Sven-Göran var son till fotbollsdomaren och under en tid vaktmästaren på "plan" (fotbollsplanen på Hemmanet) Gösta, boende i villa vid Slingervägen.

Efter cykeltur den 20 maj 2015 (Ursäkta den dåliga bildkvaliten)

 Förr Torsten ("Totte") Hermanssons villa (som han väl själv lät bygga?). Nuvarande adress Klippvägen, Hemmanet

Restaurangen på Svartvik

7 april 2015
Hej Stig

För att gör göra en lång historia kort  så har jag köpt en Willys Jeep från 1942 som härstammar från andra världskriget. Men efter kriget hamnade den i Sverige och inreggad 1947.

Några ägare senare 1956 hamnar den i Förmannen Tage Westerlunds ägo som är bosatt i Aspby, Prästmon och han reggade om den , från bil till traktor.

Detta får mig att tro att den kan varit rullande inom fabriken. Och 1960 så skrotas den ur registret. Den kanske såldes från fabriken då. Och där försvinner de sista jag vet om den. Jag köpte den på auktion i somras från ett dödsbo.

Så jag försöker spåra alla gamla ägare och blir överlycklig om det skulle finnas något foto eller information om den. Vet du något om den så får du gärna höra av dig

MVH Johan Dahlberg

Svartviks skola 1950

Jag har fotograferat en sida ur Stockviksboken. Ursäkta den dåliga kvalitén; mitt fel.
Vilka av de avbildade minns jag bäst? Sympatiske Sune Olsson, son till "legendariske" fackordf Birger Olsson, en av fackföreningsledarna på Svartvik som betydde så mycket. Ett utdöende släkte som tänkte mer på sina arbetarkamraters väl än på sig själv. Läraren Attergård, min förste lärare i engelska med undervisningen koncentrerad på fonetisk skrift, Hur "the" och "thing" skulle uttalas sitter fortfarande fastklistrat. Om det är rätt är en annan sak. Attergård tycktes komma från den fina världen och märk väl:  kunde engelska; wow. Åkes dotter Britt.Marie (fel ovan?)  Hermansson syster till min klasskamrat Leif. Pappan Åke kunde man f.ö. säkrast träffa (!) på skjutbanan. Ove Thunström, felstavat efternamn ovan (?) kul och framförallt genomsnäll kille. Uppvuxen i en av "rökåkarna" som dock - märkvärdigt nog - inte kunde ta död på Oves pojklivs härliga livslust.

En toppengrabb har lämnat oss

En av mina "storpojkar" på Svartvik har avlidit. En grabb av allra bästa märke som alla av min pojktids storpojkar på Svartvik. Jag blir tårögd. Skulle alla vara som Stig har visat mig att han är; då skulle världen vara skön att leva i. Hoppas att mina ord inte felaktigt uppfattas som överord. STIG VAR EN TOPPENGRABB! Jag känner också stolthet över att Stig tillhörde min äldre bror Berts kompisar och framförallt deras tid tillsammans i slalombacken (båda talangfulla utförsåkare).

Att vara en av Johnsonlinjens radiotelegrafist till sjöss innebar också att renskriva resebrev som skulle till farbror Axel.
Här ett exempel (kopia) gällande en av våra resor Europa-Sydam. västkusten med ms Buenos Aires.
Julen firades i Barranquilla, Colombia. Maracaibo (Venezuela) redd väldigt varmt. I Cartagena, Colombia låg vi intill Älvsnabben vars manskap hororna ratade (grabbarna på Älvsnabben var flott klädda och så, men hade ju inga dollar - vi var rikare). I Guayaquil, Ecuador äntrade tjuvar fartyget men inga problem. Under hemresan gungade det ganska rejält. Hamburg blev sista hamnen före Helsingborg och Sverige där jag avmönstrade för gott. Nu för sent att ångra sig.

Frälsningsarmens lokal på Svartvik (där jag gick i söndagsskola)

Ur "Industriminnen i Västernorrland" del § Sundsvallsområdet