Bilden från Sundsvalls Tidning

En byggnad på "Grindbacksvägen i Kvissleby" brann ner till grunden under natten till tisdagen.
Är det månne f.d. Frälsningsarméns byggnad?
Jag befinner mig ung 40 mil från Kvissleby. Finns det någon som kan upplysa mig om vilken byggnad det gäller? Mitt telefonnummmer och min e-postadress finns i "kolumnen" till vänster.

Först igår kom det till min kännedom att Finn Gagner avled den 10 oktober 2014.
Finn var en av mina klasskamrater under folkskoletiden. En lugn och fin pojke - inte lika odygdig som en del av oss andra - som, tillsammans med sin tvillingbror (båda f.ö. bäst i ämnet historia), passade bäst som "vapensmed" vilket innebar uppgiften att göra pistolliknande träföremål  under våra "krig"- ett oskyldigt krig utan minsta våld i skogarna på Hemmanet.

Rökåkarna på Svartvik. Fotograf Hans Åström.
Vilket år (min adress/tfn i "spalten" till vänster)

Kusinen Stockvik (den bitske kusinen, inte minst när det var fotbollsmatch på gång)

Karbidtillverkningen vid Stockvik. en utmärkt dokumentation:
http://www.lansstyrelsen.se/vasternorrland/SiteCollectionDocuments/Sv/publikationer/rapporter/2008/karbidtillverkningen-vid-stockviksverken-2008.pdf

Mina två bröder, Bert och Kurt, åker skidor mitt emot "Selins Falle" (Hemmanet, Svartvik). Andra världskriget rasar men här råder lycka.
"Selins Falle" borde rätteligen heta "Sjöbergs Falle" idag.
I bakgrunden en av de lador som när höfyllda tillät kullerbyttor, en av de roligaste barndomsaktiviteter vi hade.

Min barndomsdal. Fotat för ung 20 år sedan. Till vänster "Sjöbergs" och till
höger "Kalle Westbergs" (SM3AGQ).Strax till vänster nu ny E4-sträckning (usch).
Till höger västra delen av skogen där vi byggde kojor - "virke" i överflöd fanns
Ursäkta den dåliga bildkvalitén.

Sven-Göran var son till fotbollsdomaren och under en tid vaktmästaren på "plan" (fotbollsplanen på Hemmanet) Gösta, boende i villa vid Slingervägen.

Efter cykeltur den 20 maj 2015 (Ursäkta den dåliga bildkvaliten)

 Förr Torsten ("Totte") Hermanssons villa (som han väl själv lät bygga?). Nuvarande adress Klippvägen, Hemmanet

Restaurangen på Svartvik

7 april 2015
Hej Stig

För att gör göra en lång historia kort  så har jag köpt en Willys Jeep från 1942 som härstammar från andra världskriget. Men efter kriget hamnade den i Sverige och inreggad 1947.

Några ägare senare 1956 hamnar den i Förmannen Tage Westerlunds ägo som är bosatt i Aspby, Prästmon och han reggade om den , från bil till traktor.

Detta får mig att tro att den kan varit rullande inom fabriken. Och 1960 så skrotas den ur registret. Den kanske såldes från fabriken då. Och där försvinner de sista jag vet om den. Jag köpte den på auktion i somras från ett dödsbo.

Så jag försöker spåra alla gamla ägare och blir överlycklig om det skulle finnas något foto eller information om den. Vet du något om den så får du gärna höra av dig

MVH Johan Dahlberg

Svartviks skola 1950

Jag har fotograferat en sida ur Stockviksboken. Ursäkta den dåliga kvalitén; mitt fel.
Vilka av de avbildade minns jag bäst? Sympatiske Sune Olsson, son till "legendariske" fackordf Birger Olsson, en av fackföreningsledarna på Svartvik som betydde så mycket. Ett utdöende släkte som tänkte mer på sina arbetarkamraters väl än på sig själv. Läraren Attergård, min förste lärare i engelska med undervisningen koncentrerad på fonetisk skrift, Hur "the" och "thing" skulle uttalas sitter fortfarande fastklistrat. Om det är rätt är en annan sak. Attergård tycktes komma från den fina världen och märk väl:  kunde engelska; wow. Åkes dotter Britt.Marie (fel ovan?)  Hermansson syster till min klasskamrat Leif. Pappan Åke kunde man f.ö. säkrast träffa (!) på skjutbanan. Ove Thunström, felstavat efternamn ovan (?) kul och framförallt genomsnäll kille. Uppvuxen i en av "rökåkarna" som dock - märkvärdigt nog - inte kunde ta död på Oves pojklivs härliga livslust.

En toppengrabb har lämnat oss

En av mina "storpojkar" på Svartvik har avlidit. En grabb av allra bästa märke som alla av min pojktids storpojkar på Svartvik. Jag blir tårögd. Skulle alla vara som Stig har visat mig att han är; då skulle världen vara skön att leva i. Hoppas att mina ord inte felaktigt uppfattas som överord. STIG VAR EN TOPPENGRABB! Jag känner också stolthet över att Stig tillhörde min äldre bror Berts kompisar och framförallt deras tid tillsammans i slalombacken (båda talangfulla utförsåkare).

Att vara en av Johnsonlinjens radiotelegrafist till sjöss innebar också att renskriva resebrev som skulle till farbror Axel.
Här ett exempel (kopia) gällande en av våra resor Europa-Sydam. västkusten med ms Buenos Aires.
Julen firades i Barranquilla, Colombia. Maracaibo (Venezuela) redd väldigt varmt. I Cartagena, Colombia låg vi intill Älvsnabben vars manskap hororna ratade (grabbarna på Älvsnabben var flott klädda och så, men hade ju inga dollar - vi var rikare). I Guayaquil, Ecuador äntrade tjuvar fartyget men inga problem. Under hemresan gungade det ganska rejält. Hamburg blev sista hamnen före Helsingborg och Sverige där jag avmönstrade för gott. Nu för sent att ångra sig.

Frälsningsarmens lokal på Svartvik (där jag gick i söndagsskola)

Ur "Industriminnen i Västernorrland" del § Sundsvallsområdet

Förtryckta kvinnor i Svartvik söker lyckan annorstädes samt annat emigrationsnoterat

Svartviks kyrkobok, utflyttningslängd 1896-1905. Emigrationen från Svartvik under de här åren toppades åren 1902 och 1903. Störst emigration från Svartvik skedde dock åren 1879-1880 (obs strejkåret) och i början av 1890-talet. Tillgång till arbete för kvinnorna  minskade under de två sista decennierna av 1800-talet (splitvedsjäntorna - den största kvinnliga yrkesgruppen - fanns kvar in på 1900-talet).
Bilden ovan visar bl.a. att de 17-åriga svartviksjäntorna Josefina och Anna Maria samt 16-åriga Jenny tvingades "fly" till Amerika från  Svartvik år 1903. Man blir rörd vid tanken. En ung svartvikspojke, 16-årige"gangnaren" finns som synes också med i utdraget. Slavarbeterskan (= pigan) 23-åriga Anna hade tur och behövde bara "fly" till Stöde.

1902 emigrerade familjen Eriksson till Amerika. Erik med hustrun Märta och de tre barnen Erland, Einar och Estrid. Vi hoppas att det efter mycket slit till slut gick bra.

När jag har gått igenom utflyttningslängder frapperas jag av hur många "Tolf" som emigrerade från Svartvik till Amerika. Här ovan (gäller år 1902) fyra av dem. Ovan syns också Johanna (?) Selina som lämnade Svartvik för Afrika. Känner Du till den historien vänlig hör av Dig. Man kan också undra över om 14-årige gossen Alfred
lämnade Svartvik ensam. Liksom varför, om de var gifta, Hilma inte följde med Arvid till Amerika utan flyttade till Stöde.

Men det fanns ju sådana (inte många) som emigrerade från Amerika och även någon som emigrerade från Australien (kanske också någon från Brasilien). Historierna om de i denna bild nämnda vet jag inget om, men en av mina farbröder som emigrerade från Svartvik till Amerika kom att återvända.
Är Johan och Kalle återvändare. Är 30-årige Ernst också återvändare eller en svartvikssjöman som år tillbaka (kan t.o.m. vara över 10 år) strandade på en annan kontinent än Amerika?

Några kändisar från första hälften av 1900-talet. Ur Njurunda församlingsbok 1900 – 1912 Fol 1-240, Svartvik

Klicka en gång på bilderna för bättre läsbarhet (som synes har jag inte ansträngt mig vad gäller fototekniken, ursäkta mig för detta:

Nedan, Knut Erland eller mer troligt Albert Erland = Astas och Åkes far

Nedan, bland andra Karl = Sten och Karl-Eriks far

Ovan, Olof Julius = Julle (som hamnade på Draghällan)?

Bland andra Erling i rökåkarna:

Ovan, bland andra Ejnar, känd från dåtidens skolvärld (= Njurunda)

Fler kommer så småningom liksom lite av kommentarer