Fartyg byggda på Svartvik besökte relativt ofta Batavia (Jakarta)
Här en artikel publicerad idag i Svenska Dagbladet och skriven av historiekrn Dick Harrison:
Stämmer det att Göteborg och Indonesiens huvudstad Jakarta är systerstäder, att de grundades samtidigt av samma folk? Eller är detta bara ännu en i raden av historiska myter och/eller märkliga sammanträffanden?
Det som gör de båda städernas historia intressant att parallellställa är dels årtalet 1619, dels den holländska närvaron. År 1619 tog Nederländska Ostindiska kompaniet (Vereenigde Oost-Indische Compagnie) kontroll av Jayakarta (Jakarta), en liten stad som tidigare hade styrts av en lokal vasall till sultanen av Banten på västra Java. Att kompaniets handelsfolk och krigare sökt sig dit berodde på behovet av en lokal utpost i den profitabla handeln med i synnerhet kryddor. I och med maktövertagandet 1619 kunde holländarna sätta sin egen prägel på staden. De döpte om den till Batavia efter bataverna, ett germanfolk som befolkat delar av nuvarande Nederländerna under antiken. Under det sekel som följde byggde de om staden med kanaler, broar, rådhus och gator, så att den till slut påminde mycket om de städer i det europeiska hemlandet som man lämnat bakom sig. Batavia blev ett stycke Holland i Sydöstasien.
Samtidigt, år 1619, grundade Gustav II Adolf Göteborg. Det var ett av upprepade försök att få till stånd en fungerande stad vid Göta älvs mynning. Problemet hade uppstått på 1400-talet, när svenskarna av ekonomiska och militära skäl hade grundat staden Götaholm (1473). Av ålder använde sig svenskarna av staden Lödöse, längre uppför Göta älv, för handel med Västerlandet, men eftersom norrmännen och danskarna i händelse av konflikt (och det var ofta krig på 1400-talet) lätt kunde spärra av älven föredrog Sten Sture den äldre och rådsherrarna en stad närmare havet. Götaholm låg ungefär där den göteborgska stadsdelen Gamlestaden ligger idag. Så småningom övergick man till att kalla den nya staden Nya Lödöse, eftersom den i praktiken avlöste (Gamla) Lödöse.
Det fanns även andra svenska anläggningar vid älvmynningen. Under medeltiden och 1500-talet befästes flera gånger militära utposter ännu närmare havet, som Älvsborg, Lindholmen och Gullberg. Problemen kvarstod emellertid, och stadsgrundarexperimenten avlöste varandra. Karl IX försökte grunda en stad på Hisingen, som döptes till Göteborg, i början av 1600-talet, men redan 1611 lade danskarna staden i aska. År 1619 tog Gustav II Adolf initiativ till en ny stad med samma namn (som ligger där Göteborg ligger idag), vilken började byggas 1621. Bristen på krig med Danmark under de närmaste två decennierna var ett viktigt skäl till att staden överlevde den första tiden, men ett annat skäl var att svenskarna överlät stadsbyggandet åt det kompetenta folk som skapade Batavia. Holländarna designade stadsplanen, fick kontroll över borgmästarämbetet, översåg kanalgrävandet, bistod med byggtekniken, med mera, och utgjorde länge en bärande del av det unga Göteborgs befolkning. På 1620-talet var alltså Göteborg, i allt väsentligt, en holländsk stad. (Karl IX hade för övrigt haft samma plan när han grundade ”sitt” Göteborg något decennium tidigare; även denna kortlivade stad var mer holländsk än svensk.) Att svenskar överhuvudtaget bosatte sig i Göteborg berodde, till en början, på att Nya Lödöses invånare fick order att flytta dit.
På sätt och vis är alltså Jakarta och Göteborg systerstäder, samtidigt byggda av nederländska experter, med stora likheter i gatu- och kanalnätet. Men i båda fallen fanns äldre, helt olika, traditioner att falla tillbaka på. Och i Batavia hade holländarna
.
Ovan Svartviks sulfitfabrik - nu borta .