.

.
Ovan Svartviks sulfitfabrik - nu borta .

26 sep. 2021

 

Eina Dexter har somnat in – var första kvinnan i Sverige att ta SM-guld i pingis

16-åriga Eina Eriksson satte Sundsvall och Svartvik på kartan när hon 1946 tog hem den första SM-titeln på damsidan i pingis. Fler skulle det bli innan hon emigrerade till USA. På ålderns höst återvände hon till Svartvik. I somras, den 8 juli, somnade hon in efter en tids sjukdom.
– Min mamma var envis och målmedveten, berättar sonen John Dexter.



Energiknippet Eina Dexter föddes 1928 på Svartvik, hennes flicknamn var Eriksson och hon älskade idrott.

Svartviks IF blev därför en grundpelare i hennes liv och hon tränade hårt och målmedvetet. Hennes kärlek till främst bordtennisen öppnade många dörrar för henne. Föreningens bordtennissektion var under flera decennier en av distriktets främsta, inte minst på damsidan där Eina var pionjär.

Eina var yngst i syskonskaran med sex storebröder och en äldre syster. Det tror hennes son John Dexter gav henne skinn på näsan.

– Mamma var liten, snabb och envis och tampades med sina äldre syskon för att ta plats, säger han och lägger ett brev fyllt med tidningsurklipp på bordet.

Tidningsrubriker som "Blixt-Eina", "Norrlands bästa", "Mästarinna i bordtennis" på gulnat dagstidningspapper vittnar om henne storhet.

Bordtennis kom att bli hennes signum och hon tackade aldrig nej till att ta en match mot goda vänner.

– Vi hade ett pingisbord i källaren när jag växte upp och jag vet att hon spelade tills för bara något år sedan, berättar sonen.

Einas spelstil var enligt tidningen AT-sporten energisk och taktisk. I en SM-rapportering från 1949 beskrivs hon som säkerheten själv när hon tog hem sitt andra SM-guld och ytterligare två guld skulle det bli.

1950 fick hon tjänstledigt från sitt arbete på SCA och flög till USA för att lära sig språket. När hon två år senare kom tillbaka till Svartvik tog det inte lång tid förrän hon bestämde sig för att emigrera.

I Seattle träffade Eina Johns far, de gifte sig 1955 och flyttade till Skokie, en förort till Chicago där deras son föddes 1959. De valde att gå isär och Eina uppfostrade John själv.

Eina har trots det långa avståndet alltid tyckt det varit viktigt att resa hem för att hälsa på, ofta i flera månader under sommaren.

– Jag var som sjuåring med för andra gången och då lärde jag mig mycket svenska och fick gå i skolan med min kusin Stefan, berättar John.

Han minns att de blev intervjuade av en journalist och att bilden på dem hamnade på tidningens första sida.

För cirka tio år sedan flyttade Eina tillbaka till Sverige och bosatte sig givetvis på Svartvik. Hon missade aldrig en hemmamatch med fotbollsherrlaget i rött och vitt och hon deltog ofta i söndagsgudstjänsten i Njurundas kyrkor dit hon körde själv i sin Amerikanare med märket Oldsmobile.

– Hon hade alltid spännande historier att berätta men det var aldrig så att hon skröt om det, berättar Johns kusin Ulf Lindberg.

Han minns en lång och lite fräck limerick som hon kunde utantill.

– Den skrev hon på tåget till VM i Budapest tillsammans med bland andra sportjournalisten Bengt Grive, som hon spelade dubbel med i landslaget, säger Ulf Lindberg.

Enligt John packade Eina ihop allt hon ägde när hon reste mellan USA och Sverige.

– De två väskorna var nästan större än henne och en gång vid bagagebandet på Arlanda skyndade sig Börje Salming fram och lyfte av dem åt henne, säger han och skrattar.

De sista två åren har kantats av sjukdom men det höll Eina för sig själv. En vecka innan hon somnade in flyttade hon till ålderdomshemmet Skottsundsbacken. Ett boende som hon såg fram emot.

En vacker sensommardag i början av september begravdes Eina Dexter. Hon blev 92 år. Sonen John hade med sin fru rest från Seattle till Sverige för att vara med vid gravsättningen där de tillsammans med närmaste släkt och vänner tog ett sista farväl av henne.

16 sep. 2021

 





I Svartvik låg det för länge sedan en rad arbetarbaracker längs gamla kustlandsvägen. De hade byggts under sågverksepoken på 1800-talet, från 1830-talet och framåt. Längst ut åt norr låg de så kallade Matforsbyggnaderna, två stora tvåvåningsbyggnader ett stycke norr om kyrkan. När den nya kustlandsvägen byggdes 1946 revs större delen av de gamla arbetarbostäderna vid Svartvik. Men Matforsbyggnaderna och några få ytterligare byggnader såsom Gillska stugan högre upp fick stå kvar.

Svartvik var utskeppningshamn åt Matfors vattensåg. Svartvik och Matfors ägdes båda av handelshuset James Dickson & Co. Men på 1870-talet överflyttade de sågningen från Matfors till Svartvik, där först en ångsåg med fyra ramar byggdes 1873-74 och därefter ytterligare en såg om tolv ramar 1877-78, varefter vattensågen i Matfors lades ned. Flertalet av de anställda lämnade Matfors, en del av dem tog Dicksons med sig till Svartvik. De tog också med sig två av de stora timrade arbetarbarackerna därifrån. Dessa monterades ned och flottades på Ljungan som andra sågade trävaror, varefter de återuppfördes i Svartvik. Detta skedde troligen år 1878. I Svartvik fick de namnet Matforsbyggnaderna. Sedan sålde Dicksons anläggningarna i Matfors.

När husen återuppfördes i Svartvik höjdes taken så att det gick att få in några lägenheter på vinden också. Husen reveterades sedan och färgades gråvita.

Matforsbyggnaderna var troligen byggda på 1850- eller 1860-talet, då Matforssågen åter byggdes ut. Med tiden kom husen att bli omoderna och kändes obekväma, de fick aldrig vatten och avlopp och uppvärmningen skedde med vedspis i köket. År 1950 revs den ena av byggnaderna, då man ansåg att den inte längre hade någon funktion. I december 1960 revs även den återstående. En epok i Svartviks historia var slut.

 



Alva (1893) i vit blus, sitter till höger i soffan. John (1889) längst ner till höger i bilden. Till vänster om Alva sitter hennes far Kalle, Karl Olof Bäcklund (1864/Nysätra) Personer från vänster stående: 1/Halvar 2/Putte 3/Lasse 4/Emmy 5/Gustaf 6/Greta 7/Alvar Sittande: 8/Estrid 9/Anny 10/Kalle 11/Alva 12/LillJohn (från nätet)

8 sep. 2021

 

Administrativ historik

Njurunda landskommun inrättades den 1 januari 1863 i Njurunda (med Svartvik ) i Medelpad när 1862 års kommunalförordningar trädde i kraft. Kommunen förblev opåverkad av Kommunreformen 1952

År 1971 infördes enhetlig kommuntyp och Njurunda landskommun ombildades därmed, utan någon territoriell förändring, till Njurunda kommun. Tre år senare uppgick dock kommunen i Sundsvall (Svartvik ingår alltså nu i Sundsvalls kommun) /Wikipedia



Ur "Det gamla Njurunda" (del 1) från 1922 och skriven av Emil Löfgren:

Njurunda är än idag det ur havet uppstigande, ty för varje år lägges en remsa av flera centimeters bredd omärkligt till dess ytinnehåll. Landhöjningen har icke blott varit utan är än idag av största betydelse för denna socken.

Av lämnade uppgifter och meddelanden om farleders igengrundning att döma, skulle landhöjningen kunna räknas till 1,4 meter per  100 år.

Med stöd av höjdsiffrorna å Generalstabens kartblad ger siffrorna härunder  den ungefärliga tid, de olika delarna av Njurunda under vatten.

Medskogsberget höjd över havet 245 meter

Omsberget 217 meter

Nolbykullen 179,7 meter

Svartviksberget 135 meter

Essvikshöjden 99 meter

Klockarberget 65 meter

Björkön 37,8 meter

Galtström 15 meter

Landet mellan Medskogs- och Omsberget 153 meter

Egnahemmen Svartvik 43 meter

Kyrkmon 12,77 meter

Omsbergets höjd över havet uppges också vara 153 meter (Det fanns/finns väl bara ett "Omsberget" i Njurunda?

Anm. fler berg uppges i Löfgrens tabell men de är ointressanta för oss.

Med stöd av detta kansägas, att den nu odlade och bebyggda delen av Njurnda till största delen låg under vatten och att de flesta av socknens berg stucko upp som skär ur dåtidens hav. sammanhängande landsträckor funnos endast i nordligaste och sydligaste delarna av socknen. 

( Exempel: Medkogsbergets antal år över havsytan är 20.400, Nolbykullen 14.900 och Svartviksberget 11200.

Sveriges första bebyggande skedde senast år 10.000 f. Kr. Då fanns av Njurunda med sitt Svartvik endast de högsta bergen samt trakten mellan Medskogs- och Omsbergen.


Administrativ historik

Njurunda landskommun inrättades den 1 januari 1863 i Njurunda socken i Medelpad när 1862 års kommunalförordningar trädde i kraft. Kommunen förblev opåverkad av kommunreformen 1952

År 1971 infördes enhetlig kommuntyp och Njurunda landskommun ombildades därmed, utan någon territoriell förändring, till Njurunda kommun. Tre år senare uppgick dock kommunen i Sundsvalls kommun.


Kyrklig tillhörighet

I kyrkligt hänseende tillhörde kommunen Njurunda församling.an sägas att den nu odlade och bebyggda delen av Njurunda till största delen låg under vatten



Nutid:
Nolbykullen med Nolby i förgrunden och Svartviks Hemmanet på andra sidan,
.där Svartviksberget skymtar.Slalombacken kan också ses.
Upptill till vänster skymtar Medskogsberget och Omsberget.
Längst ner till höger skymtar en (liten) del av Bottniabanan.
Min farfar  Ferdinan, mormor  och morfar bodde i Nolby,
alltså på hitsidan av Nolbykullen,
Mitt barndomshem låg/ligger på bergets andra sida.
Detta innebar att jag med barndomsvänner "promenerade"
 över berget för att komma tillmormor
och få saft och äggkaka
 (sockerkaka på nysvenska).
Det var inte ofarligt att "promenera" över berget
förstår jag NU (vi var i tioårsåldern och oaktsamma och glada över sommarlovet)

Hemmanet, Svartvik. I bakgrunden Svartviksberget:



 I maj 1732 besteg Carl von Linné Nolbykullen, där han bland annat hittade ett uvbo med ungar och ägg i. "Sannerligen ett högt bärg", konstaterade han i sina anteckningar. Han noterade även att det på kullen fanns en vårdkase (en stapel av ved med en tjärtunna längst upp), redo att tändas för att varna befolkningen om fienden närmade sig. 

Köksträdgården i Svartvik

 Köksträdgården i Svartvik

Sommaren 2020 påbörjades återskapandet av Köksträdgården vid Herrgården i Svartvik. Det var ett samarbete mellan Sundsvalls Kommun, SPF Nivren och Svartviks Kulturarv.

Under ledning av Margareta Nordström, SPF träffas en grupp på 10 personer i köksträdgården varje onsdag för att rensa, sätta potatis, plantera och umgås.

Skörden som blir till hösten kommer Café Svartvik och Herrgården kunna ta dela av. En del kommer kanske att lottas ut när det blir ”skördefest” till hösten.

Alla är välkomna för att titta hur allt växer men även om man vill bidra på något sätt.
Den 10 juni var det återinvigning av köksträdgården och då kunde man lyssna på trubadur i Engelska parken och se vad som hänt i trädgården.


Jag gissar att det är f.d. kamrer Holmbergs dotter, tillika Svartviksvännen Margareta (och saknade "Firres" syster) som ligger bakom idén till det hela.








Se bilder från trädgården på sidan www. njurunda.nu/se-gora/kokstradgarden-i-svartvik/

6 sep. 2021

 


Matforsbyggningen i Svartvik rivs i december 1960.
Foto: Paul Lindgren, Sundsvalls museum


I Svartvik låg det för länge sedan en rad arbetarbaracker längs gamla kustlandsvägen. De hade byggts under sågverksepoken på 1800-talet, från 1830-talet och framåt. Längst ut åt norr låg de så kallade Matforsbyggnaderna, två stora tvåvåningsbyggnader ett stycke norr om kyrkan. När den nya kustlandsvägen byggdes 1946 revs större delen av de gamla arbetarbostäderna vid Svartvik. Men Matforsbyggnaderna och några få ytterligare byggnader såsom Gillska stugan högre upp fick stå kvar.

Svartvik var utskeppningshamn åt Matfors vattensåg. Svartvik och Matfors ägdes båda av handelshuset James Dickson & Co. Men på 1870-talet överflyttade de sågningen från Matfors till Svartvik, där först en ångsåg med fyra ramar byggdes 1873-74 och därefter ytterligare en såg om tolv ramar 1877-78, varefter vattensågen i Matfors lades ned. Flertalet av de anställda lämnade Matfors, en del av dem tog Dicksons med sig till Svartvik. De tog också med sig två av de stora timrade arbetarbarackerna därifrån. Dessa monterades ned och flottades på Ljungan som andra sågade trävaror, varefter de återuppfördes i Svartvik. Detta skedde troligen år 1878. I Svartvik fick de namnet Matforsbyggnaderna. Sedan sålde Dicksons anläggningarna i Matfors.

När husen återuppfördes i Svartvik höjdes taken så att det gick att få in några lägenheter på vinden också. Husen reveterades sedan och färgades gråvita.

Matforsbyggnaderna var troligen byggda på 1850- eller 1860-talet, då Matforssågen åter byggdes ut. Med tiden kom husen att bli omoderna och kändes obekväma, de fick aldrig vatten och avlopp och uppvärmningen skedde med vedspis i köket. År 1950 revs den ena av byggnaderna, då man ansåg att den inte längre hade någon funktion. I december 1960 revs även den återstående. En epok i Svartviks historia var slut.

www.sundsvallsminnen.se

 

Hemmanet med omgivning – En del av Svartviks industrihistoria

                             Vängåvans bokhandel i Sundsvall

 


5 sep. 2021

 


Okänt fartyg  (hör av er ni som kan identifiera henne) vid Svartvikskajen. Väntar på att bli massabals-lastad. Byggnaden massamagasinet. Bör vara fotat omkring år 1950 (?).

Bakom fartyget skymtar den lilla ön "Klampenborg" (förr under den ociviliserade tiden kallad "Dårholmen" av många.)

Yrkesfördelningen år 1850 i Njurunda socken

Antal.

Bönder   1039 landbönder (dvs arrendatorer) torde även ingå

Torpare  361 även kolare torde ingå

Järnbruk  234 alla vid bruken bosatta kategorier från bruksägare över bokhållare, smeder, gesäller och torpare till inhysningar

Sågverk  -

Övrig industri  170

Sjöfart -

Fiske 9

Handel, samf., gästgiveri  7

Allm. tjänst och fria yrken  227 utom ämbetsmän främst hantverkare

Arbete av obestämt slag  3

Inhysingar, fattighjon etc.  278

Övriga  5

För varje yrkesutövare är även familjemedlemmar samt tjänare inräknade. Det är nte möjligt urskilja tjänstefolket från barnen, då de är  sammanräknade i mantalslängden. Av den anledningen saknas även  en grupp tjänare i tabellen. Skogsarbetare och kolare saknas också. Det beror på att arbetet i skogen dels var kombinerat med annat arbete, som främst torde ha utförts av jordbrukare inklusive torpare, dels utfördes av säsongsarbetare från andra trakter som inte mantalsskrivits inom distriktet. Men dessutom 8nverkar inte minst den omständigheten att "skogsarbetare" var en yrkesbenämning som ännu nte existerade inom mantalslängdernas standardiserade beteckningar.ngen dominerades där helt av jordbruket

 Källa: GEOGRAPHICA (Skrifter från Uppsala Universitets geografiska insttution) Nr  26

4 sep. 2021



Nolbykullen speglar sig i Fiskdammen
( Hemmanet till v. Nolby till h. ) Bild
från den intressanta hemsidan 
" Memorylane"


Det för oss svartvikare så viktiga berget Nolbykullen (även kallad Gumsekullen p.g.a. dess  påstådda - från särskilt håll likhet med en gumse - lär vara 179 meter högt. Kära läsare : kan Ni bekräfta el. dementera den höjden ?  Min adress hittas i loggen


Att en vintermånskenskväll skida runt Fiskdammen, med sitt utmärkta skidspår (åtminstone tidigare år), är en alldeles speciell fin och effektiv själsläkande upplevelse.



Nolbykullen ?

1 sep. 2021

För 200 år sedan

Samma år som Fjodor Dostojevskij föddes och Napoleon Bonaparte avled (om just detta skulle vara så intressant;):

Min (jag Stig) mammas mormors morfar Jonas Sperring, född 1793,  och mormor Lisa Lång, född 1799, gifter sig den 8 juni 1821. Så det så!

Svartviks Herrgård börjar att byggas detta år (1821).

Hösten detta år  arbetar på Svartviks lastageplats ung. 20 personer.