Svartviks IF

Svartviks idrottsförening har årsmöte i början av 1950-talet och fotograferas. Men vilket år är det? Jag gissar 1950. Sittandes från vänster: Axel Eriksson materialförvaltare med ordningssinne, Sven Hjort utförsåkare som galant klarade storstenen i slalombacken på Hemmanet, Björn Wiberg hängiven idrottssupporter, Gösta Söderberg ordförande som helt gick upp i sin syssla, Birger Bohlin tyst stöd, Oskar Berg lite av varje, okänd person och längst till höger Erik Wiklund skidåkare av rang och trogen fotbollssupporter som ofta gjorde resor till stormatcher i Italien.

Ishockey på Svartvik

I början av 1950-talet fick vi med hjälp av SCA en ishockeyplan på Svartvik, strax norr om herrgården. Och en ishockeysektion bildades i Svartviks Idrottsförening. Så småningom kom laget att spela i division fyra. Det var också deltagande i DM och Svartvik fick möta W/Ö (=dagens Timrå IK). I DM-matchen mot Stockviksverkens IF på Bredsandsbanan hade Svartvik räknat med några spelare från Heffners bandylag, och då blivit favoriter. Men Heffnersspelarna ångrade sig så det blev lite svårt för Svartvik i matchen. Jag minns inte resultatet, men förlust blev det. Med inte lite stolthet trots Stockviksförlusten publicerar jag Svartviks laguppställning: S. Östlund (målvakt och yngst i laget), B. Nordin, S. Johansson, S. Persson, D. Jonsson, B. Sylvén, O. Olsson, B.E. Kvistberg, T. Bolin, B. Axelsson, R. Sundström, K. Karlsson (blev sedan målvakt) och O. Engberg. De flesta kom inte från Svartvik, utan Essvik och Kvissleby. När 60-talet inleddes var det slut med ishockeyn på Svartvik.

Dum placering?

En fin lekpark med en liten byggnad som väl skall föreställa Kastellet finns intill herrgården på Svartvik.Väldigt ofta har jag cyklat förbi där, men aldrig sett barn leka där. Var det en miss att bygga den där; Hemmanet, där barnen alltid finns hade väl varit bättre om det nu skulle uppföras en ny lekpark? Den är till för turisternas barn! Ja, men tydligen lyser de också med sin frånvaro. Den är till för att det skall se snyggt och omtänksamt ut! Troligtvis, för så brukar det ju vara.

En Svartviksbild från början av 1950-talet

Utdrag ur artikel i tidningen SIA från början av 1950-talet (jag gissar 1951). Vem har exakt årtal och tidningnummer - min adress i kolumnen till vänster? Reportaget gjordes av Olle Rytterbrant. SCA:s tekniske direktör Ingmar Eidem anslog en dag för SIA:s räkning där rationaliseringsproblem inom SCA ventilerades och diskuterades. Bland annat besöktes Svartviks sulfitfabrik där direktör Eidem tidigare varit driftchef och påbörjade den omdaning av industrin som sedan fortsatte under den nuvarande driftchefen, ingenjör G. G. Stahre. Det är ingen liten förändring som skett på Svartvik. Den största delen av grupp 3, utearbetarna, har försvunnit och endast omkring 20 procent av denna yrkesgrupp är kvar. På Svartvik började egentligen denna stora omdaning med att linbanan mellan kalkstensupplaget och syratornet kasserades. Där hade arbetare tidigare lyft i kalkstenarna, som väger mellan 30-50 kg, i lastkorgen, som tippat stenarna vid syratornet. Men fann den radikala lösningen att använda en lastbil där transporter i stället för linbanan. Lastbilen kunde lastas med en kran försedd med gripskopa och vid syratornet sköter nu en traktor försedd med höj- och sänkbar lastskopa lastningen av kalkhunden. I stället för att man tidigare lyfte varje sten minst två gånger manuellt är det nu ingen som rör vid stenarna med händerna. Mobil kraft har ersatt muskelarbete. Vi har kanske varit alltför bundna av linbanetänkandet inom svensk massaindustri, säger direktör Eidem, och jag anser att man på åtskilliga håll kommer att finna att linbanorna spelat ut sin roll som transportörer inom råvaruindustrierna. De mobila transportmaskinerna är mycket mera användbara, mera praktiska och billigare än dessa väldiga anläggningar med sina stora kaspitalkostnader. Kalkylen för linbanans driftkostnader har ofta varit felkonstruerad, då man inte medräknar de på-och avlastande momenten eller merkostnader på grund av flerskiftsdrift. Vedgården på Svartvik har också genomgått en revolution. Virkeslagret på land har man förut haft ute på en liten ö (”Sandslåa”) utanför fabriken, och rälsbana på ön samt kabelkranen mellan den och virkesupplaget som finns kvar är fortfarande i arbete. Men då virket där tar slut kommer kabelkranen att försvinna från industribilden. På helt ny teknik har börjat tillämpas för det virke som skall lagras för vinterns behov. Den nya transporttekniken är emellertid beroende av att allt virke har samma längd, och därför tas virket upp från sjön via en timmeruppfordring med kapverk. Det virke som skall lagras för vinterbehovet justeringskapas till 4 meters längd och får ramla ned på en specialvagn. Stumpen går tillsammans med i virkesintagningen för den löpande driften. Vagnen med 4 m veden förflyttas med en traktor till vedgården, där en kran med jättegripklor lyfter upp hela vagnslasten på vedtraven. F.n. Behövs två män för att sköta avläggen i traven, men längre fram anser man att kranskötaren skall få sådan vana på jobbet att han klarar det själv. Genom dessa åtgärder har man fått bort det farliga arbetet vid timmerhästen och den tunga och besvärliga timmerrullningen. Problemet med sjunktimret har man dock ännu inte löst vid Svartvik, men vid Essvik har man kommit från den tunga och besvärliga arbetet att stå och med timmerhaken dra upp 'dykare' ur vattnet. Timmerbunten tas där in i en 'blötlåda', vars botten kan höjas, så att även de stockar som håller sig efter botten kommer till ytan. Där återstår alltså bara påstickningen, som också är ett av de tyngre arbetena. Inom koncernen håller man dock på att få en lösning även av detta problem. -Idealet är, att man inte har någon arbetsplats där arbetet är så tungt att inte en kvinna kan sköta det, säger ingenjör Eidem. Vi har inte lyckats ännu på alla platser inom industrin, en vi är på väg. Vid pappmaskinen är arbetet ännu för tungt då massabalarna skall flyttas från pressen till vagnarna som för dem ut till massamagasinet. Men i räknar med en lösning här också. I massamagasinet däremot är problemet löst. I Svartvik har transport- och utlastningsproblemet berörts i tidigare reportage i samband med den Bergmanska lastvagnen, SIA nr 6, 1951. Den bästa lösningen anser man sig dock ha nått vid Ortviken, där truckar helt sköter transporten, men också vid Östrand har gaffeltruckarna övertagit staplingen i massalagret och utlastningen av massan. Birger Olsson, ordförande i Svartviks avdelning av pappers, har en god erfarenhet av det tunga arbete, då han själv arbetat i både kalkstenslastningen och massamagasinet. Han tillhör alltså grupp 3 och ser med en viss saknad att de flesta kamraterna i gruppen försvunnit till andra sysselsättningar inom industrin - såvida de inte har slutat och övergått till annat arbete. - Men det är inte fråga om annat än att utvecklingen på Svartvik varit en bra sak, säger han. Det var inte många av mina kamrater som blev över 60 år. Hjärtat och ryggen stoppade inte, och det är ingen diskussion om att det blivit mycket lättsammare att arbeta i utelagret. Men det finns risker också med denna tekniska utveckling, och det är att vi får för litet folk, att vi i stället för ett tungt arbete får ett jäktigt. Vi är inte överens med företagsledningen om antalet mannar som behövs i massamagasinet utan anser att här har man varit litet för snål och satt för stor tro till att maskinerna skall sköta nästan allt.. Det är u stora omläggningar som skett, men det skulle ha varit tillfredsställande för oss i företagsnämnden att få vara med och diskutera planerna och inte bara konstatera vad som utförts. Vi hade nog också haft en del tips att ge vid omdaningen av arbetsplatsen. Det där med jäktet är en tankegång som Verner Lindfors vill åt också. Han går till och med så långt att han tycker att det var bättre då massa lastades för hand även om han myser välbefinnande då han kör ut ett lass massa på en släpvagnstruck. Nej nu är det alldeles för jäktigt nere i massamagasinet och det hör fan till att jäkta från knappar till krokar och från krokar till knappar. Nej då är det bättre att hantera en bal med kärra och händer. Men då skall man naturligtvis vara en bjässe med kroppskrafter betydligt över det normala som Lindfors har. Det talas om strukturrationalisering och den kan egentligen bara förekomma i fusioner av den art som SCA är. Det finns också exempel på sådan rationalisering vid Svartvik där en bolaget tillhörig trähusfabrik lagts ned till förmån för de två andra inom SCA, Holmsund och Kramfors. Den största delen av svartviksproduktionen har överförts till den sistnämnda fabriken. För att undvika sociala vådor har avvecklingen i Svartvik skett successivt och arbetarnaa fått tillfälle att ta arbete dels inom SCA:s fönsterfabrik i Kubikenborg, dels vid sulfitindustrin i Svartvik. För att lösa problem i samband med avvecklingen har en avvecklingskommitté bildats som fått den svåra uppgiften att så friktionsfritt som möjligt låta fabriken stanna. - Det är tråkigt att en bra arbetsplats försvinner, kommenterar Träindustris avdelningsordförande Gotthard Olsson som tillhört avvecklingskommittén. Från företagets sida har dock gjorts vad som kunnats för att undvika att de anställda skall bli arbetslösa. Men de flesta av oss har blivit brända av osäkerheten inom träindustrin och det är inte många som går till Kubikenborg. Vi tar nog arbete vid sulfitfabriken hellre än någon annanstans.

Befälhavare ( 1/2 )

Befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Ingen garanti lämnas att uppgifterna är korrekta. Ytterligare uppgifter om de nämnda finns, och kanske kan publiceras längre fram i tiden.

Bilden: barkskeppet "Cecilia" byggt på varvet i Svartvik år 1848.

Repr. Tack till Sjöfartsmuseet i Göteborg. Boo Hjärne, född år 1809, död 1869.

Hjärne som alltså "fyller" 200 år i år och avled för exakt 140

år sedan var nestorn bland befälhavarna på de Svartviksbyggda fartygen.

Han gjorde bl.a. fem resor (= fem år!) med fartyget på bilden. Sexton av resorna han gjorde

krävde en bortavaro från hem och familj om mer än ett år. Hur många hamnar runt jorden han lärde känna vet ingen, men att det var väldigt många kan man förstå.

Har presenterats i bloggen tidigare, och, eftersom ahn med sin erfarenhet är så intressant återkommer jag mer till honom i en eller annan form (fortsätter höstvädret [idag den 9 juni har dock dagen faktiskt inletts med hyfsat höstväder och inger förhoppningar] kan det bli rätt snart.).---

Carl Josef Forssell f. 1823, d. 1849. ”Josephine”. Alexander Hansson, f. 1802, d. 1886. ”Prins Oscar”. Johan August Hedlund, f. 1824, d.? ”Axel”. Anders Höök, f. 1790, d. 1844. ”Cecilia”. Åke Fredrik Ljunggren, f. 1795, d. 1859. ”Oscar”, Artemise”, ”Prins Oscar”. Rudolf Emanuel Lindström, f. 1823, d. 1870. ”Montrose”. Hindric Kronhamn, f. 1819, d. 1886. ”Cecilia”. Carl Johan Söron, f. 1819, d. 1872. ”Artemise”, ”Svartvik”, ”Sir Robert Peel”, ”Cecilia”. Carl Johan Stillström, f. 1821, d. 1867. ”Prinsessan Louise”. Johan William Wennerholm, f. 1824, d. 1882. ”Svartvik”, ”Caledonia”,”Elisabeth”, ”Kronprinsen”, ”Caroline”. Charles Otto Bäck, f. 1816, d. 1869. ”Cecilia”, ”Charles Tottie”. Svante Adrian Kihlman, f. 1807, d. 1862. ”Oberon”, ”Prinsessan Louise”, ”Caroline”. Bnegt Nilsson, f. ?. d. 1852. ”Josephine” (möjligen inte Svartviksbyggda ”Josephine”, har motstridiga uppgifter). Charles Josef Ekström, f. 1830, d. 1855. ”Caledonia”, ”Beatrices”. (Avled på resa till Batavia. Bror till ”Svartviks-Ekström”). Carl Isac Wahlström, f. 1823, d. 1854. ”Axel”, ”Eleonore”, ”Svartvik”. Carl Fredric Tryselius, f. 1826, d. 1871. ”Eleonore”, ”Elisabeth”. Carl Johan Blomquist, f. 1815, d. 1859. ”Eleonore”, ”Oscar I”,. Carl Johan Liliehöök, f. 1828, d. 1896. ”Oscar I”. Andreas Olsson, f. 1827, d. 1858. ”Petronella”. Ättlingar får gärna höra av sig. /fortsättning/

Befälhavare ( 2/2 )

/ Fortsättning/

Befälhavare på Svartviksbyggda fartyg. Ingen garanti lämnas att uppgifterna är korrekta. Ytterligare uppgifter om de nämnda finns, och kanske kan publiceras längre fram i tiden.

Axel Eduard Hansson född 1830 död 1901 befälhavare på ”Danube” och ”Cecilia”. Alexander Georg Mellander f. 1822, d. 1887. ”Svartvik”, ”Elisabeth”, ”Marika”, ”Charlotte”. Gustaf Wilhelm Hagman f. 1820, d. 1865. ”Sir Robert Peel”, ”Danube”, Gustaf Adolf”. Adam Richard Gavin f. 1815, d. 1900. ”Cecilia”, ”Caledonia”, ”Oscar I”. Svante Niklas Nilsson f. 1809, d. 1885. ”Danube”, ”Gustaf Adolf”, ”Robert Dickson”. Johan Hinric Planius, f. 1814, d. 1850. ”Oberon”. Anders Jacob von Reis f. 1820, d. 1874. ”Montrose”. Carl David Sandberg, f. 1811, d. 1853. ”Josephine”. Herman Benedictus Schütz, f. 1815, d. 1876. ”Prins Oscar”, ”Oscar I”. Joachim Henrik Svendsen, f. 1819, d. 1895. ”Cecilia”, ”Caroline”. Carl Magnus Dannberg f. 1812, d. 1883. ”Danube”. Abraham Larsson, f. 1814, d. 1892. ”Petronella”. Johan Anders Brockman f. 1824, d. 1866. ”Eleonore”, ”Gustaf Adolf” en resa under vilken han avled. Nicolaus Andreas Hallengren f. 1808, d. 1898. ”Josephine”. Carl Magnus Jonsson f. 1817, d. 1869. ”Josephine”. Johan Fredrik Larsson f. 1834, d. 1890. ”Danube”. Samuel Larsson f. 1807, d. 1890. ”Juliana”, ”Hilda”. Carl Johan Clase f. 1825, d. 1891. ”Oscar I”.

Bilden: Svante Niclas Nilsson. Repr. Sjöfartsmuseet i Göteborg (som tackas). Ättlingar får gärna höra av sig.

Bokmässan i Göteborg

Den 24-27 september i år går bok- och biblioteksmässan i Göteborg av stapeln för 25e året i rad. Seminarieprogrammet kom igår, och det imponerar som vanligt. Över 400 seminarier (och över 900 utställare), varav över 40 handlar om Spanien som är huvudtemat i år. Och naturligtvis uppmärksammas märkesåret 1809 med seminarier (tjuvstart den 23 september på Göteborgs stadsbibliotek) där medverkande bl.a. är Ingvar Carlsson, Yrsa Stenius, Bengt Westerberg, Wilhelm Agrell, Maria Wetterstrand, Horace Engdahl och Merete Mazzarella. Över 700 författare kommer att finnas på plats. T.ex. kommer Isabel Allende, en av världens mest lästa författare; chilenskan som nu bor i Kalifornien. Och Svartvik finns med på ett hörn under bokmässan. Fredagen den 25 presenterar Vibeke Olsson sin bok ”Sågverkskungen – och arbetarna som strejkade”. En roman som tar oss med till Svartvik några dagar under Sundsvallstrejken 1879.

Boxning på Hemmanet

I bakgrunden syns fotbollsplanen och strax ovanför den, till höger, ser vi en lång byggnad: Eston Lindfors' stall.

Stallet som även var lokal för boxningsträning på 30- och 40-talen, och kanske även tidigare . Hårda duster blev det med dåliga boxningshandskar, eller oftare: utan handskar och alltså än hårdare duster.

Till höger (nuvarande Björkvägen) ser vi Nilsson-Sjöös, Nordings och Westlunds hus. Ovanför stallet fanns skjutbanan. I förgrunden min far uppe på Nolbykullen.

Fler och fler hör av sig. Detta är roligt och inspirerande. Skicka alltså gärna ett e-brev med synpunkter, och varför inte ett foto. < Adress 4-5 rader ner i kolumnen här till vänster.

Bilden: Svartviksfabriken omkring 1930.

Hjälp med identifiering önskas.

Adress i kolumnen till vänster.

På baksidan av fotot står det:

"Jag har gått på Idyllen", samlingslokalen alltså.

Det var alltså troligen mannens meddelande till

hustrun, eller tvärtom.

Kanske också ett meddelande sattes på den låsta ytterdörren: "Nyckeln ligger under mattan";

ett vanligt meddelande på den tiden, åtminstone i mitt hem. Varför låste man ytterdörren? Möjligen för att inga barn skulle träda in och leka kurragömma bland kristallvaser (de två), nypolerade möbler och annat man var väldigt rädd om. Kanske också golvet nyligen hade "såpskurats".

Svartviks skola, andra klass vt 1888

Rätt vad det är så dyker en klasslista upp i bloggen. Svartviks skola, andra klass, vårterminen 1888. Ingen uppgift om lärare. Ämnen: innanläsning, kristendom, katekes, välskrivning, räkning,geografi, naturlära, sång,; dessutom betyg i flit och i uppförande.

Otto Forslund, Thomas Larsen, Anders Blomqvist, Leonard Broman, Carl Forsberg, Edvin Gagner, Arvid Persson, Carl Eriksson, Andreas Modin, Ferdinand Granqvist, Edvin Moberg, Carl Sjöberg, Elis Holmström, Oskar Näslund, Axel Nordlund, Harald Olsson, Gunnar Uppling, Oskar Olsson, Per Olsson, Albin Lundvall, Justus Larsson, Adolf Olsson, Lisrit Hammarlund, Anna Johansson, Svea Nilsson, Jenny Gustafsson, Hulda Österholm, Henny Sjöström, Maria Palm, Ada Vestling, Alma Gillberg, Emma Andersson, Elvira Jansson, Elvira Östlund (min farfars syster), Hanna Olsson, Therese Strandberg, Maria Olsson, Lilly Jonsson, Vilhelmina Hofström, Maria Jonsson, Helga Karlsson, Hulda Lindfors, Ellen Berglund, Hulda Holmberg, Lydia Sundberg, Jenny Strandberg, Hillevi Vennerström, Hilma Setterlund, Beda Engholm, Henny Regner, Elida Person och Celina Tornberg.

Kaffé Göken mm

Idén till en ungdomsavdelning inom Svartviks Idrottsförening kom i slutet av 1940-talet från Lennart Glantz och min bror Kurt (bilden längst till höger - efter bärplockning). Inte långt därefter flyttade min bror till Stockholm, varvid det blev Lennart Glantz som kom att bli den viktigaste kuggen när ungdomsavdelningen hade bildats. Och omtyckt sådan kom Lennart att vara i decennier. Ett frivilligt samhällsnyttigt arbete, värd all beundran. Lennart kom även att träna oss pojkar i fotboll. Ungdomsavdelningens möten kom att hållas på kaffe Trevnaden och Idyllen. Kaffe Trevnaden var ett kaffe som Bertil Westerlund och hans hustru Bergliot (”Bella”) kom att öppna i ett par rum i deras hem vid nuvarande Björkvägen. Namnet Trevnaden var kaffeets officiella namn, ”Bella” var ett mer använt namn, men även ”Göken” kunde kaffet kallas. Kafeets specialité var en hårdbrödmacka med ost. Så småningom utökades kaffeverksamheten med en minigolfbana, byggd av kaffeägaren Bertil, och med masonit som främsta material. Här från ett protokoll fört vid möte med ungdomsavdelningen på Trevnaden år 1953: ”$ 1 Den 18/12 1952 hade Svartviks IF:s ungdomsavdelning julfest å lokalen Idyllen. Program: filmförevisning, uppträdande av egna förmågor, julklappsbyte, alla hade en julklapp av minst 50 öres värde. Därefter bjöds det på choklad med bröd, därefter frågesport samt utdelning av diplom till segrarna i Södra Pojklagsserien i fotboll. Följande spelare erhöll diplomet i sin hand: Hans Persson, Leif Hermanson, Lars Jönsson, Stig Östlund, Stig Edebrandt, Sten Backe, Sten Berlin och Åke Eklund.”. Vid möte senare under året (1953) valdes styrelse: Ordförande Lennart Glantz, sekreterare Lennart Gäfvert (sympatiske Lennart som lämnade oss för en kort tid sedan), Kassör Hans Persson (son till Rune P. som ägde affären "Runes" på Hemmanet), Fotbollssektion Stig Östlund (högerinner), Bordtennis damer Anita Eriksson (bosatt Kvissleby, far Axel Eriksson), bordtennis herrar Gunnar Eidem (son till fabrikschefen Ingmar E.), skidor slalom Sune Olsson (son till fackföreningens ordf. Birger), is-sektion Lars-Erik Holmberg (Bilden [ på Nolbykullen] . Son till mångårige kamreren på Svartvikskontoret Erik H., själv gymnasielärare, bl.a. i ämnet ryska), damsektion Maj Hedqvist (dotter till Gösta H. som bl.a. blev vaktmästare på Svartviks skola). Is-sektion? Ja, Svartvik hade ishockey på programmet under ett fåtal år. Bl.a. spelade Svartvik mot Wifsta-Östrand (Timrå IK:s föregångare) på Svartvik. Undertecknad stod i mål, varför resultatet av matchen inte nämns. Minne av matchen är outplåneligt: ett par märken i ansiktet (skydd var inte så bra på den tiden).

Fortsättning lista (2/2) över fartyg som tillhört James Dickson & Co eller enskild Dickson-medlem., men fartyg inte byggda på Svartvik. Första listan (1/2) = se inlägget strax före detta. Götheborg (f.d. Anna). Brigg av furu. Byggd 1818. Förolyckad vid engelska kusten nyårsafton 1821. Hoppet. Brigg av furu. Byggd i Luleå 1781. Förolyckades vid Jutska kusten 1820. Ägdes av Robert Dickson och C Bratt 1813-1820. Därefter helt av Robert D. Hoppet. Galeas av furu. Byggd i Jacobstad i Finland. Ägdes av Robert Dickson, ev. Köpt år 1809. Skrotad 1811.Ev. Ida. Skonert. I James Dickson & Co:s ägo 1848. Såld 1860. Vänersjöfart. James. Galeas. Osäkra uppgifter. Omnämnd 1804-1843. Förolyckad på Vänern 1846. Vänersjöfart. Jenny. Skonert. Byggd på Orust 1845. Såld 1870. Vänersjöfart. Johan. ”Båt”. Förekom 1830. Såldes 1857. Vänersjöfart. Josephine. Galeas. Byggd i Sundsvall 1843. Omnämns 1844; därefter ovisst. Vänersjöfart. Juliana. Skonert. Byggd i Sundsvall 1857. Såldes 1870. Vänersjöfart. Julie. Brigg av furu på cravel. Byggd på Wifsta varv 1839. Såldes 1845. ”Vådligen uppbrunnen i ostindien 1857”. Maria Carolina. Bridd av furu. Ny 1798. Förolyckades 1830 vid inloppet till Mississippifloden. Matrosen (f.d. Mariner). Skepp av ek och furu. Köpt 1813. Sålt 1816. Ägdes av Robert Dickson och J Hull Jr. Miltiades. Barkskepp. Byggd 1846 i Thomas Town, Maine, USA. Köpt 1855. Såld 1868. Befälhavare C Lidbeck. Övergetts 1877. Minerva. Skepp av furu på cravel. Byggd på Wifsta varv 1807. Köpt 1845. Såld 1846. Neptun. Brigg av furu. Byggd i Piteå 1822 (1816?). Förolykad 1823 vid Skagen. Av 12 mans besättning drunknade en. Nils. Galeas. Byggd i Sundsvall 1832 (1833?). Vänersjöfart. Förolyckad 1843 i Norrbotten. Ocean. Barkskepp. Köpt från Gävle 1853. Såld 1864 i London. Oscar. (f.d. Biederman). Brigg av ek och furu. Byggd i Flensburg. Belagd med embargo. Inropad av James Dickson & Co den 20/10 1824 för 4.020 rd banco i Sundsvall. Såld 1838 till Norge. Peter. Skepp. Byggd 813 i Bombay. Köpt från England. Såld i Norge 1857. Befälhavare Hans Edward Kraeft. Sabina. Skonert. Byggd i Hudiksvall 1851. Såld 1855. Förlist 1865 vid Västergarn, Gotland. Sophia. Brigg av ek. Var i James Dickson & Co:s tjänst 1813. Kapat och kondemnerat i Lima. Sophia. Brigantin. (f.d. S:t Peter). Byggd i Stralsund. Ägdes 1808-1809 av Robert Dickson. Förolyckad 1809 på Västerjön. Ström. ”Båt”. Byggd i Inland 1836. Såld 1857. Vänersjöfart. Therese. ”Båt”. Byggd på Orust 1834. Såld 1857. Vänersjöfart. Thure. Galeas. Byggd år ?. Såldes 1857. Vänersjöfart. Venus. Brigg. Byggd i Torneå omkring 1810 och förbyggd på Wifsta varv. Köptes av Robert Dickson och Joseph och Olof hall troligen år 1815. Såldes 1846 till Norge.

Lista över fartyg som tillhört James Dickson & Co eller enskild Dickson-medlem, men fartyg inte byggda på Svartvik. Listan publiceras främst för att få den kompletterad och eventuellt rättad (jag ber om det, min adress i kolumnen till vänster). Listan är uppställd av Christina Dickson och Martin Kiel och en tid efteråt kompletterad av mig. Delägare i listans fartyg kunde vara bl.a. Björnberg, C Bratt, Ekman & Co, John Hall Jr, Thomas Kennedy eller Peter Wennerholm.--- Del 1/2. Albertina, blockskuta, använd 1857-1863 Vänersjöfart. Befälhavare B Olsson. Aurora (f.d. Generation). Briggantin, använd 1813-1815. Förolyckad i Nordsjön april 1815. Befälhavare Watt och J J Lindberg. Bloomer, skepp. Köpt från England 1855. Byggt Sockerville, Canada 1851. Befälhavare Reutercrona, H E Kraeft, C G Rudin, Alex J Kullberg, A E Kullberg. Förlist den 18/1 1882. Carl Bennet. Öppen galeas. Byggd på Ström i Inland 1836. Carl XIV (f.d. Helena Sophia). Brigg av ek. 1809-1825. Förolyckad 1825 vid Dunbar, Skottland. Carl Johan (f.d. Eleonore och ett ryskt fartyg). Skepp av ek. Inköpt 1814. Förolyckad 1815. Carl Johan (f.d. Confidence). Brigg. Byggd 1813. Köpt 1815. Såld 1817. Catharina (f.d. Venus). Brigg. 1813 ägdes hon av Robert Dickson, James Dickson och John Hall jr. Såldes till Niclas Björnberg. Cecilia. Skepp av ek. 1824-1845. Såldes till Norge 1845. Charlotta (f.d. Golden age). Brigg av ek. Byggd 1796. Ägdes av James Dickson & Co omkring 1815. Försvann 1820. ”skepparen med åtta man anses vara drunknade”. Charlotte. Skepp. Byggd 1854 på Wifsta warf till James Dickson & Co. Såldes 1869. Christina Amalia (f.d. Herr von Nagel, Hercules och Christina). Skepp av ek. Köpt 1814. Förolyckad vid franska kusten 1819. Cuba. Brigg av ek (f.d. Gulliver). Inköpt 1813, samma år taget av sjörövare vid kusten av Cuba, nära Havanna. Dennewitz. Brigg av ek och furu. Byggd 1817. Förolyckad 1823 i Spanska sjön. Delphin inköpts ny 1814. Såld till utrikes ort 1828. Osäkert hur länge James Dickson & Co ägde henne. Don Pedro. Galeas. Byggd 1830. Såld 1857. Vänersjöfart. Elisabeth. Brigg. Byggd år 1810?. I James Dickson & Co-tjänst 1818-1838 då hon såldes. Emilia (f.d. Rapid). I James Dickson & Co-tjänst 1855-1858. Köpt i Liverpool. Byggd 1839 i Jakobstad, Finland. Såldes 1858. Befälhavare C G Möller. Glädjen. Brigg. Troligen byggd 1800 i Nedertorneo. Förolyckad 1815 vid Arendal. Götha (f.d. Venus). Skepp av ek. Köptes ny 1813. Förolyckades i Archangel 1818.--- Fortsättning (del 2/2) följer under dagen.