Kyrkogården 150 år

-----------------------
I år fyller kyrkogården på Hemmanet (Svartvik) 150 år.
Där ligger f.ö. min farfars far och min farfars mor begravda.

Ättlingar till befälhavarna nämnda i de föregående inläggen får mer än gärna höra av sig.

Theodor Julius Larsson och Johan Fredrik Larsson

Copyright (c) s östlund
År 1834 föddes i Göteborg Theodor Julius Larsson, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Bror till
befälhavaren Fredrik Wilhelm (se 1831). Larsson påmönstrade Svartviksbyggda briggen Marika i
december 1859; fartyget förliste i februari 1861 utanför Clyde på en blindklippa.
Hela besättningen förlorad.
Theodor Julius och Fredrik Wilhelm hade en bror, Oskar Edvard, född 1838 i Göteborg, som flyttade
till Svartvik i maj 1861 för att arbeta som bokhållare.

1834 föddes Johan Fredrik Larsson, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Han var gift med
Charlotta Elis, född Almegren 1840. Johan Fredrik L. avled i Göteborg 1890. Okänt (hittills) när
hustrun avled. Larsson var befälhavare på Svartviksbyggda skonertskeppet Danube.

Fredrik Wilhelm Larsson

------------------------------
Copyright (c) s östlund
År 1831 föddes Fredrik Wilhelm Larsson, under många år befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Hans
sista fartyg blev barkskeppet Gustaf Adolf som han avmönstrade den 4 juni 1872. Larsson
avled 1897.
Nekrolog i Morgonposten 1897:
”...Det var ett verksamt liv som ändade med kapten Larssons bortgång. Få platser af jorden torde de
väl vara, som han ej besökt. Och plikttrogen var han som få samt högt aktad af alla, som kände
honom, för sin rediga karaktär, och sin vänsälla personlighet. Godhjertad var han också...För en del år
sedan blev kapt. Larsson riddare af Wasaorden...”.
Fredrik Wilhelm L. var gift med Chaterine, född Danngren 1829. Hon avled 1912. Hennes bror
Theodor Julius Larsson var befälhavare på Svartviksbyggda briggen ”Marika” som förliste utanför
Clyde varvid hela besättningen, inklusive Theodor Julius L. gick förlorad. Fredrik Wilhelm L.
påbörjade sin sjökarriär 1848 som jungman på Svartviksbyggda skeppet ”Prins Oscar”.

Theodor Juliushade en bror, Oskar Edvard (f. 1838) som var bokhållare på Svartvik, dit han kom 1861.
Denne broder, Oskar Edvard var kvar i Svartvik år 1865, men torde ha lämnat Svartvik före 1870.

Axel Edward Hansson

----------------------------
Copyright (c) s östlund

År 1830 föddes i Göteborg Axel Edward Hansson, befälhavare på åtminstone två Svartviksbyggda fartyg,
skonertskeppet Daube och skeppet Cecilia. Axel Edward H. gifte sig i Marstrand 1873 med Hilma
Auretia, född Olsson 1851. Axel Edward H. avled 1901; hustrun 1925. Skeppet Cecilia ser ut att ha
varit Axel Edward H. sista fartyg. Henne avmönstrade han i augusti 1869. Axel Edward H. blev
sedermera vågskrivare.

Samma år föddes i Göteborg Charles Joseph Ekström, befälhavare och broder till förvaltaren på Svartvik
Johan Georg (f. 1824). Charles Joseph avled 1855.

Carl Johan Lilliehöök

----------------------------
Copyright (c) s östlund

År 1828 föddes Carl Johan Lilliehöök, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Han var gift med Gustafva
Charlotta Fredrika, född Rosenblad 1831. Carl Johan L. avled 1896; hustrun 1907.

Andreas Olsson och Johan Wilh. Robert Bersén

--------------------
Copyright (c) s östlund
År 1827 föddes Andreas Olsson, befälhavare på Svartviksbyggda Vänerfartyget Petronella. Gift med
Beata Christina född Hansdotter 1822. Andreas Olsson drunknade 1858.

Samma år föddes i Stockholm Johan Wilh. Robert Bersén, befälhavare på fartyg tillhörande James Dickson & Co. Gift med Anna Sofia född Qviberg 1829. Johan Wilh. Robert avled 1899 i Göteborg. När hustrun avled är (hittills) okänt. En bror till Johan W.R. var fyrmästare i Gävle.

Carl Fredric Tryselius

Copyright (c) s östlund----------------------------------
År 1826 föddes i Lofta den 10 september Carl Fredric Tryselius, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg.
Han var gift med Anna Kristina född Lamberg den 19 december 1824. Carl Fredric T. avled 1871;
hustrun avled 1892.
Carl Fredrik T. började som styrman på Svartviksbyggda ”Oscar I” 1854. Hans sista Svartviksbyggda
fartyg synes ha varit skeppet Elisabeth.
Ett av parets fem barn, Hilma född 1861 var gift med sjökapten Hjalmar Boström född 1857.

Carl Johan Clase

Copyright (c) s östlund-------------------------------------
År 1825 föddes Carl Johan Clase i Onsala, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Gift med Johanna
Albertina född Ryberg 1825. Carl Johan C. avled 1891; hustrun Johanna Albertina avled 1920. Clases
sista fartyg som befälhavare blev Svartviksbyggda skeppet Oscar I, som han lämnade 1862.

Johan Anders Brockman

---------------------------------
År 1824 (Wennerholms födelseår) föddes i Lundby (Göteborg) Johan Anders Brockman, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg.
Ogift. Föräldrar var Jonas Brockman född 1792 och Anna Gretha född Lutti 1798. Johan Anders B.
Brockman var befälhavare på briggen Eleonore från mars 1861 till april 1865. När han var befälhavare på
skeppet Gustaf Adolf avled han; detta hände i Kina den 25 augusti 1866 och en styrman fick överta
befälskapet. Troligtvis hade Johan Anders B. varit sjuk.

Detta år föddes också  Johan Georg Ekström. Gift med Bertha Engela född Andersson 1827. Johan Georg E. som  kom att bli platschef på Svartvik. Brodern Charles Josef E., född 1830 var sjökapten.

Johan Wilhelm Wennerholm

Copyright (c) s östlund------------------------------
År 1824 föddes John Wilhelm Wennerholm (bilden), anställd på Svartviksbyggda fartyg. Wennerholm föddes i Göteborg den 22 februari 1824 av svensk far och engelsk mor. Han var gift med Magna Sophie , född Bagger i Göteborg 1830 och död 1917. Johan Wilhelm W. som avled den 11 augusti 1882 i Kinna hade en bror och sex systrar. Wennerholm började som sextonåring som jungman på Svartviksbyggda Caledonia. Wennerholm fortsatte som styrman på Svartviksbyggda Artemise med Söron som befälhavare. Så småningom var Wennerholm befälhavare på i tur och ordning Svartvik, Caledonia, Elisabeth  och Caroline.  Det var den 12 maj 1849 som Wennerholm påmönstrade barkskeppet Svartvik. Nio dagar senare avgår Svartvik till Göteborg med trävaror som last som skulle vidare till Batavia. Den 10 maj 1850 är Svartvik tillbaka i Göteborg. I april 1851 avmönstrar Wennerholm efter ytterligare en långresa.


John Wilhelm W. kom att drabbas av gula febern ,och sedan av svårartad reumatism. I en levnadsbeskrivning till sina barn skriver han att han son kommer från ett gudfruktigt hem, påverkades
så mycket av sin arbetsmiljö att han helt och hållet glömde både Gud och hans ord och levde ett grovt ogudaktigt leverne i åtta år. Här följer, tidigare endast publicerad  i min skrift "Lite om mycket", levnadsbeskrivningen ordagrant återgiven.


Befälhavaren Wennerholms levnadsbeskrivning


” Jag föddes af svensk far och engelsk mor. Föräldrarna voro allmänheten lik och hade åtta barn, två söner och sex döttrar, jag var det sjette barnet. Fadren Lädermakare gjorde konkurs då jag var åtta år gammal, efter hvilken tid familjen lefde ett bekymmersamt lif i fattigdom. Min uppfostran blef alldeles för gammal både uti andeligt och lekamligt hänseende. Jag fick endast tre månaders lärdom i privat skola, så att jag lärde läsa i bok. Af naturen tystlåten och blyg var jag rädd för andra pojkar och undflydde deras sällskap. Nya testamentet på svenska fanns i föräldrarnas hem; och då jag ej var sysselsatt med att bära vatten och hugga ved för dem, läste jag deruti såsom i en vanlig bok utan att veta eller förstå att det var Gud som der talar till menniskan. Min moder som sträfvade hårt för barnens uppehälle och som flera gånger farit öfver hafvet till England och alltid mått bra på sjön. Ville att jag skulle blifva sjöman. Vid 14 års ålder kom jag ombord på skeppet /?/ som kajutvakt. Skeppet gick till sjöss dagen före julafton och kom uti storm och hög sjö, då jag led mycket af sjösjuka och låg uti fyra dygn utan mat. Af denna sjukdom har jag mycket lidit ända till senare år.
Jag var nu kommen ibland groft ogudaktiga menniskor som lärde mig allt ondt, i synnerhet Kaptenen som befalte mig att svärja samt gaf mig hårda slag af tågändar i vrede, var grof och elak emot mig på alla vis. Skeppet gjorde en resa på New Orleans, och nästa sommar kommo vi hem igen. Jag ville gå ut med den elake Kaptenen på det jag ej måtte betunga de fattige föräldrarna, men han ville ej låta mig följa med.
Jag måste nu taga tillflykt hos föräldrarna och blef hemma ett år, och gick då och läste för Presten Melander.
Okunnig var jag, och af honom fick jag ingen christendomskunskap som dugde. Men vid denna tid 1840 kommo mina båda äldste syster Maria och Eliza genom rätte lärarens predikningar till omsorg för sina själar och började flitigt bruka Guds Ord i synnerhet Elizas alvar inväntade på mig. Vid min konfirmation hölls skriftermålet af dåvarande vise Pastor Holmqvist öfver de Guds orden ” nu är den behagliga tiden, nu är salighetens dag”.


Jag afhörde detta och undfick altarets sakrament under mycken varm gråt, och var ljufligt rörd, så att om jag haft någon rätt kunskap i Guds Ord, så hade jag blifvit lycklig, men både föräldrarna och presten hade försummat att gifva mig detta.
Emellertid läste jag uti Testamentet om dagarna, men detta misshagade min moder som frågade om jag också
skulle blifva prest. Hon gick till Dicksons och bad enträget att de ville hjelpa mig till sjöss. Och de skaffade mig plats som Jungman på ett av sina fartyg, skeppet Caledonia, Kapten A.R. Gavin.
 ”Således tog jag vid midsommartiden 1840 avsked af föräldrar och syskon, och fick då höra Elizas förmaning, var nu snäll och läs Guds Ord så hjelper Gud dig, jag skall be för dig.
Jag var nu åter kommen ibland groft ogudaktiga menniskor, och i början då jag hörde och såg deras syndiga tal och gärningar, gjorde jag dem i min enfald förebråelser, och fick då höra ”hör på den, vänta bara tills han blir lite äldre, så blir han värre än någon annan”. Detta deras tal slog också in, ty efter en tid hade deras onda exempel så förgiftat mig, att jag helt och hållet glömde både Gud och Hans Ord, och lefde därefter uti 8 års tid ett groft ogudaktigt lefverne.


År 1843 kom jag in uti Navigationsskolan för att genomgå styrmansexamen. Hvilket skedde under mycket
trångmål, ty jag måste anlita de fattiga föräldrarna och en broder om uppehälle. Och då min barndom blifvit så försummad att jag ej fick lära någonting så har jag endast att tacka gud som begåfvat mig med ett godt minne hvilket satte mig i stånd att inhämta den rätt omstänliga matematiska undervisningen vid skolan.
Uti Maj 1844 utgick jag från skolan med berömligt betyg. Och kom kort derpå ut till sjöss som Styrman med
Dicksons skepp Artemise, capt Söron en utomordentlig hård, grof och oresonlig menniska, ja den värsta af alla som jag i min lefnad sett.


Wi gjorde en lång resa i öfver 2 år på Ostindien och China. Denna tiden af lifvet var jag under den hårda
Captenen en rigtig träl. Genom hans pådrifvande till arbete både om vanliga dagar och Helgdagar, ådrog jag mig om Annandag Jul 1845 uti Batavia en svår förkylning och Java feber som bragte mig helt nära döden.
Men den tålige och barmhärtige Guden lät mig lofva, och jag får med glädje alltid och i evighet tacka att man då ej lät mig dö i mina synder. Då jag efter några dagar blef bättre, kom Captenen och sade att jag skulle komma ut  i friska luften, och jag svarade att det ej går an för mig att gå ut då solen är som hetast, jag får vänta tills aftonen.
1846 kommo vi hem, då jag åter ingick uti Navigationsskolan för att genomgå Captensexamen.
Efter sex månaders studering var jag färdig härmed, och tog då hyra som styrman med Briggen Victory. I april 1847 skiljdes jag från föräldrar och syskon, och för sista gången från Eliza som då låg på sängen och dog en månad därefter en salig död.


Med Victory var jag styrman uti 4 månader tills den 11 augusti. Då blev jag Capten på Briggen, och seglade
sedan på öarna Jersey och Guernsey och andra platser uti England, både vinter och sommar. Och led mycket svårt vinterdag i Nordsjön, men kom ofta i hamn, och lefde ett vilt lif tillsammans med andra sälskapsbröder i synden.
'I augusti 1848 seglade jag från Götheborg destinerad till ön Jersey. Då jag seglade ut genom skärgården hade jag flera bräder ombord och vi drucko en mängd Punch.
Sälskapet lämnade mig vid Vinga, och då jag kom ut i Cattegatt blef genast blåsande och hög sjö. Jag blef då
dödligt sjösjuk och ångrade grufligt Punchdrickningen. Winden ko emot, wi kryssade men kommo ingen väg;
hvarför jag efter några dagar beslöt att gå in till Norige.”.
Jag gick in uti en liten uthamn vid Christianstad långt bort från hus och andra skepp. Det kom Söndag jag var
ensam och viste ej hvad jag skulle gå eller företaga mig att fördriva tiden. Några roliga böcker eller romaner
hade jag ej. Då kom jag att tänka på min svåger Carlberg och andra slägtingar som läsa Guds Ord gick till
Kyrkan, och jag tänkte de äro ändå lyckliga. Jag ville då lära Guds Ord, men mitt Testamente och Psalmboken hade jag förstört många år förut. Testamente fans ej ombord, men jag fick låna en psalmbok af styrman i hvilken jag läste.
Efter några dagar gick vi till sjöss och jag fick den föresattsen att då jag kommer till Jersey skall jag köpa mig en Bibel, hvilket jag också gjorde, men den var på engelska i hvilket språk jag ej var fullt hemmastad, men efter några dagar kom en karl ombord och ville sälja Biblar, och bland hans förlag, fanns en svensk, som jag med besvärlighet köpte. Ifrån Jersey seglade vi till Newcastle och lastade kol; för att gå till hemmet.


Det var hösten Och oktober månad och stormigt väder. Vid Noriges kust kommo vi uti en hård Sydweststorm uti lägerwall; i en mörk natt voro vi så nära intill Klipporna att brott och bränningar syntes och jag viste intet råd mer. Jag sprang upp till väders att se om jag kunde upptäcka någon väg mellan klipporna att segla igenom; men nej allt syntes som undergång. Jag grät och tänkte be Gud o hjelp jag hade aldrig bedt till Gud före den stunden; och dropade jag Herre förbarma dig öfver mig och hjelp Jag sprang ned i Kajutan för att se på sjökortet, blef nere ett par minuter, sprang upp igen, och som jag kom på däck kastade Winden om uti en by på Nordwest, och så voro wi frälsta. När dagen kom fick jag Lots och gick då in uti en liten hamn ej långtifrån stavanger.


Sedan jag kommit i stilla hamn och blef ledig från göromål, satte jag mig att läsa uti Biblen. Jag förstod ej att
läsa Guds Ord i ordning och sammanhang utan läste hvar som helst och som jag då slog up Boken, träffade jag
på Davis Psalm den 107. Och min nöd natten förut stämde ordagrant in med verserna 23-30, hvarpå jag mycket  förundrade mig; fastän jag ej förstod min andeliga nöd, som omtalas i det föregående af psalmen. Dagen derpå gick jag åter till sjöss och ankom efter två dagar lyckligt till hemmet. Ifrån den tiden undflydde jag ondt sälskap, och gick om söndagarna i Lundby kyrka och hörde pastor Holmqvist; och detta satte sälskapsbröderna i förundran. Åter en gång gjorde jag en resa med Victory på England i vintren, och om våren 1849 blef jag kallad af Dicksons att föra deras skepp Swartvik på Ostindien. Detta var en synnerlig Guds välgerning emot mig; ty nu kom jag ut från werlden på långa resor i ensamhet och stillhet med Biblen, Luthers och Scharaus skrifter bredvid mig.
Då i min neslighet på hafvets öken och i främmande land fick jag ofta erfara huru Den Store Guden gisslar den som Han anammar; ty det dröjde länge innan jag kom till sinnesro. Så att liksom jag hade gräsligt mycket brutit; så fick jag och i synnerhet den första Ostindiska resan gråta bittra bättringstårar; innesluten i min kammare, vid sidan af Guds Ord, ofta i en rysande wärme.


1850 uti Maj månad kom jag hem, gick då om söndagarna och vid andra tillfällen till Lundby och hörde Pastor Holmqvist. Det var vid en af dessa färder en söndag eftermiddag som jag för första gången fick se Magna Bagger. Jag hade på vägen från kyrkan 2 af mina systrar i sälskap, och Magna gick i sälskap med min syster Carolina. Jag hade skeppes båt vid Sandviken, och skulle med syskonen hem, då Carolin aproponerade att Magna skulle få följa med i båten. Jag erbjöd henne genast plats och hon antog anbudet, också att sitta på förnämsta platsen eller till höger om mig.


Hon var skön och täck, och upptog hela min uppmärksamhet; och som jag förut på resan suckat och bedit om en from maka, så tänkte jag der har du henne, och sedan jag hört på mina systrar att Magna var en from förståndig flicka, så kom jag till det beslut dagen efter att skrifva henne till och begära henne till hustru.Magna gjorde i början mycket motstånd; men efter ett år, sedan jag gjort en Ostindisk resa, blef det så styrt af
Gud, att hon blef min, och vi trolofvade hvarandra den 14 juli 1851.
Åter gjorde jag en resa till Ostindien och vid hemkomsten blefvo vi den 7 juli 1852 sammanvigde.
Då fick jag det bästa som Gud gifver här på jorden en skön from förståndig hustru, och i hennes förening har jag fått erfara hvilken sötma der är i den äkta kärleken, då den är i sin trohet. Hvarför det och har behagat den himmelske bäste vännen att förlikna denna söta kärleken vid den evigt ljufliga outsägliga kärleken som der är emellan Honom och Hans brud, den trogna församlingen, såsom wi finna af Höga Wisan.
Men med detta lifvets goda är det ofta så, att det bästa en menniska har är henne mest till tunga och börda. Så har det också för oss utgjort en stor del af lifvets bedrövelser myckna strid, saknad och brist, som Gud i sin kärlek till skickar den falna menniskan till själens hälsa och salighet. Att vi hafva lefvat så skillda ifrån hvarandra, att de första 16 åren vi varit förenade, och under hvilken tid Gud gifvit oss 6 barn, hafva vi varit
skillda åt uti 11 år. Och de 5 åren vi lefvat tillsamman, hafva vi varit på hafvets öken och i främmande land, och under den tiden ofta varit mycket betungad af storm och oväder samt stor hetta uti Indien; men också deremellan haft lugnt och mycket godt af Gud.
Den längre tiden vi varit skilda åt, den ene på hafvet och i främmande land i saknad af så mycket både andeligt och lekamligt godt som finnes i hemmet, men också hafvande mycken tid och stillhet till Guds Ords bruk och bönen. Den andra i hemmet åtnjutande dyrbara förmåner, men också ensamdragande barnuppfostrans börda.


Sålunda hafva vi båda alltid haft den erfarenheten af lifvet här på jorden, ”att hvar dag har sin egen plåga”, och att detta lifvet äfven då det är som bäst, så är det ”möda och arbete”.
Det är en allmänt erkännt sanning att sjömannen lider mycket ondt, och är i saknad af mycket godt här i wärlden.
Så har det och varit under mitt dubbla främlingsskap, en främling och gäst på jorden, samt skilld från fosterlandet. Dertill kommer jag genom den indiska hettan blifvit försvagad till kroppen, med den påföljd att jag sedan mitt 36.ålders år lidit mycket af reumatism, som gifvit mig mången sömnlös natt, och hvilken plåga kommer att följa mig till min död.


En sjökapten har ofta goda inkomster eller är väl betalad i sin tjenst, men då han har hustru och barn att försörja, och därtill såsom det varit min lott, måste hjelpa till att försörja sina föräldrar, de gamla hafva under årens lopp fått af mig omkring sex tusende Riksdaler, så blir ej mycket till öfvers. Efter 20 års kaptenstjenst mest för de rika Dicksons, hvilka menniskor genom min tjenst ökat sina rikedomar med trehundratusende riksdaler; hade jag sjelf till öfvers tolftusen.
Detta är i korthet mitt lefvernes beskrifning för eder älskade barnen, om jag skulle berätta för eder allt flera händelser så blefve det för långt. Den återstående delen af lifvet som det behagar Gud att låta edra föräldrar
lefva; önska wi af allt hjerta att få tjena eder med Guds Ords lärdomar förmaningar och föreställningar, med
förböner och andra kärleks välgärningar Gud till ära. Och bören i med oss alltid tacka Gud som gifvit eder trogna föräldrar, dem Han utan nöd hafver och kallat till sitt rike och härlighet.


Colosser 1:12.13.14 Tacker Fadren som oss hafver beqväma gjort till att delaktiga vara i de heligas arfedel i ljuset. Hvilken oss uttagit hafver ifrån mörkrens wäldighet; och hafver försatt oss i sin älskeliga Sons rike. I
hvilken wi hafva förlossning genom Hans blod, nemliga syndernas förlåtelse.
Efesierbrevet 3:21 Honom vare ära i församlingen genom Christum Jesum, i alien tid, ifrån evighet till evighet. Amen.

Carl Josef Forsell

Copyright (c) s östlund
År 1823 föddes Carl Josef Forsell befälhavare på Svartviksbyggda skonerten Josephine som han
påmönstrar den 6 mars 1847. Josephine avgår fullastad med trä Göteborg den 12 mars destinerad
Malaga med ankomst den 16 april. Från Malaga seglade Josephine i ballast via Konstantinopel till,troligen Galatz där majslast intogs. Via några europeiska hamnar kom Josephine hem till Göteborg
med salt den 2 maj 1848. Forsell lämnar därmed fartyget för gott.
Skonerten Josephine som byggdes på Svartviksvarvet 1845 förliste ballastad på väg från Barcelona till
Galatz.
Forsell var även andre styrman på Svartviksbyggda barkskeppet Svartvik 1843-1844, befälhavare på
fartyget var då nestorn Boo Hjärne. Forsell avled 1849. Hustru okänd.

Alexander Georg Mellander

--------------------------------
Copyright (c) s östlund
År 1822 föddes Alexander Georg Mellander (bilden) i Bro, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Han avled i Göteborg 1887. Han var gift med Henrietta Christina Evelina, född Derle 1832. Jag har  ingen uppgift om när hustrun dog. Indikationer finns på att A. G. Mellander blev gift en andra gång.

Carl Isac Wahlström

-----------------
Copyright (c) s östlund
År 1822 föddes i Göteborg Carl Isac Wahlström, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg.
Han gifte sig 1849 med Sofie Elisabeth Charlotta, född Torén 1825 i Göteborg.
Wahlström överlämnade befälet över barkskeppet Svartvik till andre styrman Fredrik Wilhellm Larsson (1831-1897) i Sundsvall i september 1853; troligen p.g.a. sjukdom. Wahlström avled året därefter. Hustrun
avled 1913.

Gustaf Michael Kraeft

Copyright (c) s östlund
År 1821 föddes Gustaf Michael Kraeft, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Han hade en broder, Hans Eduard, född 1829 som också var befälhavare. Kraeft avled 1882. Han var gift med Johanna Erika,
född Hallström. Men Gustaf Michael K. blev gift en andra gång nämligen med Maria Sofia Adolfina, född Strelow 1833 och avliden 1903.

Adam Richard Gavin

----------------
Copyright (c) s östlund
Adam Richard Gavin (bilden) föddes 1815 och blev en av veteranerna bland befälhavarna
på de Svartviksbyggda fartygen. Gavin förblev ogift och blev sedemera hamninspektör. Han avled 1900. 

Carl Johan Stillström

--------------
Copyright (c) s östlund
År 1821 föddes Carl Johan Stillström (bilden), befälhavare på det år 1850 Svartviksbyggda briggen Prinsessan Louise åren 1856-1861. Han lämnade Prinsessan Louise och sjölivet i april månad 1863. Stillström gifte sig
1851 med Ulrica, född Jonsson 1820. Stillström var även styrman på barkskeppet Svartvik och skeppet Robert Peel, båda byggda på Svartvik; år 1838 respektive 1849. Carl Johan S. avled i Göteborg den 3 november 1867. När hustrun avled är  okänt.
Carl Johan Stillströms föräldrar var underjägaren Jonas Stillström född 1795 och Eva Stina född Carlsdotter 1799.

Anders Jacob von Reis

-----------------------------
Copyright (c) s östlund
År 1820 föddes i Göteborg Anders Jacob von Reis, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Von Reis
började som jungman på briggen Julie som han påmönstrade den 19 augusti 1841. Svartviksbyggda
fartyg som von Reis varit anställd på: styrman på skonerten Oberon byggd 1846; styrman på skeppet
Prins Oscar byggd 1844; befälhavare på briggen Johanna Catharina byggd 1847 och, det sista
fartyget, befälhavare på skeppet Montrose byggd 1853 som han lämnade den 30 augusti 1855 Von
Reis avled 1874. Hustrun hette Mary von Reis , född Blackwood; hennes födelse- och dödstal
okänt.

Carl Johan Söron och Joachim Henrik Svendsen

-------------------------
Copyright (c) s östlund
År 1819 föddes Carl Johan Söron (bilden) i Göteborg, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg.
Han gifte sig sommaren 1846 med Augusta Charlotta född Åkerlund år 1821 i Stockholm. Paret fick sex söner, varav tre blev sjökaptener. Sörons första Svartviksfartyg var skeppet Caledonia som han påmönstrade som styrman 1840.
Från juli 1844 till nyårsafton 1848 var Söron befälhavare på de två första fartygen som byggdes på Svartviksvarvet: Artemise och Svartvik. Carl Johan S. avled 1872, hans hustru Augusta Charlotta avled 1899.

1819 föddes i Bergen Joachim Henrik Svendsen, en av befälhavarna på Svartviksbyggda fartyg.
Joachim Henrik S. avled 1895. Han var gift med Anna Elisabet Johanna, född Benckert 1822. Hustrun
avled 1898. Svendsens sista Svartviksbyggda fartyg synes ha varit barkskeppet Caroline som han
avmönstrade i september 1868.

Herman Benedictus

--------------------------
Copyright (c) s östlund
År 1815 föddes Herman Benedictus Schütz, som kom att bli befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Han var borgare i Sundsvall.
Han avled i Göteborg 1876. Schütz sista svartviksbyggda fartyg var skeppet Prins Oscar. Schütz var
vice ordf. i styrelsen för Sjömanssällskapets skola i Göteborg .
Han gifte sig 1842 med Petronella f. Friberg som avled 1895. Hennes födelseår okänt. Paret hade inga
barn, arvingar blev hustrun Petronellas brorsbarn, sjökapten Carl Friberg.

Johan Hinric Planius och Abraham Larsson

-------------------------------
Copyright (c) s östlund
År 1814 föddes i Karlshamn Johan Hinric Planius som kom att bli befälhavare på Svartviksbygda fartyg. Planius avled i Göteborg 1850. Johan Hinric P. var gift med Christina, född Friberg 1814; även hon föddes i Kalmar. Paret flyttade till Göteborg 1848 där Johan Hinric P. samma år påmönstrade Svartviksbyggda briggen
Johanna Catharina. Johan Hinric Planius hustru avled 1851.

Samma år föddes också Abraham Larsson, som bl.a. blev befälhavare på Svartviksbyggda skonertskeppet Petronella som huvudsakligen gick på Vänern och traden Karlstad-Vänersborg. Larsson avled 1892.

Elias Blomberg

--------------------------------
Copyright (c) s östlund
År 1813 föddes i Göteborg Elias Blomberg som den 24/10 1853 kom att påmönstra Svartviksbyggda
skonertskeppet Clara som befälhavare. Elias B. avled den 28/12 1853 i Ipswich. Alltså endast ett par
månader efter påmönstringen.
Hans hustru var Anna Maria, född Skånberg 1805 med vilken han gifte sig 1835. Okänt  när
hustrun avled. Paret hade en dotter, Ida Elisabeth född 1839.

Carl Magnus Dannberg

----------------------------------
Copyright (c) s östlund
År 1812 föddes på Onsala Carl Magnus Dannberg, befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Dannberg
avled 1883 på födelseorten.
Han gifte sig 1843 med Paulina Johanna, född Clase 1816. Okänt  när hon avled.
Ett av parets barn, Adolf (född 1852) var vid sin bortgång 1949 senior cleri, dvs. landets äldste präst.
Denne pastor Dannberg prästvigdes 1885 och blev, efter en del förordnanden som extra ordinarie
präst, kapellpredikant i Ornö 1891 och komminister i Floda året därpå.
I Floda stannade han till 1 maj 1928, då han avgick som emeritus och flyttade till sin hembygd Onsala.

Carl David Sandberg

--------------------
Copyright (c) s östlund
År 1811 föddes i Lundby, Göteborg Carl David Sandberg som åren 1848-1852 var befälhavare  på svartviksbyggda skonerten Josephine som 1853 förliste i Medelhavet. Sandberg avled i Göteborg ett par år senare.
Carl David S. gifte sig 1844 med H. Elisabet född Carlsson år 1820.
Samma år föddes i Selånger min farmors farfar.

Svante Niklas Nilsson

---------------------------------
Copyright (c) s östlund
År 1809 föddes i Göteborg Svante Niklas Nilsson  (bilden), befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Nilssons första Svartviksbyggda fartyg var skeppet Cecilia som han påmönstrade 1854.
Hans sista Svartviksfartyg blev skeppet Robert Dickson som han avmönstrade för gott 1867.
Svante Niklas N. gifte sig 1833 med Brita Maria, född Apelgren 1809. Båda avled i maj 1885.
Beträffande sjökaptenerna under den här tiden må framhållas att de generellt även måste ha god merkantil erfarenhet, och goda språkkunskaper.

Under utlandsresorna var det ofta sjökaptenens uppgift att självständigt sköta försäljning av de
medförda varorna och inköp av returlaster. Detta bör bnaturligtvis  också ha gällt de Svartviksbyggda
långresefartygens befälhavare.
Befälhavarna var mycket skickliga i många avseenden.

Niclas Anton Hallengren

-
Copyright (c) s östlund-------------------------
År 1808 föddes på Onsala Niclas Anton Hallengren (bilden) som kom att bli befälhavare på Svartviksbyggda fartyg, med mesta tiden på skonerten Axel. Gift med Brita Maja född 1789, avliden 1840.
Niclas Anton H. avled 1898 i Göteborg.
Samma år föddes min farfars farmor. 

Samuel Larsson

------------------------------
År 1807 föddes Samuel Larsson som kom att bli befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Gift med Catharina Maria, född Almgren 1810. Samuel L. avled i Göteborg 1890. Hustrun avled 1887. Befälhavare Larsson arbetade bl.a. på Svartviksbyggda skonertskeppet Julian.

Alexander Hansson

År 1802 föddes Alexander Hansson (på bilden med maka), som kom att bli befälhavare på Svartviksbyggda fartyg.

Han var styrman på skeppet Oscar I och befälhavare på barkskeppet Prins Oscar. Det sistnämnda
fartyget avmönstrade han i mars 1856. Alexander H. var gift med Thalina Jacobsdotter, född 1809.
Alexander Hansson avled den 11 november1886. När hustrun avled är  okänt. Paret hade nio
barn tillsammans, det äldsta, Christina Augusta född 1833 och det yngsta, Charles Emil Ferdinand
född 1851.

Åke Fredrik Ljunggren

År 1795 Föddes i Karlskrona Åke Fredrik Ljunggren (bilden), som kom att bli befälhavare på Svartviksbyggda fartyg.

Ljunggren blev sedermera sågverksägare. Han gifte sig 1833 i Växjö med Christina Helena född
Renström 1811. Åke Fredrik L. avled i Halmstad 1859. När hustrun avled är okänt.
Ljunggrens första Dicksonfartyg var Venus (inte byggd på Svartvik) som han påmönstrade 1834.
Ljunggrens två sista Svartviksfartyg som befälhavare var barksskeppen Artemise och Prins Oscar.
Prins Oscar avmönstrade han 1848 för att aldrig gå till sjöss mer.

2 x Coromantbröllop

----------------------------------------
Min farmors farfars far Pehr Delldén och min farmors farfars mor, Selångerflickan

Märtha Eriksson (Michaelsdotter) gifte sig för exakt 200 år sedan, och firar i år alltså
2 x Coromantbröllop. De kom alltså aldrig att bo på Svartvik.

Lundbergs på Svartvik

Sådana här uppgifter som nedanstående  torde intressera många gamla svartvikare som, liksom den söderut boende Torsten Lundberg råkar stöta på min blogg.
Tack Torsten!

Johan Adolf Lundberg var född 1860 i Norge och kom som "sjökapten" till Svartvik för att jobba med virkestransporterna till sågverket, på vattnet. Han gifte sig med en kvinna från Gånsviken utanför Härnösand, och de födde min farfar Karl Einar (Karl Einars yngre bror = August) , i Svartvik eller Sundsvall 1888, som kom att jobba i ungdomen som sjöman och eldare med pappa Adolf på det lilla skeppet Kvick i Svartvik. Adolf körde senare mellan Sundsvall och Stockholm och ev till Västervik t o r under en längre tid.
Karl Einar utbildade sig s s till ingenjör. Gjorde en hel del jobb år SKF i Göteborg och stannade ibland upp i Uppsala på vägen, där han hjälpte en mindre mekanisk verkstad Osmund, med diverse tekniskt.
Träffade s s sin blivande danska hustru Marie Claus i Göteborg och fick anställning hos Osmund i Uppsala. Min pappa Karl-Einar föddes där 1917. Efter en del problem i Osmund flyttade farfar med familj till Västervik och jobbade några år på verkstad som ingenjör, och utvecklade parallellt en egen båtmotor - Exaktmotorn eller Lundbergsmotor som han lät tillverka i två serier om sammanlagt ca 70- talet exemplar. Efter några år fick han en förfrågan igen från Osmund om att återkomma, vilket han gjorde.
Successivt kom han så att ta över detta företag och det expanderade rätt rejält, så att när jag föddes 1951 hade man ca 100 anställda och en hel del affärer ut i Europa.
Storsäljare var oljebrännare och fabriksugnar som farfar tillsammans med pappas yngre bror Kurt hade ritat
Johan ADOLF Lundberg f.1/7 1860 maka Anna Lovisa Godin
Barn:
1) Hildur (äldst), gift i Sundsvalltrakten
en son i Köping
2) Karl Einar , Uppsala, gift med Marie Claus från Danmark
två söner: Karl-Einar (Torstens far född den 20 mars 1917 i Uppsala), Kurt samt en dotter: Ebba
3) August, Åmål, gift med Ulla
två söner, tre döttrar
4) Anny (yngst), gift med Carl Källgren i Kvissleby

PS
I "Svartvik - ett studiecirkelarbete våren 1990" finns uppgifter om Johan Adolf L:
 (s. 120) "DAG MÅNAD: 25-11 INFLYTTNING 1900: Johan Adolf Lundberg m familj Ångbåtsbefäl MAN: 3 KV: 3 Varifrån: Skönsmon"

Boktips

Nyutkomna "Medelpads flora" utgiven av SBF-förlaget i Uppsala.

Huvudförfattare Rolf Lidberg och Håkan Lindström som tillsammans med Jan-Olof Tedebrand ligger bakom de många inventeringar och ­exkursioner som ligger till grund för boken som borde finnas i alla hem i Medelpad och kanske i alla utflyttade medelpaddingars hem.
736 sidor med informativ text och informativa, vackra bilder.
Imponerande.

Svartviks skola, klass 5, ht 23/8-19/12 1940 och vt 8/1-10/6 1941

--------------------
Två veckor innan höstterminstart började tyskarna att bomba London. En dag senare infördes livsmedelsransonering i Sverige. Dagen innan höstterminens slut fastställer Adolf Hitler  planen för Operation Barbarossa = anfallet mot Sovjetunionen. Elva dagar efter vårterminens slut anfaller Tyskland Sovjetunionen i Operation Barbarossa. Det är oroligt i Europa. Femteklassarna visste eller brydde sig väl inte  så mycket. Desto kämpigare fick deras föräldrar. Deras uppoffringar för framförallt sina barn och deras lojalitet mot sitt land må aldrig glömmas. Ett mycket fint  kapitel i svensk historia.

Lärare Erik "Pelle" Pettersson.

Elever samtliga födda 1929 om inget annat anges.

Sune Bylund född den 15/6 , boende på norra Svartvik (Sune träffade jag igår den 13/11 2010 - han är vid gott vigör).
Henrik F Englund 17/1 Hemmanet
Lennart V Glantz 24/4 Hemmanet
Åke Jonsson (Bergström) 30/10 mellersta Svartvik
Ira K Landell 28/9 mellarsta Svartvik
Bert G Nilsson 18/3 mellersta Svartvik
Gunnar N Nording 13/3 Hemmanet
Bernt E G Olsson 3/11
Per Ivar Palm 20/2 norra Svartvik
Hj. Arne Westerlund 19/8 Hemmanet
Bert Östlund 11/10
Arnt A B Persson 22/10 1928
Volger G Hallberg 10/6 norra Svartvik
Evert K Uppling 11/1 1928 mellersta Svartvik
Valny Rudberg 25/7 södra Svartvik
Gun B I Östlund 12/3 mellersta Svartvik
Gudrun M Sjöberg 14/1 Hemmanet
Birgit Andersson 15/4 mellersta Svartvik
Britt A-M Eriksson 18/2 mellersta Svartvik
Kerstin Forsberg 4/8 norra Svartvik
Sonja P Nyberg 19/8 norra Svartvik
Irene Tunström 7/11 mellersta Svartvik
Hjördis Vesterlund 15/9

Bästa betyg i kristendom ht: Henrik E och Gudrun S; vt: Henrik E. och Gudrun S
Bäst betyg i modersmål, tal & läsövningar ht: Gudrun S och Birgirt A; vt: Gudrun S och Birgit A
Bäst betyg i räkning och geometri ht: Gunnar N, Bert Ö och Birgit A; vt: Henrik E, Gunnar N, Bert Ö och Birgit A
Geografi ht: alla hade B eller Ba; vt: Henrik E och Gudrun S.
Naturkunnighet: ht: alla hade B eller Ba; vt: Henrik E (ett par elever hade Bc)
Historia ht: alla hade B eller Ba; vt: Henrik E, Gudrun S och Birgit A
Välskrivning ht: Bert Ö; vt: Bert Ö och Birgit A
Teckning ht: Per P, Birgit A; vt: Per P och Birgit A
Sång ht och vt: Evert Uppling
Gymnastik med lek och idrott ht: alla hade B eller Ba
Slöjd: bara ett fåtal deltog vad jag förstår