbyggnaden på Svartvik.
    Hyvling är den viktigaste vidareförädlingen av det sågade virket. Tekniskt sett var hyvlarna
    naturligtvis väldigt primitiva i jämförelse med de under de senaste decennierna.
    1874 Världens första sulfitfabrik anlades i Bergvik. Sulfitcellulosa-metoden uppfanns alltså  av Karl David Ekman (1845-1904)
    [se http://www.nph.nu/npht_1995_4.pdf] Det blev en häftig strid om vem som var upphovsman till metoden, men det slutade med att Ekman ansågs ha prioritet till uppfinningen, han var ju också den som först praktiskt genomförde metoden. Sulfitcellulosa-metoden gjorde att man kunde tillverka en vit massa utan att använda lump. Sulfit-och sulfatmassan gjorde sedan sitt segertåg över världen, och lumpmassan användes i fortsättningen bara till arkiv-, sedel- och värdepapper där kravet på beständighet är stort. Vår första verkligt stora sulfitfabrik byggdes av V. Folin vid Säffle 1883, och där tillämpades för första gången inmurning av kokarna. I vårt Svartvik tillkom så småningom en sulfitfabrik som vi gärna framhåller en gång ha varit Europas största. En fabrik där jag själv praktiserat och under ett par år gick i industri/verkstads-skola med svartvikaren Torsten Hermansson (född den 23/2 1915) som allmänlärare, och bl.a. med undervisning om sulfitmetoden, vi fick också lära oss lite av det intressanta att svarva. ”Det hela är ett blygsamt försök att lösa utbildningsproblemen inom industrin” sa personalchefen Sjödin vid invigningen av skolan i smedjehuset intill vattentornet vid herrgården. I fabriken jobbade jag under kortare tid som 18-åring i pappsalen, och även under kortare tid ensam med kvistmaskinen, f.ö. fabrikens enda. Ett intressant jobb...första dagen (nattskiftet ett h:e). Men mycket bra praktik; främst att få erfara arbetarnas kynnen och tänkesätt. Ingen lik den andre; intressanta individer.
    1874 Den första norska fabriken för framställning av kemisk massa efter den alkaliska metoden sätts igång vid Hafslund. 1874-1891 Platschef på Svartvik fr.o.m. detta år är Leonard Stackell. Stackell föddes i Kimstad, två mil utanför Norrköping. Han efterträdde sin måg Charles James Lampert. Som platschef blev han kvar ända till Dicksonepokens slut 1891. Stackell sägs ha varit en ”stillsam, tillbakadragen natur med starka ekonomiska anlag, energisk och noggrann”. Stackell kom redan som 17-åring till Svartvik. Den första norska sulfatcellulosafabriken tas i bruk. 1874 Priset på sågat exportvirke når sin topp, sedan börjar marknaden vackla.
    1874 Lästeräkningen övergavs i Sverige.
    1874 Den 20 april skrivs kontrakt med orgelbyggaren Zetterqvist i Örebro om en ny orgel (fem ”stemmer”) till Svartviks och Holmsunds kyrkor. ”Orgelbyggaren förbunde sig att hafva orgelverket färdig senast inom oktober månads utgång detta år”.

    1874 Föddes Johan Albert Hörnfeldt, gift med Elida Alejandra ,
    född Bäckström 1873. Föräldrar till Albert Erland, född 1904 och som bodde med familj i eget byggt hus invid skolan på Hemmanet.
    Johan Albert H. avled 1908 och Elida Alejandra 1960. Båda är begravda på kyrkogården i Kvissleby.
    Erlands barn: Asta och Åke. Som femtonåring flyttade f.ö. min bror Kurt tillsammans med sympatiske (som alla svartviksgrabbar och svartvikstjejer) Åke till Stockholm