August Moberg som här omnämns var min mormors broder.

Krigets umbäranden

minut för minut

DOKUMENT. En del av materialet är handskrivna original. BILD: ANNIKA CARLSSON

MAJ-LOUISE WILKMAN 
28.11.2017 06:00

Om allt går vägen ska krigsdagböcker och annat material få 

ett nytt hem hos Borgå Reservofficersklubb. Materialet doneras av

 Raymond Moberg, son till jägarmajor August Moberg.

August Moberg var chef för Avdelta bataljonen 19, Er. P 19, under vinterkriget och senare chef för andra bataljonen vid JR 24. Den bataljonen grundades den 20 juni 1941 och upplöstes den 10 mars 1942.

– Efter inbördeskriget stannade pappa i arméns rullor och 1927 blev han utnämnd till chef för Nylands södra skyddskårsdistrikt som omfattade Borgå med omnejd. Det betydde att vår familj flyttade till Borgå. Han hade sitt kansli i ett hus mittemot Borgå lyceum och jag minns att jag då och då sprang på besök dit.

Distriktet upplöstes i oktober 1939 och Er. P 19 grundades. Till bataljonen kallades svensktalande reservister i åldern 35–40 år, huvudsakligen från östra Nyland, från Borgå, Sibbo och Lovisa. Under vinterkrigets första månader var bataljonens främsta uppgift att skydda kustområdet Pellinge-Kabböle. Överste Lars Stenström skriver i boken Krigsvägar – Finlandssvenska fältförband 1939–44 om Pellinge kustavsnitt att avsnittets uppgift var att begränsa fiendens rörelsefrihet, avvärja fiendens framträngande till Borgå och Lovisa och göra sjötrafik möjlig längs kusten. Han konstaterar att någon egentlig stridsverksamhet inte förekom om man frånser fiendens bombningar och truppernas försök att avge luftvärnseld med den ringa beväpning som stod till buds.

Till fronten

I krigsdagboken beskrivs olika händelser under vinterkriget minut för minut, till exempel den ryska bombningen av Isnäs den 29 januari 1940 och bombningen av Borgå den 13 februari. Kort efter de här händelserna måste bataljonen lämna hemtrakten och förflytta sig till fronten, till striderna vid Viborgska viken.

– Det skedde den 17 februari. Bataljonen bestod då av 23 officerare, 163 underofficerare, 468 man och 89 hästar. Ungefär en tredjedel av bataljonen stupade, sårades eller försvann. Förlusterna var speciellt stora under vinterkrigets sista dagar, säger Raymond Moberg.

Det är förvånande att någon över huvud taget kom hem med livet i behåll. Förutsättningarna för överlevnad var små och utrustningen var så gott som obefintlig. Raymond Moberg berättar bland annat att flera av männen saknade uniform och var tvungna att fästa kokarden i skinnmössan.

Hans fars rapport över krigets sista dagar, den 8–13 mars, är beklämmande läsning.

Det förelåg brister i utrustningen i det att bataljonen helt saknade tält. Denna brist var ägnad att på allt sätt nedsätta stridsdugligheten emedan intet tillfälle gavs till vila och värme. Ombyte av fotbeklädnad kunde ej heller komma i fråga. Bataljonen var praktiskt taget 10 dagar under bar himmel utan möjlighet till värme eller sömn. Männen sovo i de snögropar de grävt i eldställningarna. På grund av att ingrävningar ej kunde utföras till följd av för kort tid och den frusna marken uppstod förluster vid artillerield. Bristen på kartor gjorde även att alla orienteringar blev svår. För övrigt redde sig manskapet efter omständigheterna väl och endast få fall av nervsammanbrott förekom.

– Dessutom var det ungefär 40 grader kallt. Tänk dig tio dagar utan tält eller möjligheter att värma sig, säger Raymond Moberg.

Den värsta dagen med tanke förlusterna inföll den 12 mars.

– Då stupade 18 man, 12 sårades och 2 försvann.

Utrustning

Materialet ger oss också en uppfattning om de dåtida förbindelserna. Raymond Moberg visar fram ett av flera meddelanden som skrivits för hand på rutigt papper och som med hjälp av kurirer skulle nå de yttersta gränspositionerna. Meddelandet på det här rutiga pappret säger det att fred skulle inträda klockan 11 den 13 mars och att bataljonen skulle dra sig en kilometer tillbaka.

Raymond Moberg har också från annat håll fått uppgifter om hur dåligt utrustad bataljonen de facto var.

– För några år sedan följde jag med uppvaktningen vid hjältegravarna i Borgå under självständighetsdagen. En man i 50–60-årsåldern kom fram till mig och berättade om sin far som hade hört till Er. P 19. Han berättade att bataljonen hade fått gevär från Sverige, det var Mausergevär som svenska militären hade avslutat användningen av på tjugotalet. Gevären var i så dåligt skick att kulan vid övningsskjutning nådde måltavlan sidledes.

Några segrar deltog Er. P 19 inte i. Bataljonen kom ut under den tyngsta delen av vinterkriget och stred under svåra förhållanden på de blodigaste slagfälten.

För framtiden

Krigsdagboken över JR 24:s andra bataljon är uppbyggd på samma sätt. Den redogör dag för dag för händelserna under kriget och berättar om förlusterna, om vem som stupat, sårats eller försvunnit.

Raymond Moberg övertog krigsdagböckerna och övrigt material efter faderns död på sextiotalet. Han har fått sina barns samtycke till att ge över böckerna till Borgå Reservofficersklubb.

– Krigsdagböckerna i original är handskrivna och finns hos Riksarkivet. De krigsdagböcker som fanns i min fars ägo är maskinskrivna kopior som skrevs ner speciellt för honom och de blev hans personliga egendom. De handskrivna meddelandena är däremot de ursprungliga. Riksarkivet ska granska dem och sedan bestämma om jag kan överlåta dem till reservofficersklubben. Eventuellt ställs dokumenten ut i Dragsvik före överlåtelsen.

Han säger att det för honom känns viktigt att göra materialet öppet för allmänheten.

– Jag tänker på sonsöner och sondöttrar till dem som hade sin farfar i bataljonen. Jag vill att de ska kunna se hur hemsk upplevelsen var för dem som deltog i kriget. De skulle ut till fronten utan materiel och skjutvapen, de hade inte ens tält.

Han ser krigsdagböckerna också som en påminnelse för framtiden om att människor som ska försvara vårt land måste ha förutsättningar att försvara sig.

– Situationen ska aldrig någonsin få bli lik den vi hade då.

FAKTA

August Moberg

Född i Malax 15 februari 1896, dog den 4 september 1961.

Anslöt sig som frivillig till jägarutbildningen i Tyskland och deltog i första världskriget på Tysklands sida.

Anlände till Vasa i februari 1918 tillsammans med övriga jägare.

Efter inbördeskriget tjänstgjorde han i Björneborgs regemente och från och med mars 1924 i Nylands regemente.

Källa: Wikipedia